tiuks

Idag är det exakt för en vecka sen vi bråkade. Igen. Dagar efteråt har varit för jobbiga, när de var svåraste dagarna i mitt liv. Men med tiden känner jag mig starkare, när allt börjar falla på plats. När jag ser livet annorlunda. Vi har inte setts varandra en hel vecka. Om han skulle verkligen känt något så stark för mig skulle han kämpat för mig, men jag betyder ingenting för honom mer. Livet går vidare nu, utan honom. Jag har stängt av mig inuti, och känner att behöver läka mina sår nu och bli frisk av honom. Han var mitt livs kärlek, en det var inte jag för honom. Meningslös att vara vara vän med honom. Jag sitter hemma hela tiden, rädd att se honom här ute. Igår kunde gå ut en liten runda när såg att hans bil stod inte ute. Då kan jag andas ut, han kan vara överallt här. Vet att han ska ut med gruppen.Jag skrev med en ny medlem i gruppen, hon låter en trevlig människa. Jag har öppnat upp mig för henne, för att de har nyligen blivit vänner, men litar på henne mer än D. Hon vet en del om honom, och tycker att han är en dålig människa att spela med mig. Han varit även med henne bråkig, tjafsat i lördags förre veckan. Att hon ska vara med ute, men hon har problem med ryggen. Och han bara kör på med henne. Tiden går vidare, jag känner mig väldigt ensamt och besviken såklart. Men han har lämnat mig för länge sen. Att hålla kvar mig är meningslös. Han är borta från mitt liv.