tiuks

Jag var hela dagen borta, ute. Med städpatrullen, jobbat i skogen sen var ute och åt pizza. Hemma vid klockan sju tiden. Duschade, nu tar ett glas vin. Och gråt redan. Allt känns så jäkla ont i hela kroppen. Idag pratade vi idag när vi var i skogen. Och D frågade ungefär om jag brukar vara ute eller har jag blivit nunna...jag blev chockad att han sa såhär. Men sa att var ute för någon månad sen. Han tänkte att jag är inte alls ute och sitter hemma, och att säga så om jag blivit nunna. Det gjorde så ont i mitt brusten hjärta. Vi pratar inte så mycket om det...han undrar inte om jag har träffat någon...Han är lycklig med sin fästmö, han har någon , han är i kär. Han vet inte hur jag har det, hur jag önskar att träffa någon. Han vet inte hur jag gråter och saknar någon, han känner inte mig. Han ville gå imornn och kolla skräp, han ska höra av sig sen. Jag vet inte vilken tid han ville gå, han ska höra av sig. Vet inte om ska svara tillbaka något. Ingen lust att följa med honom dit. Jag vill inte vara ensam just nu, jag saknar någon just nu så himla mycket. Om man skulle ha någon, om man skulle ha någon. varför får inte jag vara i kär, vad har jag gjort fel....just nu vill bara gråta....att bara får ut det allt som jag har hållit så länge.

...men nu är det kvällen. Jag vaknade redan mitt i natten, klockan 4. Det gick inte att somna om, sen vaknade , gråt, kollade en serie . Tiden bara gick. Jobbade hela dagen. Hemma. Ätit middag.Trött. Imorgon vakna tidigt, jobba på Verkö, sen kan andas ut och dricka mitt vin som köpte idag. Jag bara kände att behöver bara ta det lugnt, och inte tänka på mitt gamla liv. Det gör fortfarande ont, men måste kolla över det nu. Det är historia ...

Igen gråter jag ....klockan var ca fyra när kunde inte somna om, och nu kom upp i sängen. Jag klarar inte det bara. Det är bara så jobbigt just nu. Det gör så ont. Jag önskar bara en sak...att det tar bara slut. Jag måste klara att vara " normal" på jobbet hela dagen....jag måste vara stark nu. Det gör bara så ont just nu. Jag gråter bara...Igår skojade med D, vad kommer hända om jag hoppar av imorgon...sen sa att nej det kan jag inte göra nu. Nu måste även klara att vara ok i skogen. Jag är helt sönder just nu. Men vet att kommer överleva de jobbiga dagarna.

Imorgon är det exakt sju år sen när jag blev lämnad/nertrampad/ smutskastad....Nu känner mig mer och mer ledsen....gråter....varför det hände just med mig...varför blev jag lämnad....vad gjorde jag för fel....jag gjorde inget fel...jag träffade bara fel man i mitt liv. Varför alla de sår öppnades just nu, det har gått redan sju år, varför kan inte jag bara lämna det allt bakom mig....jag önskar att kan glömma allt detta en dag....jag minns fortfarande den dagen....jag minns allt....jag minns hur jag mådde....den chock....den känsla....att en gång man älskade någon...en gång man litade på någon....Jag vill bara släppa det allt bakom mig och gå vidare, men varför just nu måste det allt komma ihåg. Jag har varit efter det sju år lika ledsen, besviken, jag kan inte låta någon komma i mitt liv, jag vill men är så rädd för det. Jag vill inte vara ensamma.... Idag ringde D imorse, pratade lite, sen efter igen. Nu när skulle sluta, ringde han igen. Jag hade inte tid och sa att ringer upp efter klockan fem. Sen ringde , sen skulle han med sin flickvän till stan. Att vi kan höras senare på kvällen. Han ringde några samtal och vill prata med mig lite. Jag känner just nu att klarar inte att prata med honom, vet inte om han kommer ringa om kan svara....jag känner mig så sönder just nu....

