tiuks

Det är snigelsteg för mig. Jag är helt slut psykisk med allt med D som går genom. Det är rätt jobbigt för mig, men håller mig stark. J är hos pappa, så är jag helt ensamma men har mitt jobb bara. Jag klarar inte av att vara hemma heller. Nu laggar maten snart är klockan 18, ska äta hemma och sen åker till stam till gym. Bilen står jobbparkeringen, bara att han ( D ) ska bli sur och arg, att ser sen att jag är " inte " hemma. Han har koll på min bil, om jag är hemma eller inte. Han ska säkert ut ikväll, säkert till någon hans gamla tanterna. Jag vet att han åker alltid hem , han sover inte över. Ingen meddelande igår, inget idag heller. Han måste vara skitarg på mig, att jag vill vara utan honom. Jag har inte tränat nu över en vecka snart, i torsdags tog en hemmapass ca halv timme, och det känns i kroppen, men känner att behöver träna på gym, och komma ut hemifrån. Igår var hemma hos en arbetskollega som bor här ute på Verk, hade trevlig med henne. Imorgon blir personal möte och sen lite fest, äta ute. ha trevligt. Nu ska jag äta min middag med ett glas alkoholfritt cider, sen ska packa väskan och sen gym. Det känns bra att planera sitt eget liv. Mitt liv, mitt val, min beslut. Utan honom. Utan D.