tiuks

7 månader har gått. No Contact. Den tiden har varit jobbigare än tiden vi träffades, när vi var vänner, när vi hade varandra. Det känns väldigt jobbigt, jag kämpar fortfarande. Varje dag. Varje dag tänker på honom. Nu har inte sett honom snart i en vecka. Det är lugnare att inte träffa honom här ute. Nu kommer helgen när hans nya offer kommer ju på besök. Förra gånger jag såg inte dem, det var bra , men hela tiden när var ute kollade runt. Jag kommer vara lång tid i denna nät, som han byggd, att komma ur i den kommer ta långt tid. Jag läste att det tar minst i två år, att bli helt fri, två år att får livet tillbaka. Jag undviker så mycket just nu. Jag skriver inte till A eller B heller, och de frågar inte heller hur jag mår. Jag delar inte heller på FB, inget just nu. Det är bäst för min egen läkning. Dagarna är varma, och på torsdag planerar jag och J gå bada, med Chanel. Ja, men J sade att hon inte hade badkläderna. Imorgon hon ska träffa sin bästis i stan, och sen arbetintervju, hoppas att hon får sommarjobbet. Det är tufft för henne, sommarlov som det är. Inget att göra hemma. Bästis är uppdagen med sin kille hela tiden. Men ja nu ska de träffas. Det känns bra för henne. Jag väntar söndag, när vi ska ha den personalmöte, fest med middag. Jag har valt kläderna... ska ha en kort klänning, och högklackat skor. Om han kommer att märka mig.,,, Jag har inte än fått samtal från Marie, handläggare på socialen, att får en tid till terapeut. Jag måste komma snarast att kunna prata med någon. Att hålla sig allt inom mig, tar allt min energi. Jag vill bli fri, jag vill hitta mig själv igen.