tiuks

Söndag. Ledig dag. Klockan är ställt en timme tillbaka. Vintertid har börjat, deppig tid, mörk tid har börjat. Jag längtar efter våren, att se allt vakna till. vara ute i min lilla trädgården, det är många planer nu hur ska jag ha här ute, kommer göra små förändringar nu, plocka bort lavendel, och planstera nytt istället, klippa bort syrengrenarna. Osv. Och hitta vad ska göra med hallonplantorna, det kom ingen hallon iår heller. Men ska gödsla nu mycket när våren är här.

Idag var ute på skogspromenaden med C och J. Det var skönt att komma ut, men är alltid blandade känslorna. Tankarna som kommer, jag är inte helt fri. Men känner själv att kommit en bit vidare i min läkningen. Igår träffade B ute, vi pratade lite. Hon sa att så mycket fimpar, så svarade att D plockar. Nä, han är inte hemma, hans tjej var här förra helgen men nu är han väl hos henne. Han är inte hemma över en vecka nu. Var annars han kan vara. Hans liv med henne, jag fattar inte hur hon orkar med sjuka D, att hon kan inte se att han är bara ett lögn. Jag vill inte heller träffa honom här ute, och vet inte nu när han ska hem, att undvika honom helt. Om jag ska börja parkera bilen annan stans så kan jag iallafall komma bort när han är hemma här, men träffar inte honom ute alls nu. Men han har ju koll på mig när han ska i väg. Varför annars ha parkeringspalts direkt utanför mitt. Jag är tacksam för det att jag träffar inte honom med henne. han måste själv undvika om han skulle se mig ute, hur jan skulle reagera. Jag har lärt mig att inte reagera alls, bara gå som han är en spöke, som syns inte. 

Men har min älskling i tankaran och nästa vecka kommer säkert möta honom igen. Det känns alltid så lugn när jag ser honom.