tiuks

Igår var jag tillbaka på jobbet, Det kändes jobbigt lite men sen kunde slappna av. Men stressade inte alls på jobbet, sk mjukstart. Och kommer inte mer att göra det lilla extra, och säger " nej" oftare. För att nu är det jag själv som är viktig, och min energi ska stanna hos mig, ingen som kan ta min energi. Idag hade nästa samtal med terapeut och det gick bra, det känns verkligen att börjar bli bättre, men det är mycket kvar att jobba på. Jag berättade även om det som hände, när D kom fram och tog kontakt med mig. Även hon sa att det är stor framsteg att jag bara gick därifrån när han försökte hoovra mig, men lyckades inte. Jag pratade även om det OM det kommer att hända igen och vad kommer jag säga till honom. Han märkte nu denna gång att jag har blivit starkare, att stannade inte till. Men samtidigt kan han ta nästa steg och försöka med annat att få mig tillbaka. Jag berättade ingen på jobbet att började med terapi, men kommer med tiden göra det. Nästa onsdag har jag tid under arbetstid, och ska fråga att börja senare. Det känns bra men som sagt det är lång väg att släppa helt honom. Det sa även terapeut. Under semester har jag börjat jobba med mig själv och väljer runt mig människor som har goda energier, och inte de negativa människor. Även de finns. Snart kommer J hem, hon har det tufft och det är hårt press från hennes pappa, och han säger att jag hittar på sakerna, och tjafsar igen. På fredag har skolmöte, och ska göra förberedelse för det, hur ska J klara av de veckorna hon missar skolan två dagar i veckan. Det var jag som tog upp det med skolan, och tack för mig kommer det möte att vara. Hon kommer klara det men de veckorna kommer bli tuffa.

Så är det slut min semester. Det gick snabbt, tycker jag. Och jag prioriterade mest tid bara på mig själv. Bästa med denna semester var att jag äntligen började med terapi. Imorgon ska börja jobba och det kommer bara frågor hur var min semester osv. Och jag förberedd vad jag ska svara. Helgen var vi i väg, och det kändes så skönt att åka iväg. Idag åkte tillbaka och jag sökte bara att inte komma hem, men vi var hemma runt klockan fyra tiden. Jag hade ingen lust att åka tillbaka, att åka tillbaka hem, och känns att alla tankarna bara är fast igen med D. Hans tjej åkte hemåt, och jag är säker att såg henne köra, hon bor i Skåne, och vi bar ju i Lund. Det är alltid fortfarande så jobbig när jag ser hennes bil här utanför. Det värsta är att han ( D) kom fram som jag skrev tidigare. Och såklart nu tänker hur kommer det vara nästa gång jag kommer se honom här ute, tänker han komma fram igen att försöka säga nånting. Om man kommer igen fram kommer jag säga honom att vi kan hälsa ute, och det är allt, vi är inte vänner och kommer inte blir heller det, att jag har gått vidare, och att han ska lämna mig ifred, att han är redan skadat mig för mycket. Så tänkte jag säga honom, men frågan är om han kommer hålla skäften då. Han kan explodera som alltid. Jag vill bli fri, men det kommer ta tid.

Det är lördag och var väldigt ledsen igår kväll, sov inte så bra heller. Gråt en del på kvällen. Jag kämpar hela min kroppen att må bättre, att släppa honom. Men det känns för tufft just nu. Igår kvällen kollade en dokimentär " Heal" , det var bra film , lärde en del av den, och försöker ändra det som varit. Det är tufft men mest om D, att jag fick bakslag av honom, det var gränsen som känner att tog ett steg tillbaka, men samtidigt var jag stark att inte hamna i hans klorna igen. Han är sjuk , han är inte som normala människor, och han kommer aldrig förändra sig. Han vill alltid som är bäst för honom själv. Att han kom fram och ler som inget som hänt, han trodde att jag mår bättre , han ville " hoovra" mig tillbaka för att nu är jag säker att han får inte så mycket bränsle av henne mer, och det var anledningen att han kollar läget om jag kommer tillbaka till honom, men han märkte nu att jag har förändrats mer än han trodde, han trodde att jag är fortfarande svag men han hade så fel. Han kommer alltid vara ensamma i sitt liv, och byta hela tiden sina flickvänner, ingen som klarar av honom, inte hon heller, hon måste börja se genom honom. Och avslöja honom. och där kommer han sitta ensamma . Idag vi ska åka iväg, till Lund. Det känns bra att åka bort hemifrån. Jag behöver det, kanske oftare göra det. Jag har beställt en ny kärleksläggning av en annan tjej, jag har fått tidigare av henne och hon gör fina läggningar.

