tiuks

Jag känner av sakerna. När jag tänker på någon. T ex tänkte på Bettan för några dagar sen, om hon kommer köra förbi, vad ska säga till henne. Idag var ute på lång promenaden med J och C, kom hem, jag skulle till toa, J var ute på uteplats och såklart B körde förbi, och frågade om mig. Jag kom träffa henne, jag höll min masken framme. Hon sade om D, att han ska hjälpa att ta bort parkslajden, eller vad det kallas utanför hennes uteplats, men han åt hemma... Att komma säga hans namn drog upp min " plåster" men hon förstår inte vad jag går genom, sen frågade om jag jobbar mycket. Jag sade att nästa vecka ska jobba mycket. Jag visste direkt vad hade hennes tanke, att gå ut och plocka, men det kommer inte jag göra mer. Bara ibland tar ut skräpet om jag ser, mest utanför mitt bara. Just nu sitter ute vid uteplatsen , lyssnar Sara Connor, och skriver mina tankarna. Det är tufft, tar bara små bebissteg. Just nu känner mer och mer, att inte mer höra hans namn ta upp. Kommer någon säga hans namn, fråga om honom, kommer jag bara säga att aldrig mer ta upp hans namn. Jag önskar att kan börja gå hos terapeut, inte fått än någon tid. Jag behöver gå vidare med mitt liv. Och nu börjar igen de hembesök från Bup, och så vill de att jag ska vara med på möte, som ex missade förra gånger. Men det tänker jag inte göra, varför ska jag ta ledig från jobbet igen. Det är meningslös helt med honom att kommunicera, det finns ingen kontakt mellan oss, efter det vad han sade till J.Det var det sista droppen som fanns. Att trycka ner henne mer. Tiden går vidare. Med allt. Hur kommer det gå vet inte jag, jag kämpar vidare. Det har gått snart 7 månader..no contact..