tiuks

Jag kommer ihåg fortfarande dagarna som jag vill verkligen glömma bort. T ex idag för 8 år sen träffade jag D för första gången, minns den eftermiddagen och kvällen hemma hos mig. Det är jobbigt att tänka nu när det har gått så många år. Hur kan man glömma de dagarna bara bort. 

Nu var jag ledig i 2 dagar och verkligen kämpat genom de dagarna, varit hemma hela dagarna, ute bara med C. Tyvärr ingen ork att gå ut och ta skogspromenader, inte just nu. Dessutom känner med tiden att kommer inte klara av att gå till runt torpet här. Över 1 år har det gått när jag gick sist den runda. Allt skulle bara påminna honom, och vi tillsammans. Det har varit vår runda. 

Tiden går för snabbt. Snart är det nyår, och hoppas verkligen att det blir ingen fyrverkeri här ut, jag kollat runt deras sida och det står inget att det ska bli fyrverkeri, men man vet aldrig . Men märkt att de har sågat ner träden där de skjuter. Att lämna denna året ensamma och ta emot den är ju jobbigt. Men jag kan ju alltid önska nånting från detta året. 

Igår fick en erbjuadande från Terese, och nu väntar tills 12 januari att får min avläsning. Det är alltid nånting som man längtar efter, vad kommer hon se denna gången när hon läser av. 

Det har blivit sista vecka svårt att får tid att träna, men ikväll är planen att träna sista gången denna året. Nästa vecka blir det svårare att ta sig till gym, för att jobbar bara på måndag och då kommer inte hinna träna. Jag vill ju inte heller lämna C så länge ensamma hemma. 

 

En ledig dag från jobbet, det känns ofta så tråkg att vara ledig. Jag måste ha hela tiden nånting att göra. Men har hunnit tvätta idag, städningen kan vänta imorgon. Ute är jag bara nu när C ska ut, det kan vara mellan 2-4 timmar. Och är ju spänd , men håller mig lugn så ofta jag kan. Jag såg hans bil innan köra förbi, igen. Det känns att han vill köra förbi bara att kunna se in i mitt hem att se mig vad jag gör. Så är det därför jag trivs bäst på jobbet, så långt borta från honom som möjligt. Han är ur i mitt liv, men har lärt mig mycket mer, och vet nu att de har hela tiden koll på de som de har sårat mest. Han är bara ett barn i vuxens kropp, och deras förhållande växer aldrig, det står stilla hela tiden. Jag har fått genom det året så mycket kunskap om det, att känner att jag äntligen börjar läkas. Det tar ju tid, det har jag redan försått och det blir berg och dalbana livet ut. Han är inte vinnare, det är jag att går vidare i livet, det gör han aldrig. Han kommer vara ensam tills han dör. 

 

Jag börjar känna att jag är på väg i rätt riktning, med mitt liv. Sista dagarna har varit de jobbigaste såklart men har börjat nu känna mig starkare, när jag läst/hört mycket om narcissm och hur de funkar. Jag har inte sett honom nu i två dagarna och det känns faktiskt jätteskönt, och är förberedd OM jag kommer möta honom här ute och hur jag ska reagera. Jag vet mitt eget värde, och han kan inte skrämma/kontrollera mig som han vill fortfarande. Han är bara luft för mig, och kommer se honom som en litet barn som går runt här. Och nu känner att kommer undvika även alla de som han känner. Tur att jag inte pratat med B med hennes hund här ute, hon vill ju hela tiden prata och snacka med mig, men våran C är rädd nu för hennes hund så är det lätt att bara vända sig och gå, och hon ser ju det. Det kommer bli lättare med tiden såklart men de såren kommer vara kvar. 

Jag kollar ju en terapist/psykologisk på youtube, Anouscka och hor är jätteduktig på ämnen , och kollar ofta just henne. Nu är jag inne i hennes live, som är i 2 timmar lång, Hon brukar ha live torsdagar, men nu hade hon en idag redan. 