Det är fredag. På morgonen körde J till skolan, och passade på att träna. Det kändes bra att träna. Jag märker att jag orkar mer än innan och höjer vikter mer. Det blir svårare att hinna träna när jag ska börja jobba nästa veckan, men ska föröka träna 2 dagar i veckan. Kanske ska prova någon dag på morgonen innan jobbet. Nu är det fredag och den är dag när D-s tjej ska komma till honom. Det är alltid jobbig för mig. Klockan är 4 och vet inte om hon har kommit. Förra gången kom hon redan vid klockan 4.. Att jag träffade honom och han försökte " hoovra" mig tillbaka. Han ville prova om jag fortfarande är fast i honom, han kunde inte denna gång. Det var stort steg att jag bara gick ifrån honom. Och att han sade att han tänker på mig. Det är bara det att får tillbaka mig. Det blev jobbigt igår för mig när jag bröt ihop, och håller mig stark. Jag vill inte känna igen den som var. Min terapeut sade att veckans läxa att öva att inte kolla hans bil, inte kolla om hans tjej kommer till honom. Jag har fortfarande svårt att inte kontrollera om hon kommit eller om hon är hemma. Ja och igår senare efter middag gick ut med C och såklart såg honom IGEN ute, han kom längre bort men han såg mig säkert. Efter gårdagens händelse jag klarar inte av hans närvaro, jag känner av hans gift, han är så negativ, han är så sjuk. Jag måste hålla mig borta från alt som är att göra med honom. Jag måste ställa in i mina tankar att säga stop såfort det är nånting att göra. Han ger mig bara negativa enrgier, och mår dåligt alltid efteråt. Så hoppas att jag klarar av det nu. Att inte kolla ut vid parkeringen, att inte kolla mot hans bil. Vad menade han igår ? Jag börjar fundera om han ville bara att får bränsle av mig, och att när hans tjej är här att jag ska komma säga nånting till de, att det är jag som är sjuk. Vet inte men det kan handla om det. Bara att andas att hålls sig lugn. Imorgon ska vi åka iväg. Det känns alltid lättnad att komma bort hemifrån. En dag i taget , Inte titta tillbaka, bara framåt. Och att vara i nuet. Nu är klockan halv sju på kvällen och kunde inte låta bli. Hon hade kommit men vid kl 17 tiden, var ute vid halv fem såg ingen bil och nu är hon här, och jag mår såååå dåligt, gråter... J-s rum, Det är alltid såhär när hon är här, varför jag är så ledsen hela tiden när jag ser hennes bli här ute. Och varför han kom och tog kontakt. Jag hade kommit redan en bit vidare, och så kommer han och trycka ner mig mer och djupare. Varför måste det vara så jobbig hela tiden, jag skrev även till cc igår, men hon har inte alls att reagerat eller skrivit tillbaka. Och vill inte skriva igen till henne. Det är bara hon jag kan prata om det. Jag är livrädd att blir sämre nu. Jag kämpar redan så mycket, och så kom bakslag av honom. Hur ska man gå vidare. Jag kan inte komma över nu efter gårdagens bakslag, det blev som en till sår, såren som öppnades upp igen. Det gör så ont just nu såå mycket.

