tiuks

Igår kom hela sanningen fram...Denna tjej, Cecilia svarade mig tillbaka. Hon skrev först ungefär att hon vet vem jag är, D har berättat om mig, hur mycket jag betydeder för honom. Att vi är vänner, Och skrev redan i den första meddelande att hon har den inre instiution som säger att jag är kvinnan i hans liv, Och hoppas att vi hittar tillbaka till varandra. Och hela dagen chatta vi. Allt kom ut ....att han hade ihop med oss samtidigt i ca 2 månader... Han är mycket på henne, han är riktigt kär i henne. Men hon vill inte , inte redo för något traditsionelll förhållande, hon har sina spärrar. Och efter det fick hon veta allt, kommer hon avsluta med honom. Men tar det försiktigt. Vi prata så mycket, som vi blir vänner . Igår kväll de träffades och hon sa att hon ska spela med allt, hon kan det. De skulle umgås idag med, men hon bestämde att umgås med barnen och barnens pappa istället. Hon har varit ofta hos D här. Allt som händer finns det en anledning. Jag skriver med henne då och då. Och precis fick ett meddelande. Att de har tränat ihop och hon sagt att hon ska kolla mellomys med barnen, och inte tid imorgon eller på måndag. Hon har börjat resa att ta varje steg i tagg i hjärtat, och kommer vara utanför räckhåll av honom. Frågan är hur kommer D ta det allt nu, att hon kommer redan nu att ta helt avstånd av honom. Det blir utmaning för mig med nu. Jag prata lite med D, bara ville veta om han är hemma. Han kom hem, hade tränat. De tränar ihop ju. .. Sen sa han , att han ska kolla på mello. Jag började småskratta, för att hon ska kolla ju mello med. Jag märkte lite när jag pratade med honom. Han frågade om kan vill följa med o plocka imorgon , men sa att jobbar. Vi pratade , eller han frågade, tror du att det känns jobbigt att träffas. Jag sa att jag känner det. Jag sa även att vill börja reparera vår vänskap och bygga det starkare denna gång. Jag pratade ju med Anja, om det hela. Hon säger att nej du ska absolut inte ta tillbaka honom. Han kommer göra så mot dig osv. Men hur kan hon veta. Kanske han behöver mig att jag ska visa plats för honom. Kanske är det jag verkligen kvinna i hans liv. C tipsade om en medium, som har rätt i alla punkt. Att hon träffar en man, och han är inte ärlig osv och sade även att det finns en annan kvinna i bakgrunden. Det kan vara jag. Nu kontaktade jag denna medium och kommer får min avläsningen om ca en veckan. Denna medium kan man lita på hundra %. Jag känner själv mer och mer att han är mitt liv, och menade för varandra. Jag vet inte hur kommer det utvecklas vidare mellan oss, om jag verkligen klara av att träffa honom nu, som vänner. Och sen när hon kommer nu göra slut helt och hållet. För att jag får känsla att hon vill inte mer umgås med honom alls. Hon är så besviken för honom. Men hon skrev mig ungefär att hon tar varje steg i tagg i hjärtat , som är miljoner att helt försvinna....ungefär att hon har de känslorna ju. Men vill inte säga till mig i början. Det bästa är att inte skriva med henne just nu. Jag vill inte ge mer smärta för henne. Livet går vidare

Jag har inte kunnat sova nästan inget, igen. Alla de tankarna är tillbaka. Jag får inget riktigt svar av någon. Nu upptäckte att han hade lagt upp två skogsbilderna, och det gick bara dela, inte gilla eller kommendera.... och såg den märke att han visar inte det till alla vänner. Han måste kanske nu riktigt tagit bort mig som ser hans inlägg... jag skrev nu direkt till honom, om han är snart blockat bort mig, men han svarar inte ju det. Jag skickade meddelande till honom, ringde , men han svarar inget tillbaka, men är aktiv då och då. Nu hände det som var viktigt för mig. Jag skrev till henne nu... på riktigt gjorde jag det. Han vill inte svara mig, kan hon lika väl läsa min meddelade. Vet inte om jag kommer får nu något svar. Varför de bilderna kunde inte jag gilla eller kommendera. Varför Anneli svarar inget tillbaka, även hans mamma har inte svarat tillbaka.

