tiuks

….har gått när jag blev lämnad, när jag blev " ensam" Det känns just nu så jobbigt, jag trodde att hade släppt det, men dumma jag som loggade in på FB , och såg en gammal inlägg. Det gör så ont i hela min kroppen just. Just nu behöver jag någon som kan bara krama mig och bara säga att alt blir bra....Igår lade upp en inlägg via insta, var skrev ungefär dagen som jag behövde någon som kunde lyssna mig, och såklart kom D kommentera att jag finns ….jag svarade bara att jag vet. Vad tror han ,att kommer prata med honom. Han , som har en eget liv, han som är uppdagen, tror han att kan prata med honom, hur jag mår, hur jag känner, hur trasig är jag, hur jag saknar någon i mitt liv, hur jag gråter, hur jag känner när ser alla andra se lyckliga ut.....Det är ett helvete bara som jag går genom just ….Jag försöker komma ur i den hål, i botten var jag befinner mig just nu. Mitt hjärta är inuti trasig. Jag känner att jag kommer undvika allt i mitt liv just nu, att vill vara bara mig själv. Imorgon kommer J och måste visa min starka sidan, om jag bara inte bryter ihop när kommer hämta henne ….

,,,känner jag just nu. Jag färgade mitt hår och får ofta många kommentarer att det passar fint till mig. Men vill inte ha så ljust, men ska vänta att får färga med växtfärgen. Igår kväll bröt jag ihop helt...när fick tillbaka min bilnyckel. När jag såg D med sin flickvän. De flyttade igår. Det gjorde så ont denna gången. Att känner att de känslorna tar över allt just nu. Jag kom in och började direkt gråta. Jag stängde av mobilen...jag kan inte ha den i min närheten just nu. Så illa mår jag just nu. Även nu när jag skriver här mina känslorna, tankarna gråter jag, alla tårarna bara kommer....Jag vet att måste vara stark. Men ensamheten tar allt mina kraft just nu att vara lycklig, att se bara alla andra vara tillsammans, jag klarar bara inte det... Idag tänkte ta en sväng till stranden, ska får ser hur länge jag klarar att vara där. Om det kommer mycket folk, kommer inte klara att stanna så länge. Jag vet en ställe, var jag förra året, med det är vid stenarna, och mycket hårt att ligga där. Men ska gå dit snart, vid klockan 10 tiden redan. Sen går även till gym senare på kvällen. Jag känner att behöver träna igen som vanligt. Tre dagar veckan är just nu en måste. Jag börjar se lite skillnaden redan nu, jag ser mina armmuskler, de har börjat växa. Det känns bra, men det är ibland för tufft. Det går jobbigt på jobbet just nu, när vi har sånt press bakom. Allt känns i kroppen. Det måste hända förändringar, det ör inte bara jag som tänker så. Det är alla andra med. Om tre veckor kommer jag ha semester, så skönt. Jag försöker fortfarande att får uthyra min lägenheten, men det går inte så bra. Kanske har tur när det är Skärgårdsfest. Fyra veckors semester, har inte planerat ingenting. Men funderar att åka nere till Ystad någon dag till stranden. Frågan är bara om J vill följa med. Sen tänkte kanske ska åka till Malmö någon dag bara med tåg.Allt är öppet just nu.

...utan J. På måndag kväll är hon tillbaka. Det känns skönt att hon kommer vara hemma igen, men samtidigt känns det bra att får lite egen tid. Tiden har gått så snabbt. Jag har jobbat mest tiden, men helgen vill ta det så lugnt som jag bara kan. Om man skulle ha nån vän att umgås, men det har inte jag. Alltid ensamma...men försöker inte tänka på det. igår gjorde en dumhet, jag vet inte varför, är det saknandet efter någon så stor....öppnade konto på badoo,men klarade bara max kvart tills raderade konton. Jag kan inte mer. Snart ska till jobbet. Sen ska stanna lite i stan, ska lämna tillbaka en bok, och hämta en annan. D vill ha bilen , redan ikväll. Vi bestämde att kommer höras av vid klockan 16 tiden., när jag slutar. Han sa att de ska ta de stora möbler redan ikväll. Imorgon hade tanke att ska till stranden under dagen, men ska inte stanna för länge. Det kommer inte jag att klara. Det blir upp till trettio. Men ska sola lite. Det behöver jag, men har min solskydd. Idag beställde en serum för ansikte. Jag känner att behöver göra något åt mina pigment prickarna, läste innan om den serum och hoppas att det kommer hjälpa mig. Jag har börjat känna lite mer nu att börja ta hand om mig själv lite extra. Om tre veckor kommer äntligen min semester.

