tiuks

Det är söndag och sitter hemma, kollar på tv, bara tar det lugnt. Igår var ute på längpromenaden , plockade lite äpple, städat, tvättat hemma. Mina helger är alltid likadana, bara i min ensamheten, som jag verkligen hatar. Jag har J , men saknar någon i min närheten, saknar kärlek i mitt liv. Jag börjar känna att vara friare, men samtidigt är det svårt att träffa någon när jag har bara hem och jobb. Inget annat mellan. Om man skulle ha vänner att umgås, vänner att prata om allt. CC hör av sig nu bara när det är nånting med D. Vi har inte sett under året, haft några samtal och det är allt. 

Om en månad är det två år sen när jag hade en av jobbigaste dag, när jag lyckades lämna D bakom. Den resa har varir upp och ner, jag kan inte säga helt och hållet att jag har läkt helt, det finns sår kvar fortfarande. Jag önskar att kan träffa någon, som blir kär i mig, och jag är i den person. Tiden går för snabbt, och jag känner mer och mer min ensamheten. Min energi tar så mycket, när jag ser andra att vara så glada. Alla andra som är inte så ensamma. Det känns ofta att ingen som bryr om mig. Jag vill inte heller tänka nu nästa veckan , när jag kommer ha chefs samtal, Jag vet att hon kommer undra igen hur jag mår, och fråga om min privativ, men tänker inte diskutera om min privatliv med henne. Bättre att hålla borta från andra.