Klockan är snart sex på morgonen. Jag vaknade till vid klockan 3 redan, försökt att somna om. Men det går inte, tankarna är tillbaka. Jag kan inte sluta tänka på det, att det står inte att han är " singel" och det finns ingen relationstatus att visa. Nu skrev till Anneli och frågade henne, men hon vill inte tydligen svara på det. Hon läste min meddelande , men inget svar. Eller kanske hon inte märkt det heller. Bara om får veta det, nu när jag började fundera och släppa det allt, och tänka mig att hålla vänskap med honom. Om det är sant, vet inte om verkligen kan ha kvar honom som min vän. Och om kommer vara kvar i gruppen som stödmedlem. Släppa honom helt och hållet och bara leva mitt eget liv. Men kom de jobbiga känslorna tillbaka att vill inte leva här, allt känns så meningslöst just nu. Hur kommer jag ut i det. Jag känner mer och mer att det börjar bli värre. Hur kommer jag klara att bo där, när han är i närheten. Idag åker jag redan hem, nu tänkte att kollar mina gruppkläderna, och lämnar bakom hans dörren. Och inte svara inget mer till honom. Jag har inte önskat det , jag hoppades att det är bara en mardrömmen. Just nu är jag besviken på det, att Anneli vill inte svara på min meddelande. Så att funderar att fråga hans mamma om det, Om hon kommer svara på det. Eller kommer bara att skita i mig helt och hållet.

Imorgon är det dags att åka hemåt. Det har varit helt ok dagarna. Men känner mig fortfarande som vanligt. I två dagar har inte vi haft ingen kontakt alls. Det känns jättetufft för mig, men kanske det går bättre för honom, och han ger mig tid. Vissa stunder blir jag ledsen, det är svårt att förklara, att gå genom det allt. Saknandet är så stor när tiden bara går, men vi behöver ge tid för varandra. Jag vet inte om klarar att höra hans röst eller läsa hans meddelandet just nu. Hur kommer det bli när jag är hemma tillbaka. Jag inaktiverade min FB på morgonen, messanger är inte jag aktiv. Det ser man inte. På fb ser man inte min konto....Jag känner att behöver vara borta ett tag därifrån, att bara får tid för mig själv. Jag vill kolla runt där hela tiden, gå in hans sida...men bästa är att inte visa mig där. Jag vet inte om han kommer höra av sig nu helgen, när jag är hemma. Kanske han bryr inte om mig mer så mycket. Nästa helgen kommer gruppen vara ute, tror det blir lördag. Jag håller mig undan...vad kommer han säga till andra, om de kommer fråga varför jag är inte med. Jag tänker nu att tvätta mina kläderna, och lämna hans dörren utan att säga något. Jag vill inte mer att göra något med gruppen, det påminner bara honom....Hur kommer det vara närmaste veckorna, det vet man inte. Nästa vecka ska min soffa komma, han skulle hjälpa mig med släpet. Men nu är jag ensam och måste fixa det själv, kommer beställa hemkörning med inbärning nu. Och nu är våren snart här och har uteplats att ta hand om. Han skulle hjälpa mig med detta. Men allt är i sanden nu. Allt är borta, vår vänskap är förstörd , tack för honom. Det är han som har förstörd det helt. Jag måste vara stark nu för det allt. Jag loggade in Fb, och märkte att det står inte " singel" eller något annat heller på hans sida...samma sak i hans sida. Om han kommit ut med detta nu offentligt, att de är i förhållande nu och inte visat till mig det. Det är mycket märkligt att det syns inte bådas sida. Och det kan vara såhär nu på riktigt... det vet inte jag. Jag tog bort igen Fb, och även messanger nu. Det är för mycket för mig. Nu vill inte jag just nu att ha någon kontakt alls med någon. Jag är förstörd helt. ' Idag träffade en annan tjejkompis och pratade med henne om honom. Och hon säger att han kan vara såhär, att bli kär i snabbt och vara i sin rosa bubblan, och efter ett tag försvinner det allt lika snabbt. Han kan inte behålla den känsla i liv bara. Det gör bara så ont igen hela kroppen. Nu tänker jag riktigt på det allt igen. Jag måste kunna sova nu...

