tiuks

Jag räknar att söndag var det sista dagen vi hade kontakt. Det har varit så fruktansvärt vecka för mig. Att kunna gå vidare med livet utan honom. Jag har inte sovit hela natten flera dagarna, bara max 3-4 timmar. I tisdags bröt ihop framför min chefen, tårarna bara kom, hon kom krama om och frågade om jag vill prata men sade att jag har ingen energi för det. Det gick över, men den känsla finns hela tiden hos mig. På fb gick med olika grupper, och fick skriva av mig och stöd därifrån, det är tufft tid även för mig, att vara fast hos en person som har manipulerat mig, använt mig bara vad är bäst för honom, alla hans lögner. Och det kommer inte ta slut här, han kommer säga /berätta om mig i sin version och smutskasta mig alla bland mina vänner han känner. Alla kommer lyssna mig, och tro på honom. Det är inte många som ser genom honom. Jag försöker leva en dag i taget, och släppa det och bara tänka ofta säger till mig" det var inte mitt fel". Att vara stark är inte min starkaste sida, han känner mig och vet hur känslig jag är, att han fortsätter att skada mig. Genom att hans kärringen är hela tiden här hos honom, känns att han vill se mig ute att jag träffar de här ute, men undviker allt med det, Jag är ute bara med Chanel, Dessutom började åka buss, så att kör inte varje dag bil nu. Jag har kontakt med Anneli( som är med i gruppen), hon känner honom ganska bra och kan se genom honom. Hon vet en del , vad vi hade med Daniel. Det värsta för mig är att jag saknar själv honom, men det är den känsla när han kom nära mig, satte han sin gift inom mig. Han var så giftig för mig, hela tiden, hela de två år när vi kom så nära till varandra, att ge hopp hela tiden, ljuga att han träffar ingen , att han ska inte in i relation när det inte leder att få barn. Och nu helt plötsligt kom den kärringen som ser ut minst 55, men är 47. hon får ju inte heller några fler barn. Jag fortsätter att vara stark att leva mitt liv, och sakta bygga muren att han aldrig kan komma tillbaka till mig. Aldrig i livet