Tiden går vidare. Jag märkte att inte skrivit här i en hel vecka. Jag kontaktade min gamla vännen D, hon skrev tillbaka och vi skrev lite grann med varandra. Jag förklarade henne en liten del, men inte allt, bara kort. Samt förra veckan träffade CC i stan och vi tog en långpromenad. Hon är en bra stöd för mig, så vi skojade lite om D, och hon kollade sista meddelande hon skrev honom men blockade honom. Och nu ville hon ta bort blockeringen att se hans sida. Hon tog bort blockeringen , och såg inte alls hans sida, och skickade vänförfrågan. Bara för skojs skull, och han hade accepterat den. Så kom hon in i hans sida, att se vad han lagt upp. Han lagt upp inlägg med henne aprill/ maj och inget mer efteråt. Han lagt upp massor bilderna på gymmet. Sen såg hon att hans nya hade lagt upp en bild början av juli och skrivit ungefär att hon är tacksam tiden hon kan vara med honom. Han hade inte svarat eller kommenderat tillbaka...det kändes lite konstigt. Nu har inte hört inget av henne mer. Igår var igen hos terapeut och det gick bra. Nästa steg i min terapi är att försöka hålla mig borta att kolla hans bil, och även nu när hans tjej ska komma på besök helgen. Idag hände något...fruktansvärt. Jag var ute med Chanel, och hon stannade vid skogskanten, och från ingenstans var han där. vid parkeringen. Chanel började springa mot honom, han hälsade och klappade henne. Sen började prata om jag varit i miljörummet, sade att nej. Sen drog bort Chanel och gick hemåt, han hann fråga om jag mår bra, sade att nej, gick, han ropade att han tänker på mig. Jag kom så snabbt hem, kände att panikattacken var på g. Jag bara bröt ihop, och bara grät hemma, och skakade , Den känsla är så jobbig, Jag klarar inte av hans närvaro, jag får sånt flashback av honom. Jag skrev till Cc vad hände. Jag har kommit redan så långt i min läkningen , och sen helt plötligt kommer han och ta kontakt med mig. Varför han gör såhär, han har väl fattat att jag vill gå vidare med mitt liv. Och att säga att han tänker på mig. Det är tecken att han vill ju tillbaka till mig. Nu känner mig mer och mer rädd när jag är ute, När kan jag gå vidare. ,

Vilken dag det har varit. Idag var den dagen jag kom till Sverige för 19 år sen. Den dagen kan inte jag glömma. Det finns många datumet, som jag minns fDt ortfarande, och de datumen kommer följa med mig genom livet. Just nu sitter jag vid uteplatsen, varit ute med J och C för kvällspromenaden. Det gick bra tills en hinder som jag såg. D. Jag såg honom att prata med en tant som hade hund. Det blev lite svårt att komma förbi när båda hundarna började skälla. Jag hälsade bara den tanten glatt, jag tittade inte alls i hans ( D ) ögonen som han var luft och jag såg inte honom. När jag såg långt borta jag tänkte hur ska jag klara av att, jag måste fixa den. Så J hade C och jag sa till J att jag måste ta hand om mig själv. J vet hur jag kan reagera när jag ser D. Det gick ganska bra för mig, det var såklart tufft. Och jag jobbar på med mig själv att gå vidare med mitt liv. Och idag på morgonen hade även möte med den nya terapeuten, jag blev såklart orolig hur det kommer att gå, kommer hon förstå mig, alla de tankarna bara kom upp. Men det gick oroligt bra, hon lyssnade när jag berättade om min situationen, och hon fick ju insåg att han ( D) har manipulerat, ljugit , misshandlat mig psykisk, använt mina känslorna, och att han är inte frisk och varit respektlös, inga känslorna. Jag blev lättad att höra att äntligen någon som förstår mig vad jag går genom. Så att bokade en nästa möte/ samtal redan nästa veckan. Hon gav mig även tips. Tex att kontakta den min väninna som varnade mig redan i början av relationen, och anmälde mig till Soc. Så skrev till en meddelande via instagram. Hon blockerade mig ju länge sen, och hade raderat hennes nr med länge sen. Så upptäckte att kunde skriva via instagram. Men hon har inte svarat tillbaka, kanske hon lämnat det bakom sig och vill inte göra något med mig. Jag skrev ungeför, förlåt att jag inte lyssnade för tre år sen, och var påverkad av D, och satt fast i honom, men tog ur mig och börjat terapi, att hon kan höra av sig om hon vill. Nu vet inte om hon läst den meddelande eller inte, jag började följa henne igen, om hon kommer märka det. Kanske hon kände inte igen mitt konto, men hon måste känna av mig via bilden. Det är en steg vidare, att kanske kan vi lagga vår vänskap. Hon har varit en bra vän innan. Jag blev väldigt glad efter dagens möte med terapeuten, och känner mig mer hoppfull med mitt liv. Såklart är det en del att gå. Men har börjat mitt resa nu. Nästa helg ska ¨åka bort med J och C, igen. J blev glad för det. Terapeut sade med att finnas för min dotter, för att även hon blivit påverkad av honom, när jag var nära relationen med honom.