Jag ligger i sängen på Scandic, och är vaken redan vid kl 4 tiden. Nu är klockan snart 7. Snart ska fortsätter resan mot Stockholm. Det är fortfarande jobbigt som vanligt. Vi skrev igår igen. Jag skrev att vi båda behöver vara ifrån varandra ett tag, att hitta sig själva. Vi båda är för trasiga. Det känns så ont i hela min kroppen. Igår bröt ihop när kom hit. Jag ville bara höra hans röst, han ringde. Vi pratade lite, han mår bättre för att han började träna. Det kändes lättnad att prata som inget som har hänt, men efteråt kommer alla de känslorna tillbaka. Jag vet inte vad tänker han nu, att jag är redan redo att vara hans bästa vän. Men känner mig fortfarande ledsen. Jag klarar inte det. Inte än. Det känns så fruktansvärd vad jag måste gå genom. Nu sa han att vänskap mellan A och han är slut, det var tack för mig att jag berättade det till henne. Att jag ska lösa det med henne nu. Vad är det så fel att ta lite kritik, det var han som har sårat mig på det sättet. Och han gjorde fel. Han sa ungefär att vi har löst det mesta mellan oss. Jag vi har kommit fram att inte höra av sig till varandra. Men vi klarar inte det, vi skickar meddelande efter meddelanden. Och nu är jag livrädd att han kommer höra av sig som vi är bästa vänner igen. Jag kan inte. Det var kanske fel att vi ringde varandra och pratade. Jag berättade att bröt ihop igår och började gråta... saknandet efter honom är för stor. Men måste vara stark just nu. Snart ska äta frukost och sen ska börja åka till Stockholm. Jag vet inte hur jag går vidare med allt just nu. Han är så nära till mig, vi bor så nära till varandra. Den koppling som vi har, Som sagt måste jag vara stark och tänka bara för mig. Jag ska åka snart och vet inte hur det kommer att bli. Det kan hända att kommer bryta ihop, gråta när kommer fram till Anja. Hon vet allt om honom, men hon vet inte det sista som hände. Hon kommer veta allt nu, hon har sagt att kasta honom för gott, Det var hon inte vet, och kanske inte förstår vilken band det finns mellan oss. Det är som ingen som förstår det. Han har sagt till mig även det att det är bara öde som kan föra oss tillbaka till varandra, men det är vi hur vi tänker. Varför känner jag fortfarande att han kommer hitta tillbaka till mig. men det bara om han vill det med. Men just nu kan inte jag ha kontakt med honom, jag kommer inte skriva honom, inte svara för meddelanden heller. Fokus är just jag, som måste komma ut i den hela. Ingen som kan hjälpa mig med detta. Det är redan jobbigt men det finns ljus ansra sidan.

Det hände på riktigt. Jag har fått svar av honom. Han ringde, vi pratade och pratade jag lade på luren....Han sprang till mig, jag släppte in honom. Det har varit mitt livs jobbigaste samtal någonstans. Jag fick veta det av Anneli att de hade träffats men inte kommit ut på Fb, men hade dags för det. Jag ifågasatte honom, han ville inte erkänna det. Men sista han sade till mig, han säger kan du vara lycklig för hans skull. Att inte kontakta henne, att förstöra det. Han var en helt annan människa, jag kände inte igen honom, jag kunde inte krama honom. Att han hade svårt att berätta det, att han har känslorna för henne. Allt detta, han började igen prata om det att han vill inte leva osv. Jag tänker på det hela nu mer och mer, och känner mig mycket värre , för det allt. Det gör så ont fruktansvärt just nu. Allt känns mycket mer sårbar, han vill inte förlora mig. Han säger att han vet inte hur framtid ser ut. Jag berättade honom om det, att det är bättre att vi träffar inte alls just nu. Han behöver inte mig.... Jag måste just nu ta det lugnt, och vara stark för det hela. För min egen bästa. Det kommer ta längre tid för mig att kunna läka mina djupa sår, som han gjorde mig. Jag känner att det mellan de kommer inte hålla länge., även detta kommer ta slut snabbare än man kan tro. Men förstår inte det, att han sagt att han träffat henne i några veckor , att inget som hänt... men att inte kommit på Fb offentligt, men snart är det dags... hur kan han ha igen så bråttom med detta. Det gör så ont igen i hela min kropp. Han vill att jag ska vara glad för hans skull och be att ska inte förstöra det för honom. Jag vill bara gråta, och jag ska jobba imorgon.

