tiuks

Idag är det 8 månaden när jag lämnade honom. Det har varit mitt livs jobbigaste månader, jag kämpar genom allt, jag kämpar att vara stark. Jag har blivit ledsen idag men inte så öppet, sitter hemma , lyssnar lite musik och skriver. Imorgon är jag ledig, det kan bli tufft dag, enligt "schema" kommer hans ny offer på besök imorgon. Jag måste hålla mig lugn och vara hemma. Jag vet nu att klarar inte av att se de tillsammans. Det är för mycket för mig. Jag lånar en by bok från bibblan, ska hämta ut den imorgon. Jag läser en annan bok just nu, och vill inte börja annan bok samtidigt. Ledig imorgon, ska städa hemma, handla mat, ta det lugnt sen hemma, kanske ska ta ett glas. Det var länge sen när jag drack vin, kanske ska köpa imorgon en flaska. Vet inte. Jag är väldigt trött nu varje gång efter jobbet. Jag kommer ofta hem vid kl 17 och sen börjar med maten. På lördag kommer J hem, ska hämta henne efter jobbet, men måste åka hem först att ta ut C, sen åka hämta henne.

Det tisdag kväll, känner mig ganska trött. Jag håller på att tvätta lite, och sen måste gå ut och vattna, men tar det lite senare. Tiden går som vanligt, det är tufft. D s nya kom inte till honom i söndags o känner mig ganska lugn för det. Jag kämpar fortfarande vidare, försöker vara stark. Det är inte lätt. Jag tänker hela tiden på S på jobbet, vi pratar lite varje gång vi ses. Hans blick är så djupt när han tittar på mig. Jag vet inte själv hur lång tid det tar, när det händer nånting mellan oss, men känner ibland att det är på g. Men kan inte tänka för mycket heller på honom. Igår kollade en dokumentär om narcissism , det var ca 1, 5 timmar lång, men det var ganska kraftfull att se. En av de som berättade har en youtube kanal, och började kolla henne. Hon hade en video om böckerna och hittade en bok, som skulle vilja läsa, och reserverade på bibblan, så kommer snart att läsa den. Det känns lite att jag behöver mer att läsa om ämnen och om healing. Det har gått snart i 8 månader men känns att allt sitter kvar i själen. Jag vet inte ju när ska träffa nästa terapeut. Jag behöver någon att prata med, någon som lyssnar och förstår mig. Jag undviker att prata om det med vemsomhelst.

Det är förmiddagen. Ensam hemma med C. J åkte till sin pappa för en vecka. Det blir en jobbig vecka att vara helt " ensamma". Igår ringde den terapeut och försökte prata med mig, och hur jag mår och bara bla bla, att hon kan inte hjälpa mig, Att det finns en annan terapeut som har semester , men att min handledare ska ringa mig och boka en ny tid till den annan terapeut. Jag slappande av men mår ju fortfarande så dåligt, har låst in mig vill inte visa mig här ute. Igår kökschefen ( en tjej) frågade hur jag mår, hon frågar det hela tiden som en normal människa ska göra. Denna gången svarade ärligt att har en falsk leende och ljuger att mår bra, hon kom fram och krama mig. Jag sade att jag kämpar på osv. Nästa dag frågade igen och sade nä det är som vanligt. Men vill inte berätta så lätt till vemsomhelst. Men oftare känner mig ibland vid gränsen att bryta ihop. Igår hade ett rum som bröllopspar ska bo i. Som vanligt snyggar till o gör svanpar. Igår tog bilden och en hjärta fixade till . Lade upp i händelse och skrev ungefär " äntligen fredag" många mina vänner reagerade och på morgonen såg att S( Sami) reagerade med hjärta... igår kväll såg att han hade sett den, men på morgonen reagerade , Han har aldrig gillat mina inlägg eller händelsen. För några dagar sen han var vid hyllorna var service har sina varorna, och det varit chips där med som vi använder. Han tyckte att det är inte plats där för de, så sade ok ingen problem jag kan flytta de till kontoret. Så fick plats på hyllorna. Då märkte i hans blick nånting. Igår vi sågs innan jag skulle gå hem, så han sa tack att du fixade och jag gick men han sade mig " puss o kram" jag hörde men sade bara tillbaka ha en trevlig helg, han desamma. Jag fick chock att han sade så till mig. Ja det kan börja något stort mellan oss sakta. Men kan inte ha så stora förväntningar för honom direkt så snabbt. Tar en dag i taget. Men varje gång jag jobbar, väntar när han ska till jobbet. Som jag längtar efter honom. Det blir en jobbig vecka. Imorgon kan D -s sk bruden komma igen till honom o stanna igen en vecka hos honom. Jag undviker helt nu att vara ute, går ut tvättstuga sidan och går inte alls här utanför vid parkeringen. Bara på morgonen kan vara ute där. Nu helgen är jag hemma med C, men sen jobbar jag i fyra dagar, och de är långa dagar. Synd om C som är hemma så länge. Men hon är van för det, så försöker gosa med henne så mycket med henne.