Det känns för tomt utan J här hemma, men om en vecka redan kommer hon tillbaka hem, och det kommer kännas mycket lättare. Hon saknar även oss. Hon ringer till mig nästan varje dag nu, men nu är de på landet och det finns ingen täckning där. På söndag ska de hem igen . Nu är jag ledig från jobbet i tre dagar och ska jobba sen i 3 dagar, när jag får lite ledigt igen. Jag såg en annonsen på insta. Salong etage, de ska ha en dag 6 personer som kommer får make over, och jag ansökte med och skrev ju en del varför jag vill vara med, och nu hoppas verkligen att kommer får chansen att förändra mig. Det behäver jag, känner jag, 

Jag överlevde julen men det har varit så tufft och jobbig. Det kom en del tårarna under julafton och droppen blev senare tidigt på morgonen. Jag bara väntat den när det kommer hända...när han lägger upp ny profilbild med henne, och det kom julaftons kvällen såklart, Han vill bara visa till alla sina " vänner" hur lycklig han är med henne, och han lade den bilden mest för det att invänta nu reaktsion från min sida, att jag kommer närsomhelst kontakta henne nu, som jag skulle bry om det, han kan spela den spel så länge när hon kommer inse hur sjuk person han är, jag behöver inte blanda mig i detta nu, karma kommer alltid tillbaka, han kommer aldrig att förändras. Men han kommer inte lämna mig i fred här hemma heller, has bil är här ute i denna ny parkeringsplats bara att kontrollera mig, han har nu ju det bästa inblick till mitt hem, han ser ju direkt in i lägenheten, men kommer sätta i en gardin i denna förstret nu. Han tror att jag fattar inte det vad han håller på. Synd om henne, men det är inte min ansvar att skydda henne från honom. Om några månader kommer hon lämna honom, jag vet att hon kommer göra. Det gör ju alla hans tjejkompisar, hur många flickvänner han haft under det året jag lämnade honom. Jag räknade och det måste vara 5e flickvän hon har. Under ett år, det är inte normalt i en normal mans liv. Det är mellan 2-6 månader han behåller de att sen byta ut de, när de blir gamla och tråkiga. 

Nu är det bara att överleva även nyår. För att är helt säker att han kommer stanna hemma nyår, tror inte att han skulle upp till henne. Och har ingen aning heller om hon är kvar hos honom. Jag såg inte henne i söndags när han slängde soporna. Igår såg hans bil utanför Willys, sen hörde när han parkerade bilen när jag var ute med C, såg lite att det var bara han som kom ut i bilen. Vilket liv han lever. Jag behöver hålla just nu lugnet OM jag kommer möta honom eller de tillsammans, så måste jag bara vända bort mig och se honom som luft. Han skulle inte våga möta mig med henne, frågan är om jag är så stark för det att möta de tillsammans. Det är redan jobbig , att undvika honom är redan svårt, och det blir inte lättare nu när han parkerar så nära till mitt hem nu. Är det verkligen hans ny parkeringsplats då är det 100 säker att han vill bara se min reaktsion och ha koll på mig. ingen annat det kan inte handla om. Han kommer sen säkert gå förbi direkt utanför mitt hem så ofta han bara kan. 

Imorgon hade planen att handla för min julklapp från jobbet efter jobbet, jag har skrivit ner vad jag skulle behöva men det kommer bli även en del maten för de pengarna. Det blir tufft att kunna betala av alla räkningar denna månaden. 

Det är julafton och bröt ihop redan på morgonen. När jag fick mejl om J.s abonnemang , fick en räkning, ny 700kr, att betala omedelbart. Jag är chockad, att betala för något från min inkomst, pengar som jag inte har. Nu försöker dra från hennes stududiebidrag. Det är inte 100 säkert att jag kan ta kredit att betala för hyra. Jag bara väntar tills onsdag, får jag inte de pengarna är jag helt kört med hyran. Allt känns bara så tungt med allt. Jag stängde av mobilen , det började pipa in meddelanden redan igår. Jag orkar inte heller prata med J om hon skulle ringa mig, hon ringde mig igår, det kändes så lätt att prata , att höra hennes röst. Jag kommer undvika nu de dagarna alla på jobbet, att höra och fråga hur min jul varit. Att ljuga rakt in ansikte, att andra ska inte ha synd om mig, jag behöver inte deras stöd, de som frågar bryr inte om mig. punkt, slut. 

Jag är inlåst just nu hemma, jag vill inte möta folk här ute, jag klarar inte av heller att möta D här ute. Och såklart såg honom innan när jag var ute med C, han var ensam kastade soporna i miljörummet, nu bara väntar när han ska iväg till stan till sin familjen med sin supply. Jag matar in just nu allt som jag får, att lära allt om narcissim. Att bara kunna gå vidare. Men har börjar söka redan ny bostad, min mål nästa år är 2024 att flytta härifrån. Igår hittade en 2a i Nättraby, det är tusen kr billigare, internet ingår, men inte el. Men lägenhet ligger på plan 3, det känns inte bra. Med tiden känner jag mer press här att kan inte stanna här mer. Det är för mycket för mig, och vet inte hur ska jag klara av ekonmisk nu när J blir 18. Det ser ut att kan inte ge den present som jag hade planerat eller.Att levar på kredit , det är en mardröm. Måste får upp min lön eller söka annat jobb. 

