tiuks

Tiden går, två veckor har gått och hon är på plats, igen, hos honom. Jag bara väntade när hennes bil dyker upp här hemma, och igår kväll kom hon. Jag har inte sett de ute tillsammans, det känns lättnad. Men imorgon kan det bli igen , som de sista gånger, när jag sett när hon åker hem. Kommer det hända imorgon med såhär. Jag har märkt nu att när hon åker hemåt, är D alltid ute och tar sin plockrunda här hemma. Just nu undrar jag om han ska ut med henne nu här ute igen som förra gången , när det gick förbi här utanför. Det är tufft fortfarande och det kommer ta tid att komma över honom, och bli helt fri av honom. Igår hade möte vid socialen, och fick berätta min historia med en handläggare, och hon tycker att jag behöver stöd från de, och kommer börja träffa en terapeut. Och hon sa att kontakta även rehabcenter, att sätta mig i kö även där, För att det är lång kö dit. Vi pratade mycket, och hon säger att nej, han är inte frisk, att han behandlat mig så illa, och hon frågade om jag har funderat att flytta. Det skulle hjälpa mig att bli fri av honom. Jag tänker mycket på det, att flytta härifrån. Det är en jobbig sits jag sitter i, Att flytta att bli av med honom helt skulle hjälpa mig mycket, men känner mig här hemma. Bara tiden kan visa om jag kommer att stanna kvar här. Om jag inte klarar av kommer jag flytta, och det kommer jag göra när Jennica är 18 och kanske ska flytta hemifrån. Men håller mig stark just nu. Han finns i mina tankarna, mina drömmarna han kommer till mig. Jag behöver att bryta den mönstret och verkligen släppa honom helt. Idag funderade jag om jag ska säga upp min parkeringsplats. Så att slipper att se hans bil vid parkeringen. Så att kan använda andra dörren helt när ska jag ut. Det kanske skulle hjälpa mig att bryta den. Och kommer spara lite pengar för parkeringen. Allt snurrar för mycket just nu. Hela livet känns just nu som en berg och dalbana. Jag sökte även annat jobb, en annan hotell. Jag har inte fått något svar än, så det finns hopp att får nytt jobb.