tiuks

Varför det är alltid när jag ser honom, få paniken, börjar gråta, och börja sakna honom. Nu ikväll såg honom i bilen, jag var med ryggen men tittade mot honom flera gånger, vet inte om han såg mig. Tårarna bara rinner, det är så jäkla jobbig just nu. Jag saknar honom fruktansvärd hela mig brinner. Varför det är så jobbigt. Jag har tidigare varit kär i men aldrig i livet känt så stark för någon annan som han. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta, men det känns alltid såhär. Jag har sovit jättedåligt hela helgen, och vet att kommer inte sova inatt heller ingenting. Det har snart gått i tre månader, när allt rasade i tusen bitar. Det kommer ta tid för mig, och det blir tuffare framför mig med tiden, när jag ser honom. Det tar tid när jag inte mer gråter när jag ser honom här ute. Men att se här nu för ofta. Det känns att han undviker även mig, vet att han handlar ofta just på kvällarna. Men att han åkte nu när jag var ute med Chanel. Det är allt bara inte bara sammanträffande. Jag funderar ofta hur kommer det vara när vi kommer träffa helt plötsligt. Jag undviker han undviker, men det går inte hela tiden. Jag vet att han funderar och tänker och känner av det. Att han inte möter mig i skogen, han vet säkert att jag inte där för att vill inte träffa honom. Jag har hört att det kommer ta tid. De sår som han lämnade hos mig, det kommer inte läka, de kommer bli ärr som jag måste leva hela mitt liv. Det gör så ont just nu, jag klarar inte av att bara inte tänka på honom. Han finns fortfarande kvar hos mitt hjärta. Om jag bara kunde flytta härifrån, men jag känner mig hemma här.