Jag känner mig så trött....varje dag när jag kommer hem. Allt känns hemma så tomt, så ensamt känner jag. Jag saknar J hemma, men samtidigt är det skönt att vara utan henne och ta det lugnt. Det snurrar så mycket i huvudet. De minnena som kom igår....alla de känslorna...som jag hade så länge sen. Den vecka måste jag hålla mig stark nu. Jag klarar det...jag vet det.. Nu fick äntligen tag J-s pappa. Såklart fick nu mindre pengar...han sa ju att han har J nu i tre veckor. Jag räknade med den rätta summan nu. Han betalar igen 1500, inte 1573 som hade skrivit honom nu. Nästa månad räknar de månader han betalat mindre, blir ca tvåhundra till för honom. Min konto börjar bli igen tomt, vet inte hur kommer klara det nu. Jag ville att kan " leva " lite, vara ute, gå till bio och sånt men det kommer inte bli så nu. Jag har ju lite pantpengar som kan använda. Men räcker det tills lön. Jag har tappat hopp att mamma skickar mer pengar till gamla banken, jag hoppades denna månaden, men det gjorde hon inte. Måste glömma bort det nu. Samt måste nu planera semester, om vi ska åka till Halmstad eller inte, åka nån annanstans. Vet inte än, måste bara prata med Anja nu, om hon ska ner till Halmstad eller inte. Jag måste vara borta nu de 4 dagarna. Sen hade annan bokning med, men blev annullerad. Nu ska gå duscha och kolla på fotboll , igen

Klockan är över nio på kvällen....och jag började helt plötsligt gråta...Det var anledningen för det. 29 juni för sju år sen var det datum när jag skrev under skilmässaansökan. Jag trodde inte att just nu efter de sju år kan det kännas så jobbigt. Alla de andra år har jag inte alls tänkt på det. Varför kan inte jag bara släppa det...varför gråter jag....det var han som lämnade mig...jag önskar att jag inte hade träffat honom....men sen skulle jag inte haft J. Jag vill att det är slut....det ensamhet som jag känner oftare nu. Just nu är det jobbigaste när J är borta. Jag skulle vilja prata med någon, men har ingen vän som kan prata med. Imorse när var på jobbet ringde D , han frågade bara vad jag försökte skriva honom igår. Sen bara att vi kan prata senare ikväll. Han skulle ringa senare när han är hemma, han skulle träffa några vänner . Nu är jätterädd om han ringer..jag klarar inte att prata med någon just nu. Vi snackar bara om vår gruppen. Igår började göra lite upplägg att ha med när vi kommer gå runt hos olika företag. Det är allt.

Nu är det äntligen över. Midsommar. Idag är jag ledig, så skönt att vara det. Igår var hemma vid klockan 19 tiden, jobbade över igen som vanligt. Jag vet inte hur kommer det bli nu i veckan på jobbet. På egna hand att klara hela housekeeping. Det blir inte så lätt. Nu har jag hunnit städa hemma fint, tror jag. Så känns det bättre att vara här. Ensamhet är så jobbig just nu. J ska åka till Polen idag. Hon svarar inte på mobilen heller nu. Jag har pratat med henne i några dagar, hon är sådär just nu. Saknar henne en hel del just nu. I två hela veckor har börjat nu. Det känns så tomt utan henne, men samtidigt behöver egen tid, att slappna av henne. Att vara utan henne. Jag bestämde att den tid att bara vara själv, i min egen värld. Vet vad vill göra under den tid, hur vill vara, allt detta. Jag försöker inte tänka på någon kille just nu.