En vecka har gått såå snabbt. J är hemma, det känns bra. Att inte vara ensamma hemma. Men tiden går snabbt och det kommer tid när hon kommer flytta hemifrån och det skrämmer mig en del nu. Igår var det dagen, 9 månader efter utbrottet från D. Det har inte hänt så mycket inom mig, han sitter kvar i mina tankarna, och kämpar att gå vidare. Men nu när J är hemma tar min egen tid och ska försöka vara i väg ensam, ta promenader vid havet. Göra mina meditationer, att andas. Nu är det bara jag som finns här och måste prioritera mig själv, att hitta tillbaka till mig själv. Det är inte så lätt, när de minnena kommer hela tiden tillbaka. Men livet går vidare. Det finns någon för mig som väntar på mig när jag kommer ur i denna mörkret jag befinner mig just nu. En dag i taget, men vägen dit är för lång.

Det är lördag och vaken redan vid kl halv sju. C väckte som vanligt. Nu är klockan snart 10.. Det har varit en känslomässig morgon. Jag började städa ugnen och även plattorna, blev så förbannad och ledsen att en av plattorna hade så mycket smuts att det gick inte ta bort, att bara rasade ihip,,, började gråta helt plötsligt, alla känslorna som bara exploderade. Hela livet gick som i små bitarna. Jag sitter i min egen fängelse, undviker allt som är utanför. Jag går ut bara när C behöver gå, och då kommer in snabbt igen. Jag är en högkänslig person, jag har märkt det redan innan, men det är svårt när man är alldeles ensamma i det. Igår skrev lite till CC, hon skrev tillbaka i fina ord. Jag är så tacksam att jag kan vända till henne, när jag behöver, Hon är den enda person som förstår det vad jag går genom. Det är jobbigt att inte kunna gå vidare. Men samtidigt känner mig stark, när jag körde iväg och såg D, jag tittade inte alls mot honom, och han säkert märkte det. Den känsla kändes för mig stark, det behöver jag visa honom, när jag ser honom. Men sen när jag var / är ensam så bryter jag ihop direkt. Det är väldigt tufft med detta. Jag behöver komma vidare, och behöver verkligen hjälp med detta. Och jag hoppa att denna terapeut jag ska träffa på onsdag har verkligen kunskaper om psykisk misshandel. Är hon samma elak och dum som den fösta var så vet jag hur de jobbar där via kommunen.

