tiuks

...är jag fortfarande efter 4 månader. Igår var ute med A och plockade lite skräp, det blev för mycket. Ingen av oss trodde att det kunde bli så mycket. Hon pratade om D lite. Ungefär varför jag hälsar inte honom.. Det var den kväll när jag såg honom ute, och han hälsade, jag hälsade tillbaka men tydligen hörde han inte mig. Nu är han tydligen sur på mig att jag inte hälsar honom. Att han hälsar alla som bor i området. Fattar inte varför ta det upp med A. Såklart att hon ska säga till mig. Man blir så arg att allt ska gå genom andra. Sen hade blivit " kaos " den sista röjningen och grillning. Jag berättade till Bettan ( vi är ute ofta med henne ) hon blev arg att D frågar inte henne, att hon skulle kunnat vara med iallafall grillningen. Men nej, han har egna favoriter som ska vara med. Så hade han såklart frågat vem berättade , men hon avslöjade inte mig. Hon sa att A, och sen blivit överraskad att de pratat. Vet inte vad är det för fel på honom. Så hade han även kallat oss nånting djungel , att vi är ute och plockar själva. Bara att vänta hur kommer han reagera när B berättar att hon tänker inte betala gruppavgiften. Jag känner mig ju fortfarande traumabunden, jag försöker vara stark, men det är inte alltid så lätt. Tankarna kommer och går, men det är ofta när jag ser honom ute, när jag mår som värst. Nu undrar jag hela tiden när hans " supply" ska hit igen. Helgen var han hemma hela kvällarna, men tror att fredag var han iväg igen. Han är sjuk, han är inte helt frisk, det är en del av mina vänner som sagt det. Att gå vidare är inte så lätt. Helgen höll på på Tinder, fick skriva med några killarna, men klarad inte av. Jag kan inte, jag är inte fri, och att någon säger mig att träffa någon det sårar mig mer. Jag tänker ofta på Therese som skrev budskap sist mig, ja kan inte släppa det att kommer träffa någon via jobb.