Nu är det här igen, midsommarafton. Jag gillar inte det alls mer, jag är alltid själv , sista åren jobbar. Det känns jobbigt att vara själv ensamma. Nästan alla lägger upp sina firande bilderna, hit och dit. Skriver glad midsommar. Jag önskar varje år när den dag kommer att nästa år vill inte vara ensam. J kom fram fint till pappa, ringde henne under dagen men hon svarade inte. Hoppas att hon mår bra bara. Helgen kommer jag jobba som vanligt, det är så mycket vad behövs göra på jobbet, men har inte tid alltid. Idag fixade x- sängarna nu , men inte allt. Imorse var på jobbet och det såg ut kaos på våningar, de måste vara de nya som lämnar nu allt kvar såhär. Igår hade de mycket att göra och några nya hann inte städa klart sina rum....känns att nu blir det tufft för det att inte hinna. Nu kan jag tänka hur det kommer bli sommaren...helt kaos. De måste nu jobba hårdare, det går inte städa så sakta. Imorgon ska gå tidigare till jobbet. Klockan är nio på kvällen. Sitter ensamma denna kvällen...hela tiden bara kollar runt på insta och FB, jag klarar inte mer det. Det gör bara så fruktansvärt ont i mitt hjärta just nu. Jag hatar att vara ensamma....nu när J är borta skulle passa på att träffa någon men hur kan jag träffa någon....jag går inte ut ensamma nu. Jag funderar kanske nästa helg ska gå ut...vet inte än det vem ska fråga följa med. Sen tänkte gå till bio kanske nån kväll. Det gör jag inte ofta ju. När J kommer hem ska vi gå tillsamman till bio. Nu är jag ensamma har jag mycket att gå genom...jag har en bild framför mig.... jag kan inte glömma bort den bilden och de ord vad J sa till mig...det gör så jäkla ont i hela mitt hjärta just nu. Det öppnade mina ögonen upp mer....att måste vara stark nu.

Nu har den torsdag kommit, när J åker till sin pappa. Igår "bråkade" med honom igen. Jag orkade inte med hans tjafs, han fick vad han ville, tvingade J stanna de extra dagarna att vara med sina föräldrarna. Jag sa att han kan inte tvinga henne, men han brydde inte om det. Så att J kommer vara borta i tre veckor. Snart ska gå till stan, ser att det började regna lite redan. Sen ville J gå till lövmarknaden med sin kompis. Hon ska ha egna pengar, ska ta ut för henne och träffa senare på stan. Sen när jag är hemma ska hämta ut paketet, som beställde. Allt pengar bara försvinner, är rädd att hamnar minus igen. Jag sitter ensamma hemma, J är i stan med sin kompis. Hon ska vara hemma klockan 4 nu att hinna packa sin väska. Jag väntar henne nu. Hon har inte lyssnat mig att packa väska, jag har tjafsat i två dagar. Hon svara bara , jag ska göra det sen , jag ska göra det imorrn. Nu hoppas att hon kommer hinna sin väska, för att klockan fem ska åka hemifrån. Hennes flyg går vid klockan 19. Jag vet inte hur ska vara utan henne de veckorna, men kommer jobba ganska mycket själv nu. Det känns bra, husfru ska till semester i två veckor och en vecka kommer jag ta över hennes jobb, andra vecka kommer göra det andra tjejen från jobbet. Idag var ute lite med D, och kollade läget vid Affärsverket. Fick ett nr bara, att ringa. D ska ringa nästa vecka om vi kan komma och prata om oss. Det finns andra företag också som vi ska kontakta. En del kommer jag ta hand om nu också. Det känns bra att vi kan komma lite ut nu med vår gruppen.