Det var en tuffaste helg i hela mitt liv, på jobbet. Jag klarade det, men det känns i kroppen. Tur att kan vila nu i två dagar. Jag gjorde mitt bästa. Jag hoppas att det kommer inte mer hända. Helgen var den amerikans/ svensk sångare här i Karlskrona, jag jobbade såklart båda kvällar , men lyssnade honom vid fönstret. Sen bara i skojs skulle skrev honom, tackade för fina konserten, han tackade tillbaka, och sa att imorgon sjunger han igen. Jag skrev lite mer med honom, men lite försiktigt. Sen nästa dag såklart jobbade över, men lyssnade igen vid fönstret och klappade ..sen började folk också klappa händerna. När jag var klar, gick hem, trodde han hade slutat, men nej det var inte han.Då gick dit, men höll lite utanför, hade cykeln. Njöt när han sjöng,klappade sen passade på och visade tummen upp när han tittade på mig. Han såg mig, och blev glad att kom dit. Men stannade inte så länge. Sen skrev lite till, och han skrev att han såg mig. Men det var trevligt att kunne se honom. Han är ung kille, men tror att han är född här i Sverige, han kunde svenska. Men vet att han har ju flickvän, en modell, ser ofta bilderna med de tillsammans. Jag funderat sista tiden så ofta, att bli ljusare i håret, och frågar runt här och där. Vissa säger ljust , vissa mörkt. Och just nu sitter här och håller på att ljusa upp mitt hår. Det kommer bli i början åt orange. För att hade henna senast , och det kommer ta tid att ljusa upp. Men skulle vilja ha inte helt blond, någon ton som karamellfärg, askblond, lite som ljusbrun.

Nu är det här. Jag sitter bara hemma och gör allt möjligt. Tv på, skriver här och lyssnar Jamie Myers , trodde inte att han kunde vara så himla bra sångare. Jag har sett först att han bodde på vår hotell, sen började jag följa honom på instagram. Och imorgon och på söndag kommer han sjunga utanför hotell. Kanske kommer han bo igen på hotell, vem vet. Imorgon kommer jag märka det. Jag provade hemma att bleka håret, med c vitamin och allt möjligt. Jag vill inte helst att bleka med vanliga blekning. Första gången funkade bara lite lite, bara några slingor märkte jag. Nu tänkte prova igen, lite mer c vitamin och samma grejerna. Hoppas att det funkar lite mer idag. Jag vill bli ljusare. Jag kan ju tänka att bleka, men det kommer slita håret en del. Men inpackningen hjälper det en del. Jag vill ju inte helst bli ljust, lite mer ljusbrun, karamellfärgat, dt finns såna naturliga växtfärger med, har kollat upp även de redan. På jobbet är det för mycket. Idag jobbade över ca två timmar, utan rast och var helt slut efter det. Det blir hela helgen så tuffa nu. Tisdag är jag ledig men vi planerar att gå ut med gruppen. Nu behöver jag vara uppe med mina skum i håret ca två timmar, minst. Sen kan jag skölja av. Men det är midsommarafton och kommer inte sova så bra heller.

Jag sitter hemma här, håller på med tvättstugan, lyssnar spotify, gör inte så mycket. Nu börjar sakna att bli ljust i håret , vet inte om ska färga eller inte. Jag vill bli ljusare, men samtidigt är inget fel med den färg jag har. Nu frågar runt här, åsikter är olika. Om ska färga, måste jag bleka hår först, då kommer jag bli i förta hand kanske orange, eller kyklinggul direkt. Jag vet inte vad ska göra. Det är svårt . När tvätten är klart , tänkte åka ut till Verkö, så länge sen jag var där. Jag behöver lite luft där och samla lite ny energi. D var där igår efter jobbet,, och hade plockat skräp vid kusten. Han skulle vara nu fullt upp, och han ska iväg till Gottkär nu i några dagar. Nästa helg kommer de att flytta. Och vet inte än om ska får den lägenheten eller inte, inget svar än, hoppet finns kvar.