Jag kämpar vidare den dagen, och alla de andra dagarna med, även jag just nu för trasig...

En dag tills julafton. Jag fick redan på morgonen första panikattacken när gråter tog över. Idag ska baka och börja göra förbedelsen till salladen. Sen ska städa och tvätta. Ikväll ska till gym , träna och sen basta. Jag försöker hålla mig lugnt men det är så svårt, redan nu på FB många som ska fira jul, och allt att se det drar min energi, funderar att stänga av mobilen helt och hållet. Imorgon blir en tufft dag, och ska göra allt att undvika honom här ute, och även idag och alla andra dagarna. Jag var ute på morgonen och det sk hans ny parkeringplats... det är ju en killes som bor samma hus som han och är med i hans gruppen. Om han åkt bort och han kan låna hans plats. Och det passar ju för honom, bästa koll för mig när han ska till bilen, lättare att möta mig och dessutom ser han ju direkt in min lägenhet. Han planerade allt detta bara att ha koll på mig, det är inget att undra. Att han kan vara så sjukt. Igår skrev till cc, hon skfrev bara aj aj att han kan inte förändras aldrig. Jag känner nu mer och mer att flytta härifrån verkligen. Jag kommer inte får ingen ro här mer. J vill ju flytta till stan, inte ja, att stanna kvar i Lyckeby är det inte heller någon bra ide. Men just nu känner jag så starkt att måste ta beslutet, men att betala igen dubblahyra är inget för mig. 

Nu på morgonen skrev i en annan grupp om min mående, och situationen, och väntar att mitt inlägg ska bli publicerad. Det tar tid just nu, och hoppas verkligen att får stöd av någon som varit med om det jag. Alla de tankarna bara snurrar hela tiden i min hjärna. Jag vet inte om jag överlever imorgon , vet inte om jag orkar det. 

Det är fedag och nu är jag hemma med C. J har åkt. Det gick bra i Malmö och även på flygplatsen, det blev en del stress men vi klarade det. Jag kunde inte sova inget i natt, mina tankarna går så upp med det hur ska jag klara av nu allt. Igår fick meddelande att min kredit ska avslutas slutet av februari, för att jag har varit sent med mina betalningar. Jag fick chock av det att de ska avsluta, när jag betalat min skuld oftare tillbaka innan 25. Jag bara få inte ihop det, så kommer det bli tuffare i februari, men det betyder inte att ska plocka ut nu allt pengar, och är livrädd att kan inte redan nu att ta ut pengar. 

Nu är det jobbigatse period framför mig, julen. Ja vill stänga av allt, min mobil, inte ta emot samtal, eller sms, och bara vara i min egen värld. Det känns just nu att det kommer bli min värsta jul ensamma. Jag har inte önskat att vara ensamma även denna jul, men det är ju den sjukaste människas fel att jag blivit ensam, att han kunde förstöra hela mitt liv, hela mig, själen, hjärtan, Och nu leker han hur lycklig han är med sin ny offer. Han är inte hemma nu under jul, det är lättnad men samtidgt han spökar mig fortfarande i min själen.som en mönster. Det har han blivit nu,

Klockan är snart 8 på kvällen. Och det hände som skulle inte hänt. Jag har varit så lugn nu när jag inte sett hans bil, och tydligen har ny parkeringsplats som är närmare till mig, han bara jävlas med mig. Jag var ute med Chanel och såg ett par komma hand i hand och kärde iväg, sen såg jag att det var han. Långt håll såg jag ju denna tjejen och hon såg inte alls ut så kort som den tjejen jag sett tidigare. Det betyder nu bara att han ska fira här med sin familjen och henne jul, som ett sk par. Det öppnades upp alla mina sår igen, när jag kunde slappna av att han inte var hemma, och nu ikväll helt plötsligt var han där med henne. Jag trodde inte att han skulle hämta så snabbt henne hit, herregud säger jag bara, en tjej ut sen ny in, sen direkt ny in när annan är ute. Han är inte frisk man, och att han fortsätter med sitt spelande på detta sättet. Och att hon ska med att fira jul med hans familj, det trodde inte jag, de känner varandra max i en månad. Helt sjukt , 

Det är torsdag och idag ska vi till Malmö. Med Chanel, det kommer vara en tufft resa, med henne och alla bagage som J ska ta med. 

