Jobbigt

Det är fortfarande jobbigt med allt som händer i mitt liv, Allt känns kaos. Privatliv och även jobb. Jag började skriva med E, som jobbade som husfru , men hon fick sluta. Vi har en bra kontakt, och pratat mycket sista tiden via messanger. Hon tycker att jag är rätt person att bli husfru, men problem är hos P. o E säger att får klartecken av henne varför hon vill inte anställa mig. Jag är för rädd att prata med henne. Men idag skickade E en meddelande, en annan hotell söker husfru. Och kanske ska söka dit istället. Men ska ta en tid att prata med P nästa vecka . Hemmaplan hade D igen sin sk flickvän på besök, igen, varannan helg är hon hos honom nu. Såklart såg de ute när hon skulle hem igen, men brydde inte om och tittade inte alls mot de, att såg inte. Jag var ute med Chanel övanpå skog, och hon åkte ju ganska snabbt iväg. Som förra gången, bara pussa henne så länge. Men denna gång behövde han inte ju pussa så länge för att jag var inte i närheten. Jag såg även de på kvällen här utanför, plocka skräp. Det svider i kroppen när tänker på det. Att hon har inte märkt hur sjuk är han egentligen, men med tiden kommer hon inse det. Efter sommar/ under sommaren kommer det vara slut mellan de, om inte så känns att även hon är så sjuk som D själv. Nästa fredag har jag tid med första möte med handläggare på socialen, och även med terapeut, det känns bättre att får hjälp att bearbeta sin trauma. När jag är ute går inte jag mer framför hans hus, även inte träffa Kenzo( hund). B vet vad hände mellan oss nu, och det är bättre att hålla sig så långt borta därifrån. Och så denna kille här ute, han hälsar mig ofta ute, sist när han var ute med hund och sin flickvän. Jag märkte att hon stirrade lite snett på mig. När han kör bil, så alltid hälsar han mig. Igår kväll var jag ute och vattnade, och han var ute med hunden, gick hemåt, och sen såg hans tjej ute vid balkongen, som hon har koll på honom, om han kommer prata med mig. Svartsjuka som fan, men deras förhållande är inte helt normalt, känns det så. Inget nytt heller om S, sk min kärlek på jobbet. Såg honom förra vecka, hjälpte honom lite ute, och det var allt. Nu har inte sett honom denna vecka heller. Jag tar en dag i taget, Helgen som kommer är det sk gruppens kalas, ute i skogen, tror att det är imorgon eller på söndag, men kommer märka det. Jag kommer inte svara till A eller B om de kommer höra av sig till mig. Jag måste för min egen skull även undvika att ha kontakt med de, känner jag. Det drar upp alla sår när de hör av sig. Jag behöver min egen tid just nu. Att bli hel igen.

En steg i taget.

