tiuks

Det är fredag min ledig dag. Alltid samma visa hela tiden när jag är ledig. Städa, tvätta, handla. Men måste hinna läsa mina böckerna nu för att mäste lämna tilbaka redan på tisdag en bok som inte börjat läsa än. Stress. 

Igår kom hem och möte J på bussen så kon vi hem samtidigt. Det var här utanför vid ängen en stor trä som hade fallit ner, såg D en dag att såga men tänkte inte på det så mycket. Och igår var han men J ( från gruppen) med honom och de klyvde ved av de. Jag fattar inte att D gör det som tillhör till kommunens marken. När de håll på föröksökte göra allt i min makt att inte titta ditåt, för att han ska inte se om jag ser de. Han drar fortfarande min energi för att jag är fortfarande traumabunden hos honom. Det enda som kan hjälpa mig just nu att helt titta bort, kommer han närmare se honom bara som luft. Han är inte frisk människa, jag märker det mer och mer hur sjuk han kan vara. Han är som en hamster i sin hjul som springer bara runt i sin hjul och hittar aldrig en utväg. 

Jag lever mitt liv vidare men det är för tufft, just nu känns det ekonmisk och vet inte om jag kommer klara av det de sista veckorna nu till jag får skattpengarna, för att nu dras allt pengar som jag kommer får in direkt de sista räkningar. Och väntar nu bara en högre lönehöjdningen, och får jag inte en extra tjänst kommer jag söka annat jobb. Punkt , slut. Hörde igår en annan tjej( thai9 vill jobba op repan... vet inte vart hon tog det helt plötsligt, Men hon har sitt lilla dotter och kan jobba bara måndag till fredag och hon passar inte in där. Men allt är möjligt för att  P är alltid på hennes sida. Jag tänkte faktisk fråga nu när jag ser repan chefen och hon hittar något, hon vet redan att jag sökt, om hon säger något störande kommer säga ungefär ok då söker jag vidare annat jobb, och kommer undvika henne så mycket, och inte vara så snäll mot henne. Jag måste vara tuffare nu och inte låta mer andra trampa mer på mig. Jag måste tänka på mig själv.