tiuks

Det är helt tystnaden av honom. Men för några dagar sen satte jag vid köksbordet och hade dragit gardiner och helt plötsligt gick han förbi. Han hade ryggsäck, han gick förbi, vände här uppe och sen helt plötsligt tittade han in ... Det var så fruktansvärt att se honom gå förbi här. Vad var meningen med det, han vet hur jag mår, trodde han att jag kan inte vara hemma och se honom. Jag kände att han gjorde det med flit. Jag går genom den processen när jag absolut behöver inte se honom, och undvika honom hela tiden, och sen han bara går förbi här. Han kunde ta annan väg hem. Varför han gjorde inte det? Igår var ute med B och vi plockade, jag märkt att det är mycket skräp här ute. Jag sagt till henne om de plockade här utanför nyårplockning men de plockade inte hela område, han brukar alltid göra det när det är nyårsplockning. Han är så noga att hålla rent här ute och varit innan ofta ute, men inte nu. B tror att han är deprimerad, och det känns så. För att jag finns inte kvar på hans sida. Och han har inte så lätt tydligen att hitta någon annan istället mig. Ingen som vill ha honom. Jag försöker vara stark och klara av det allt. Det är inte lätt. Jag är alltid rädd att träffa honom här ute. Det är jobbigt att se honom. Jag går aldrig mer utanför honom, när jag ser att hans bil är ute. Dessutom är hans mamma här i stan på besök, såg hennes bil i förgår, hon vågar inte gå förbi utanför mitt. Men säkert att hon kan se in där. Nästa måndag ska jag börja jobba igen, det kommer bli förändringar, för att då kommer ny husfru. Hon börjar på måndag, har jag fått veta. Hoppas att det blir bättre även på jobbet, man märker att det finns två grupper- en av oss( var jag tillhör) som jobbar och andra grupp som är slarvig.