tiuks

Det är för mycket som jag måste göras och fixas, och har inte tid för mig själv att kunna slappna av. Nu på morgonen kom igen tårarna, alla de känslorna är tillbaka och är så rädd att kommer bryta ihop framför honom, när vi ska ses idag att hämta grodrom. Det gör fruktansvärt ont i mitt hjärta just nu. Han är mot mig så neutral som möjligt. Han skriver inga hjärtan mer till mig, som vänner kan man väl visa lite mer omtanke med det tecken, och han vet att jag mår just nu inte så bra. Han vet att mina känslorna är tillbaka, han skulle förstå det att kanske behöver jag avstånd från honom. Men det är så mycket som han behöver hjälp med. Ibland vill bara skrika ... så mycket stress har jag runt om mig just nu. Och samtidigt försöker hitta en ny bil. Kanske idag hinner eller imorgon kolla en till bil, det är igen i Kalmar och det är en seriösbilhandlaren. Jag mejlade till de och frågade om de vill ta in min bil inbyte. Det bil kostar lite mer som hade tänkt, men kanske värd de pengar att betala. En liten Opel corsa. Igår körde en annan Opel, och det kändes ganska bra att köra. Vi ska får se om hinner redan idag kolla, de stänger kl 18 idag Nu sitter hemma , klockan är fem. Vi hämtade grodrom, det gick bra med allt. Men kom hem och sen kom fram alla mina känslorna, blev igen ledsen. Det är så jobbigt vissa stunder, jag märker att han tittar mot mig, men min blick står stilla. Det är så jobbigt att se honom i ögonen. Jag försöker verkligen vara stark, men är jag hemma är jag så ofta ledsen. Nu försöker vara så länge kan vara ifrån FB. Nu har det gått snart i tre timmar jag var aktiv där. Jag känner just nu att behöver vara ifrån honom, det är för jobbigt för mig. Allt snurrar bara runt i mina tankarna, det är svårt att förklara. Idag kommer jag får igen ny kärleksläggning. Jag har fått nu ofta det , och sist en tjej skrev att det finns en band mellan oss, att det är en ny relation på väg, och att ska vara positiv. Jag känner fortfarande den känsla att vi är menade för varandra. Och ofta kommer de starkaste funderingar, att jag flyttade hit. Jag gjorde det för hans skull, det var HAN som ville det. Och jag litade på honom.. Varför han bara slänger bort mig... Varför han gjorde såhär mot mig. Det går inte få någon mer svar av honom, det går inte. Det går inte prata med honom. Vi har lämnat det allt bakom oss, men det kan inte jag bara glömma så lätt. Jag försöker inte visa ut det hur jag verkligen mår. Han tror att jag har redan kommit över det, men det har inte jag gjort. Jag är ensam med allt detta och måste själv komma över det. Jag vet inte när kan jag släppa det allt, hur kan jag komma över det. De sår är bara så djupa så djupa. Jag önskar att kan släppa det snart och gå vidare med mitt liv. Imorgon ska försöka kolla två bilarna i Kalmar. Jag vet inte hur det blir med dörren imorgon, om verkstad kan fixa det eller inte. Och om kan får bilen tillbaka snabbt. Jag hoppas att hittar snart en ny bil. Nu måste även ta ner däcken och lägga i bilen sen. Jag vill vänta med detta , vill inte hålla på med detta nu, när det är fortfarande folk ute här.

Mina tårarna bara kommer när de kommer. Det började när jag körde hemåt, närmare till Verkö. Frågorna som kommer upp. Varför flyttade jag hit? Varför han svek mig? Varför han bara ...gjorde såhär mot mig. Och så ringde han. Vi pratade lite. Han kände det att var ledsen, han känner det alltid. Jag berättade det hur jag har haft, varför var jag ledsen. Han vet att mina känslorna är så starka. Varför är det så svårt med honom, varför han finns i mina tankarna, varför tänker jag på honom, varför saknar jag honom. Det är för många frågorna, som jag försöker får svaret på. Det är meningen att vi är menad att vara sammankopplande. Den band som finns mellan oss, att vi är menad att vara ett. Det blev en krock mellan oss just nu, men det kommer bli en tid framför oss, när han kommer se mig med andra ögonen och kommer tillbaka till mig. Jag vet det. Jag känner det.

