tiuks

Allt går upp och ner. Med D. Det känns fortfarande jobbig, och undviker mer honom nu. Inte sett honom nu flera dagar. Igår var hans bil borta i flera timmar. Idag var de ute i skogen och eldade, länge. Han inte varit hemma vid kl 16 tiden, jag kom hem efter klockan 2 såg hans bil vid skolan. Jag kan inte sluta att se hans bli. Han är sjuk och hon kommer säkert se honom genom, men frågan är hur lång tid det kommer ta. Igår var ute med Chanel, skulle komma in och såg hans mamma, försökte komma snabbt in men lyckades inte. Chanel stannade och började stirra mot henne. Hon gick, såg hennes blick, hälsade henne, hon hälsade tillbaka men såg i blick skam, ilska... Säkert hon sade till D sen att vi mötes. Meningslös att prata med henne heller. Det är hennes son som är sjuk, inte jag. Undrar om D slängt alla mina presenter han fått av mig? Det gör jag, hittar jag något mer hemma, kommer jag slänga bort så fort ser något. Det har gått i fyra månader, och fortfarande känner mig nere. Idag började gråta igen, sakna honom, alla de sk fina stunderna.. Men har ingen annan val att gå vidare.