tiuks

Jag är vid gränsen att kallopsa, närsomhelst nu... det kommer hela tiden små blicktarna som slår mig mer och mer. På jobbet, hemma. Igår kom hem och var såå slut och behövde vila lite, men kunde inte slappna av, när C hela tiden skällde och hoppade av glädje jag var hemma, och det blev inte bättre. När jag försökte prata med J, hur hon gör med sitt liv, för att har inte råd med allt med henne, Nu sade hon att hon ska plugga för högskoleprovet och inte plugga komvux, så frågade men du behöver inkomst. Då kan ju pappa betala mig underhåll, så att pappa ska försörja henne. Sen blev hon sur och sade argt då får jag jobba helger. Det är inte heller säkert att hon kan jobba på Scandic heller, hon har inte fått något svar, vet inte hur chefen tänker nu, om hon väntar att jag ska jobba att säga till mig rakt in i ansikte, att jag ska må värre.Hon vet att hon behöver jobb, men om det blir inget jobb kommer jag undvika chefen så mycket som jag kan. Jag går på knäna, kan inte sova på nätterna och nu vaknade upp med tårarna. Det är så jäkla mycket stress på jobbet , med personal som hela tiden bara vill att jag ska göra jobbet för dem, jag är så trött på dem alla. Igår försökte göra städlistorna och stängde dörren men nej, de bara kommer in, sen låste helt dörren men nej även de öpnnades den. Idag kommer låsa dörren för att vet redan folk som kommer tidigare att får sin i pad och bara se att fixa sina vagnar snabbt. DEt är full kaos redan på jobbet, Idag är vi ca 20 st som jobbar. 

Jag kommer behöva åka iväg nu när min semester kommer, och utan C och J. Igår skrev A att åka till Stockholm, och kanske ska åka till Gotland. Jag känner mer och mer att kunna åka iväg, bara att får min egen tid, här hemma har jag bara jobb och hem. 

Nu måste hoppa in i duchen, ska ta snart bussen till jobbet,