….är jag snart. Det blir inte första gången, men det kommer göra riktigt ont, jag vet det. Livrädd att kommer bryta ihop. Om en timme sitter i bilen och kör mot flygplats med J. Det är alltid jobbig att lämna henne till sin pappa. Men hon behöver sin pappa, och även jag kommer behöva lite egen tid. I två veckor blir det att vara ensamma. Just nu känns det extra jobbig, att kommer kanske stänga av mobilen direkt när jag har lämnat henne, men vill ju veta att hon kom fram. Saknandet är extra stor efter någon, närheten, att bara får vara hos någon. Det är just nu som jag saknar mest. Jag är ledsen, och mår inte bra av det, men jag har inget att göra. Bara att andas lugnt och ro.

Alla de tankarna som snurrar i min hjärna...det börjar kännas igen för jobbig. Jag vill stänga av mobilen, vill inte prata med någon, ingen kontakt. J är i stan och måste ha mobilen på. Hon sa sist att hon kommer hem senast klockan 21, frågade om det var ok. Det är ok för mig, hon är med sina kompisar. Det känns bra att hon är med sina vänner. Imorgon kväll kommer hon åka till sin pappa. Hon har inte än börjat att packa, alltid i sista dag. Igår hade personalfest, stannade inte till middag, jag glömde ju skriva mitt namn, och en av mina närmaste vänner inte skulle heller stanna...men såklart ändrade hon. Jag fick veta det senare, men bryr inte om hur trevlig de hade. Jag ville inte umgås med folk som ger mig negativa viber...nej tack. Nu tänkte lagga middag till mig, sen ska gå till stan, att träna. Jag följer mina tre dagar att träna. Igår var ute och sprang, inte mycket men ca två km. Jag bara kände att behövde att komma ut lite. Nu är J snart borta hemifrån och kommer vara ensamma...det kommer kännas mer ensamt nu när jag är " ensam"...det kommer kännas extra tufft och vet att kommer vara ofta ledsen och tårarna kommer...men jag är stark. D frågade igår, om han kan låna min bil efter nästa helg, de ska flytta ju till stan. Jag frågade om det var bara en dag, och det var bara lördag, det var ok för mig. Den helg blir min den enda helg jag är utan J, och vill inte stanna hemma helst.

….det är livet. Det tar tid att får på plats de sista bitarna i livspusslet. Det finns alltid en lösning. Livet är inte alltid dans på rosor....det känns just nu i mitt liv den period när jag är i botten, men tänker att det blir bättre, bara att ha tålamod. Idag är det redan torsdag, igen en vecka som går för snabbt. Imorgon kommer J sluta mellanstadiet. Hon är en riktig tonåring nu, hon är en tufft tjej, men jag har märkt att vissa dagar är hon nere. Men samtidigt ser jag henne att hon söker hos mig sällskap. Hon har alltid hållit lite avstånd av mig. Jag ska ge till henne en liten present, har köpt lite grejerna för henne. Nästa tisdag kommer hon åka redan bort till sin pappa. Helgen tänker jag umgås med henne nu mycket. Jag är ledig och vill visa till henne lite mer kärlek, att jag finns här för henne. Det är jobbig period, mest i mitt eget liv, men också ekonomiskt. Jag betalar några räkningar nu direkt, när lönen åker in imorgon, sen tar jag sakta. Hon kommer vara borta i två veckor, kan spara en liten del på maten. Imorgon hoppas att får svaret om denna lägenheten nu. Nu håller på med tvätten, J är fortfarande i stan. Hon har köpt någonting, jag vet inte vad. Men tror att något tills imorgon.