Igår han ringde mig , men märkte det sent, För att hade ljud av. Smsa tillbaka men han svarade inget tillbaka. Sen ringde själv honom. Han ringde att prata med mig. Han fick igen attack att ta livet av sig. Han sa att han hade planerat hur han ska göra... jag blev så ledsen för det, att han vill inte söka hjälp för det, Vi pratade igen om samma sakerna. Han är fortfarande i denna fas, när han säger att vill vara bara vänner, inget mer. Sen säger han att allt kan hända att vi kommer hitta tillbaka till varandra. Att jag ska håll ut.... Sen berättade att har varit ledsen och gråt när vi pratade. Sen sa om jag vill kramas. Han ville det med. Han kom till mig. Vi kramades så hårt, han hörde mitt hjärta slå så snabbt. Jag kände energiflöde gå genom kroppen, sa det honom senare. Sen ville han gå ut och plocka lite, jag följde med. Vi båda mådde bra, men kom hem och blev igen ledsen. Vi pratade lite mer på kvällen. Han vill gå ut igen och plocka och frågade om vill följa med. Jag sa inget säkert, men kan höras idag. Jag vet inte om det är bra att komma redan nu nära honom, för att allt kommer tillbaka. Den känsla. Jag kommer åka iväg tisdag och kommer tillbaka på fredag. Jag berättade inget till honom och vill inte heller säga det honom. Det är bättre att han inte vet om det. Jag behöver få lite tid att åka bort härifrån och rensa min kroppen. J-s pappa skulle ha J hela veckan, och han började igen när sa att planerar att åka iväg. Ungefär allt är mitt fel att hon är sjuk. Ungefär , hon är frisk hos hhonom och sjuk hos mig. Han är riktig sjuk i hjärna. Att säga såhär till mig. Jag kommer inte mer att läsa eller svara honom något tillbaka.

Jag håller på vara klar med tvätten, hela förmiddag har tvättat och fixat tvätten. Det har varit för mycket. Det har varit jobbigt, att vara ledsen och vet inte mer vad ska jag göra. Jag orkar inte prata eller träffa A idag, jag skrev henne. Hon ringde men kunde inte ta emot samtal. D har inte heller hört av sig. Jag såg hans mamma åka hit. Jag tror att de åkte in till stan, att fira honom hemma hos henne, mamma eller äta ute. Bara att vänta när han lägger upp på fejjan det, eller hans mamman, som alltid. Jag känner mig helt slut. Men lyckades sy klart gardiner jag blev så nöjd med resultat. Så fina blev de. Nu när J är hos pappa hela vecka, har jag tre dagar ledigt, och funderar att åka bort nu. Bara att komma iväg. Nu tänkte kanske ska åka till Stockholm. Jag tänkte att kan stanna på väg i Norrköping på Scandic. Och sen kan stanna någon natt hos Anja( min väninna i Stockholm). Jag smsa henne, frågade om han är hemma nästa vecka eller jobbar?. Kanske kan träffa nån dag även en annan väninna. Även hon vet min situationen. Om jag åker nu bort, kommer jag inte säga inget till D. Det är anledningen att känner att måste åka bort. Jag behöver komma bort härifrån. Han är överallt här. Och jag vet inte vad kommer hända med J, om hon kommer läggas in igen. Och mig med . Jag vet inte om klarar av det. När jag själv har det för jobbigt. Jag måste vara stark just nu, att inte bryta ihop helt. Jag hatar att var ensam och själv hemma, det är det värsta som finns. Bara bita ihop att fixa det på egen hand. Och samla ny energi. Det finns många som bryr om mig,

