tiuks

... efter besvikelsen. Igår blev så trött och ledsen, att tog bort igen min FB. Jag skrev sen via sms, att han kan ringa mig via samtal. Senare skrev ungefär att vi har inget prata med varandra, att han är tydligen träffat någon annan, att han bryr inte om mig. Så skrev även ungefär att jag redan i botten , men kämpar att komma upp, och hoppas att han kommer vara där när jag kommer upp, Jag skrev även att det kommer ingen och tar hans plats i min själen/ hjärtan. Det var allt bad skrev, han sms när han är hemma och då ringde han. Jaja, han började slinga igen, att jag ska inte vara orolig för honom. Han år middag med Johan( som är med i vår gruppen). Han är verkligen så dum i huvudet att jag ska tro det. Vi hade inte mycket att prata mer, sade sov gott, han sa bara kram kram, och vi kan höras av. Jag sa inget att vi kan höras imorgon. Jag har inte kunnat sova hela natten, vridit hela tiden i sängen. Jag är i botten nu, och jag har aldrig i livet känt som jag gör just nu. Den känsla är bara så sårande, så mycket besvikelsen, haten, ensamheten, tårarna som bara rinner. J är i skolan, är ensam hemma, men det känns inget mer att göra åt det, vad jag går genom. Jag kommer inte höra av mig till honom. Jag sade allt den sista jag hade att säga, men tydligen han har inte fattat den, och tror att allt är som innan mellan oss. Jag kunde inte prata med CC heller igår, hon ringde inte tillbaka. Hon har eget liv, men såklart vill hon veta hur har det gått med D.