tiuks

Det är fortfarande jobbigt med allt som händer i mitt liv, Allt känns kaos. Privatliv och även jobb. Jag började skriva med E, som jobbade som husfru , men hon fick sluta. Vi har en bra kontakt, och pratat mycket sista tiden via messanger. Hon tycker att jag är rätt person att bli husfru, men problem är hos P. o E säger att får klartecken av henne varför hon vill inte anställa mig. Jag är för rädd att prata med henne. Men idag skickade E en meddelande, en annan hotell söker husfru. Och kanske ska söka dit istället. Men ska ta en tid att prata med P nästa vecka . Hemmaplan hade D igen sin sk flickvän på besök, igen, varannan helg är hon hos honom nu. Såklart såg de ute när hon skulle hem igen, men brydde inte om och tittade inte alls mot de, att såg inte. Jag var ute med Chanel övanpå skog, och hon åkte ju ganska snabbt iväg. Som förra gången, bara pussa henne så länge. Men denna gång behövde han inte ju pussa så länge för att jag var inte i närheten. Jag såg även de på kvällen här utanför, plocka skräp. Det svider i kroppen när tänker på det. Att hon har inte märkt hur sjuk är han egentligen, men med tiden kommer hon inse det. Efter sommar/ under sommaren kommer det vara slut mellan de, om inte så känns att även hon är så sjuk som D själv. Nästa fredag har jag tid med första möte med handläggare på socialen, och även med terapeut, det känns bättre att får hjälp att bearbeta sin trauma. När jag är ute går inte jag mer framför hans hus, även inte träffa Kenzo( hund). B vet vad hände mellan oss nu, och det är bättre att hålla sig så långt borta därifrån. Och så denna kille här ute, han hälsar mig ofta ute, sist när han var ute med hund och sin flickvän. Jag märkte att hon stirrade lite snett på mig. När han kör bil, så alltid hälsar han mig. Igår kväll var jag ute och vattnade, och han var ute med hunden, gick hemåt, och sen såg hans tjej ute vid balkongen, som hon har koll på honom, om han kommer prata med mig. Svartsjuka som fan, men deras förhållande är inte helt normalt, känns det så. Inget nytt heller om S, sk min kärlek på jobbet. Såg honom förra vecka, hjälpte honom lite ute, och det var allt. Nu har inte sett honom denna vecka heller. Jag tar en dag i taget, Helgen som kommer är det sk gruppens kalas, ute i skogen, tror att det är imorgon eller på söndag, men kommer märka det. Jag kommer inte svara till A eller B om de kommer höra av sig till mig. Jag måste för min egen skull även undvika att ha kontakt med de, känner jag. Det drar upp alla sår när de hör av sig. Jag behöver min egen tid just nu. Att bli hel igen.