... som jag känner mig just nu. Det börjar svida i mina sår så mycket just nu. Saknandet är enormt efter honom. Det gör bara så ont i hela min kroppen. Om man bara kan begrava alla de känslorna.... det gör så ont...tårarna bara rinner....varför tar det inte slut. Det är så olika alla dagarna. Hur kommer det vara under närmaste dagarna, veckorna, månaderna. Hur kan jag vara stark när mina känslorna förvinner inte . De finns här. .. Idag pratade med honom. Han fick en annat jobb, som är rätt för honom. Han sökte även till Scandic. Vi pratade om det att båda är lite ledsna att vi kommer inte jobba ihop. Han sa sen att det är bättre, att det finns många kvinnliga kollegor, att jag kan bli svartsjuk, och det vill han inte, att jag blir. Varför sa han såhär... Jag vet inte hur ska göra nu när mina känslorna börjar duka upp i ytan bara så lätt. Jag trodde att kan vara stark och reparera vår vänskap, men det är inte så lätt när man har haft riktiga kärlekskänslorna redan innan. Varför det kommer nu allt? Det började känns bättre att vi kan vara vänner, men just nu känner jag att jag bara klarar inte av det. Hela mig är trasig...

Det börjar kännas igen jobbig med mina känslorna, jag känner att de börjar igen komma fram. Mer jag träffar honom känner jag mina känslorna komma tillbaka. Det är en jättejobbig känsla. Idag pratade lite med hans x " flickvän". Han är fortfarande på henne, han accepterar inte henne alls, att hon vill bara vänskap med honom , att det kommer aldrig att bli ett relation med honom. Han är svartsjuk med andra , berättade hon. De tränar ihop. Imorgon hon ska hjälpa mig att fylla på en anmälan till vården. Så snällt av henne det blir. Som sagt börjar det bli jobbigt att se honom, att se hans Blick, att se in i hans ögonen. Jag vet inte mer hur ska jag göra att kan släppa det lite. De känslorna kommer aldrig att försvinna. Varför känner jag ibland att han har kvar de känslorna. Och pratade med henne idag lite om det. Att han vågar inte närma mig säkert, även han kanske vill. Han flyr vidare. Och känner fortfarande att det är VI. Och jag kan inte närma honom, men försökt krama honom lite extra, att får honom komma tillbaka till mig. Och kan inte prata med honom så öppet om mina känslorna, han klarar inte av de. Han hjälpt mig här ute på uteplatsen nu, och vi fortsätter med det. Hur kan jag fortsätta så när det dyker upp mina känslorna i ytan. Kanske är det bästa att vi håller fortfarande avstånd nu. Men måste hålla ut just nu , att han ska hjälpa mig att byta däck. Jag träffat hans mamma här när vi jobbat ihop, och vet att hon säkert pratat om mig, hur jag mår och hur jag är- Hon ser mig fortfarande som en fin och snäll tjej, och kanske tänker att D ska hålla till mig. Jag vet inte just nu om jag klarar av det om vi fortsätter vår vänskap på detta sättet. Jag vill ju fortfarande djupare relation med honom, men han kanske vill bara gå vidare, och lämna mig helt och hållet. Jag ska se om det kommer bli jobbigt med honom, kommer jag faktisk prata med honom om mina känslorna, att tyvärr jag klarar inte av att vara nära honom.

Det finns för många bollarna i luften...det är för mycket att göras och hinna med allt. Jag hoppades att kan fixa ny bilen den veckan men allt kommer bara ta nästa vecka. För att nu blev det någon annan fel på bilen, som ska fixas. Jag kollade redan första bilen, men är osäker på den bilen, kostar för mycket kanske. Det finns två bilar som skulle kollat upp idag, men har akut läge att fixa nu uteplats hos D. Igår fixade här hemma hos mig. Det blev jättefin men finns mycket att göras på egen hand nu. Jag vill ta en sak i taget men nu går det inte. Nästa vecka ska kolla att lämna bilen igen i verkstaden. Och hoppas att kan köpa ny bilen senast efter påsk. Jag har redan bestämt att köpa annan bil. Men D börjar att jag ska inte köpa ny bil. Han vill att ska ha bilen för att jag har ju dragkrok. Men det är min beslut inte han. Han kan inte bestämma över mig här nu. Det går ganska ok med honom, men känner fortfarande att mina känslorna kan inte bara försvinna. Jag och hans ex " flickvän" har en bra kontakt med varandra, D vet inget om det. Hon har redan sagt och förklarat att det är slut mellan de, men D hoppas fortfarande, och vill inte ge up.. De trånar ihop fortfarande och har hela tiden bråk. Hon berättade att han hade blivit svartsjuk på gymmet och de hade bråkat på gymmet. Hon skrev till mig, att hon tycker fortfarande att vi är menade för varandra. Jag kan inte ta den steg.. för att han är fortfarande fast i henne. Idag hon ska ringa nu snart, kan vi prata av lite igen. Vi har blivit goda vänner. Jag kollar över min ekonomi, och det är för många utgifter som måste vara nu mycket försiktig. Ny bilen kostar nu att betala av, men kommer gå ner bensinkostnaden och årskatt med blir billigare. Ah önskar att ha redan nu ny bil.

