tiuks

,...mår jag inte alls bättre. Vissa perioder blir väldigt ledsen, även på jobbet, men visar inte de känslorna. Hela mitt liv är upp och ner vänt. Jag läser hela tiden nånting nytt om narcissism och det stämmer med honom, hans beteende. Jag beställde en bok som ska komma imorgon. Det finns många andra som haft relation med en narcissist, när man lämnar den giftiga relation går man genom en trauma, och människor är olika hur de kommer över den. Jag vet inte ibland själv varför jag slutade inte den tidigare, varför jag låt det ta så lång tid. Men försökt många gångerna men fallit alltid tillbaka. Och det är vad en N gör, den maktspel, lögnen, visa kärleken. Allt det fanns mellan oss. Och när jag satte min fot och fick emot honom, knäckte det honom. Han trodde inte att det är jag som kunde avslöja honom, han hade direkt plan b. Han förberedde det ju för en månad sen, när sade att vi ska hålla avstånd. Då träffade han henne, men det blev för mycket för honom när jag lämnade honom, hade han henne att luta sin axel. Och att hon direkt var beredd, och att hon tror på honom. Nu är hon hela tiden här hos honom. Hon tog min plats. Igår kom hem och såg de köra fyrhjulningen, de såg mig komma. Sen kom jag ut parkeringen att skotta snö i bilen, för att trodde att hon skulle åkt hem. Sen såg de utanför hans ute prata med Barbara, han säkert ljög ihop om mig hur dåligt och elak jag är. Jag var i parkeringen , sen körde de till parkeringen att han ska lämna nånting i bilen. Det var bara att jävlas med mig, att visa de ihop. Men brydde inte om det. Jag vet att han trodde säkert att jag drar igång nu när såg de igen tillsammans. För några dagar sen märkte en märklig sak. Hans mamma hade blockerat mig på FB. Tydligen hade han berättat nu efter en vecka om mig, och såklart hon tror ju sin lilla sonen, som alltid har rätt. Men hon måste känna skam inför mig, hon måste väl se det själv , att han är en N. Men att inte erkänna. Det är säkert anledningen att han kan inte behålla ingen kvinna i sitt liv. Jag kämpar med hela min själen att överleva det. Jag räknar dagar, jag räknar veckor, när det tog slut mellan oss. Att jag kunde inte se de tecken, jag såg de framför mig, men jag trodde honom, jag litade på honom , för att han hade satt fast inom mig. Allt kärlek, vad jag kände för honom var bara falsk från hans sida. Hur kunde han vara såhär mot mig. Jag var lätt för honom, han lärde mig innan hur jag är, hon märkte att jag är känslig, svag inom mig. Det finns för många frågorna som jag frågar mig. Men jag kan inte skylla på mig själv att det var mitt fel. Det var det. Felet ligger hos honom, och jag har synd om honom. Han kommer inte förändra sig, han fortsätter samma liv som han brukar göra. Jag har i allafall varnat henne , han har säkert pratat om mig vad jag skrivit honom. Men undrar om han sade även det att jag kallade honom narcissist ... det kan han väl inte avslöja för henne. Så kommer hon undra om jag hade rätt. Det är inte mitt liv, det är hans liv. Jag lever mitt liv, utan honom. Men det blir tufft att se honom här ute, men för mig är han luft.