Nu har jag varit på lägenhet visningen. Det såg helt ok ut, och lugnt område. Det känns att kommer får den lägenheten. Det bara känns så. Jag kom hem och tackade redan "ja". Senast på fredag kommer jag säkert får veta det. När hyresvärd berättade att förra gäst håller på flytta, då undrade att det måste betyda att finns ingen som vill flytta dit.... De skulle haft redan månader tillbaka den visningen. Säkert hade de, men alla tackade redan " nej" och nu kanske de erbjöd till nästa sökande i kö. Jag vet att kommer får den lägenheten. Nu har lite ledig tid, ska städa toaletten hemma, sen ska lagga lunch sen ska till gym, men innan ska lämna boken tillbaka och lånar en ny bok att läsa. På fredag jobbar jag bara i två timmar, sen har J-s skolavslutningen. Efter det tänkte fika med henne i stan. Sen har vi frisörtid för henne. Hon vill äntligen klippa lita sina hår. Mina hår börjat nu växa, men ska inte än till frisören, låter lite mer att växa, sen ska klippa lite.

Det kommer och går. Ensamhet. Känslan att vara ensamma. Det gör så ont, men måste vara stark. Det gör ont när jag ser andra vara lyckliga, glada. Jag känner ingen som är så ensam som jag känner mig. Jag saknar någon fruktansvärt i mitt liv, jag saknar kärleken, jag saknar närheten. Jag väljer inte själv det livet, det bara händer. Om man bara kunde må bättre. Ingen som frågar, hur jag mår, ingen som ser hur jag känner. Jag måste själv vara stark. Att inte visa ut sina riktiga känslorna, inte visa sina tårarna. Igår blev tvungen att vara inne på FB. D skickade en bild när de plockade. Ja, han ringde såklart , som vanligt. Redan vid klockan nio, jag vet inte vad är det med honom. Varför ringer han så ofta. Jag har inte märkt det tidigare så tydligt, men det har varit så nu snart ca halva året. Han vill ju prata, det förstår jag. Mina känslorna har inte försvunnit, de är kvar. Jag håller mig stark, vi är vänner. Nästa veckan, om en vecka kommer J åka till pappa. Ca två veckor kommer jag vara ensamma. Tiden går så snabbt. Jag vet att kommer säkert bara vara hemma. Om man skulle ha någon, men det har man inte. Imorgon har visning av lägenheten. Varför känns det att jag kommer får den lägenheten? Jag har inte sett den än. Är det nu min tur? Jag har varit i kö över tre år, har varit i två visningar. Det känns bara så konstig, att det kommer jag får. Mejlade till min hyresvärd, frågade om man flyttar. Jag känner att klarar inte bo kvar här. Inte länge.

Uppbokad. Idag har mycket att göra. Snart ska till tandläkare, sen lämna bilen till verkstaden, sen träna, igen till tandläkare, sen hämta bilen , sen i skonan vernissage. Jag hinner inget att göra hemma. Tiden bara rinner i väg. På onsdag morgonen har jag visning. Förra veckan var plats 7, nu har åkt ner till plats 8. Hur kan det vara möjligt, någon som tog min plats. Men känns att jag kommer får den lägenheten. Det känns bara så. Igår började undvika FB, tills fick meddelande av en arbetskollega. Jag fattar inte varför skicka meddelande via messanger, inte via sms. Det börjar bli jobbig. Men har inte loggat in efteråt. Så att nu är det snart en hel dag. Och det går bra. Annars är jag hela tiden där, och kollar runt, och är ledsen och besviken på allt. Samt hade mobilen avstängt hela kvällen. Jag känner att vill inte heller prata med D, vet att han kan ringa mig. Den vecka jobbar han i sex dagar, så att hoppas att han ringer inte under dagen. Han kommer säkert märka det att det har hänt med mig nåt. Det känns bara så jobbig med allt. Den känsla kommer, ensamhet... Idag kommer jag bli ca tiotusen kronor fattigare. Tänk att har lagt ner till tandläkare ca tjugotusen, och mest bara kredit. Nu kommer kredit vara noll, och måste betala varje månad minst tusen kronor. Det blir tufft. Men klarar det , jag vet. Jag måste vara positiv.

Igår upptäckte att hr fått visningen. Det är en 3a, i Lyckeby. Det känns redan nu att kommer får den lägenhet, men har inte sett den än, är på plats 8, och inflytt redan i juli....Jag kommer inte klara att betala dubbelhyra. Jag har gjort redan den tidigare. Det finns nu hela tiden i mina tankarna, att tänka på det. Att kanske nu är det min tur. Jag vet inte just nu ingenting. Men funderar att mejla till min hyresvärd först, om det är tre månaders uppsägning, samt om jag måste hitta själv hyresgäst. Det är brist på bostäder, och jag är helt säkert att hittar någon säkert. Det skulle vara så skönt om man skulle kunna flytta till en trea....J skulle får en eget rum äntligen. Och vill inte tänka mer på det att söka lägenhet, och mer att flytta. Men inget som är hundra säkert.