Igår började det bli tufft för mig, igen. Att vara hemma ensam under jul, det kommer bli jobbigt för mig men måste hålla ut. Jag kommer stänga av mobilen julafton, jag vill inte ha några samtal eller meddelande, inte heller kolla runt på FB med all sina god jul inlägg. Imorgon åker hem och ska ta det lugnt hemma, på lördag ska städa hemma och laga mat, baka lite. Sen på kvällen tänkte gå och träna, kanske ska åka bil så slipper vänta bussen sen när ska hem. 

Det känns jobbig period nu närmaste veckorna, med jul och nyår, värsta av allt är att vara ensamma, att inte ha någon i mitt liv. Det är svårt att släppa in någon ny, och är ju livrädd, när jag har varit så trasig för länge. 

Det börjar smyga in, ensamheten . Det börjar kännas jobbig. Jag lyckades vara lugn på jobbet, ingen som brydde om hur jag firar jul. Absolut ingen som sade " god jul" personligen. Den känsla är just nu så jobbigt inom mig. 

Och cc hade tydligen rätt att D ska fira jul hos henne, för att han hade åkt igår kväll redan bort. Jag trodde inte att han skulle åka redan en tisdagskväll till henne. Nu är frågan om han verkligen ska vara hos henne jul eller åker med henne till Gottkär att fira med sin familjen jul. För att tror att han är ju rädd att hon skulle vara hos honom. Han är rädd att jag kommer " attackera" honom. Jag vill ju innertst inne att varna henne, men nej, det är ingen ide. Kollade även en video, och det sades att det blir värre för mig själv. Hon kommer själv med tiden att se vilken sjuk människa han är, jag kan inte blanda mig in i hans spel. Men som jag sagt tidigare det kommer vara slut mellan de inom några månader. max 6 månader att sen hitta någon ny. Det är hans liv. 

Imorgon ska jag åka med J och Chanel till Malmö, de kommer vara stressiga dagarna . Att hinna med allt detta, med flygplats och att åka tåg. Och att sen åka hem aldeles ensam, det blir tufft. 

Tisdag idag och jag är ledig från jobbet. Hann åka och handla allt som behövs innan jul, men det var redan så mycket folk ute och kloackan var bara 10 . Det kommer bli värre slutat av veckan, men då kan jag andas ut och slappna av.

Igår ringde Cc mig på kvällen, vi pratade ca 1,5 timmar. Mest om D. Hon hade möt henne igen på Maxi och pratat en del. D hade berättat glatt om sin ny sypply,att hon var hos henne osv, och sade även att han ska fira jul med henne. Cc sa att det kändes att han ska åka till henne, hon har ju ingen bil. Men tror inte att han ska åka dit, tror att hon ska hit, för att han firar varje jul med sin familjen här i stan. Men vem vet , allt är möjligt, men jag kommer ju märka det om han åker bort. Vi snackade länge om honom, sade att om några månader tar även det sk förhållanden slut ju. Och att han inte lagt henne till att han har just henne i förhållande. För att han måste vara livrädd att jag kommer får veta och kommer kontakta henne / varna henne. Men varför lägga min energi för någon som är så dumm i huvudet, det är hennes eget liv, att lära känna honom hur sjuk människa han är. Nej, tack. Det skulle kännas så lugnt här hemma om han verkligen ska åka till henne, Samt han är ju livrädd att hämta henne hit och rädd att jag kommer träffa de. Jag har ingenting att göra med honom mer, jag behäver inte varna andra om hans sjuka spel. Dock är jag inners inne orolig OM jag kommer ser honom men henne. Men måste bara tänka att han är bara luft där ute ju, inte en normal och frisk människa. 

Det kändes skönt att kunna prata med cc igår, hon haft tufft sista tiden med, med barnen, kaniner och även med sin pojkvän, när han dumpade honom men de hittade tillbaks, men hon gav honom den andra och sista chansen. 