Idag är det ny vecka, och har mycket att fixas och göras. Svårt att prioriteras allt. Jag börjar igen tänka på honom, på oss. Det känns att vi är i rutan ett. Jag känner lite annorlunda med honom. Att han börjat ringa och höra av sig varje dag. Och idag lade han upp ny profilbild, och ringde och frågade vilken bild han ska lägga upp... Varför fråga mig...igen. Jag har sagt vilken , och han tyckte likadant. Han lade upp men har inte reagerat , inte än. Jag vill se om han kommer säga och fråga mig varför har inte gillat hans bild... och han väntar ju säkert att Cici ska reagera på bilden med.... Han är fortfarande på med henne. Hon berättade att han hade sagt på gym förra veckan att de är ihop, men inte än officiellt kommit ut med sk, förhållandet. Hon har redan förklarat att de kommer aldrig bli ett par. Bara vänner. men D har svårt fortfarande att acceptera det. Vi har hört av varandra så ofta nu, pratar varje dag. Och det börjar kännas lite för mycket för mig. Jag ser i hans ögonen det blicken, den saknandet. Jag känner att han vill fortfarande med mig mer, men han vet inte hur han ska ta den nästa steg. Och jag kan inte göra det steg för honom. Det finns något seriöst mellan oss. Det som hände mellan oss, hade bara en test. Och jag kan inte prata med honom mer om mina känslorna. Men de sår de finns i mitt hjärtan, det gör bara så himla ont.

Jag kämpar vidare. Med mina känslorna. Det går upp och ner. Jag blev ledsen idag när jag pratade med honom. Han lämnade lite färg till mig att kan måla min soffbordet. När han gick tittade honom så djupt i hans ögonen, de ögonen. Allt med honom. Han sa att han ska lägga upp ny profilbilden.... att det är dags. Jag sa att han kan lägga upp den som han skickade till mig, tyckte det ser fint ut, och hans blick. Han blev så berörd när ja så så, sa ungefär, så ska du inte säga.... han märker hur känner jag för honom. Han ser och känner det. Det är jobbig för mig fortfarande, men måste kämpa vidare. Just nu försöker vi reparera vår vänskap band. Och det känns fortfarande att det finns något mycket mer mellan oss. Det finns där, och vi båda vet det.

Det känns att allt gåt bara upp och ner. Med D. Vissa gånger känner jag mig helt ok, och sen kommer den stora saknandet och alla känslorna kommer dyka upp igen. Som nu. Han var här och lämnade en tv, som hans mamma skulle bara slänga. Jag ser i honom och jag ser fortfarande den gamla D, den jag är ( var) kär i. Jag känner fortfarande att det finns den extra mellan oss. Jag får den känsla att vi är menade att vara ett par. Som han inte än ser, alla de tecken. Jag har märkt att han har börjat igen höra av sig oftare. Jag märker det skillnaden. Det är nästan alltid han som hör av sig. Han ringer ofta till mig. Det var en gemensam vän på jobbet, skojade med honom lite. Han frågade ungefär om vi är ihop. Sa, nej nej. Jag berättade till D, han frågade direkt om jag sa att vi är bara vänner. Han blev rädd att säger att vi är något mer. Sen vi pratade lite, och sa att han ska vara själv just nu, han behöver ingen just nu. Och känner att han gör rätt, att han hoppar inte direkt till någon ny tjej. Det vet man inte om han har förändrat nu. Men mina känslorna kommer finnas alltid kvar och jag vet att han hittar tillbaka till mig.

