tiuks

Det är söndagskväll och blev så tårögd nu ikväll. Hela dagen har mått bra, tills kvällen, när gråten bara kom. Det händer för mycket inom mig, känner jag, som det sparkas små bollarna inom mig. Oro hos min mamma, hur hon mår, hur kommer jag klara mig ekonomisk nu inom 1 år, och så att ser inte hans bil hemma, är det värsta hela tiden. Jag tänkte höra av mig till bror, men vet inte hur ska prata med honom. Vill vete om mamma har gått till läkare, men vet redan nu att han har inte heller tid för mig. Allt som händer i mitt liv känns vara som ett bakslag om och om igen. Man är så trött att leva i halva lossas att må bra, när jag är verkligen vid gränsen att kracha. Nu när julen närmar sig, när nyår närmar sig J kommer tydligen att stanna hemma och inte åka till Pakistan , det är lättnad för. Men samtidigt så svårt med henne. Och nästa år tar hon studenten, hur kommer det bli efter sommaren , det vet inte jag. Om hon kommer stanna kvar hemma, om hon ska börja plugga, jobba, vet inte. Om hon stannar hemma , hur ska jag klara med henne, jag klarar inte bara med min lön, det vet jag redan nu. Det måste vara vändpunkt nu, att jag kan inte mer gå nerförsbacken, det måste bli ljusare nu.