tiuks

Det går som vanligt med mig. Mest på jobbet. Idag fick veta att S ska inte följa med till Malmö, hörde av en tjej från restaurangen. Men säkerhetsskull skickade en meddelande till honom. Jag skrev ungefär, hej, hoppas allt bra med dig att jag ser inte dig för ofta på jobbet, och sen bara undrade om han ska med till Malmö till utbildningen. Man ser inte när han varit aktiv senast. Jag tror att såg honom i måndags snabbt bara en stund. Så synd om han ska inte åka med. Nu är det från jobbet vi fyra tjejerna, och inte bestämt hur ska vi åka. Troligtvis med min bil. Jag får milersättningen för resan. Det är lättare att ta bilen. Jag försöker hela tiden nu hur ska kunna släppa D, det är svårt fortfarande. Det känns så tungt i hela själen. Att bli fri. Det är svårare att veta att han bor så nära till mig. Det gör så ont att vara ensamma i detta. Att inte ha någon i min närheten. Jag saknar någon att umgås nära och jag kan inte börja igen att gå in dejting på nätet. Det finns ingen chans att träffa någon därifrån. Inte just nu. Jag har ögonen öppet hela tiden. Att träna på gym finns en liten chans att träffa någon där ju. Jag tränar nu på morgonen, men det är svårt när jag börjar jobba klockan 7 på morgonen. Då skulle behöva komma upp innan kl 5. Men samtidigt det har varit skönt att börja dagen just på gym, det finns nästan ingen där heller. Jag tänkte att träna kanske imorgon kväll, men nu tänker om inte träna tidigt igen. Jag känner mig rätt bra att träna just på morgonen och kan lättare att koncentrera mig. Sist det var fler som tränade på morgonen. Men om ska träna så måste jag börja redan kl 5,30 jag vet inte än, måste fundera på saken.