25.november
Tiden går bara, att inte har riktig tid att skriva hör så ofta. Allt går som vanligt, det varit en del att fixa alla papper för J för visa, men nu skickade alla papper i väg.
Det händer inte så mycket , jobb träning, planering inför resa. Jag börjar må bättre av D, inte sett honom i två veckor tills igår, När jag såg hans bil, och jag tittade inte alls mot hans bil, dock idag körde han förbui utanför mitt hus, vet inte riktigt varför han körde härifrån förbi, säkert att kolla om han ser mig. Och bi åt precis lunch, såklart han såg in. Men känner mer och mer kallhet för honom, att han är verkligen så sjuk och har störning, att han är ett barn. Nu har inte heller märkt att hans bil varit borta på kvällarna, så att han har inte tränat så länge. Han har inte heller något jobb, vet inte hur klarar han med sin a kassa och sjukförsäkrinen, och hur kan någon tjej vilja bli ihop med honom när han jobbar inte och har ingen inkomst. Det har gått i ett år när jag gick ur i hans liv, han lämnat djupa sår efter och min läkning är på g, och det känns bra att kunna leva sitt eget liv.
Det är lördag idag och var ute med C och J en skogspromenad, det behövdes. Ute är det kallare nu, och byte däck igår, och det var rätt tid. Nästa vecka blir det minusgrader. På tisdag ska till Malmö till e ń kurs via jobb. Och måste ta tåg på morgonen tidigt. Jag frågade även min chef nu att jobba extraa, och imorgon fick en extra pass. För att det kostar en del att J ska åka iväg. Hotell, resa till flygplats, och så måste C följa med och måste fixa pass till henne och även vaccin.
16.november
Igår fick jag min ny dator, jag är så nöjd med det. Men inte så van än. Sist jag skrev här var det för 4 dagar sen. I söndags började kolla en klipp/inlägg på youtube, det är ca 2 timmar läng, jag har kvar ca halv timme av de. Det var en tjej som är psykiatriken , och pratar om narcissm. Jag lärt om det mer och mer, men hennes förklaring har öppnat upp mer i min hjärna, hur sjuka de kan vara. I måndags var på ny besök hos kurator, och fick höra mer om D , att han är verkligen sjuk. Det känns att jag har börjat mer att läka av det allt, jag känner mig inte helt fri, men känner mig mycket lugnare när jag äntligen förstår att han kommer aldrig att bli ihop med någon kvinna, den ny tjejen är bara hans ny leksak, som snart kommer kastas bort som han alltid gör. För att han är en 6 åring i vuxens kropp. Det är synd men man kan inte göra något åt det. Jag måste släppa allt med honom och leva mitt eget liv. Han är borta från mitt liv, och han börjar sakta bli luft för mig, ute kommer jag bara gå förbi honom,inte hälsa heller, han är som en liten barn framför mig,, och bara luft.
12. November
Idag söndag för ett år sen var dagen när jag var sista gången i skogen runt torpet. Dagen när kan lämnade honom, dagen när vi hade de sista bråk, smutskastning. Dagen när mitt liv förändrades till mardröm, när jag vaknade upp, när jag öppnade mina ögonen, när jag förstod vad jag varit om. Det var mitt en av värsta dagen. Det har gått i ett år, och det är berg och dalbanan . Att vara fortfarande traumabunden till honom, att inte kunna släppa honom helt. Jag vill bli fri men det går inte för att han finns för nära till mig.
När jag är ute har ögonen hela tiden öppet, hela tiden kollar om han är ute någonstans.
Och såklart igår såg jag honom. Jag var ute med Chanel o g såg hans bil, körde runt till miljöstationen, och senare körde runt till hans port. Inte utanför mitt( han måste vara rädd att köra utanför mitt nu ). Och sen såg honom utanför bilen och igen denna tjejen, men vände blicken direkt. Det började svida igen i hela själen. Att jag känner av det fortfarande så stark. Men det är ju hans ny leksak, han behåller henne några månader, efter nyår blir han trött och ” slänger” henne som han gör med alla sina tjejerna. Ingen som stannar länge med honom. Och det går runt och runt för honom. Han har inte än kommit ut med sitt nytt förhållanden, det har gått nu över en månad. Förra gången han gick snabbt ut på FB, men vad väntar han nu… hans förra leksak har nytt förhållande slutet av okt redan. Och snart kommer B ( tanten från hans hus) säkert snacka om honom och hans nya. Jag kommer säga bara aha du menar hans ny leksak… hon tjafsar hela tiden om honom när vi ses ute.
Imorgon ska vakna tidigt och jobba igen som vanligt. Och sen har jag tid för kurator. Det var länge sen när jag var sist där och det börjar kännas att jag går inte vidare med min behandlingen. Jag vet inte hur länge jag måste gå där. Det tar samtidigt min energi.
11. November
Nu blir det mindre och mindre jag skriver här. Problem är att det är inte så lätt att skriva via mobilen. Jag har inte än skaffat ny dator, jag väntar tills black friday, då kanske hittar någon bra med billigt pris.
Livet rullar på. Det är som en berg och dalbanan som alltid. Nu är jag ledig helgen och det är jobbigt helg. På måndag blir det ett år när jag lämnade D. Igår fick redan känna av det jobbiga känsla när det kom upp en minne , en bild med oss, det gör fortfarande så ont. Jag ser inte honom ute ofta. Sist såg honom för en vecka sen, ensam på kvällen. Han såg mig men inte så nära håll att han skulle hälsat mig. Sen såg att han vände ryggen och såg åt mitt håll. Ett år har gått och jag känner mig inte än fri, det kommer ta lång tid för mig. Det är svårare när han bor för nära. Jag funderar att flytta härifrån men klarar inte av att ha två bostäder samtidigt som varje gång jag flyttar.
Snart är det december och jul, det är jobbigaste tiden i mitt liv just nu. Jag är alltid så ledsen under jul, jag kämpade sista gången genom det. Att känna sig så ensamt att vara sig själv. Att höra hur alla andra ska fira det skär i mitt hjärta. En dag i taget. Jag tar det lugnt hemma idag men ikväll ska åka träna. Och behöver gå bastu, att får ut allt ilska som finns i kroppen
5 . November
Tiden rinner iväg.
Jag var med J i Stockholm, det gick bra. Vi hade det trevlig. Vi stannade i Norrköping, på Scandic. Det fanns en trevlig och fin kille i repan, fick en fin och trevlig kontakt. Och nu kan inte glömma bort honom, tänker ofta på honom. Vad är det pågår , det vet inte jag. Jag hoppades ju se honom även nästa dag men vi åkte tidigt. Det känns att jag börjar släppa D men känner samtidigt inte så fri. Han finns kvar i mina tankarna. Igår såg honom på kvällen, han såg mig och sen vände sig senare. Jag kom hem och blev så ledsen. Ikväll är extra känslig nu, när jag bara bröt ihop och tårarna bara kom. Det ä fortfarande upp och ner. Om en vecka har det gått ett år när jag lämnade honom. Jag känner mig ofta så ensamt, saknar närheten med någon. Och har jättesvårt att se andra lyckliga par.