Det började göra så ont igen. Om det var bra att träffade honom igår, alla mina sår är öppet .... Idag kommer han hit att hjälpa mig i uteplats. Kommer jag klara av det nu , jag vet inte. Det känns just nu extrajobbig. Jag trodde att jag var redo, Men det är inte jag. Jag vill ju gå vidare, men hur kan jag göra det. När det känns fortfarande i hjärtan. Jag vet inte hur kan jag vara starkare nu. Igår frågade om han hade berättat till någon mer om oss. Han hade berättat till två, som han känner lite bättre. Han sagt att vi blivit ovänner, men vi har löst det. Och sagt även det att det handlade om känslor. Han har inte sagt sanningen, och nu är det jag som är smutskastat. Han har kanske sagt att jag var kär i honom , men han inte haft samma känslorna . Han kommer inte erkänna att han gjort något fel Men det kommer jag veta . Jag har så mycket att göras idag, det är för mycket som måste hinnas göras.

Ikväll var det dag när jag träffade honom. .. Vi pratat med varandra i några dagar, ofta än vanligt. Idag skulle han behöva hjälp att slänga en skräp grej, så bestämde att fixa det efter gymträningen. Jag tränade innan honom, och inte så länge som han brukar göra. Han hörde av sig och jag gick ut. Det kändes redan hemma lite konstigt, hur kommer det kännas att träffas vår stora explosionen. Jag gick så sakta, och stannade till lite. Det kändes bra. Vi kramades och den känsla kom tillbaka. Det finns kvar mellan oss. Vi pratade inte så mycket om det, men såklart tog vi upp. Han hade känt det under första dagarna, hur arg, ledsen, besviken jag var för honom. Han kände det och hade så dålig samvete för det. Vi kunde inte släppa, vi kramades några gånger till innan vi skulle hem. Jag kom hem, och han ringde direkt att bara fråga hur kändes det för mig. Jag sa att kom hem och blev ledsen . Han vill inte att är ledsen. Han sa innan vi skulle hem att du vet att jag älskar dig. Varför han säger det så. Men ikväll när hade träffat honom får jag de starkare känsla att det kommer bli starkare band mellan oss. Att det kommer något väcka hos honom. Han kommer se mig som en annan tjej, han kommer hitta tillbaka det vi hade. Jag har den känsla. Det är bara tid som kan visa det. Vi pratades när han ringde, och sa att vi kan höras lite senare, att han ska äta nu efter träningen. Och frågade om jag hade ätit. Imorgon han ska hit och visa lite vad vi kan göra vid min uteplats. Han vill ju hjälpa mig med detta.

Jag börjar se ljuset och släppa taget. Sista dagarna har jag tänkt så mycket. Är det värt att bryta allt kontakt med honom eller förlåta honom. Vi har pratat sista dagarna, vi har haft långa samtal. Och det känns att vi börjar hitta tillbaka till vår vänskap. Det tar tid att släppa allt det så snabbt. Det kommer finnas spår kvar, tiden läker alla sår. Mina sår är djupare än hans. Han vet det, och han är fortfarande väldigt ledsen för det. Men börjar förlåta honom det vad han har gjort för mig. Men är inte helt redo att träffa honom, och vi har pratat om det. Men känner redan nu att det hur vi kommer reagera när vi kommer ses kommer förändra oss mycket och känner att båda ser varandra med annorlunda blicken och att han kommer vakna upp i sin värld, och se mig som en viktig vän som han kan inte vara utan. Det är min känsla. Vi kommer hitta tillbaka till varandra. Jag sökte igen tillbaka till gruppen, men kommer fortfarande hålla mig lite utanför. Jag behöver min egen tid just nu. Jag är fortfarande trasig inombords. Nu har börjat kolla upp hur ska sälja min bil. Det kommer inte bli så lätt. Jag har fått redan första avslag, försökte sälja på nätet. Men ingen bilhandlare är inte intresserad av bilen. Sen hittade en bil här i Karlskrona, mejlade om de tar emot bilbyte. Nej . de är inte intresserad av min bil. Man börjar bli irriterad när man vill ju byta bil och hittat redan bilar jag är intresserad av . Men först måste sälja bilen.

Det känns fortfarande jobbigt. Särskilt efter den samtalet av D . Det väckte alla känslorna i liv, trodde att det kan gå över men det går inte så snabbt. Som för honom. Jag har kvar de känslorna och vill verkligen just nu bara vara när honom, att få krama honom. Men det kan kännas fel. Jag vet inte hur kommer det vara nu när vi verkligen kommer att ses, på riktigt. Kommer vi se varandra med helt nya blick , kommer vi se det som hände mellan oss, som en läxa. Den band som finns mellan oss, det kan ingen ta ifrån oss. Ingen som kan komma mellan oss. Det känns fortfarande att jag behöver tid för mig själv. Jag måste tänka på mig själv just nu. Jag har kommit igång med träningen just nu, och det är viktig för mig, att glömma bort mig Tänka på något annat. Att kunna må bättre.