Det är fredag, sitter hemma, gardiner är fördragna , solen skiner. Men jag är inne, jag har stängt in mig helt. Vill inte se vad händer där ute. Igår kände av mig, att D är på väg hemåt, och såklart igår kväll märkte att hans bil var borta. Att känna av något sånt är det nånting som jag ofta känner av och blivit väldigt nyfiken på sista tiden. Så igår skrev till en tjej som har vän på Fb, hon är även medium. Och hon svarade att jag är inkännande och har en band för personen, så skrev vad den person varit mot mig lite och läker mina inre sår. Och idag kommer ju hans sk flickvän till honom såklart som varannan helg hon gör. Jag fattar inte att hon åker hela tiden till honom, att han aldrig kan inte åka till henne.RÖD flagga - vad är bäst för själv än till andra, och rättvis. Och att hon ser inte genom honom. Hon måste vara väldigt korkad just nu, som jag var i början. När jag skulle åka iväg, såg honom vid parkeringen. Hans supply kom. Jag visade inte alls att jag såg de och satte i bilen och körde i väg. Men märkte när hon kom ut i bilen , han kramade eller pussade inte henne, det var jättemärklig. Han tog hennes väska och gick till honom. Det märks att det är ingen äkta kärleken, och hon är " fast" i honom och kan/ vill inte ta ifrån. Efteråt blev ju så ledsen, men tänkte samtidigt att det var meningen att han såg mig att körde iväg. Sen såg de ju åka i hans bil, och vet att han tar henne varje gång hon kommer att äta middag ute. Ja men nu är de hemma, och han märkte säkert att jag inte kommit hem. Jag fick samtal idag från den andra terapeut, och fick boka en tid nästa onsdag, jag hoppas verkligen nu att hon ser och förstår mig bättre än den andra gjorde. Det är 2a vecka från min semester, och det är sååå tråkig. Ingen som hört av sig, ja Penna hörde av sig, men hon ville att ska åka till henne helgen, men tackade nej. Idag fick meddelande av gammal husfru, vi har en fin kontakt med henne. Hon vet vad jag gått genom, och verkligen ser att hon bryr om mig. Det är lättnad att ha någon vän. Ofta tänker jag nu på den läggningen som jag fick av den nya medium. Och hon hade även en annan läggningen , som handlade om kärleken , och där kom det ut att min nästa kärlek är väldigt jordnära, älskar naturen och är andlig...och sånt var D. Jag får såna kalla känslorna om jag hör om det. Det är väldigt jobbigt fortfarande. Och kommer ta tid för mig att komma ur i det och bli fri.

Det är torsdag, varit hemma hela dagen. Stickat strumpor, läst en till kapitel i boken och så kom igen flashback, blev så ledsen och gråtit en del. Jag vet att han är inte hemma hela veckan, men känner av att ha är på väg tillbaka och kommer märka när han är hemma. Det är helgen när hon är utan barn och kommer till honom, och hela tiden har tankarna om hon åkte till hans landet och sen kör de hem tillsammans. Den tanken att hon är med honom där i landet. Höstas var jag där med honom, träffade några grannar. vad de tänker att han har en ny tjej , igen. Alla de tankarna tar min energi och kan inte slappna av. Jag kämpar genom det, men känner mig så svag och liten. Idag fick samtal från Socialen, att få en ny samtal med en annan terapeut, jag hoppas att hon är mycket bättre och kan hjälpa mig och som inte trycker ner mig som den första gjorde mot mig. Det är min semester och jag är helt instängt mig hemma. Igår kväll en arbestkollega/ vän ( Penna) frågade om vill komma till henne på lördag, äta middag. Men tackade nej, för att är " uppdagen" helgen, Jag känner att jag klarar inte av umgås med någon just nu. Jag behöver vara mig själv. C är hemma men hon skäller hela tiden på dagarna. Att känner att klarar inte av att stanna hemma med henne. Nu ska ut med henne, sen ska lagga middag och sen ska åka till stan och träna på gym. Kanske kan komma bort härifrån från de tankarna. En dag i taget.

Det är onsdag, sitter hemma, började sticka nya strumpor, kollar på tv. Planen är att städa köksskåpen idag, rensa ut allt vad jag inte använder. Sk storstäda köket. Det visar det är regn hela dag, så är inte ute så mycket. Bara ute med C, Och så läsa några kapitel i boken, och kanske försöka göra någon meditationen. Igår gjorde en men hade svårt att slappna av när C gnällade bakom dörren, och fick ont i ryggen. Men att meditera börjar kännas lugn för mig, det är svårt att vara i nuet, men försöker inte ta in någon negativt energi och inte tänka så mycket på den förflutna eller det framtida, att leva i nuet är det viktigaste för mig. Ingen fb heller, nu är andra dagen för mig att hålla borta, och känner att det är de som jag behöver. Imorgon är det dags att träna igen, som igår kväll. Jag försöker nu att satsa mer vikt att träna med, och känns bra. Dock tränade inte så länge heller igår, ville bara hem till C. Att ta en dag i taget är det trygghet jag behöver. Nu ska se om C vill gå ut en sväng. Sen ska börja städa köket.

