tiuks

Jag har haft många lediga dagar. Förra veckan 3 dagar, och denna vecka är ledig nu 2a dagen. Egen tid nästan hela veckan. Jag tar det lugnt och prioriterar allt bara för mig själv. Under dagarna har jag kunnat fixa en del i uteplatsen, lättare göra när Chanel är inte hemma. Har haft sällskap en flaska vin, som kändes bra att ta ett glas då och då. Det har inte varit heller så lätt för mig. Vissa perioder kommer mina ångest tillbaka, från ingenstans, tankar, saknaden, allt detta. Jag känner att jag läker fortfarande, har jobbiga stunder när jag är ledsen, kämpar vidare. Dessutom känner mig starkare när jag kommit igång ordentligt med träningen på gym. Nu kör jag längre pass än en timme, helkroppspass är nu på schema. Och igår har jag varit min första löprunda ute, trodde inte att klarade av det. Det blev ca 3km runda, och det är lagom för mig. Jag trodde inte att orkar att springa hela rundan, men det kändes så underbart efteråt. Så att kan lägga till nu mellan gym minst en gång löpningen ute. Vädret är varmare nu med. Idag har jag riktig träningsvärk, och det betyder att jag gör rätt att träna. Nu försöker träna bort min svullen mage. Det finns en övning man gör varje dag i två veckor att bli av med mage hoppas att det funkar . Idag är det tredje dagen , och känner lite värk i magen. Det viktigaste för mig är att äntligen börjar jag gilla min kropp. Jag är inte så smal, jag är inte som skelett, jag ser att är mer kvinnlig, lite kurvor. Och det är första gången i mitt liv, när jag är nöjd med min kropp. Jag känner fortfarande ont i hela själen som haft med D. Han har skadat mig så mycket, och att han går bara vidare, Men har hört lite om honom, att han har förändrats en del efter det hur han behandlat mig. Hur han leder gruppen, som blir nu 5 år. Gruppen som han med mig skapade, och att jag var tvungen att lämna gruppen. Han gör inte lika mycket för gruppen, Innan hade han varje vecka någon uppdrag, nu är det bara kanske en eller två uppdrag på en månad. Han är ju alldeles ensam nu när jag avbröt med honom. Han gör allt utan mig, och det tar ju extra energi för honom, när han är sjuk, Jag vet inte hur lång tid det tar när jag känner mig helt fri från honom, utan att jag tänker på honom, när mina ångestattacker är över. Han har tagit allt ifrån mig, och nu måste jag lappa ihop mig själv att bli en normal människa igen. Det finns en ljus i tunnel, som är för mig. Jag är en överlevare.