tiuks

....varje dag som går. Det är skitjobbig att vara ensam med allt detta som händer med mig. Jag kämpar med mig själv mest. Jag önskar att det skulle inte hänt med mig. Allt skulle varit annorlunda om. Men livet går vidare, men just nu känner mig mer och mer ensamt. Jag har ingen som jag kan prata med, ingen som lyssnar mig. Jag försöker vara stark, mest av det att J sen inte mig att jag är ledsen.Jag klarar inte av att vara ute för länge, ute bara med Chanel och sen in igen. Jag kan inte vara ute i skogen, för att vet att även han kan vara där. Att träffa honom kommer det bli värrre. Som sist när såg honom, jag kunde inte se honom i ögonen. Han har gått vidare, det måste även jag göra. Även det ör svåraste just nu. Om livet bara kunde vända, när livet blir ljusare, men nu just lever jag i mörkret.