tiuks

...kallar jag mig just nu....Allt känns bara så jobbigt efter gårdagen. Vi var igår och badade, eller det var bara jag som badade. D klarade inte att bada helt... jag försökte att få honom helt i vattnet men nej det gick inte. Vattnet var för kallt för honom, så ville han åka idag under dagen när det är varmare. Vi bestämde att åka efter lunchtiden. Men ...på morgonen när jag vaknade blev jag igen så ledsen. Tårarna bara kom. Då skrev honom igen och förklarade för det att kan inte träffa honom, och skrev att han såg igår hur ledsen jag blev. Jag förklarade att lämna mig ifred, och att inte komma efter mig när han ser mig. Jag är så trött för allt med honom. Det gör fruktansvärt ont i hela kroppen, det känns för mig så. Hela själen är så djupt sårad. Gråter hemma. Jag har semester, ska njuta av det ledighet, men har nu Vab med J. Och det kan hända att vi kommer få en ny familjemedlem, Hon har kollat upp fodervärd, och kontaktat några redan och fått svar. Det skulle vara för henne något som hon har önskat så länge, men det är att det kostar en del varje månad. Men att vara fodervärd är inte samma sak att äga hunden, utan bara ta hand om och ge mat. Så det känns ganska bra för henne. Hon hittade en hund i örebrö., men det var en i skåne som var lite mindre hund som jag först tyckte om så mycket. Men det var någon som hade redan innan oss intresserad av och som skulle hämta idag, om de ska inte hämta kan vi får den. Kvällen... Jag sitter vid uteplatsen , och skriver här igen om mina tankarna. Idag har låg här på gräsmatta och solat med bikini. Skickade en skojmedelande att han kan komma vattna här när jag är med bikini. Fick svar. ojoj och sen skratt emojs, men öppnade inte upp meddelande och raderade direkt vår konservationen helt. Han svarade på morgonen tillbaka när han vaknat- skrev ungefär att han är ledsen och lämnar mig ifred ett tag till, och sen skrev fasen hur han saknar att umgås med mig. Jag är redan så skadad av honom, att måste bara tänka på mig själv, och bli hel. Det finns ingen vänskap mellan oss. Jag kan inte det. Varje gång vi träffar är jag efteråt så ledsen, att tårarna bara kommer. Saknandet är så stor. Hur kommer det gå vidare det vet inte jag. Igår sade att han vill att jag ska träffa någon annan... det kan inte jag. Det känns att ingen som förstår mig hur stark jag känner för honom, Vi måste vara ifrån varandra så långt borta vi kan bara. Kanske kommer han se det med tiden, att han skulle tagit chansen när han hade det.. att han ser inte det själv. Att det räcker inte med mig. Och varför kan inte jag glömma honom. Är det våran öde vi måste gå genom båda att hitta tillbaka senare i livet. Jag är helt out of order, hela sociala media nu. Jag kommer inte vilja dela mitt liv med mina vänner, min familjen. Imorgon kommer jag och J åka kanske till Växjö, bara att komma iväg lite. Jag känner att klarar inte att vara hemma, att vara närheten av honom tar ut allt min energi, som måste spara tlll mig själv. Jag behöver min egen tid just nu.