....känner jag mig ofta. Det känns att det händer inget med mig...jag vill inte vara ensam... Igår tog bort mitt konto från Tinder, det var dags igen att la ner allt. Det finns ingen för mig. Lever mitt som vanligt. Redan imorgon åker J, jag skulle ha allt det tid för någon att lära känna mig, men har ingen som skulle lära känna mig nu. Allt känns bara så hopplöst. Nu vet inte än hur ska jag göra med semester, kanske blir det ingen Halmstad, ringde till A , hon frågade om jag har betalat för hotell. Nu berättade hon att kanske hennes son ska inte åka till det läger, så att alla de planer är borta. Idag fick ett sms att kommer hyra ut min lägenheten i tre nätter nu. Jag får 800kr för de. Extrapengar är bra att ha. Imorgon ska till stan med D, att besöka några företag nu också. Nu håller på med tvätten, och snart ska gå och hämta ut det paket som beställde.

Det går som vanligt med jobbet. Jag är så tacksam att jag har ett jobb, jag trivs bra med det. Även ibland känns det jobbigt och tufft. Om allt går nu så kommer en min ny kompis att jobba där under sommaren. Jag har tidigare berättat till mina chefer, hon skrev ner hennes namn. Men en tjej sade upp igår sin tjänsten och nu kommer kanske min kompis får jobba där under sommaren. Det känns så bra att kan hjälpa någon som behöver jobb direkt och det är så kort varsel. Imorgon kommer hon dit att prata med husfru. Håller tummarna för henne nu. Snart ska åka till stan med J, ska till biblioteket, hon ska vara med sommarboken. Läsa fem boken, finns någat kick off idag. Jag är så glad att hon börjat läsa mer nu. En bok har hon läst nu i tre dagar redan. Idag lånar hon några till bokerna. Jag lånar själv också en bok, vill själv läsa med. På torsdag åker redan hon bort. När kommer hon hem, det vet inte jag. Inte än fått något svar. Men hoppas imorrn får veta.

...är jag ensam. Det händer inte ofta, när kan vara alldeles själv. När J åker till sin pappa. Redan på torsdag ska hon till sin pappa, och stannar i två veckor. Det blir bra för henne. Jag vet inte hur ska jag klara mig utan henne, det kommer bli tomt men samtidigt känns bra att kan vara själv. Planer , har jag inte gjort. Kanske ska ut någon kväll, med några arbetskollega. Vet inte än. Men skulle vilja gå ut. Snart kommer försvinna igen från Tinder, jag orkar inte vara där. Det är omöjligt att hitta någon därifrån. Några dagar till sen lämnar det. Igår kollade runt där, och såg någon jag kände igen . Det var min gamla chef man...jag blev paff, vad är det ...ska de skilja sig...men låter inte vara det. Ikväll tänkte skicka meddelande till min gamla chef. Om de är ihop, och allt som är vanligt, har hon rätt att veta om hennes man. Jag kommer ha så synd om henne bara, men hon har rätt att veta det. På torsdag ska gå till stan med D. Han frågade om jag är ledig. Han ville att ska följa med honom att kolla runt hos några företag, kanske nån kan sponsra oss. Med vår insats, att plogga. Han har stora planer i framtiden nu, och kanske kommer lämna sitt jobb. Så att följer med honom i några timmar bara. Jag börjar känna mer och mer så ledsen, besviken...jag är så rädd.. att jag har hamnat redan i klimakteriet. Min mens slutade över två år sen, jag har inte tänkt på det så mycket till nu. Jag var så rädd att kontakta gyn, men nu har jag fått tid för det. Jag kan inte än fatta att det kan vara redan nu för mig att hamna där, inte hundra % säkert än men känns så. Det är så många tankarna som snurrar runt just nu med detta.. Det är ett fas i livet för mig som börjar för tidigt. jag 'r bara 41... tårarna kommer igen....jag är så känslig för det. Jag håller mig tillbaka... döljer det allt, jag har ingen att prata med heller. Jag måste komma över det, måste göra det att överleva den fras i livet.