Igår fick min kärleksläggbingen och jag är chockad, vad det blev. Det är en apatis, romanstisk, visar sina känslorna, men svartsjuk, någon som jag redan träffat och haft en relation tidigare, att han är ångelfull, och ljugit till mig, och vill ha förlåtelsen. Såklart är första tanken bara D... men han kan inte komma tillbaka, det finns ingen väg tillbaka. Och sen fick även veta en siffra, om 10 veckor kan jag träffa honom. Det är läskig, och samtidigt spännande. Hon fick upp även mycket om det att jag läker mina inre sår just nu som tar tid, att hitta ny kärleken. Och det stämmer helt. Jag svarade honom tillbaka och skrev om D.Hon hoppas att det är inte han som kommer tillbaka, men kan hända att kan dra någon likadant . Men jag blir sakta starkare och bygger en mur runt om mig. Det är även idag regnig här hemma, och håller mig inne idag. Prioriterar mig att läsa boken mest. Sen ikväll ska träna, det är planen.

Det är måndag, andra semestervecka har börjat. Jag kunde sova helt ok i natt, tog en tablett igår, och känner att det hjälper mig att somna. Men vakande vid kl 5 redan , men somnade om sen och vaknade runt halv åtta. Jag hann städa idag, handlade , lämnade tillbaka boken, läst en del idag. En ny bok ( hitta din övernaturliga kraften). Det är väldigt spännande bok, och börjar lära mig mer hur funkar hjärnan och kropp. Det känns att jag börjar gå vidare med mitt liv, men det finns mycket kvar att komma i mål och bli helt fri. Den vecka är jag utan J, hon ska hem på söndag, tror jag. Det är inte så lätt att vara hemma, men försöker komma ut då och då. Idag har C varit med när åkte iväg. Hon varit helt ok i bilen när jag gjorde mina ärenden. Hon klarar av små stunden att vara själv i bilen. Men får inte nu hela tiden att ta med henne. Ska se om orkar ta en sväng med henne och åka kanske till stan. Jag kunde inte låta bli. jag skrev till denna tarottjejen, och väntar min läggningen. Det är lite pirrigt i kroppen och väntar hennes svar. Tiden går och det känns nu att sommaren är slut, det har inte varit någon riktig sommar i år. Det varit mycket regn nu. T ex igår samlade jag en hel hink vatten. Som jag vattnade mina gurkplantorna. Nu har börjat planera nästa år, hur ska plantera. Jag har för mycket kryddväxter, oregano, kantapea, steppsalvia. Det skulle jag inte behöva. Eller omplantera de, och tänkte ha mer tomatplantor, det kan jag redan ta hand om, paprika är svårt, de blir inte röda. Och har även lyckats gurkplantor och kan satsa nästa år. Så kan spara en del pengar även nästa år. Det känns bra att ha plats att plantera. Snart ska lagga middag , till mig själv. Det är svårt att laga mat till sig själv. Helgen tänkte köpa en falska vin att dricka. Jag är värd det. Jag kämpar att inte vara aktiv på Fb, raderade appen i mobilen, men hamnar ofta in via datorn. Men nu väntar messanger meddelandet från läggningen. Sen ska inte kolla Fb. i Två veckor snart har inte jag delat där nånting. Jag vill lägga tid just nu bara för mig själv, att göra sig fri och må bättre. Den tid är på väg, förändringar är på gång, Jag känner att det blir bättre snart, och ser ljusare snart livet.

