tiuks

Så är det slut min semester. Det gick snabbt, tycker jag. Och jag prioriterade mest tid bara på mig själv. Bästa med denna semester var att jag äntligen började med terapi. Imorgon ska börja jobba och det kommer bara frågor hur var min semester osv. Och jag förberedd vad jag ska svara. Helgen var vi i väg, och det kändes så skönt att åka iväg. Idag åkte tillbaka och jag sökte bara att inte komma hem, men vi var hemma runt klockan fyra tiden. Jag hade ingen lust att åka tillbaka, att åka tillbaka hem, och känns att alla tankarna bara är fast igen med D. Hans tjej åkte hemåt, och jag är säker att såg henne köra, hon bor i Skåne, och vi bar ju i Lund. Det är alltid fortfarande så jobbig när jag ser hennes bil här utanför. Det värsta är att han ( D) kom fram som jag skrev tidigare. Och såklart nu tänker hur kommer det vara nästa gång jag kommer se honom här ute, tänker han komma fram igen att försöka säga nånting. Om man kommer igen fram kommer jag säga honom att vi kan hälsa ute, och det är allt, vi är inte vänner och kommer inte blir heller det, att jag har gått vidare, och att han ska lämna mig ifred, att han är redan skadat mig för mycket. Så tänkte jag säga honom, men frågan är om han kommer hålla skäften då. Han kan explodera som alltid. Jag vill bli fri, men det kommer ta tid.