tiuks

Jag är så ledsen, och så nere just nu. 

Allt känns så jobbigt just nu, allt handlar om D: Han åkte till sin supply till Jönköping, jag vet. Och körde redan i torsdags kvällen vid 19 tiden, det var så sent att åka, så var han framme runt kl 22 tiden. Hela tiden kollar hans bil, men känns att han kommer vara borta nu hela vecka nu. Jag kan inte förstå att jag känner så djupt sårad fortfarande och det tar inte slut. Jag vill vara glad, lycklig men kan inte vara det. Jag är nedbryten, sönder, allt i en svart moln runt om mig. Jag är rädd att vara ute, jag är livrädd att se honom ute, hur ska jag klara det. Jag hoppades så länge att jag kan gå vidare och släppa honom, men det har gått 1, 5 år redan och jag är i ruta ett igen. Den känsla så fruktansvärd, jag har ingen som kan lyssna mig heller, jag får inte heller nån hjälp, så skriver jag hela tide nu i Fb grupper. Det är bara den enda plats jag får någon hjälp. 

Om en månad kommer jag åka hem, en veckas semester i hemlandet,även den kommer bli tufft för mig, när min mående är inte heller just nu i toppen. Jag kämpar vidare med mitt liv, och alldeles ensam just nu.