Det är måndag, ny vecka, blir en jobbig vecka att klara av...igår jag bröt ihop ...igen. Jag kollade ju hennes fb sida, hon ändrat profilbilden och såklart D kommernterar umgefär du är så fin min älskling love you osv, hon kommenterdade tillbaka. Men först hade han skrivit kommentar som han tagit bort och skrivit ny, Och idag hade hon igen ändrat sin profilbild och så klart igen D kommenterade. Det öppnade upp mina sår igen, att jag gick in i hennes sida. Det skulle jag inte gjort alls, skulle inte börjat må illa igen. Nu är jag ju väldigt ledsen, men samtidigt är det ju bara hans ny offer och han snart kommer lämna även henne när hon " kommer för nära" till honom. Jag trodde inte alls att han kunde gå så lågt att dejta en chines, och så långt borta som möjligt. Det kommer ju inte hålla, undrar om hon har barn tidigare. En frisk och normal i hennes åldern måste ha barn redan. Hur lång tid det kommer ta när hon ska till honom nu. För att jag tror att de har lärt känna varandra max i en månad. Hans liv måste ju det gå så snabbt i relationen. Jag är säkert att det tar slut om några månader bara. Han kan hålla en tjej ca 6 månader och sen hitta någon ny. Det är hans sjuk värld. En 2-6 årig i en vuxen kropp. Vem skulle vilja ha en så sjuk människa som han är. Jag skrev ju om det till cc men hon har inte svarar, hon bryr inte om d eller om mig heller tydligen. Jag försöker hålla min inom mig men alltid det ploppar till och skriver henne. Hon har varit en bra stöd för mig, men sista tiden märker att hon orkar inte mer med min tjafs, så försöker lämna ifred henne. 

Jag kämpar vidare, och är nu redo hela tiden när han kan dyka upp med henne. Och hur kommer han reagera om han kommer se mig när han är med henne. Barnsligt som alltid.

J håller på att fixa julklapparna, och det är inte så lätt för henne. Imorgon är jag ledig och ska åka handla, på morgonen, för att vill inte hansdla slutet av veckan och när det är för mycket folk ute innan jul. Jag tänkte köpa en flaska vin med , det är jag värd att ta ett glas någon gång. 

Det är söndag och sitter hemma, slappnav av. Jag kunde inte låta bli, jag skrev till denna killen. Det blev em del skrivande till honom, jag skrev ungefär om " bonde söker fru" och skrev att nu är alla dörrarna öppet för honom att hitta kärleken, och så skrev även om jag skulle varit yngre skulle viljat lära känna honom. Jag hoppades ju inte alls att han skulle svara men han gjorde det, och ganska snabbt när jag skrev honom. Han skrev bara kort-tack så mycket för de fina ord, och det var allt. Jag har iallafall försökt min försök att fånga hans intresse, men inte fått intresse av honom. Och låter det vara det. 

Tiden bara rinner i väg, det är nu för mycket nästa vecka när J ska åka iväg, och hon måste handla även julklappar till nästan hennes pappas familjen. Hennes väskorna kommer vara tunga för henne att dra nu. Och då är ju jag ensamma under jul och nyår, men håller nu så långt borta nu från andra, att inte snacka , inte lyssna hur alla andra ska fira jul. Nej, tack. Jag behäver inte höra deran snack om jul. Bara att blåsa bort, om någon kommer fråga hur jag firar nyår, kommer inte jag säga att firar ensamma. Andra ska inte behöva veta om min ensamheten. Bara att vara stark nu, och undvika en viss person här utanför. Hans ny offer kan ju komma till honom nu under jul och nyår, kanske stannar hela veckan hos honom. Då är det garanterat att kommer se de tillsammans. Jag vill inte tänka på det. 

Nu är det fredag, redan. På morgonen har varit ute och handlat mat, hade nästan inget hemma. Och handlade för tusen lapp, men det kändes inte att det kan räcka t ex en vecka. Men ska kämpa på. 

J ska till frisören efter skolan, jag betalar även för det. Jag lyckades får ner min bredband ca 40kr för att vi hade ingen bredband i en vecka. 

Och det hände nånting märkligt igår. Jag kollade tv "bonde söker fru", det var en kille som jag ryckte om väldigt mycket, han är ung, 31 år. Han blev ihop med en tjej därifrån men den höll inte, vet inte men det var nånting kontigt med den tjej som förklarade att de känslorna bara försvann efter några dagar. Och igår skickade bara vänförfrgan honom, men trodde inte att han godkänner det, men han blev min vän nu på FB. Men kollade ju att han har ca 1, 2 vän på FB och måste ha nu många nya tjejerna som är intresserad av, men jag kommer hålla låg profil. Jag delar inte öppet mer om mina varje steg, känner inte för det att göra. Sista året handlar det väldigt mycket om min läkning, 

Jag jobbar på ju varje dag men som jag skriver här det är väldigt svårt. 

Igår lyckades fixa mina utväxt, men är ju inte nöjd helt, så kommer jag lägga till ny färg på tisdag eller på onsdag. Sen kan jag känna mig julfin. Att vara alldeles ensam är det värsta som finns. 

