tiuks

Nu är det allt över med D. Jag har tagit ett beslut i måndgas, när fick veta att han söker någon ny att ha ett seriöst förhållanden, och att skaffa barn med. Han har gjort sitt val, först blockade jag honom men efter några timmar senare tog bort. Men vi är inte mer vänner, han hade tydligen inte märkt. Så skrev honom ett vänligt sätt, men han kommer igen att han är besviken att jag överger honom och inte kan styra mina känslorna. Och då tjafsade hur ledsen han är att jag kunde inte skaffa barn med honom o det var därför han kan inte bli tillsammans med mig. Bara för det. Jag skrev honom om det är äkta kärlek går det fixa , men inte för oss. Så slutade vi igen att skriva med varandra. Han bara tackade för det vänskapet, och sade ta hand om mig. Efteråt kom med sina gruppgrejerna,men orkade inte mer läsa de, så tryckte bort hans sista meddelande. Jag känner fortfarande mig så nere, och vissa stunden bara tårarna rinner. Vi är alltid hittat tillbaka till varandra. Hur många gånger har vi bråkat om det allt som vi går genom. Det är fruktansvärt känsla inom mig, ser han inte verkligen nu att vi var menade för varandra. Jag går vidare med mitt liv, och verkligen försöker vara stark för det. Det svåraste att har ingen att prata om det. CC ringde i söndags, men hann inte svara, o sen hon svarade inte när jag ringde. I måndags skickade bara en snabb sms att blockade D, o kanske kan prata senare. Men hon ringde aldrig upp. Jag vet att hon är alltid upp med eget liv. Jag vet inte om hon börjat träna igen, men hon kommer säkert höra av sig. Just nu är det bara hon som förstår mig.