Allt går bara upp och ner. Idag kände helt kört på jobbet, tårarna doppade. Allt var bara så mycket. Jag tänkte hela tiden att varför måste jag vara ensamma, varför har inte jag någon, varför jag ser runt om mig alla glada och lyckliga. Bara varför varför. Sen tänkte stänga av mobilen senare på kvällen. Visste att D kommer ringa, ville inte alls att prata med honom, med ingen. Mina negativa tankar...och sen på jobbet när städade den sista rummet, slog jag min stor tå vid soffan, så illa att gjorde så himla ont. Sprang ner och hämtade is, jag hade så ont och hade smärta, men höll ut allt. Det är bättre nu men fortfarande gör det ont, om det kommer bli nu imorgon svart min tånagel....efteråt tänkte att det kanske var straff för det vad hade tänkt innan denna händelsen. Att tänkte så negativt. Hemma ringde D, svarade , vi pratade en liten stund, om mest att han var ute på Verkö...och sen frågade han om jag saknar honom...svarade ungefär att jag saknar honom hela tiden.Han menade lite som skoj, mellan vännerna, inget mer säkert. Sen skrattade vi. Imorgon kommer han ringa igen, på torsdag ska vi till Verkö tillsammans. Det finns en del av mig som gör ont i hela mig, när tänker så mycket negativt att mår dåligt. En del av mig kan vara positiv en del negativ under vissa stunder. Men det går över, det finns en röst säger till mig att allt blir bättre med tiden. Att det allt är över snart. Jag måste ändra mina tankar och vara mer positivt.

Nu börjar jag satsa på träningen extra. Jag känner att kommer må mycket bättre när har kommit i gång. Det känns fortfarande jobbigt att komma igång. Nu tänker mer och mer att börja träna med vikterna. Jag behöver bli starkare. Idag ska gå till gym innan jobbet, ska träffa sen kompis där. Om hon hinner samma tid eller inte, vet inte än. Men gör inget. Nu funderar att börja skriva en sk träningsbok att vet vad jag gör och hur. Jag har ju en bok, men vill lite mer att träna. Bara att hitta en träningprogramm att träna efter . Igår ringde D, vi pratade lite. Han ska ut på torsdag till Verkö och frågade om kan följa med. Jag är ledig och svarade att kan följa med. Nu ska äta innan ska klä på mig, det blir varm veckan, redan nu ca 20 grader, var ute redan med korta shorts.

En ledig helg och mår dåligt. Allt känns så jobbig igen, att vara ensamma och se alla andra se glada...jag vet inte hur kan komma över det tänkande och de känslorna. Igår jobbade och kollade blommorna och träd och såg en som trodde att var död, inga gröna blad, och grenen hade klippt...och tänkte fråga D. Jag tog bilderna och skickade honom och frågade. Och såg att han läste och skrev inget tillbaka. Det är inte lik honom, att han svarar inte. Det är jättekonstig Men försöker ta det lugnt, det är ingen ide att tänka att han bara bryr inte om det vad jag frågade. Han kanske bara glömde bort det. Han har sin syster på besök. Den vecka har varit en vändpunkt för mig. Jag började träna på gym. Nu har vi varit i två gånger i denna veckan, nästa vecka ska satsa kanske tre gånger. Det känns faktiskt så skönt att komma i gång. Det går sakta just nu, men börjar att känna mig lite starkare. Det finns tjejgym , det är liten men helt ok att träna. Bara måste nu komma någon planering av träningen, att inte bara ta lite de och lite det. Igår tränade mest underkroppen, nästa gång ska ta underdelen. Jag känner själv att måste träna just mage mycket, har för mycket fett där. Jag har inga planer för helgen, men tänkte försöka ta Jennica ut. Ta en promenad med henne, hon behöver röra sig lite mer. Samt ska beställa klänningen åt henne. Sen måste boka flyg till henne också nu.