Klockan är snart 17 på kvällen och det känns just nu så tungt. För att såg först hans bil köra utanför mitt. Sen behövde gå ut kanske en timme senare och hans bil igen ute, utanför miljörummet, och såklart kunde inte gå ut med mina soporna. Men glömde innan min handväska och hämta den från bilen. Jag gick med C och han körde förbi jag kollade inte mot honom men märkte att han böjde plicken när han körde förbi. Han parkerade bilen och satte kvar i bilen, jag hämtade min väska och kom hemåt som normalt. Att han satte kvar i bilen , han måste säkert vänta och kolla efter mig. Just nu känner mig så trasig, att se honom drar alltid upp mina sår. Hur klarar av med det nu, jag kan inte läka mina sår. Det gör så ont i hela själen, och snart är det jul, då är jag mycket mer känsligare, men kommer ju undvika helt att vara ute här, att inte se honom. Tur att jag kan jobba iallafall vid jul och nyår, men vissa dagar är jag ledig. 

Det är torsdag, ännu en dag har gått. Igår skrev jag i gruppen om min säkerhetsbeteende och fick svar. Der finns fler som lider av det, och det finns inte riktigt hjälp att få att bli av med detta. Det är jobbigt att leva sitt liv såhär. 

Nu sitter jag hemma lugnt, kollar på tv, måste ha nånting att göra nu att inte rusa mina tankarna överallt här hemmaplan. Jag började fixa min utväxt, får se om jag kommer att lyckas med detta nu. J kunde inte hjälpa till men ska fråga henne snart om allt utväxt är täckt nu. Hon är så uppdagen med skolarbete. 

Sista vecka kvar nu, när hon ska i väg. Det kommer vara jobbigt för mig alltid att vara hemma utan henne. Men behöver det ibland, men kommer inte vara ju själv heller. 

En dag i taget. Andas

Igen har en dag gått, lite jobbigt som vanligt. Jag tror att såg honom vid bilen, långt borta när jag var ute med Chanel. Det går inte över så snabbt, det säkerhetsbeteende, att hela tiden kolla runt. Det hjälper i små stunder, men inte hela tiden för att då är det ångest som växer hela tiden och vet inte hur jag kan bli av med det. Som man hela tiden kollar runt om han är ute samtidigt och hur nära kan han komma. Så att planerar hela tiden t ex när ska ut med soporna och sånt. Det underlättnar mig en del att jag kan parkera bilen långt borta från hans bil. När jag tar bussen kommer jag hem en annan väg att inte träffa honom om han är ute på vägen samtidigt. Det är för mycket hela tiden att ha kontroll när jag ska ut varje gång. Nu blir det väldigt jobbigt runt jul och även nyår, för att nyårsafton kan han vara ute flera gånger, som att ha koll för folk. Idag är det andra dag när inte kollat hans profil, det känns bra att klarat av och kommer ju räkna dagarna just nu, men med tiden hoppas jag att kan glömma bort helt honom, men det kommer ta lång tid. 

På fredag ska får lön och det börjar kännas igen tufft, att klara av betala alla räkiningar och sen de extrautgifter med  J kostar för mycket, betalar nästan 1500kr för en månad hennes hudvård och nu även hennes klippning. Jag kämpar på. Sista månader har det varit tufft för att har betalat av nu bilservice och fixa bromsar. Jag har inte råd att betala av allt, och det är anledingen att går alltid till Mekomomen att kan delbetala utan ränta. 

Om en vecka ska vi åka till Malmö och sen ska J iväg, och jag åker hem tillbaka. Det blir jättejobbigt för mig att vara ensamma under jul...men har inget annat val.

En dag har gått. Det känns så tomt inom mig, att kunna börja läka. Att får ut allt gift som det finns i min själen. 

Idag är det första dagen jag har inte kollat i hans sida. Jag har haft så svårt att bli av med det beteende. Det kallas ju NO CONTACT, att man har ingen kontakt alls och det innehåller även att man kollar inte hans sida( FB). Nu måste jag vara starkare och inte kolla mer mot hans bil, inte kolla runt. Jag har alltid det säkerhetsbeteende att jag måste kolla runt hela tiden här ute. Han är inte hemma, det känns lättnad för allt. Han måste vara åkt till Gottkär till sina föräldrarna efter sin offers besök. Jag tror inte att han stannar hela vecka nu hos henne. Han måste får ju sin frihet och ha någon annan ny offer samtidigt. Det kommer vara jobbig period för mig nu, för att jag kommer ju se honom här ute fortfarande och kan inte gömma hela tiden heller. Det är bara det att inte träffa honom och inte alls se mot honom och se som en luft. Det är det rensning som jag måste gå genom. Lättaste vägen är just nu att flytta härifrån, men alltid jag flyttar måste betala dubbla hyror och har inte råd för det. 

