tiuks

Kommer det någonstans gå över. Allt som hänt med mig. Varför är jag ledsen, varför är saknandet så stor. Att hålla avstånd är det som gäller, jag kan inte mer hamna i hans nät. Jag är för honom bara så svag, han ser mig som lättlurad person. Nu måste bara visa mina riktiga jag. Jag kan inte vara ute, klarar inte av hans närvaro. Han är någonstans här. Han är hemma. Igår körde hem och såg honom på väg, han plockade skräp. Vi vinkade varandra, han såg så glad ut när han såg mig. Men det finns inget kvar mellan oss, han har tagit död för allt, det finns inget bro mellan oss, han brände den enda bro mellan oss. Han börjar försöka igen.... precis skickade en bild av oss, och skrev fin bild på oss. Jag såg den men öppnade inte alls meddelanden. Markerar att ser inte den. Det börjar igen kännas så svårt. Allt börjar rasa bit i bit. Men jag måste vara stark just nu, bara att klara mig genom det svåraste tiden.