Jag kunde inte heller sova i natt, vaken vid klockan 4 redan, gråtande ögonen. Det bara kom från ingenstans. Det allt som händer med mig, och det som kan hända med J, Hon är på väg att förvinna helt och hållet. Jag såg framför mig när vi var i sjukhuset, och låt henne välja att stanna i sjukhuset, var de kommer stoppa henne alla möjliga mediciner och inte ge den vård som hon behöver. Eller välja mig och hon valde sjukhuset...och det krossade mig helt och hållet, och satte utanför dörren och väntade att hon kommer till mig. Det är så fruktansvärd känsla. Jag är så rädd att hon kommer hända igen inlåst, och även jag. Jag vet att kommer inte överleva denna fängelse igen. Mitt liv börjar gå sönder helt. Jag vet inte hur länge jag orkar. Igår hämtade han kalk med A( tjejejn i gruppen som jag pratade om honom allt). Vi möte på vägen, han satte bredvid henne och vinkade, jag vinkade tillbaka men tittade inte alls mot honom. Han ville att ska följa med till fåglarna, men förklarade att klarar inte träffa honom. För att är livrädd att vi kommer söka tröst hos varandra. Han sa att det är inte så jobbig för honom... Sen A smsa mig och frågade hur jag mår. Jag berättade. Hon tyckte det var jättekonstig att ha var så glad att se mig att vinka mig... han fattar inte hur mycket han har sårat mig. Jag vet inte hur kan han var såhär mot mig. jag har redan förklarat honom att behöver tid att läka mina sår. Han tycker att allt är som vanligt mellan oss, han måste inse det allt nu innan det är försent. Att jag kan inte,,,,Nu bestämde att stänga av mobilen, inga samtal inga meddelande av honom att svara. Han måste fatta hur dåligt jag mår just nu, han måste se det hur sårad jag har blivit. Jag skulle träffat A helgen att prata med känner inte för det just nu. Nu började tvätta redan kl 7 och nu tänkte börja sy mina gardiner. Jag måste göra det. Jag kan inte mer att vänta. Snart kommer soffan och sen kommer inte hinna med allt, på en gång. Jag måste även hinna måla soffbordet.

Igår var en av mina jobbigaste dagen/kvällen/ natten. Igår kväll var jag så ledsen och arg och bara gråt hela kvällen. Och sen skickade vänfrågan honom. Han hade ingen aning att hade tagit bort honom som min vän, och gick ur i gruppen. Jag förklarade allt varför jag gjorde jag det, hur han hade sårat mig. Han kunde inte vara och han ringde....han grät. Jag hade aldrig hört honom gråta. Aldrig . Vi pratade minst en timme,när båda gråt. Vi behövde prata ut, även han , som hade hållit allt inom sig. Han bara hur ledsen han har att han krossade mitt hjärta. Sen sade om och om igen, han har inte bestämt 100 % att bli ihop med denna tjej, de har träffat i några gånger, inom en månaden. Han sa om och om igen hur mycket han älskar mig. Jag trodde inte att han kunde känna så, att han sa även att jag betyder allt för honom. Han vet det vad han har gjort för mig, hur mycket ont han har gjort för mig, vi pratade även det att det var orättvis mot mig, att inte ge mig en chans. Han skickade några videos för mig. De var fina att lyssna. Allt hände bara för en ögonblick. Vi pratade idag med, han berättade om vad han drömde. Han hade drömt att jag var gravid och jag var lycklig... Han ville bara att ska vara gladare, men känner ingen glädje just nu. Jag kan inte så lätt förlåta honom. Han erkände det igen att han är rädd för det att bli ihop med mig, att även denna förhållande går sönder. Han är för rädd. Han måste komma över det rädsla. Idag han skulle fixa sin ny mobilen. Han hade ringt, men hörde inte när han ringde. Och nu svarade han inte tillbaka. Han ringer säkert upp igen. Jag känner fortfarande att kan inte träffa honom, det kan hända att vi kommer söka tröst hos varandra. Eller det kan även hända att vi kommer mer närmare och han släpper mig in i sitt själen. Jag vet inte. Jag känner att behöver min tid att läka de djupaste sår som han har skapat till mig. Och han behöver sin tid att återhämta sig och bli helt frisk. Imorgon kväll ska köra J till sin pappa, och stannar helgen och några dagar till hos honom. Det känns lättnad att kunna vara mig själv och ta min tid som behöver att kunna får ny energi.