Jag sov som vanligt, men vaknade vid klockan 8 tiden. J kom till mig,och somnade hos mig. Nu låter hon sova i min sängen. Idag tänkte åka och tvätta bilen , sen ska åka till Dollarstore. Igår var vi hela dagen på Verkö, vi var 5 i början men bara tre som var till sist. Det var en tufft dag men det var värt att kunna göra något för naturen. Nu har jag tänkt mer på min ekonomi, det går så dåligt med sparandet. Jag har försökt men tagit ut allt min sparandet. Nu tänkte ge en ny chans. Jag valt att spara i två olika fonder, 200 kr i månaden. Nu hoppas att kan spara länge än månader. Jag behöver spara pengar till framtiden, jag vill spara till J när hon kommer bli 18, jag har inget till henne. Jag har inte råd för det. Det är inte långt kvar när hon blir 18. Jag har ganska bra lön nu, och kan spara men att har de lån som vill betala av så fort jag bara kan. De kommer jag ha kvar i allafall några till år. Nu tänkte att lämna tinder igen, jag klarar inte att vara där. Kanske en till vecka, det känns så jobbig , det finns några som börjar bli mer intresserad av mig. Jag vet inte om vågar att träffa någon ny just nu. Jag vill ju träffa någon men allt känns bara så fel just nu. Och en liten tanke som kan inte släppa, jag vet inte men det känns lite konstig. Det är så att när jag har tagit farväl med D, vi varit ute och han kör mig hem, kommer han ut och kramar mig alltid. Sista två gånger han kramar mig, känner jag lite att hans kram är så hård...jag vet inte ..har inte tidigare känt så...det är annorlunda. Jag vet inte men kanske bara inbillar mig för de kram...även när vi skriver på messanger skriver vi till varandra "kram" även när ibland vi prata i mobilen, säger han kram till mig. Det är väl bara som vänner gör och säger. Men de känsla när han håller mig och vi "kramar"...ah bättre att låta det vara bara .

Jag är så trött just nu. Jobbet började redan vid klockan 7, tills klockan 10, sen J-s skolavslutningen. Sen var på stan och shoppa, hemma kom vi nu vid klockan 5 tiden. Helt slut. Hon fick nu ganska många sakerna, som jag köpte för henne. Hon ville ha mer, men stoppade. Nu köper inget mer till henne. Nästa torsdag ska hon åka till pappa, vilken datum kommer hon hem, vet inte än. På måndag ska får veta det, när ska boka flyg tillbaka. Imorrn ska ut till Verkö, med min grupp. Det känns bra att komma ut dit igen. Nu är det helt galet på tinder, jag är populär men inte än något som vill träffa.

Imorgon har J skolavslutning. Jag ska börja jobba kl7, men ska sluta klockan 10. Sen ska till kyrkan när hennes fest börjar. Jag försöker nu vara försiktig med allt vad ska köpa till henne. Varje dag nu betalar räkningar. Imorgon kommer lön. Och redan ca över tretusen som ska betalas redan, det är inte alla räkningar men har rätt mycket. Precis beställde lite sakerna från Matsmart, ganska mycket sparade. Att köpa något till mig själv, nej, det ska jag inte göra. När J är borta kan gå ut någon dag. och önskar att kan träffa någon. Jag har nu igen Tinder, jag är inte själv så aktiv, att skriva först till någon. nej, jag väntar nu att killar skriver till mig. Och alla mina räkningar, och lån efter lån. Jag önskar att det allt ska vara slut, jag hatar de lån som jag betalar nu. Jag har nästan inget sparandet... jag försöker men känner att allt går åt skogen. Jag hade precis börjat spara och nu var tvungen att använda nästan allt, och måste börja om. Jag måste börja se över mer min ekonomi, och dra någonstans jag kan spara, allt. J kostar för mycket, hon behöver så mycket. Men känns lättare att hon ska vara borta i två veckor, kan spara lite med mat. Det kostar extra att köpa till henne. Jag kommer själv att jobba, och äta frukost och lunch på jobbet, bara middag hemma.

