tiuks

Idag har varit extratufft. Jag sett honom i tre gånger redan. Först när jag gick ut, han körde förbi. Sen ute med Chanel , han satte i bilen. Jag försöker ofta att kunna möta hans blick, men inte kunnat lyckats. Och nu iväll, när han körde iväg. Idag var dagen när jag tog en långpromenad ensam, tog bilderna, men det var så jobbigt, jag grät nästan hela tiden. All de stunder , alla de minnena som vi haft. Det skär i hela mitt hjärtan. Det går inte över, de sår finns kvar fortfarande. Jag önskar att kunna gå vidare, men det är så svårt med allt med honom. Jag saknar honom så ofta, vill bara gå fram och krama honom, söker svar på mina frågorna fortfarande. Varför valde han mig, trodde han inte att jag kunde avslöja sanningen om honom. Det känns att det finns ingen slut på min lidande här. Jag vill gå vidare, jag vill sova på nätterna utan att jag tänker på honom. Hans gift finns kvar inom mig. Hur länge det kommer finnas kvar. Jag har läst mycket om detta, hört av andra. Det tar tid , det kan ta minst 1,5 år när man blir bättre. Men känner att det tar inte slut för att vi är för nära till varandra. Det är svårt att undvika varandra. Hur tänker han själv, hur är han utan mig, mår han bättre att jag är borta från hans liv. Han går vidare så lätt, för att han har inga känslorna, han är så kall inom sig. Han söker direkt till andra offer, tills även de kommer lämna honom ensam. Jag sökte upp hans ex som han hade innan Lena( han var ihop i tre år). Jag skickade bara vänförfrågan men hon inte godkänt det. Jag vill fråga henna om honom, men kanske blir det svårare för henne, hon är gift nu och kanske även hon sett de drag hos honom. De var ihop lika lång som jag med honom i början. Han drar min energi fortfarande ut. Jag är alltid så ledsen när jag ser att han åker iväg eller inte ser hans bil vid parkeringen länge. Tiden läker inte sår, det bir ärr att leva med.