Jag har försökt att vara stark just nu och inte bryta ihop helt. Det känns såååå jobbigt just nu, jag vet inte om jag klarar det hela. J är hemma och måste vara stark för henne att hon kommer inte undra varför är jag så ledsen, och gråter. Hur ska jag förklara det för henne. Efter det jag bestämde att lämna honom som min vän och gå ur i gruppen, skrev jag till en vän i gruppen om allt. Hon säger att hon lider med mig, och säger att han är en svin verkligen, är så förbannad för honom. Och att jag behövde gå ur i gruppen, det är mest fruktansvärd. Att han måste klara det allt utan mig nu. Det var jag och han som skapade gruppen. Vi har gjort så mycket för gruppen, han sagt tidigare att han behöver mig i gruppen. Om han bara vet vad han har gjort för mig, hur mycket är han sårad mig, förkrossat mitt hjärta. Han kommer inte bli lyckligare med henne, eller med någon annan. Det känns bara i början så skönt och fint, men med tiden kommer det krascha igen som alla andra hans förhållanden. Han är menad kanske att vara ensam., jag vet inte. Jag mår fruktansvärd dåligt av det, men måste kämpa vidare att klara av att leva just nu, även jag börjar tappa livsglädjen... Vi hade hittat till varandra och allt kändes att vi är rätta för varandra. Allt som fanns mellan oss, allt detta är borta. Han har förstörd allt som fanns mellan oss. Det fanns så mycket gemensamma mellan oss, vi kände varandras närvaro, det är svårt att förklara. Om han bara skulle förstå det allt. Jag vet inte hur ska jag prata med honom, för att jag vet att han kommer inte märka det att tog bort honom som min vän. Jag tror inte att han kommer märka det. Han vet själv att han krossat hela mitt hjärta, och det blir svårt att läka det just nu.

.... det hände som jag trodde att kommer hända. Det var den gränsen, som blev för mig mycket. D fyllde år igår, och han kom hem. Han fick min present och mitt brev, han blev glad för det. Jag bara frågade om det var många som grattade honom. Han sa, att det var det. Vi pratade länge. Sen vi skulle höras senare, men det kommer inte bli senare. Jag såg i hans sida, att denna tjej( som han hade en kort ögonblick) hade skrivit honom och grattat, Han hade svarat att det var värde att hon firade honom live igår, och hade tre hjärtan.... Det är hon som tog honom ifrån mig. Det var den droppen för mig. Jag kan inte mer.... jag tog bort honom som min vän , och även gick ur i gruppen helt. Jag skrev en som är med i gruppen, och berättade om allt, vad det finns mellan honom och mig. Jag stängde av mobilen helt nu. Jag vet inte när kommer han märka det att, vad har han gjort för mig. Allt började kännas så lugnt med allt, och sen måste jag se allt detta. Det är bättre att jag ska inte han någon kontakt med honom. Och jag behöver läka mina sår vad han har skapat för mig. Det gör fruktansvärt ont just nu i hela kroppen. Jag bara gråter....

Det har varit jobbiga sista dagarna, har varit ledsen , gråtit mycket. För några dagar sen pratade med en tjejkompis, som kan lita på. Hon stöttade mig att ta det lugnt med honom( D) . Och inte pressa honom, för att han mår verkligen inte bra. Han är vilse med sitt liv, och kan vara så att han känner mer och mer för mig, och istället satsa på , flyr han. Och det känner jag med. Och den andra tjej, som kanske han träffar r nu hans tröst. Det är jag helt säker att han söker bara tröst hos henna. Idag hade psykologtid på morgonen och fick prata ut mig. Och hon sa att det är så att han är deprimerad med sitt liv, och känslomässigt vet inte vad han vill, det är anledningen att han tar avstånd ifrån mig. Han har sagt samma sak till mig, att hans liv är kaos. Och han behöver söka hjälp, när han är så låg och deprimerad. Han vill inte söka vård. Men idag pratade med honom om detta, och han lyssnade mig. Han kommer söka hjälp, Vi pratade även lite vår relation, att även hans mamma säger att inte nu gå i en relation med mig, när han är för låg. Att det kan bli bara tröst mellan oss, och sen bara ta slut. Han sa till mig, att han kan inte lova ingenting. Han vet inte om han kommer välja mig... jag blev lite överraskad att han sa såhär. Att det finns en hopp för oss, och jag känner det att det kommer bli vi. Jag känner det innerst inne redan nu. Idag var vi ute i skogen , mata fåglarna och han visade tecken att han mår bättre. Vi kramades några gånger, och det kändes det verkliga kramen som det är mellan oss. Han kramades hårt. Han gick träna nu och sa att vi hörs lite senare. Han skulle sagt bara " vi hörs". Jag känner att han ser mig en annan människa med nu. Han vet nu att jag pressar inte honom, berättade om min möte med psykologen, han har blivit lugnare nu känner jag. Det är ingen som kommer mellan oss. Aldrig.