Tiden går vidare, men tankarna , saknande finns kvar, även efter det när han har ny. Det har gjort fruktansvärt ont. Det hjälpte inte heller att jag skickade en anonym meddelande att varna henne, hon hade skrivit men sen tagit bort meddelanden. Tills hon blockade mig och så även D. Sen såg henne åka iväg, var så nära att gå fram. D bete sig så konstig, kollade hela tiden mot min bil, och sen började pussa henne, brydde inte om det. Tills jag gick ur och gick förbi , skrattade lite åt de, och skakade huvudet. Sen blev jag blockat av henne helt. Hon är redan hjärntvättat helt av honom, och lever i hans drömmar. Trodde att han skulle åkt till henne nu förra helgen, men nej. Nu väntar denna helgen, om hon ska åka till honom. Vågar hon verkligen åka till honom. Det är jag som är sjuk och galen i det, när det är tvärtom helt och hållet. Men hon måste själv inse hur sjuk människa är han. Hon kommer märka det med tiden, men sen kom inte skriva mig att jag hade rätt. Med detta incident blev för mycket för mig. Jag chattade med en vän och hon säger det att jag behöver söka professionell hjälp. Han har behandlat mig så mycket psykiskt . Så har jag kontaktat via kommunen, socialen, våld nära relationen, och fick första möte om två veckor, och kommer träffa en terapeut. Förra veckan träffade CC, vi tog en promenad, och pratade om allt möjligt. Jag berättade om att jag väntar en kärleksbudskap från medium, Therese. Hon sa att hon är alltid sent med sina budskap och avläsningen, och hon har alltid rätt. Hon hade rätt om D, hon hade rätt om J. Så fick min budskap, en dag senare. Och hon skrev allt rätt, att blivit sviken mycket, och behandlat illa av män. Hon ser en man på mitt jobb, han är lite kortare än jag, vi har en vänskaplig relation, och han kan vara utländsk. Jag tänkte och tänkte. och sen nej, det kan inte vara Semo...vi flirtar med varandra, han säger hela tiden, hej snyggning. osv. Men han är gift. Så skrev till Therese , ok, jag vet vem det är, och skrev att jag kommer inte ta steget, att han är gift. Fick svar att han tar den steg och vi kommer ha en relation. Med det kan inte sluta tänka på honom. Han känner D, och ofta säger, hur går med kärleken D... även han trodde att vi var ett par. Han jobbar i baren och på eftermiddagen, han kommer ofta när jag slutar. Idag han hade nån kurs eller nåt sånt. Så han hälsade glatt, och ja tillbaka, och sen sa att det var länge sen och jag saknat honom. Han blev överraskad att sade så. Men känns ju direkt att jag gillar honom, han skickar såna tecken. Han har ju inte frågat mig , vad hände mellan mig o D. Inte än. Nu är det så att varje dag, när jag slutar, går runt och kollar om han kommit till jobbet. Vet inte om han jobbar imorgon. Jag är helt ur i balans nu när jag fick det budskapet av T. Men med tiden kommer jag märka hur det kommer bli mellan oss, Om en månad har vi personalfest, så kan lättare hända sakerna. Men men. Han är gift, och kommer inte själv att flirta så öppet med honom, direkt.

Det svider

....i mina sår fruktansvärt just nu. Idag på morgonen fick jag veta att D är i ett förhållande, redan för en månad sen. Hans profilbild med henne, och hennes profilbild med honom..jag fick chock. Det är hon som han haft nu i två månader, den som var hos honom. En mörkhårig från Skåne. En trebarns ensamstående mamma, jobbar med healing. Jag kan inte släppa det nu, och hela min själv svider och alla sår är öppet. Jag försökt skriva av med några vänner, men det hjälper inte så mycket. Jag har gråtit nu en del redan , och har stängt av mig inne, vill inte alls vara ute. Allt är bara trasig inom mig. Jag försöker ju tänka på det att han är sjuk människa och det är bara hans nästa offer, men han har kommit ut på Fb, det är märkligt att han är öppet med det, jag är ju blockat av honom, men kom in med annan konto som raderade nu. Alla känslorna är kvar hos mig, och saknaden är såå stark och stor. Jag försöker att vara stark och inte så svag, men det är så j... jobbig med mig just nu. Jag måste tänka bara såhär att det är bara nästa offer, och det är hans 5e han träffar efter mig, har jag hört av andra, Och att han söker någon så långt håll, distansförhållande är inget för honom, men det är så lätt för honom att ha någon så långt borta, han har lättare att vara otrogen mot henne, och är det hon verkligen som accepterar det att han kan träffa samtidigt andra, har ingen aning hur sjuk kan hon vara. Men kanske är hon med narcissist. Det vet inte jag. Det är just nu viktig att jag visar inte honom ut att jag mår så illa av det att han har et förhållanden. Det har blivit värre, hela dagen bara tänkt på de två. Och nu såg även hennes bil här utanför. Jag vill skriva henne och säga hur sjuk är han, men det vänds mot mig direkt av D. Han kommer säga att jag är sjuk och svartsjuk. När det är han själv som är sjuk. Och det kan bli värre om han går så långt att kommer hit. Men de tankarna äter upp mig. Det känns att det är jag som är sjuk så. Jag skriver med några nära vänner att får tankarna borta, men det är svårt. Så jäkla svårt. Jag är fortfarande traumabunden. Och blockade henne istället. Hon kommer med tiden märka själv hur falsk är D. Han är bara en luft slott. Inget annat.

RSS 2.0