Det är onsdag, allt är som vanligt. Tar en dag i taget just nu. Jag har börjat leta efter andra lägenhet. Det känns inte så bra här. Jag trivs i området, men lägenheten är dåligt stick och kommer inte bo länge här. Allt är gammalt. Om allt går så kanske nästa år kommer v får en bättre lägenheten. Jag vill att vi båda ska ha eget rum. J vill ha eget rum, hon har ett rum men det känns inte så eget. Hon frågar ofta när vi ska flytta. Killar? Jag sitter i soppa. Igen. Back in tinder...betalade för en månad, andra bilderna och finns mycket mer som skriver till mig. Det känns igen fel, att kommer inte heller hitta någon därifrån. Jag orkar inte heller skriva till alla just nu. Låter det vara bara. Nästa vecka ska J åka bort, sen när hon är borta kan passa på och gå ut här.

Igen kommer x att hoppa här. Jag är förbannad. Nu säger han att hans föräldrarna har inte fått visum att de får veta den 18. juni . Att Jennica kan stanna här längre....än vi har kommit överens. Jag smsa honom att igen kommer du att förändra tiderna, att fråga J om hon vill stanna med dina föräldrarna, att du kan inte tvinga henne. Sen fick svaret ungefär vad är problemet, att det är bättre att hon är där än vara ensam hemma här. Han är helt sjuk, jag orkar inte mer. Samma visa om och om igen, ändra planerna. Nu fick så mycket att fick säga nån datum att hon ska hem nu. Jag vet inte mer, hur han tänker, allt måste vara på hans villkor- ändra sig sista minut....det är för mycket. Jag sa ifrån nu. Svarade att hon kan komma den vecka som hon skulle komma. Jag prata inte mer med honom. punkt. slut. Han är inte normal.... Idag var jag ledig, städa, tvätta hemma. Nu har även tvätt som behövs torkas, det går inte torka i tvättstugan allt tvätt. Tur att det är luft ute, att kan torka hemma lite. Det är jobbigt, känner jag. J kom och krama mig när vi skulle äta middag...hon ville äta tillsammans. Den känsla att hon kommer krama mig själv, det går inte förklara. Jag prata med henne, att hon ska inte stanna hos pappa extra om hans föräldrar kommer dit...hon vill inte själv vara där. Imorgon ska jobba igen, jag måste vara stark nu och vara som vanligt. Med D på jobbet...det börjar kännas lite jobbigt för mig, de känslorna som växer just nu mer och mer. Jag vill ju mer än bli vän med honom, men kan inte vara för på heller. Det är bättre att ta det lugnt med honom. På lördag ska vi igen alla till Verkö. Det känns bra att komma ut igen härifrån. På fredag har J skolavslutningen, kl. 10.30 redan på kyrka i stan. Jag jobbar bara i tre timmar. Efter det vi ska ha en tjejdag på stan. Jag tänkte åka till Växjö, men sen tänkte , det kommer bli för dyrt att åka dit. Vi stannar här i stället. Nästa torsdag ska hon åka redan bort, jag kommer vara i två veckor själv. Det känns bra men vill inte stanna hemma ensam, ska säker gå ut på kvällen nån dag.

Igår hade vi personalmöte och efteråt en personalfest med aktiviteter. Det var jättekul att kunde stanna längre än tidigare. Jag hade lite önskan ...att kanske få en liten chans, men det gick inte men märkte litegrann att kanske det kommer hände kanske inte. Jag vet inte, har känsla att det kommer snart hända...med D på jobbet. Vi är bara vänner, men såg lite honom extra, och börjar känna själv nu mer att han gillar mig mer än bara vän. Hur kan jag ta nästa steg...igår märkte honom. När vi skulle ta några gruppbilden, men tjejerna, han var bredvid och tror att även han tog bilden...han hade mobilen i handen. Men just nu känns allt så dåligt, jag känner. Jag såg precis att han följer en min arbetskollega men inte mig...jag följer honom...Jag tar det allt bara för starkt...jag gråter....jag måste ta det lugnare....men allt känns bara just nu så orättvis. Hela livet går bara upp och ner hela tiden. Det är nånting att det drar mot honom mer och mer, jag vet inte varför. Kanske är det bara jag som känner så, det vet inte jag. Jag försöker ju lite visa mitt intresse med mina blickar, men känns att han inte ser det.

