tiuks

Det är tisdag, solen skiner, jag är ledog från jobbet. Jag tar det lugnt hemma, men ska börja tvätta snart, men kommer inte orka tvätta allt idag. Det tar för mycket energi för mig. 

Imorgon ska jobba som vanligt och sen vill chefen prata om den utbildningen vi var med. Och hoppas även att får svaret om semester, är lite orolig nu att inte får min semester, för att den andra tjejn tar olika veckorna och vet att chefen tycker inte om så. Och kan säga nu hundra procent att hon trycker ner oftast mig, och bryr om mer om den andra lata idioeten som gör inte sitt jobb som jag gör. Men kommer inte gå på att ändra min semester igen. 

Jag kollar hela tiden mina mejl, om jag får något svar från ja hotell eller lIfe, men inte än fått något svar. Hoppet finns kvar så länge. 

Jag försöker vara stark men känner mig fortfarande så nere, hur ska komma ur i denna spindelnätet. Om någon kommer trycka på den knappen som kan hela mig att explodera. Ingen som kan skada mig mer. Det blir här ute i parken Valborgsfirande, och även fyrverkeri, jag komme inte alls att gå ner dit, jag klarar inte av en sjuk människa där ute, som har koll på alla där ute. Och det kommer säker t folk som inte bor här heller. Ska vara försiktigt när jag ska vara ute med C, att den sjuka människa ska se mig här ute. Han är luft för mig, och jobbar på att inte titta alls om han är här ute, det går sakta för mig. Man vet aldrig vad är hans nästa steg. Han måste ha säkert någon ny på kroken, för att är säker nu att det är slut mellan den chines. Han klarar inte av att vara ensamma. Han är sjukaste människa som jag mött i hela mitt liv. 

Jag försöker att inte tänka på honom så mycket, men mina sår kommer vara kvar i själen och min hjärta är för krossat av honom.