tiuks

Det har varit en till jobbig dag. Jag och D har skickat nu hela dagen sååå långa meddelanden. Jag skrev nu med öppna kort, skrev allt hur jag har känt och hur jag tänkt. Han blev så sårad för allt vad jag skrev och skrev tillbaka hur ledsen jag har men skrev det bara att vara öppet med honom. Han vill nu lösa allt med mig. Jag svarade inget tillbaka, och har inte varit aktiv heller fler timmar på FB. Jag mår jättedåligt redan så länge och är helt förstörd och har ingen lust att ta upp med honom allt detta. Och känner att han kommer inte heller höra av sig än. Han måste vara helt slut efter det vad jag skrev. Igår pratade med CC igårkväll. Hon skällde ut honom rejält, han berättade också om mig att jag hade svimmat op jobbet, varit hos läkare osv. Han pratar ju allt till henne. Jag vill bara att han ska öppna sina ögonen och börjar fatta att allt handlar inte om honom. Jag känner att jag behöver tid just nu att få lite energi att klara av mitt eget liv. Jag mådde så illa på jobbet att kunde inte äta ingen lunch på jobbet. Ikväll ska lägga mig tidigt igen, som igår.

Idag är jag ledig. Jag sov inte så bra heller hela natten, mina tankarna är så jobbiga. Han ringde igår kväll och vi pratade lite, men var så trött. Sa till sist " godnatt, puss och kram" och det var allt. Jag funderar när jag träffade honom, varför han sa till mig, att jag vet att du är småsur på mig och kom krama mig. Han försökte krama mig lite hårdare men jag kände mig så kall inombords.... Jag måste nu tänka bara på mig själv, att må bra. Helgen är jag ledig, och kommer inte gå ut med gänget. Han planerar det allt nu och räknar med mig, som alltid. Jag kommer hitta på sakerna att undvika honom nu så mycket. Att inte vara ute med honom....jag vill se hur kommer han reagera på det. Han kommer ju märka det, att jag har förändrats. Jag vill leva mitt liv, utan att någon styr mig hela tiden. Jag behöver frihet för mig. Jag har varit låst för länge i hans när. Han är redan livrädd att förlora mig, att vi kanske denna gången klipper den bandet som det fanns mellan oss. Jag börjar tappa det som vi har haft, att han behandlat mig så som han har gjort. Han klarar inte av livet utan mig, men han måste tag i sig själv och se att jag är ingen leksak att spela med. Jag bara väntar när han ska hör av sig. Jag har märkt att han är förändrats, han brukade ofta ringa mig på morgonen han åkte till jobbet. Det har han inte gjort över en vecka, och han hört av sig när han jobbat. Men det gör han inte mer så ofta. Han har någon i sin nät igen. Han ska träna idag med CC, kanske kommer jag veta något senare. Igår tror inte hon hann prata med honom. Hon försöker får mer ut från honom, om han träffar någon. Han är mer öppet med henne än med mig. Cc sa att det går snabbt för honom, om han har någon . Att vänta en vecka så att han kommer säga själv något, han kan inte hålla det hemligt för länge. Och jag vet att han vill ju behålla mig som en " reserv" att komma alltid tillbaka att söka tröst. Så skönt att vara hemma och göra nästan ingenting. Hann städa 2 maskiner tvätt. Då blir det lugnare nästa gång jag ska tvätta. Tröjan är nästan klar, bara det sista göra, och måste köpa en till nysta garn. Jag funderar att gå ut sen, ta en megalångpromenad kanske. Det är verkligen höst i luften nu.