Jag vet att snart kommer mitt liv att förändras, jag vet att allt de känslorna kommer vara borta snart. Jag ser ljuset.... Jag fick in 50 kr extra nu, sålde mina plastgalgar idag. Men måste nu betala de pantpengar nu. Idag ska åka och fixa pengar fram. Samt har tagit fram grejerna som kommer köra bort till återvinning. Nu hoppas bara att mamma kommer skicka lite pengar nästa vecka. Jag behöver de pengarna. Helgen ska jobba nu, på söndag har vi stor personalmöte sen har lite middag ute och annat kul. Denna gång ska jag vara länge. Nu fick ett samtalstid idag kl 11, kan boka tid till gynekologen , det känns lättnad att kan komma vidare med detta nu. Det blir en ny kapitel i mitt liv. ikväll blir det blodomloppet, kl 17 tiden ska börja gå ditåt. Jag vill helst slå mitt förra årets rekord. Kommer jag lyckas med det...

Jag hatar ensamheten, verkligen. Nu vill jag bara träffa någon...det är så svårt att träffa någon. På torsdag ska springa Blodomloppet här, kanske kommer någon fastna på min väg...det vet man aldrig... Nu är nästa problem. Jag har börjat igen skriva till killarna på HP. Jag vill att det ska vara slut, men kan inte låta det vara. En vecka sen kommer jag försvinna igen. Som vanligt. Imorrn ska jobba, ska börja tidigt, ska göra städlistor. På torsdag är ledig, ska fortsätta att ringa att får tid till gynekologen. Jag måste göra det. Sen hade planer att åka att slänga grejerna hemifrån, det bara samlas hela tiden här, onödiga sakerna. Idag började betala de pantpengarna, om jag räknar rätt behöver bara ca 100-200 kr att ta min sparpengarna. Det ska vara slut nu. Det är en tufft vecka nu, att får bort de pengar. Jag biter ihop, när jag känner mig dåligt, det händer vissa stunden, jag vill bara gråta. Allt känns bara så orättvis, känner jag. Att känna sig så ensamt...jag hatar det...

Det började redan klockan sju, när jag vaknade. J gick till skolan redan efter klockan sju...så tidigt. Nu har jag hunnit städa hemma, hann även tina frysen och kylskåp. Snart ska handla, lite, har lånat mina sparade pengar. Hade ingen annan val, den vecka kommer dela ut pantpengar nu. På torsdag, och fredag. Nu försöker ringa till gynekologen att boka en tid, men de har ingen samtaltid...fattar inte,,, hur, de kan inte bara svara. Jag måste göra det, jag har väntat för länge med detta. Inga svar... Nu ringde till min väninna A, vi planerar lite ihop semester. Kanske blir det en liten minisemester i västkusten... tänkte åka till Göteborg, sen kanske till Gotland. Nu kanske stannar vid Halmsad. Klockan är tre, J ringde att hon är hos sin kompis. Sen de ska åka bada i sjön vid klockan fyra. Det är så skönt att höra när hon ringer och säger till vart är hon. Det blir oftare att hon umgås med sina vänner än komma hem och vara själv. Hon är redan stor tjej, och klarar mycket mer än tidigare. Nu gjorde jag igen det, jag klarar inte. Gick in HP, aktiverade konto, men ändrade texten nu, ska kolla nu om det kommer någon mer att skriva. Men det skulle jag inte göra mer, men kan inte vara utan att hitta någon. Ger en chans till nu...sen försvinner jag igen