Idag fick helt plötsligt samtal av D . ...Jag trodde inte att han kommer så snabbt söka upp mig. Men kändes att han böjar släppa sakta det allt som hände. Han började såklart igen att hur ledsen han är , han ville inte såra mig. osv. Vi prata lite om annat med. Men sen frågade han om jag har saknat honom. Jag svarade vilken dum fråga att fråga, började smågråta. Sen att jag skulle behöva kramas, skojade bara tillbaka att bara på låsas. Jag försökte hålla god ton och inte släppa mig så lätt. Att träffa honom, gå i skogen. Eller sånt. Men han sa att han vill gärna hjälpa mig nästa vecka med buskarna. Jag vet inte om kan låta det. Jag är inte redo för det, jag är rädd att när jag ser honom kommer jag bryta ihop...Mina känslorna kommer inte förvinna så snabbt. Det tar tid för mig. Han måste förstå det. Och ge den tid jag behöver.

Nu har det gått exakt en vecka när det allt hände. Alla de tårarna, alla de känslorna, alla de sparken jag har fått efteråt. Det finns fortfarande tankarna, funderingar, och även tårarna. Men mest av allt är min hjärta blivit skadat för livet. Kommer det någon i mitt liv, som kan ge mig den kärlek som jag behöver just nu som mest. Det kan bara tiden visa. Allt känns fortfarande så orättvis. Att går genom det själv , när själen vill säga något annat... Igår bestämde börja träna igen på gym På kvällen åkte in till stan. När körde hemåt såg jag honom, på gatan. Såklart började jag vinka, jag märkte att han blev glad och vinkade tillbaka, samt såg jag att han ville säga något men körde vidare. Sen trodde att han kommer köra efteråt, att vi kommer träffas här hemma vid parkeringen. Men han kom inte, han åkte säkert handla, eller väntade att jag ska vara hemma. Det kändes så konstigt att se honom. Det var den första gången efter " bråket" Jag tänker mycket just nu hur kommer det vara när vi kommer träffas här hemma. Det kommer vi göra, men frågan är när. Hur kommer det kännas? Jag vill inte tänka på det. Jag är ganska försiktig med det, att ha hela tiden kolla ute. Ikväll är det när jag kommer får avläsningen av denna medium. Jag fick en meddelanden av henne på morgonen , att hon kommer jobba med min avläsningen ikväll. Det är spännande och samtidigt lite läskigt. När man vet att det kommer stämma med 100% . Jag tänkte träna även ikväll, men känner att ta det lugnt hemma istället. Imorgon är jag ledig men ska till läkare på morgonen. Jag hoppas att mina prover kommer inte visa något allvarligt nu. Man är ju rädd för det. Nu har jag fått den avläsning av denna medium. Det handlade om mycket jobb, som stämmer helt. Och sen även kärlekslivet. Att har blivit svek, att blev lämnad av en man, och är ensam med en dotter. Sen fick hon en känsla en man jag tycker om, men vi har inte gått vidare i relation, att sk flörtig situationen. Det stämmer ju helt med D. Det står stopp vad händer vidare av henne. Hon beskriver mig mycket positiv person, skrev att kärleken kommer. Det avläsningen blev som jag trodde, lite läskigt att det allt stämmer in vad hänt i mitt liv. Det är ju som hänt tidigare, och nu, men inget som kommer hända i framtiden. Jag behöver just nu tänka på mig, bara att ta det lugnt och ro. Jag kan inte släppa allt detta som hände, det känns fortfarande i mitt hjärta. Varför det gör så ont fortfarande, varför har jag de känslorna. Varför? Finns det band mellan oss, känner han likadant. Men vill inte kontakta mig, jag känner bara att kunna vara nära honom, bara att får hålla om honom. Vi hittar igen varandra, och denna gång blir det vi för alltid,

