tiuks

Sista dagen i juni. Inget som har förändrats här hemma. Det är fredag och är ledig idag, fick sova äntligen bättre än de sista dagarna. När jag är hemma här ute, har jag hela tiden ögonen öppna att inte se D eller folk som känner båda oss. Jag undviker så mycket mer nu. Igår hände en sak som jag blev nästan tårögd. Jag fick samtal av terapeut och fick första tid redan på tisdag. Det känns lättnad att äntligen kan börja min traumabehandlingen, Jag har varit sista veckorna så nere, Jag kan inte släppa denna personer, som bröt mig ner, han som var mitt stora kärleken. Men hade så fel om honom. Men tiden går vidare. Nu måste jag tänka bara på mig själv. Jag undviker helt nu att vara på gatan när jag vet att han kan vara ute. Jag tar hem annan väg. Måste hålla mig lugnt nu de sista dagarna när hon är hos honom. Jag har inte sett de här ute alls, det känns bra att inte göra det. Annars skulle ta så mycket mer energi av mig. Denna vecka har inte heller varit ute i skogen med C heller, bara här närheten var brukar vi alltid träffa rådjur. Sista vecka träffar vi bara en rådjur. Det känns lite konstig att den är alldeles ensam. Jag tar en dag i taget. Det är inte lätt just nu men hoppas verkligen att kan börja se ljuset i tunneln snart.