Allt på samma gång. Igår fick prata ut lite med en annan tjejkompis. Hon säger att låta honom vara att inte pusha honom. Han kommer till mig själv när han känner för det. Hans sjukdom gör honom mer sjukare, och det värsta är att han vill inte söka hjälp för det. Jag ska försöka nu ta min tid och inte höra av sig alls. Igår pratade med honom mycket om detta. Även detta att har funderat avbryta all kontakt med honom, han ser att jag lever för hopp, och han kan inte lova ingenting. Nu måste jag får min egen tid att kunna läka mina inre sår. Det kommer bli tufft än jag trodde , men måste göra det att inte förlora honom helt.

Jag gick sönder igen idag, och vet inte hur kommer jag vara nu. Allt känns så meningslös med allt som händer inom som allt rasar bara samma gång. Jag bröt ihop igen med alla mina känslorna. Och skrev honom om allt jag känner. Att varför kan inte han ge chans för oss, så att vi kan se hur det kommer vara. Jag skrev allt vad jag känner. Han läste det och ville prata sen, men sen kommer han med sina meddelande att han mår dåligt mentalt och psykisk och har ingen energi att prata om känslosamtal. I början ville han prata men inte sen. Ja skrev honom sen att vi behöver ta en paus ifrån varandra , en vecka och rensa sina tankar. Att vi kan ringa till varandra, skicka meddelande. om vi känner för det. att jag finns alltid här om han vill pratas. Han är ute och tränar. Jag mår så dåligt att gråtit mig sönder, och klarar inte att äta middag med Jennica. Det är så himla jobbigt med allt, jag vet inte vad ska göra. Allt känns så meningslöst just nu. Kanske ska gå ut en sväng bara att kunna rensa mina skallen.

Jag hoppades att det började kännas bättre, men ... just nu känns allt så svårt att kunna förstå D. Nu säger han redan nu att han är bestämt att vara bara vänner med varandra. Igår kväll hade han varit låg, och berättade om det. Jag sa att du kan berätta men han svarade att nej. Nej, det kan jag inte prata om det. Det är något att göra känslorna och han vill inte såra mig... Det krossade denna gång min hjärta helt. Jag börjar känna att han har börjat får känslorna för någon annan. Redan nu. När vi hade pratat om det tidigare att han vill vara själv och singel just nu, ett tag till. Det har hänt någonting med honom för några veckor sen, när han hade träffat någon tjej, men det var bara en kort ögonblick. Jag vet inte om jag just nu kan se honom närheten av mig. Han skulle komma hjälpa mig med lamporna. Igår hann inte, nu idag han vet inte än. Han ska får sen, han ska äta nu. Han ska höra av sig. Att han måste träna ikväll också, att rensa skallen. Jag vet inte just nu hur jag ska prata med honom. Är det verkligen dags att avbryta allt vänskap med honom, han mår inte heller bättre för det. För att han känner själv att han har sårad redan mig och krossat mitt hjärta. Frågan är om det går att fixa det. Jag kan inte förlora honom, livet utan honom är inte värt att leva. Jag försöker vara stark och verkligen vill förstå honom hur han tänker. Varför har det hänt med honom, vad är det som hände med honom. Varför är det så svårt för honom? Vill han verkligen att förlora mig helt? Han kommer inte träffa någon annan som jag. Han har den sista chansen , varför han vill välja bort mig. Jag kan inte vara hans vän just nu, för att vi har haft ihop något. Vi är sammankopplade , han vet det själv, Det är inte det att han säger att han är rädd för det att bli ihop med mig. Vill han ge upp verkligen det som han innerst inne känner nu.