Dag 5 . Söndag. Det är solig ute men jag sitter inne, har ingen lust att vara ute. Jag vill ju gå ut till skogen. Men känner att klarar inte det, inte än. Mina sår är fortfarande så djupa så djupa. Det känns fortfarande jobbigt inom mig, men försöker att vara stark. Ikväll hoppas att han ska åka träna nu, så att kan gå och lämna arbetskläderna bakom hans dörr. Och slippa allt detta. Jag har ingen aning om han har sagt något till andra . Ingen som har hört av sig heller. Han lade upp inlägg i gruppsidan, jag kollade in men reagerade inte alls. Och han har inte heller hört av sig , att ska gå in och " gilla" inlägget. Även A har inte varit inne där. Hon är lika förbannad för honom som jag är. Men han har fått sin läxa nu, men tror inte att han kommer bli en bättre människa för det. Han har haft såna problem länge, och tidigare men han har kommit undan. Att alla de år jag kände honom, märkte jag inte den andra delen av honom. Att han kan vara två olika personen. Det kommer ta tid att komma över helt, jag vet det kommer ta lång tid för mig. Vissa stunder gör det ont och tårarna bara rinner. Men vet att det kommer inte bli bättre om jag gråter efter honom. Det som är gjort är gjort, man kan inte gå tillbaka och göra sakerna annorlunda. Men man kan lära av det som hänt. Det är svårt just nu, men har inget annat val. Att tänka för mycket på det negativa kommer det fortsätta allt negativt . Men om man tänker mer positivts, drar man sig positiv energi. Jag läser en bok just nu. Det är på engelska, och det är mycket jag kan lära av. Imorgon börjar ny vecka, på onsdag kanske kan lämna in bilen verkstaden. Bara att komma vidare med bilen och kan byta ut bilen. Jag har hittat några bilarna, som är intresserad av. Men först måste fixa min bil. Onsdag ska även till läkare, ska ta några prover. Det är nånting måste kolla upp.

Jag börjar mer och mer smälta in det allt som har hänt under de sista dagarna. Det har varit en av mina värsta vecka. Allt vad jag har gått genom. Igår kväll skrev bara att oj glömde ringa ju, men vi hade ju inget mer att prata om. Ha sa ja vi har pratat allt, att vi lämnar allt bakom. Sen skrev ungefär lycka till med allt. Han bara ungefär att vi behöver ta en paus från varandra. Sen skev han ha det så gått så länge. Det var de sista vi skrev till varandra. Det känns fortfarande i hela kroppen, det gör ont. Men att jag ska må bra, måste jag vara ifrån helt. Han vet inte att gick helt ur i gruppen. Idag de ska kalka, det kommer inte ta så lång tid. Jag vet att andra kommer säkert fråga varför är inte jag med, osv. Vad kommer han ljuga ihop, det vet inte jag, och jag bryr inte heller om. Om någon kommer själv höra av sig till mig, kommer jag så klart säga sanningen. Jag tycker att gjorde rätt att gick ur i gruppen helt. Det gör ont inom mig, att måste göra det. Att inte mer rädda naturen på detta sättet. Idag ska vara ute med Jennica uteplats, ska försöka får bort alla de småstenarna, sen har jag även tvättstuga eftermiddagen. Sen ska åka handla ,när har tid för det. Samtidigt är jag livrädd här hemma. När kommer vi träffas här hemma, hur kommer vi båda reagera. Ser jag honom vänder jag tillbaka, eller ser inte honom alls.

Han drog igång allt igen. Jag skrev honom att vi ska lämna allt detta bakom och vi går vidare. Att han ska lämna ifred. Han började igen att ta allt upp. Och skriver han även att han var inte alls kär i mig.... så att han ljög rakt in i ansikte mig. när han sa att han är kär i mig, att vi är rätta för varandra, att prata även om framtid och nu allt var bara en lögn. Ungefär att vi tolkade allt på olika sätt. Han gjorde mer djupare sår på min hjärta. skrev honom. om och igen att vi har pratat klart det finns inget att prata om. Han ville att ska ringa honom, sen ah ja det tar så mycket energi från honom, att vill jag prata något annat kan ringa. Jag blev så ledsen och min sår blev mycket mer djupare, och började storgråta på jobbet, skrev honom om det, sen skrev honom att hoppas en dag träffar vi i himlen. Han ville prata när jag slutat jobba, men ringer inte upp honom, pratar inte mer honom. Jag förstår inte varför han tog upp det, varför såra mig mer. Men börjar tro att han ville straffa mig, att han hade aldrig varit kär i mig. Samtidigt är jag hemma och är livrädd att han kan komma hit. Han vet att jag slutar halv tre, men slutade redan tidigare idag. Jag känner mig mer och mer nere nu, att börjar tappa allt snart, jag hatar honom fruktansvärt, att han har gjort såhär mot mig. Jag klarar inte vara ute i skogen, tänkt att gå, men jag känner hans närvaro, jag ser honom överallt. Jag vill inte se mer honom.

