tiuks

Idag var sista dagen på jobbet innan semester. Det var mycket på jobbet, för att känner mig helt slut just nu. Och har tvätten och lagga mat nu, ingen ork kvar snart. J var hemma idag, hon skulle börjat med tvätten skulle erbjudit sin hjälp, men nej, allt ska jag fixa. När hon ser att jag är så trött efter jobbet. Hon tror att jag jobbar och har energi kvar efter en lång arbetsdag. Hon vill säkert gå kanske spela tennis ,men säger nej, för orkar inte gör ingenting. 

Imorgon ska jobba ja hotell, och är helt slut, hoppas att får en god sömn sen när jag är klar med tvätten. Ingen tid heller att handla, och kan inte heller handla.  Jag bytte mobilen och med den försvann bank id så kan inte kolla pengar, eller betala kvar räkningar, och vet inte om har kvar pengar att betala mobilräkningen heller nu. Jag ringde i fredags till banken, får en dosa, och sen kan ringa igen banken och fixa ny mobil bank id. Tiden går. Den vecka ska jobba i tre dagar, J ska jobba på tisdag, helgen åker hon till pappa igen. Om 2 veckor kommer jag åka till Estland, känns lite jobbigt att åka när har inte varit där i 7 år. Det är lång tid, Och att träffa en tjejkompis som 'är för jobbig att vill träffa mig nu. 

Jag kämpar med mitt liv, med min ensmaheten som tar för mycket energi för mig. Men är stark inom mig. 

En vecka har gått, det har varit mycket på jobbet, och inte riktigt haft tid att skriva här i min lilla dagboken. 

J är hemma igen, hon var hos pappa i några dagar. Nu stannar hon hemma, hon har en del att göra här. Hon pluggar för körkort, högskoleprovet, och sen även jobb, men inte så mycket. 

Min semster börjar på måndag, men ska jobba i 2 veckor Ja hotell, men bara 2-3 dagar i veckan, sen ska åka iväg, sen har en vecka kvar , men vet inte hur mycket ska jobba sista veckan, om ska planera att åka iväg kanske med J. 

Den vecka kanske är en liten förändringsresa för mig när det gäller D. Igår såg d vid sin bil, kom med J, vi gick bara väg, och brydde inte alls om honom, tittade inte alls mot hans håll. Sen på kvällen var ute med C, han var igen vid bilen och pratade med en tant jag aldrig sett honom att prata med. Jag klarade att inte alls att titta mot hans håll, känsla är att han är bara som luft för mig, och käns att han börjar mer och mer att kännas som en liten pojke som bara står i samma plats, och är så vilse. Men kände av idag att hans mamma ska komma på besök, och såklart hon kom till honom, såg inna henne här . Attt känner att vissa sakerna, undrar hur lång tid tar det att hans nys offer börjar se genom honom, känner av att det är efter sommaren slut. Men han är specialst att hitta nya och redan under tiden han har ett sk förhållanden. Att han är sjuk. 

Jag fick en kärleksläggning av en tje för några dagar sen, hon skrev att det finns någon som är blygg men tänker mycket på mig och jag tänker på honom med. Att vi kommer bli tillsammans inom 3 månader. Jag vet själv vem det kan vara, och träffade honom på jobbet, och pratade lite men det var jobbrelaterad. Om man skulle våga lite mer, och börja prata med honom annat än jobbsakerna. Men vet inte hur gör man riktigt. Men men tiden kommer nog, och det känns nära . l

Nu är det helg och ska jobba helgen och direkt på måndag igen på ja hotel. Men har semester och jobbar inte som vanigt.

Imorgon är det fredag och midsommarafton. Det är alltid en jobbig dag för mig, när alla firar och jag är alltid ensamma hemma. Och jag jobbar. 

Jag var helt säker att D kommer inte vara hemma , men helt plötsligt märkte he hans bil i tisdags. Konstigt att han är redan hemma, och nu går runt ut och  kollar hela tiden om han är ute, eller om han har sin offer hemma hos honom , Jag undviker helt att vara ute, kan inte heller njuta att sitta i uteplatsen heller. Jag vill inte att han ska se mig vara ensamma. Nu hoppas att kommer inte se honom ute här mer, och vi aldrig kommer så nära eller att hälsa varandra. Han måste bli "död" för mig, som en liten myra som går runt och hans bil är som en liten leksaksbil. 

Jag fick ju en bra stöd sist från en tjej i min inlägg, hon sade att varje dag , 2 gånger ska titta i djupt i ögonen och säga till mig själv" han är inte värd mig,  jag är värd mig, jag är värd min frihet, allt kommer bli bra." Det var en fin stöd av henne o försöker att hålla  mig i den. även det känns just nu tufft. Jag vill bli av helt av honom att alla de tankarna bara försvinner . Men lever i rädsla, känner mig så ensamt i hela världen. 

Nästa vecka är min sista vecka på jobbet nu, men sen ska jobba lite på Ja hotel, men blir inte många dagarna, husfru har tagit bort flera dagarna för mig nu och kändes lite jobbigt, men det är min semester och behöver vila upp mig med.  Nu åker jag bara med buss, bilen är i stan, men ska köra hem ibland. Jag köpte busskort, och det känndes billigare än köra bil. Och J kan använda mitt kort när jag är bortrest. Tiden går för snabbt, snart ska åka till Estland, det kommer bli jobbigt men samtidigt bra att åka iväg. 

Jag är så ledsen, och så nere just nu. 