Det måste vara så. Idag flyttade alla stora möbler och allt annat. Nu har bara lite kvar att hämtas, men det är inte så mycket. Och sen har jag flyttstädning kvar. Det kommer bli extrajobbig. Jag känner redan nu att det har blivit för mycket. Men försöker ta det lugnt. D hjälper mig nu extra , som han skulle inte göra. Han säger att jag är hans vän.. Det är jättesvårt att vara hans vän just nu, när mina känslorna bara kokar. Idag skulle han gå hem, kramade honom hårt, han kramades bara lite. Sen sa att saknar honom, han sa inget. Efter det blev jag så ledsen, och försökte. fixa hemma, men sen behövde jag komma ut. Tog en promenad, sen ringde han. Han kände direkt att jag var ledsen, jag sa hur jag kände. Och berättade att när vi kramades, kändes det lite av honom. Han sa att han måste skydda sig själv... Vi pratade inte mer om det. Men det är så jobbigt för mig. Men måste hålla mig ut, vänta när han är redo. Jag måste vara stark nu extra. Jag kommer märka det nu när alla hjärtans dag kommer närma sig, och när han fyller år. Jag kommer märka det om han är ihop med denna tjej, eller det stämmer vad han sa, att det var en kort ögonblick. Jag har koll på honom, han måste förstå det. Jag är såklart rädd för det, om han sa till mig bara att inte vara ledsen. Jag kommer se även här ute, om han parkerar sin bil vid den andra parkeringen, . Om det kommer vara så, kommer jag se vems bli är parkerad på hans plats....men det kommer inte hända. Han har ingen annan, när han sa att han behöver vara själv just nu. Allt kommer lösas. .

Det känns inte 100% hemma, jag får inte denna känsla men det kommer , jag vet. Första natten som jag jättebra, tycket jag. Jag sov ca 6-7 timmar i sträck, utan att vakna till. Igår var även D här inne lite. Han prata mycket mer med mig nu, även vi bor så nära. Idag skulle slänga lite sopor här hemma, jag tänkte om ska slänga nu eller någon annan gång. Men nej, gick slänga och helt plötsligt var han där. Han var så överraskad . Jag såg i hans ögonen kärleken för mig. Jag märker det. Vi har inte mer pratat om det vad vi tog upp sist. Det är han som känner, när han är redo att ta ett nästa steg, men får känsla att det kommer bli snart. Vi säger till varandra " kram kram" Men känner att det känns något mer. Han valde mig. Men måste vänta när han 'är redo. Vi skriver och ringer oftare nu efter våran bråk. Jag håller på med flytten, det är mycket som ska göras hemma. Inte hinner fixa allt nu. Och vet inte heller om hinner flyttstäda denna veckan. Soffa kommer om en månad, samma bäddmadrassen. J kommer hem på fredag så att kommer vara i vardagsrummet, och måste ha gardiner här. Det tar mycket energi när allt är på plats. Jag har mycket kvar att fixa till och har ingen riktig plats för allt. Men kommer säkert fixa det nu. Snart ska åka iväg, ska köra en sista lass idag, jag har hunnit ta nästan allt små grejerna nu, jag ska försöka ta Jennicas bagage, hylla och spegelbord. Så är det imorgon som ska köras allt med släpet. Vi har släpet i tre timmar, det hinner vi säkert med allt. Men jag har nästan ingen tid att äta, allt är fel hemma med. Frys funkar inte, fläkt inte heller. Diskmaskin skulle kommit idag.

Idag är det dagen här. Vi ska flytta. Igår körde Jennica till pappa, för att kan flytta lugnare. Dessutom har hon fortfarande distans i skolan. Jag har sovit i några timmar, det var svårt att sova. Det är kaos hemma, men ska försöka göra så gott jag kan nu. På onsdag kommer hyra släp, kan flytta Jennica säng och kanske några till tunga grejerna. Det kommer bli tuffa dagarna för mig. Med allt. Jag försöker hålla mig lugnt, och faktisk försöka inte visa mina känslorna till D. Det är fortfarande så jobbig med allt. Frågan är just nu, om han berättade sanningen om denna tjejen. Att de har slutat träffas, det vet inte jag ju. Eller han bara ville säga att jag klarar inte av det . Det vet inte jag. Det kan ju vara att han mådde likadåligt som jag, och kanske kan inte förlora mig. Jag frågar inte honom mer om detta. Men kommer märka det ju direkt. Jag kommer märka när han kommer t ex krama mig. Hans kram avslöjar en del av honom, hur han kramas. Nu ska fortsätta med packander