tiuks

Tiden går, jobbar mycket. Kämpar vidare. Det är kortfattad. I onsdags hade ny terapi samtal. Men fick den värsta tipset av henne denna gång. Att prata med honom eller skriva ett brev. Där jag skulle förklara hur min mående är och hur jag kände under åren med honom, och respektera mina beslut. Jag sade direkt om det verkligen kommer hjälpa mig, men jag kan ju släppa de när jag har sagt vad jag har att säga, att bli fri. Jag sade även att det kommer dra igång honom igen, och han kommer med sina bortförklaringar. Så ska du bara ignorera det. Varför dra upp alla de sår, varför kontakta honom. Jag kommer skriva brevet för min egen skull men inte skicka honom det. Elda upp den sen. Jag skrev i en grupp, och alla som kommenterade skrev nej du ska inte skicka brevet, det är det sjukaste råd du fick av terapeut och hon har inga kunskaper om narcissism, Och även hon som skrev boken jag läste , Martina svarade att np way, det vänder mig på fel väg på min läkningen att skriva ett brev. Nästa vecka har jag nästa möte, sen ska förklara henne om varför jag inte skickar brevet. Tanksrana snurrar hela tiden hit och dit, kan inte slappna av, Det känns att jag har ingen egen tid. Hemma bara städa, laga mat, diska. J vill inte hjälpa till heller här hemma, hon har inte tid. Jag är så trött på henne. På morgonen hon exploderade slängde skoldator igen, vet inte om det gick sönder igen. Hon klarar inte av sterss, att hon blev så arg. Och kommer inte vilja vara heller nära henne, Hon kan skyll på sig själv Det är jobbiga perioder med henne ofta, Man vet inte hiur man ska vara med henne. Pappa har jag helt blockerat bort , ingen mer kontakt .