....som snurrar i hela kroppen. Det kan vara så att han träffar någon redan nu i smyg, men det är inte än 100% säker . Så har jag tolkat det. Igår kom han hit och ville lämna tillbaka kärrorna till skräpkorgar, jag hade precis gråtit, hann bara torka bort och öppnade dörren, men undvek honom helt och hållet. Ifrågasatte honom igen det, att få känsla att du träffar någon, osv. Han nekar allt detta, och kommer bara krama mig, men såg i hans ögonen något annat. Sa ungefär puss och kram och sen skickade luftpuss.. Om det skulle vara sant skulle han förklarat helt och hållet öppet med mig. Men nej, han gör inte det, Vi pratade igår, jag och CC i minst 2 timmar. Hon försökt att få ut nånting men han erkänner inte, och nu sa hon att hon kommer prata med honom idag. Ungefär att hon ska träffa en kille, och hur kommer det kännas. Att kanske kommer han öppna upp sig mer med det, att han verkligen träffar någon ny. Hon skulle höra av sig. På morgonen skicka meddelande om jag vill gå skogen med honom efter jobbet. Men skrev att är uppdagen efter jobbet och att känner mig ganska trött efter helg på jobbet, att hör av mig sen när är hemma. Jag åker hem, och såg honom sitta i bilen. Gick fram att hälsa bara. Han kommer ut i bilen, säger att han varit på två möten idag, är trött. Och sen jag vet att du är sur på mig, bla bla och kommer krama mig. Det visar bara att han är verkligen rädd att förlora mig igen, om och om igen. Men tänker inte mer visa något intresse för honom, och kommer inte mer så ofta följa med honom, till skogen elller plocka skräp. Helgen tänker inte följa med gänget. Varje min ledig helg är jag ute, jag har ingen tid för mig själv. Han gick hem, jag kom hem. Vi skulle höras av sen, men jag kommer inte höra av mig , inget. Jag är inte så snabb att svara honom heller nu, på morgonen väntade minst halv timme innan jag skrev honom tillbaka. Jag är så trött på honom. Han vet inte själv vad han vill, han ska bli vuxen. Han klarar inte av inget här i livet. Jag hoppades, och trodde att han kommer bli en bättre person efter den op, men han är samma som innan.Det kommer inte räcka bara med en kvinna i hans liv. Vilken tjej kan klara ett liv med honom. Han är som ett barn.

Som det känns så. Idag pratade med honom förmiddagen. Igår han skulle träffats några kompisar.( en tjej och hans sambo) Han pratat om dem tidigare...men igår fick veta att denna tjejen hade en tjejfest... Och nu sa han att de var hos honom på besök, de drack vin. Jag var tyst och sa inget mer... sen ringde hans mamma. Men tänkte att det var kanske CC, så smsade henne. Och vi pratade nästan en timme. Förra veckan hade han frågat henne, om det är ok för henne om han träffar en annan tjej. Cc trodde att det är jag... men hon fick känsla att det handlar om en annan tjej, och det är hon som bor här samma område. CC kan inte sluta tänka, att varför han frågade henne. ... och sa även att han inte hör av sig så ofta mer. Han pratade om i veckan om de skulle umgås nån dag. Han hade sagt att oj helgen passar inte han har mycket att göra osv, med gänget. Hon sa att alltid de träffade även efter han varit ute med gänget, men inte nu.. Jag och D pratade om det allt igen om och om igen. Att han har det svårt att skaffa barn med någon annans ägg, osv, jag frågade om det är hans beslut. och sa ungefär jag,... att kanske kommer han träffa någon annan tjej, och sen kommer inte jag finns på bilden.... jag blev besviken på det. Vi har så mycket gemensamt, vi har den band mellan oss. Att han inte ser och känner det själv. Vi pratar med varandra som vänner, men han säger fortfarande puss och kram... Men har fått nu veta det iallafall, men varför ljuga mig om detta. Varför inte berätta till mig, för att han är rädd att förlora mig helt och hållet. Och det kommer han göra. Jag har funnits här för honom men han kastar mig hit och dit. Han kommer och går hur han vill. Han hade /har den chans ,men han valde bort mig. Jag kommer avbryta med honom allt vänskap, ingen kontakt med honom. Han är min kärlek, och han vet säkert det själv med. Jag är ingen boll för honom. Cc skulle prata med honom och fråga lite ut honom, och sen skulle höra av sig till mig. Jag är denna gången så förbannad, och besviken för honom. Han ville att ska hjälpa honom slänga skräpet, men kommer hitta på något annat. Jag kommer säga att jag har jättemycket att göra hemma nu. Han kommer inse det med tiden, varan starka bandet att det är meningen att det blir vi. Men han valde den annan vägen. Och det blir svårt för mig att spela med hans spel nu. När jag och Cc har pratat med varandra. Han kommer inte klara av att bli pappa. Han visar ingen respekt till kaninerna, som är våran barn just nu. Jag vet inte hur ska jag prata med honom, jag måste vara stark och inte visa ut det att jag vet att han träffar den andra tjejen. Och att han fortsätter att ljuga....

