tiuks

Jag är så panikslagen just nu, håller mig stark men det är jättejobbig känsla just nu. Jag börjar inse mer och mer nu, att flytta härifrån och så långt som möjligt. Jag kan inte stanna kvar här. 

För ca en timme sen fick bakslag. Den sjuka beteende kom tillbaka, att kolla D-s offer sida, och där var massor nya bilderna, när de är tillsammans, och tydligen hon var( är ) här hela veckan. Sista inlägg lades upp för 2 dagar sen. Jag har inte sett inget här ute, jag har inte mött de här ute alls. Det är såklart lättnad men mår så jäkla dåligt av det igen. Att kan inte bara låta den gå sin väg. Det är mitt liv att leva nu såhär, så skadad av det hela som jag gått genom. Den vecka jag var borta den var så lättnad att kunna bara slappna av. Nu känns det bara att inte alls att vara ute i denna sida jag kan se hans bil, eller att se hans hus alls. Så många tankarna som bara snurrar runt... 

Varför det måste hända med mig. Varför kan inte jag bara släppa det och gå vidare, Varför kan inte jag vara lycklig, varför är jag så skadad . Det måste ta slut någon gång. 

Semester är slut, sista dag och såklart blivit bombad med sms, som jag tänker börja svara nu heller. Jag jobbar inte nu när jag har semster. Dessutom har inte jag ingen lust att gå tillbaka, om jag bara kan hitta annat jobb, som jag kan trivas med 100%. Hela livet känns för tungt, med allt. Med bilen, att fixa det med pengar jag inte har, att fixa för kredit, det betyder extra utgifter varje månad och då behöver jag får jobba mer, hitta annat jobb eller jobba på olika ställen, jag har inget annat val. Och att flytta härifrån, det är mer och mer att tänka på just nu. Det är för jobbig att bo här även jag trivs här så bra.