Idag är det andra dagen när det allt hände. Jag känner mer och mer att det var meningen att det hände. Att han fick en puff att börja fundera för sitt liv, att han måste förändra sig helt. Han måste men vet inte om han kommer göra det. Igår vi skrev att han kommer höra av sig när han är redo att prata... och idag ringde han. Jag trodde att kan prata med honom på en vänligt sätt. Men nej, han bara började skylla på allt för mig, att jag har förstörd deras förhållande. Att det allt var gammalt, och igen att vi hade avslutat våran relation länge...att han nekar det allt fortfarande. Jag sa att du vet själv att du är inte frisk. Han bara nej det är du som är sjuk osv. Jag sa att orkar inte prata med dig. Han fortsatte ringa ringa, sen lämnade en röstmeddelande. Sen började ploppa sms efter sms. Att han vill prata ut att vi ska må bra. han vill inte att jag mår dåligt. RIng mig. Jag svarade inte tillbaka. Jag åkte hem , parkerade bilen 24 timmars parkeringen att han ser inte bilen på min plats. För att vet att han kommer kolla min bil när jag är hemma. Han ringde igen vid halv tre, han visste att jag brukar sluta på jobbet. Nu är det lugnt, men märker att Jennica är livrädd att vara i sitt rum, hon sitter här i köket. Varför kan inte han lämna mig ifred. Jag svarar inte tillbaka, han måste fatta att vill inte prata med honom. Han vill ju hitta tillbaka varandra vänskap med mig, men det är kört. Jag kan inte förlåta den att han ljög rakt i ansikte. Jag trodde honom, jag litade på honom.... och att han nekar det allt. Det är det värsta. Jag vill bara gå vidare. Han fortsätter även smsa till Cicci. Han har full koll på henne. . Jag önskar att han lämnar oss alla i fred och äter upp sin egen soppa som han kokade.

Det var även idag en jobbig dag. Han läste min meddelande, blev så berörd. Så ringde han, han gråt och började be om förlåtelse. Han fick sin läxa igår, han känner sånt smärta nu. Den smärta som han skapade. Jag har framför mig han som ljug rakt in mig, ungefär vi hade ingen relation... Vi pratade ca halv timme, han mår fortfarande jättejobbigt, Jag skrev honom. Han sa att han ligger i sängen och har gråtit hela dagen. Sa igen att han orkar inte mer. Att leva eller dö , hans liv är meningslös. När vi pratade berättade han att han hade skrivit ett brev, han planerade ta livet av sig. men sa att han ska slänga det. Sen sa att han kommer höra av sig om han känner att inte leva mer. Han lider med mig, hans själ är sönder., som min. Han måste komma över det. Det kommer ta tid, men han kommer bli bättre med tiden. Det måste vara det värsta i hans liv, som han måste gå genom. Men han äntligen förstår vad han har gjort för mig, för sin flickvän. Hon kommer aldrig ta tillbaka honom. Han är inte frisk. Han kommer fortsätta med detta. Även han säger att han kommer förbättra sig. Men det vad han gjort är bara så fruktansvärt . Hur kunde han göra så här mot mig. Han bara föråt , förlåt,...Nu skriver han med mig, hur han vill ha tillbaka sin Cissi, att livet har ingen meningen alls nu. Han vill inte leva mer. Igen kommer jag höra samma visa. Jag försöker förklara att det är väl inte första gången någon lämnar dig. osv Det är bättre att skriver inte mer med honom, det tar upp bara mer sår inom mig. Det har varit bara en tjafs med honom när vi skrev med varandra. Han skyller på mig nu allt, att jag har förstört det allt. Ungefär att mellan oss var redan allt slut, osv. Jag orkade inte mer. Nu har han lugnat ner sig och vi har tagit paus från varandra. Han kommer höra av sig när han är redo för det. Och han kallar mig igen för bästa vän. Det gör så jäkla ont, att han säger om och om igen. Nu klarade jag inte mer och har inaktiverat mitt konto på Fb. Jag blev så förbannad för honom att gick ur i gruppen helt nu. Utan att säga något. På lördag eller på söndag ska de ut och kalka, och han kan hitta på själv vad han kommer säga till andra, varför är inte jag med i gruppen. Jag vet och lider med honom att han mår så dåligt. han vill bara tillbaka sin cissi, att livet utan henne är ingenting. Att det med henne är äkta kärlek, Det säger han säkert till alla nu han träffar. Jag är så trött att höra det allt. Jag vill förändra mig, byta bil. Så att han känner inte igen mig. Det kommer vara så jobbigt nu, bara för att träffa honom gör så ont i hela min kropp. Det kommer fortfarande tårarna. Och då skrev Cici att det tar några veckor och sen kommer säkert söka till mig. Men känner det själv att han kommer tillbaka till mig. Och denna gång att stanna. Han behöver vara själv nu och bli helt frisk av det som han är, han är inte frisk.

