tiuks

Att kunna känna av sakerna... det hände igen. Jag kände av att D-s mamma ska besöka honom. Och när jag körde hem efter träningen såklart stod hennes bil vid parkeringen, jag parkerade en plats ifrån henne, men hon kommer ju se min vil när hon ska åka. Nu är kärringen varit hos sin sjuka sonen över två timmar , vet inte när hon tänker att åka härifrån. Jag känner av de dåliga vibbar hela tiden när jag ser hennes bil. Och att känna av sakerna, hur har jag sånt förmåga. Det undrar jag ofta. Det är fint vädret ute, men jag sitter hemma här, städat lite hemma, tvättat några tvättar bara, ingen ledig tid men passade på när tvättstuga var ledig. Tiden går som vanligt. Nästa fredag har jag nästa möte med terapeuten, jag kämpar som jag kan. Det kommer ta tid att bli fri av honom helt, det är så jobbig period. Jag sökte igen stöd i gruppen, fick några svar, det är många som känner likadant, och det tar tid att läka de sår. Att de parasiterna bara går vidare som inget har hänt. Det är med de sjuka narcissister, de är inte som normala människor. Ibland har jag synd om honom, att han bara fortsätter sin sjuka beteende, Men slutändan är han alltid ensam. Får se nu om han vågar hälsa mig ute när vi se här ute. Mamman har åkt nu, det känns lugnt men nu kan han vara här ute varsomhelst. Igår jag såg S på jobbet, vi hälsade bara kort. Det känns så lugnt att se honom igen, har saknat honom en del. Snart är det Malmö. om två veckor ca. vet inte hur det kommer bli, om han ska åka med eller vem ska åka dit. Jag tog upp med chefen, men hon sade sist att vi ska vänta och se hur många ni blir. Det känns bra att åka bort lite för jobb och utbildningen. Och sen ska åka ju snart till Stockholm. En äventyr mest gör Chanel att åka med oss.