Det känns så tufft i hela kroppen men jag kämpar vidare med mina starka känslorna för honom. De kommer inte försvinna och vet att även hans känslorna lever vidare, även han har byggd en mur runt om sig. ... Jag har börjat fundera mer och mer på mig själv. Att ta hand om sig själv och inte hålla kvar i den spindelnät som jag fastnade. Jag måste komma ut i den och släppa taget. Vi kommer med tiden hitta tillbaka, det vet jag. Det bästa för båda är från min sida, att inte vara så mycket på och pressa honom. Han är inte redo att ta nästa steg, han behöver tid för det. Idag hade vi inte pratat, och ville inte heller ringa eller skicka meddelande. Sen skicka han meddelande att han varit i sjukhus. Samtidigt tänkte jag skriva honom.... Han ringde sen och berättade vad hände. Han var tillbaka på jobbet, och sa att han ska hem snart och stanna hemma. Han har massor att göra hemma. Jag kom hem, åt lite och sen kände att behövde komma ut. Jag tog en långpromenad, satta i solen och funderade på min bästa. Innan dess träffade jag så när en ekorre. Jag fick en fin ögonblick med ekorren. Sen läste budskapet. Det är ungefär, att släppa den gamla och leva i nuet. I nuet finns nya möjligheter. Sen var jag även förbi graven, var vi begravde små kaninerna, som överlevde inte. Det kändes fortfarande jobbigt. Jag upptäckte de hemma döda, och den sista dog i mina händer,. Snart ska börja lagga mat, och senare ska in till stan och träna. Jag känner att jag behöver det.

...varför är det allt så jobbigt. Det är jobbigt att vara ok, när det gör för ont. När man har den stora saknandet, när man älskar någon för mycket. Just nu behöver jag slappna av helt och hållet och tänka på mig, bara på mig. Jag mår inte alls bra, och vet inte hur ska gå vidare. Jag tänker hela tiden på honom, jag kan inte vara utan honom. Hela tiden väntar hans samtal, hans meddelanden. Han ringde idag mig, det kändes skönt att prata med honom. Det låter just nu att vi är som vanligt. Det är inget förändrats, även han har förklarat hur han vill leva sitt liv. Han vill vara fri , och måste acceptera hans önskan. Jag får inte pressa honom, det känns så tungt i hela kroppen. Jag kan inte sova på nätterna, vaknade idag redan vid 1, sov kanske i några timmar, försökte somna om, klarade somna om, men vaknade efter några timmar. Är det därför att kan inte ta mina medicinen... på lördagen ska börja ny kur. När kan jag slappna av och leva ett lyckligt liv. Jag måste hålla mig stark nu. Igår kom igen de tankarna, när jag kände att min energi är slut. Allt kändes så meningslöst. Ikväll tänkte åka träna sent på kvällen. Vet inte än om jag orkar. Jag har tappat min motivation helt. Min plan var att börja träna efter jobbet, har varit några gånger där men allt min energi är borta. Igår funderade att avsluta att träna på gym helt, men samtidigt känner jag att jag måste träna att må bra.

Tänk om det kan hända med mig. Jag är livrädd för det som kan hända. Att läkare kan säga såhär till mig och skrämma mig, och man känner att det är ingen förändring i kroppen. Sista två veckorna kan inte tänka ingen annat än bara. Bara att vänta att det kommer inte hända mig. Även D sa igår att han känner det att jag är obalans. Jag bröt ihop innan när jag städade hemma, var tvungen att gå ut i skogen, och bara gråt. Och sen såklart ringde han, jag visste att han ringer. Men svarade inte, sen skrev lite att behöver vara mig själv. Han förstod att det är nånting men hade inte berättat. Men nu senare han hörde att det är nånting , jag sa att jag kan inte prata om det, gråter. Jag sa att kanske jag är inte redo att prata om detta. Men känner att nu kommer han veta om detta. Han blev arg på mig att vill inte berätta honom. Att vi är ärliga för varandra. Strax ska ut med honom , nu har ingen annan val att berätta honom om vad det handlar om.