Semesters 5 e dagen, och det har varit så deppig. Jag har helt gått under, och kan inte vara i fred. Jag vill vara själv, ensam, och känner mer och mer deppig när jag sitter ensamma hemma. J är hemma, och kämpar att inte visa mina känslorna hur jag egentligen mår. Hon har haft en fin vecka. Igår var ute på fest länge istan, umgås med vänner. Och jag sitter bara hemma, i min ensamheten. Idag fick tag och åkte till gym, det är min plats att bara komma ifrån hemma. Igår tog även en runda ensam, läste en bok, solade lite, lyssnade musik, och skrev lite med C Hon skrev att hon har inget jobb efter nyår, och vet inte vad ska hon göra. Om hon ska plugga vidare, men vad. Hon frågade lite hur går med min " kärleken" , jag skrev lite hur det gått, att han sagt flera gånger till mig " Puss puss". Det är en tecken att nånting finns mellan oss. Så tipsade hon en som kan med tarot, och är duktig och inte så dyr. Hon hade en erbjudande, men har ingen pengar, ska kolla nästa vecka om hon har kvar samma erbjudande nästa vecka med. Samtidigt är det lite läskigt att veta i förväg vad kan hända, men vet inte ju när. Det är svårt, men man vill ju veta. Imorgon kommer J åka borta med sin pappa, en hel vecka utan henne. Det bir värdigt tufft. B skrev mig här lite, och så skrev ungefär att D ska åka iväg en vecka och att hon ( B ) ska ha koll på området. Varför hon skriver om honom till mig, som jag vill veta. Han ska åka till landet säkert. Och det känns bra att kan " andas" lite här ute, när vet att han är borta. Samtidigt känner mig så nere hela tiden nu. Om allt skulle varit lättare , om kan gå vidare med mitt liv, men ser inget som har förändrats med mig, han finns kvar i mina tankarna , jag kämpar varje dag att inte tänka på honom. Men hur mycket har han skadat mig. ..

Jag känner idag mer och mer isolering smyga sig in i mig. Jag börjar känna mig rädd för allt, alla människor runt om mig. Det känns att jag klarar inte av folk runt om mig. Jag var fast i Fb igen , loggade in och igen kom den jobbiga känslan. Hur ska klara av den ensamhet som jag lever i, Ingen som bryr om mig, ingen som hör av sig, ingen som frågar hur jag mår. Mobilen är ljudlös, hör bara när någon sms kommer. Igår fick en mejl, från pratamer, och anmälde mig till en föreläsning/ kurs om ångest och oro. Det är 4 gg , en gång i veckan, börjar nästa veckan. Jag hoppas att komma vidare min ångesten, och allt som pågår inom mig. Vissa stunden / dagar kan jag vara helt avslappnad, men det kommer de stunder när jag känner mig så nere, och blir så ledsen hela tiden. Hemma är det svårt att få ro, när C hela tiden skäller, och kommer efter mig. Jag tänkte lagga lunch, äta och sen kanske ska ut alldeles ensamma att få komma bort härifrån. Tar en bok med, jag läst redan över halva boken, och är inne så i denna boken, en våldsam kärlek, om en trebarnsmamma som blir misshandlad av sin man. J skulle gått till stan idag, men de har inte bestämt någon tid alls. O hade inte planerat att hon ska äta hemma nu, så kanske behöver åka buss att handla nu innan kvällen. Men har några paket att hämta ut med idag, så det skulle passa. Och sen kan träna senare på kvällen eller imorgon under dagen. Vet inte än. Mina semesterdagarna är så fruktansvärt jobbiga just nu, att har ju nästan inget att göra, eller vara. Jag kan inte sitta här ute på dagarna heller, det är ofta folk som åker förbi med sina bilarna , och folk som går förbi här. Jag vill vara i fred, får lugnet o ro. Men kan inte. Jag vill kunna gå ut skogrunda, men klarar inte av det. Snart är det över 8 månader sen när jag var i " skogen". Det finns bara en ställe för mig var jag kan vara i fred, men det är en bit att gå. Jag tycker att ska ta en sväng dit, kan bara sitta lite stund där. Det är fint vädret med att får lite sol i mig.