Det var så varm sommardag. Idag var jag och D ute på Verkö. Vi körde vattendunkar till parken att vattna navellönn, och sen drog ut jag örnbräken, men var omöjligt att dra ut allt. Det finns kvar där fortfarande. Vi var helt genomsvettiga...sen plockade vi även skräp , fick ihop en hel säck. Ca 5-6 timmar i solen, vi var helt slut efteråt. Nu var ute med J och badade, har ont i kroppen. Nästa gång vi ska plogga om ca två veckor. D blev glad att jag var själv där i fredags, att såg var de fiskarna, att visste var de kunde slänga sin skräp. Nu sa att kan åka någon kväll hit och kolla läget igen. Nu tänkte att kanske på onsdag kan åka dit själv, kanske ska ta med Pia. Nästa vecka bli tufft, ska jobba helgen. På torsdag springer blodomloppet. Jag kommer att vara ledig den dag, känns bra. Nästa vecka ska börja betala ut pantpengarna. En tjej redan frågade direkt, när ska betala ut. Jag svarade inte direkt. Men kommer göra det under vecka det kommer. Måste åka och ta ut de sista pantpengar bara. Sen är det över. Sen ska alla ta sina pant själva. Det börjar komma igen, alla de känslorna. I juni 2011 var månad när han ville skiljas. Jag minns fortfarande den tiden. Det var så jobbigt för mig, jag minns hur nära jag var att ge upp allt. Så nära att ville inte leva mer...det gör så ont när jag tänker på det. Varför det hände med mig,, vad har jag gjort fel...inget...det var han som bara "kastade" mig bort när han hade alla papper i handen...jag kommer aldrig förlåta honom hur illa han gjorde mig...hur han har behandlat mig. Jag har bara J , hon är mitt liv. Hon ger mig allt kärlek som jag behöver. Det känns just nu så jobbigt...igen...tårarna. Men måste vara stark nu, måste kämpa vidare med allt.

...det är helt galet hur varmt det är ute. Det blir varmare och varmare. Jag är ledig nu i tre dagar. Idag planen är att gå bada nu förmiddag och senare till stan. Det är pride här, och J ville gå dit. Det är igen så att jag är i botten, allt pengar är slut och vet inte om mamma ska skicka eller inte pengar, och när. Sålde idag mina fonder igen, sen måste betala även pantpengar, måste ta mina sparade pengar. Allt kommer vara slut nu. Det känns tuff vecka som kommer. Men kommer klara det. Bara att bita ihop. Igår tog J till Verkö, stannade lite där. Det är så skönt och lugnt att vara där. I morgon ska dit med D, vi ska vattna och ta ut lite ogräs som måste göras nu. Det blir inte så långt, han skrev att kommer stanna tills kl 12- 13. Vår grupp bara växer och växer. Nu är vi tre tjejer och tre killar. Det blev bara för mig att sola ute i några timmar, J ville inte följa med. Sen kom jag hem, och J somnade. Det blev ingen pride för oss på stan. Kanske var det bättre, annars skulle behövt köpt något i stan med. Jag funderade nu att tar mina sparade pengar att betala ut till andra pantpengar. Sen kommer lön, ska sätta in samma summa tillbaka direkt. Sen är det slut att dela med andra pant. Alla kommer själva att panta sina flaskorna. Jag räknade ungefär , att det kan bli ca hundra spänn varje månad. Den känsla kommer igen tillbaka, saknaden efter att får träffa någon. Nu lade även min bild på FB i en grupp avläsning, och fick första svaret( att jag vill för mycket med kärleken, och är fin och snäll, och att leva nu, att inte bara ge hela tiden, att få ). Allt detta gjorde så ont i mitt hjärta. Hur jag känner mig? Jag känner mig bara så ensamt, jag känner att jag undviker mycket mer just nu. Ingen som vet att jag kan gråta när är ensam, som nu,,,,tårarana bara kommer....Bara att bita ihop, och vara sig själv.