På jobbet går det som vanligt, jag kämpar på. På onsdag har vi jul lunch, jag ser inte emot det alls, det kommer vara alla med, och jag tål inte för mycket runt om mig, och se alla glada miner o höra hur de ska fira julen. När jag ska vara alldeles ensam i jul, men det kommer jag inte säga. Det är jobbigaste när jag kan bryta ihop närsomhels, en känlig ord och det är min gräns...tårarna. Och då finns det en kille på jobbet, han är 26, och han börjar skoja med mig för ofta nu och småflirta, och hela tiden ropar mitt namn, det börjar kännas så störnade snart. Vet inte om han har någon baktanke med det. 

En dag i taget. Jag skriver nu varje dag här för att känner att det känns bättre, att skriva av mina tankar, min mående. 

Nu är klockan snart 19 på kvällen och blev att skriva lite till idag. Jag var ute med Chanel, kände mig lättad att han är inte hemma, men kom ut och tittade snabbt mot parkeringen, såg hans bil men tog bort blicken och inte tänkte på honom eller började tänka direkt någon annat, jag kände mig stolt över att de vanliga känslorna var som blåst bort, började inte fundera varför han är redan hemma osv. Han måste ju åkt på eftermiddagen, och tror inte att han var hemma hos föräldrarna men man vet aldig. Jag undviker nu allt vad är med honom att göra, jag går inte och fråga någon hans flying monkties, ellr om jag ser nu B här ute, jag håller mig helt och hållet bara borta från allt. Sociala medier är inget för mig, jag går in och ut. Jag delar inget där, inte dela heller händelse som jag brukar göra sista tiden för ofta, och stängd av när jag är aktiv, så att ingen ser mig aktivt. När jag kom hem, öppnade tv direkt att flytta mina tankarna till någon annat. Imorgon ska träna på morgonen, innan jobbet. 

Nu börjar det kännas så sjukt att D inte åkt hem, han har aldrig varit borta så många dagarna i rad. Men allt detta handlar om bara att han "spelar" sitt spel , och det är bara början. Snart kommer han bli trött och kasta sin nästa leksak bort som han gör med alla. 

Idag hade möte med psykologen, jag berättade om situtionen när jag träffade D i affären. Även han tror att han hade följd efter och sen bara passat på när ingen annan var i närheten. Och att han vill fortfarande se min reaktionen när han möter mig. Nu måste jag försöka att inte kolla runt hela tiden när jag är ute, det blir mer oro och ångest med det. Bästa skulle vara om jag kan flytta härifrån så kan jag bli fri snabbare, men nu är det svårare att se honom här ute. Mina sår kommer ta lång tid att läkas. Psykologen sade att jag måste lära mig att inte reagera honom alls, inte svara, inte hälsa, ingenting. Att han ska få se att han har ingenting kvar hos mig, så länge jag svarar honom, hälsar har han mig i sitt snöre. Det kommer bli tufft att klara av att börja ignorera honom eller att gå snabbt när jag ser honom, sist jag gick snabbt hemåt, och han märkte att jag var rädd, och det kan ge mer bränsle till honom. Att skada mig, för att han vet hur jag är i mina känslorna. Och det kan vara anledningen att han åkte iväg och stannar borta så länge, att jag ska bli orolig, och få mer rädsla, att se att han är inte hemma, att visa att han har någon annan som bryr om honom. Men sanningen är att det är bara en leksamḱ han leker med tills han hittar ny leksak, han är en 2-6 årig i vuxens kropp. Han är det sjukaste människa jag har träffat i hela mitt liv. Det finns i mig en liten flicka som ville leka med honom, och det handlade om trygghet, som jag inte fick hos mina föräldrarnas, och han såg det att jag var lätt bete för honom. Han kommer aldrig i livet att bli ihop med någon, hans liv går bara i cirklar. 