Det börjar kännas mer jobbigare än innan.... tårarna rinner sakta. Jag sitter vid ute platsen, klarar inte av att vara inne. Jag försökte klippa C .s klor, det går inte. Jag klarar inte av henne just nu. Och allt annat som snurrar i min huvudet. Igår lyckades ta mig till gym, det var inte alls så mycket folk och det kändes skönt. Nu har jag ett mål, att träna tre dagar i veckan att " komma på fötterna" och försöker lyfta tungt än innan. Igår var även han där, en kille som fått upp ögonen, jag märkte att han "ser" mig och märkte att han följde efter mid. Han var ensam igår, utan sina kompisar. Lördag ska träna nästa gång. Men grejen är att jag vill inte köra bilen och har flex busskort just nu. Dessutom känner oro kring ekonomi smyga in sig, hur ska klara med alla utgifter denna månaden. Jag har " lånat" för mycket mer som jag planerade denna månaden. J kommer åka bort så kan dra ner med maten en liten del iallafall. Semester som känns min svåraste i detta året. När allt rasade när hela mitt liv bara rasade. Allt känns just nu så j... jobbigt och tungt. Att inte ha någon nära mig, någon som märker mig, någon som bryr om mig Jag känner mig mer och mer värdelös. Och att inte kunna börja sin terapi. Jag väntar fortfarande samtal från soc, men de ringer inte upp. Kanske ska ringa till de och ifrågasätte varför de inte hört av sig. De ringde men kunde inte svara, och när jag ringer de svarar inte de heller. Det är väldigt fel hos de. Igår när jag tränade fick en ångestattack, nästan, när jag bara kunde inte röra mig, och behövde andas lugnt. Jag vet inte just nu hur länge jag klarar av med mitt liv. Hur länge ska man vara nertryckt med allt detta som pågår. Jag känner mig mer deprimerad nu när jag har semester och kan inte riktigt komma i ro. Men det är bara jag som kan påverka mitt liv bättre, ingen annan som kan påverka, men behöver vägledning för det. Jag tar en dag i taget. Det har regnat hela natten och även nu på morgonen. Att sitta ute och rensa tankarna är det bästa som finns. Men undviker att vara ute så mycket just nu, jag vill inte träffa folk, jag är livrädd att " han" ser mig här ute. Jag kan inte gå ut till skogen , min favoritplats, min plats vid havet var jag kan hitta lugnet . Den plats har han förstört helt och hållet. Jag försöker hitta annan plats att gå, men känner av hela tiden hans närvaro. Andra dagen utan Fb, det känns bra, att inte kolla där inne alls. Jag vet nu hur det påverkar mig och mitt liv att vara hela tiden aktiv där. Just nu måste jag tänka bara på mig själv, och kanske passa på när J är hemma att vara ute själv mer, ensamma. Ikväll kanske ska ta en lång runda här ute. Hon kan passa C. Imorgon hon vill gå ut igen till fest i stan.

Tiden går. Jag har jobbat mycket sista veckorna, även Jennica. Men nu har jag semester. Vi var i Jönköping i några dagar, och det gick bra. Vi hade även Chanel med. Det var spännande för henne med att åka iväg. Hon behöver öva att träffa lite folk, hon varit hela tiden rädd och stirrar mycket folk. Jag kämpar fortfarande att klara mig. Ingen terapeut som kan ta emot mig. De ringde men hann inte svara och ringde nästa dag och lämnade meddelande men de har inte ringt tillbaka. Det låter jätte skumt. Det har inte varit förändringar med mig, min mående, det känns fortfarande som vanligt, undviker allt här ute. B skickade en meddelande, och sen ringde i söndags men jag jobbade. Jag vet att hon ska kolla läget med mig och sen kan berätta till D. Hon är en flying monkey för honom. Jag undviker även henne och ringer inte tillbaka, hör inte av heller. Samma sak med A, inte hört av sig. Den semester vill just nu bara lägga tid till mig själv, har lånat några böckerna, och tänkte träna nu en del under semester att komma vidare med träningen. Nästa vecka kommer J åka iväg och sen är jag ensam, det kommer vara jobbigaste att vara ensamma. Det är väldigt tufft. Jag har bestämt att inte lägga tid på Fb heller, jag märkt att min energi försvinner där, att se alla de inlägg hur bra har alla det är bara negativ påverkan för mig. Med S gick sist som vanligt, vi ser varandra säger några ord. Jag sade han sist när jag var sista dag på jobbet att kommer sakna honom, han bara ler och sen säger puss puss... varför säga så här till mig. Ingen min arbetskollega säger så till mig, aldrig sagt och nu säger han så. Det är tidigt att få hoppas på honom men känner att det är iallafall rätt väg. Han kollar hela tiden mina händelse...det är tecken att han är intresserad av mig, och vill se vad jag delar med där. Men nu kommer jag vara tyst och ha tid bara på mig själv. En dag i taget.