Jag varit fullt upp sista dagarna, för mycket på jobbet. I fredags fick jag min värsta panikattacken här hemma. Jag var ute med C på eftermiddagen och skulle komma in via tvättstuga och såg D men sin tjej, vände direkt att komma in vanlig ingång, för att var helt säker att han kommer utanför mitt...men de kom vid trappan, först hans sk bruden( såg ut som pinne, ingen kropp, så smal som en tonåring) efter kom D. Jag kollade inte först på deras håll men sen såg när de gick förbi. Konstig beteende att hon gick först och sen gick D, såg inte alls ut som ett par. När jag kom hem, föll på golvet och fick gråt i halsen att kunde inte andas, mådde så illa av det att se honom så nära håll. Det pågick kanske några minuter, sen andades lugnt. Men den känsla var så fruktansvärt, jag lugnade ner sig efteråt Jag trodde inte alls att man kan känna så starkt att får så stark panikattacken. Igår hade första möte med terapeut. Det gick bra i början när jag berättade min story av det. Samma berättelse även till handläggare, och då sade hon att det är psykisk misshandel och jag behöver komma i kontakt med terapeut så fort som möjligt. Men den terapeut lyssnade mig, och ifrågasatte mig om jag sökt till psykatri. Frågade om jag är sjuk, hon sade ungefär att det här är inte någon våld, att jag varit besatt av honom, att han krossade mitt hjärta, att de kan inte hjälpa mig. Jag kände som ett kniv i kroppen, att hon tryckte ner mig så hårt, att säga till mig sånt. Jag gråt, frågade får man ingen hjälp här , vart ska jag gå vidare. ska ta livet av mig. Hon bara oj känner du så, och hon bara att hon är orolig för mig. Jag bara gick därifrån, var i toa och gråt minst 10 min, kunde inte komma ut. Sen satte vid trappan utanför att lugna ner mig. Jag fattar inte om det verkligen var en terapeut, det kändes inte alls så, och inga erfarenheten om narcissism och psykisk misshandel.... Jag var så nere efteråt, och mår värre än innan. Jag kunde illafall bolla med en Fb gruppen, och fick svar av många, att det är sjukt att fick sånt behandlinga där. och finns andra som blivit behandlat så illa. Så nu är jag ruta en igen, tills jag kan komma vidare till rehabcenter hösten, där kan jag gå bara 10 g, och det är allt de kan erbjuda mig. Men jag behöver bygga upp mig från botten, att bli fri av honom. Jag börjar mer och mer isolera mig, och vill vara hela tiden ensamma. J ska åka iväg på fredag och kommer vara borta en hel vecka, det kommer bli tufft för mig sååå mycket, och så kommer ju hans bruden säkert hit igen för en vecka.