Jag kokar, men vet att jag är inte knäppt och jag reagerar normalt.... D är i ett förhållande... och hade en känsla att det kunde vara en chines som bor i Jönköping. Och nu står det även hennes sida att i ett förhållande, men de har inte taggat varandra, det är lite kosntigt, Jag visste att det var något med just henne, undrar vad hände nu med denna andra yngre tjejen, som han hade på besök ibland. Jag tror inte att det chines kunde vara den, för att hon såg ut så ung långt håll. Och varför han hälsade mig på Maxi men inte ute sist, det känns redan skumt. Stackars nästa offer. Och denna gången kommer jag inte varna henne om honom. Det är jättekostigt att han söker nya offer just långt borta, och i Jönköping det är ju så långt. Nu kommer ju han tvinga henne att åka till honom hela tiden. Han kommer inte åka till henne, han har inte ju råd. Och hur länge det kommer hålla, i någon, några månader och sen är det slut. Som han funkar ju . Det är svårt för mig fortfarande, det blir tufft för mig om jag kommer att se henne nu med honom, och hur kommer han reagera nu. Jag skickade följfråga igår på insta , men hon nekade  vet inte om hon visade till honom mig, men nu blockade henne ju på insta och nu även på FB. Han är inte en normal man, han är så sjuk, och stackars tjejen som tror honom nu med hans sk falsk kärleken. Jag skickade meddelande till cc, men tror inte att hon svarar mig tillbaka. 

Imorgon har jag ny möte med psykologen. Jag var på väg att bli bättre, och nu fick jag bakslag igen, när han först hälsade mig i affären och nu sista när såg honom ute innan han åkte till sin ny offer. Det kommer jag skriva för att man kan inte kallas hans flickvän eller tjej, alla de tjejrna han träffar är offrar. 

Jag sov så dåligt hela natten, kunde inte sova för att D. Han var inte hemma...hela natten, och inte än kommit hem. Der känns så skumt att han är inte än hemma. Men får känsla att han har någon ny offer som bor inte här i stan och bor någon annan stad. Det underättar honom så mycket att ha någon så långt borta som möjligt, så att han kan ha fler samtidigt, undrar vad hände med denna lilla tjejen han hade sist. Säker  håll inte det heller, och han tog nästa. Han måste ha någon hela tiden. Men det känns för mig fortfarande så tufft att se att han är inte hemma, och är livrädd att se honom med någon ny, jag måste vara stark och ignorera det helt och hållet. Det är jobbigt som jag skrev tidigare, för att jag är fortfarande kvar sk hos honom. Men gör så gott jag kan att inte se honom när jan är ute och fortsätta att ignorera. En dag i taget, men mina dagarna är så annorlunda. Vissa dagarba mår jag bättre än andra dagarna. Det ör som en berg dalbana hela tiden. Jag lade ner även tinder, skrev till en kille ärligt och han bara försvann. Det bevisade bara det att han var inte serlös.  Det kom skriva fler med mkig igår när jag skrev min åldern 10 år mindre. Det är bevis att ålder har stor betydelse om man vill träffa någon. Jag vet att HAN finns där ute som är det det rätta till mig, och nu går jag bara min egen väg och ser föbi från alla som har med D att göra. Jag delar inte heller så ofta på FB mer om mitt liv eller de fina textrena heller. Jag är uppdagen med mig själv nu. Jag läker mina sår som är svåra att läkas, men med tiden kommer jag vidare med mitt liv med min hjärta. 

Det är en berg och dalbana, känslomässigt. Jag mår bättre av att inte se honom, när jag ser känner min självkönsla bara minska rejält. För några veckor sen såg honom i Maxi, han hälsade började ta kontakt. Mådde så illa efteråt. Idag skulle köra in parkeringen och han gick. Jag tog mina väskorna och gick snabbt hemåt, men det kändes så tungt att se honom. Sen skulle igen till bilen hade en del att ta in när jag hade handlat. Och där var han igen såg att han hade datorväska med och någon annan väska med. Säkert på väg till sitt offer. Han har ju ingel internet hemma, han är så snål. Som sagt mår jag bättre att inte se honom. Så fort jag ser honom öpnnas alla mina sår upp. Det känns sårande i själen. Det känns så tufft alltid, ensamhet dödar mig. Jag kan inte bara börja leta efter någon annan, jag har inte läkt. Nu är med i Tinder, och är nu i 10 år yngre, bara att se om i den åldern är det lättare att träffa någon. Jag vill inte vara ensamma, och snart är det jul och den tiden är det värsta att vara alldeles ensamma. Att se andra vara lyckliga och prata om sina jul. Jag kommer vara ensamma , igen. jag har inte själv valt det. Jag vill inte vara ensam men har ju ingen i mitt liv. Jag saknar fruktansvärt att ha någon i mitt liv, att vara lycklig och älskad.