Allt känns så jobbigt just nu, allt handlar om D: Han åkte till sin supply till Jönköping, jag vet. Och körde redan i torsdags kvällen vid 19 tiden, det var så sent att åka, så var han framme runt kl 22 tiden. Hela tiden kollar hans bil, men känns att han kommer vara borta nu hela vecka nu. Jag kan inte förstå att jag känner så djupt sårad fortfarande och det tar inte slut. Jag vill vara glad, lycklig men kan inte vara det. Jag är nedbryten, sönder, allt i en svart moln runt om mig. Jag är rädd att vara ute, jag är livrädd att se honom ute, hur ska jag klara det. Jag hoppades så länge att jag kan gå vidare och släppa honom, men det har gått 1, 5 år redan och jag är i ruta ett igen. Den känsla så fruktansvärd, jag har ingen som kan lyssna mig heller, jag får inte heller nån hjälp, så skriver jag hela tide nu i Fb grupper. Det är bara den enda plats jag får någon hjälp. 

Om en månad kommer jag åka hem, en veckas semester i hemlandet,även den kommer bli tufft för mig, när min mående är inte heller just nu i toppen. Jag kämpar vidare med mitt liv, och alldeles ensam just nu. 

Det är torsdag. Jag sitter hemma och tar det lugnt. Att vara stark är inte så lätt men försöker varje dag att inte bryta ner. J är inte hemma, hon är ute med sin vän tydligen och sen sitter hon i bibblan att plugga. Imorgon hon ska till körskola, hon ska boka in intensivkurs, så att hon kan ta sitt körkort. Men kan inte köra min bil , för att hon tar automat. Och jag har inga planer att byta bil heller. Hon kan hålla ut till hon kan köpa egen bil. 

Jag känner mig ensamt hemma , och har ingen att umgås. Det är bara jobb och hem, det 'är väldigt tufft för den delen. På söndag är det sommarmöte på jobbet och sen en middag på jobbet med. 

Imorgon måste jag storhandla , lönen kommer, och har nästan inget mat hemma heller. Sen ska handa med J lite tänkte jag. Hon pratar om tennis , och vill börja spela. Kanske imorgon kan handla racketer och bollar, vi ska får se. 

Det är onsdag, snart ska åka hämta J från jobbet. Hon började igår, och det gick bra och hon trivdes så bra. Nu är det sommarlov för henne och kommer vara hemma nu en del, säkert kommer åka till sin pappa, men märker att hon vill inte åka så lätt. Hon har sina planer även nu , hon vill jobba och ta körkort redan under sommaren men det blir svårt att hinna med. 

Jag själv börjar känna mig väldigt ensamt och deppig. Att bara vara hemma, att inte ha vänner att umgås, jag hatar mitt liv och vet inte hur ska komma ur i det. Det är svårt att leva med det. Jag började må bättre men känner att efter jag såg honom hälsa mig så är tillbaka i botten. Och dessutom märker att gemensamma folk som bir här tittar bort i från mig, han har säkert ljugit ihop allt möjligt om mig nu. Det var ofta Barbara som pratat med mig, och hon gillar prata om D hela tiden , men har inte träffat henne för länge nu eller. Jag undviker honom så långt jag bara kan, men lyckas inte alltid med det. Jag fick jobba extra igår och hoppas att kan jobba lika mycket som i maj månaden. Jag vet inte heller hur mycket kommer jag får lön, väntrar lönebesked nu. På jobbet känner mig pressad igen efter chefen. Det tar så mycket kraft när någon går över grönsen, och sen har en i repan som är extra knäckt, hon hittar på altid extra när jag går hem. 

Men måste hålla mig lugn och stark att klara av den period när jag känner mig tufft. 

Ny vecka har börjat. Det har varit ganska mycket jobb för mig i maj. Och kanske blir även i juni en del jobb. Men sen har semester och kan lite iallafall slappna av. 

Tiden går för snabbt, om man bara kunde stanna tiden. J -s skola är nästan slut och hon är hemma oftare nu. Men hon ska börja jobba lite nu, och det känns bra för henne. Hon har blivit friskare nu och slutat att gå hos ÄTC, och hon känner mer gladare och idag berättade att hon vill börja sport, spela tennis. Eller springa. Hon har så många drömmar och kommer flytta hemifrån. Det kommer kännas så tungt utan henne sen. Min mående är inte heller toppen. Jag är ute och hela tiden fortfarande  kollar runt om D är ute. Kommer han lämna mig i fred, om man kunde vara så stark och bara titta bort ifrån honom, men jag har inte än kommit så långt. Och är ensamma med mig själv, det är extra tufft att inte ha någon. Och håller mig ofta i sig även på jobbet, jag klarar inte av att höra när andra pratar om sina man och pojkvänner. Det är för mycket. Ingen som frågar mig hur jag mår, märker det så tydligt, att börjar mer och mer undvika folk runt om mig. Det är så jävligt tufft. Det känns som ett svart moln runt om mig. Jag kan inte heller sitta ute uteplats, tänk om D är ute och ser mig sitta ensamma ute. Han ska inte absolut se mig vara ensamma. Jag planterade om några plantor innan ute, och hörde hans bil att köra. Men känns märkligt att han körde inte direkt i väg, väntade lite. Jag vet inte men kände mig såklart iaktagen. Jag kan inte förstå hur kunde jag låta honom skada så mycket, att han kunde vara en helt annan människa, och han är så sjuk, att inte inse det innan. Det är jag som är skadad av honom in i hela själen. Men livet måste gå vidare.