Igår var min värsta kväll i hela mitt liv. Jag trodde inte att det kom mer tårarna men jag gråt så mycket och även idag känner mig så nere. Hur kommer jag klara mig idag. Om orkar jobba men måste göra det. Han skickade en meddelande mig igår. Det kändes att han tog farväl från mig och vi kommer inte mer att träffas. Jag skrev tillbaka honom en lång meddelande men han inte öppnade den. Nu skrev Cici och frågade om har hört något mer av honom. Hon hade fått en till messanger igår från honom , men han hade inte öppnat hennes meddelande heller. Och nu är vi båda oroliga för honom, om det hänt med honom nånting. Varför det måste hända med mig, det finns så många frågorna som jag vill ha svar. Jag skrev en meddelande skrev det hur jag känner och hur han krossade mitt hjärta, det var en känslomässig meddelande. Vet inte hur det allt kommer sluta nu. Hoppas bara att han är ok idag, och inte gjort något dumt. Han var helt förstörd igår, hon ringde mitt i natten och vi pratade ca 1, 5 timmar. Det kan hända att nu har han pratat med sin mamma och nu kommer hans mamma att höra av mig. Jag tänker fortfarande på honom. Om våran vägar kommer krossa igen, det vet man inte. så skrev till honom. Att han ska må kanske lite bättre. Hans meddelande var bara förlåt , förlåt och att han kommer förbättra sig.

Ikväll var den kväll när allt gick sönder inom mig. Allt bara krachade, jag vet inte om det finns något kvar. Det droppar allt i mitt hjärta, att han säger att vi hade bara romans, inget annat. När vi pratade om framtid, att jag ska flytta efter honom. Jag vill inte se honom, kan inte se i hans ögon, kan inte hans röst, vill inte lyssna inga mer från honom. Allt är sönder. Men det värsta är att jag älskar honom....jag sa det till henne, Daniels flickvän. Att han kunde göra såhär mot mig och även för henne. Han hade sagt till henne, jag kommer lösa det med Tiina. Hur kunde han säga såhär till mig. Det göt mer ont än jag trodde. Jag kommer inte kunna somna nu, jag vet, kommer gråta länge nu här. Han kommer kanske höra av sig nu snart när han har lugnat sig. Han kan inte bara reparera det som vi har mellan oss. ATT han är så blind... och han nekar det. Det är det värsta att han nekar att vi har haft något. Han kallar det romans... ungefär det är mellan vänskap och förhållande. Eller kommer nu hans mamma att höra av sig, igen. Jag orkar inte mer

Tiden bara rinner iväg. Sista dagarna har varit värsta dagarna i hela mitt liv. Jag har fått veta så mycket om honom nu. Det går inte lita på honom mer, jag vet inte om jag kan se honom i ögonen. Hur mycket har han ljugit ihop. Att det räcker inte med bara en tjej. Jag har pratat så mycket med henne, igår vi pratade i mobilen. Vi har kommit nära till varandra, för att vi båda har blivit lurad av honom. Han är hela tiden på henne, hans svartsjuka är helt sjukt. Han tjafsar om framtid, semester, han skulle vara otrogen mot henne, aldrig att ha två samtidigt. OSV. De har inte träffat nu i tre dagar, hon har sagt nej . Imorgon kan vara kvällen som vi kommer avslöja allt för honom. Han kommer veta allt , han kommer får sin läxa nu. Vem skulle vilja ha honom, som är så falsk, Jag säger det och det gör så ont att säga det allt. Jag älskar honom så fruktansvärt. Han är mitt liv. Det känns så sjukt att han såhär. Om man kan bara vända blad. Hon vill bara slippa honom och börja nytt liv. Han är inget och ingen för henne. Det är svårare för mig, jag har djupare känslorna än hon. och hon är så ledsen att vi hamnade här. Båda två. Men sanningen kommer alltid fram.