tiuks

Det är nyårsafton. Jag är ensamma hemma med Chanel. Det är jobbigt, det är extra tufft. Saknandet är fruktansvärt stor, det gör såå ont i hela kroppen. Värsta är min dröm som jag drömde inatt. Jag drömde att vi hittade tillbaka till varandra, genom en hund han hade skaffat. Det kändes så verklig, det är svårt att beskriva, men den känsla att känna honom nära mig, känsla när han kysste mig. Men det är bara trauma som jag bearbetar. Att man kan drömma om honom fortfarande. Det gör så ont när jag vet att han är här i närheten, och hela tiden undrar jag om han gå förbi här nu inatt. Kommer jag ha kolla på honom, har jag ork och energi för det. Jag kan inte släppa honom så lätt, den smärta gör så ont, mina sår är så djupa i hjärtan. Jag lämnade bilen på jobbet, har han koll på det och tänker att jag är inte hemma då kan han gå utanför här. Jag önskar att det är över, den lidande , den smärta nästa år, och jag kommer träffa någon. Någon som kommer älska mig på riktigt. Någon som bryr om mig. Men han finns kvar fortfarande i mitt hjärtan.

Idag är det dagen när vi träffades för första gången. Jag minns den dagen, kvällen, minns hur jag var den första stunden. Jag minns att vågade inte gå ut direkt, den känsla sitter fortfarande kvar. Att träffa någon som man trodde var kärlek vid första ögonkast. Då trodde jag inte att det allt kunde sluta såhär som det gjorde. Det känns tufft idag, att inte kunna vara med honom. Allt detta som skulle varit mellan oss, om allt skulle varit annorlunda. Det känns jobbigt idag. Jag försöker att vara stark, jag undviker honom här ute. Alltid är jag ute med Chanel här ute, jobb- hem, och det är allt. Jag klarar inte av att gå till skogen, jag klarar inte av hans närvaro där. Jag saknar naturen, jag saknar havet, att lyssna vågorna. Jag vet inte om den dag kommer när jag verkligen är så stark att gå igen till vår skogen. Jag är mest sårbar just nu. Imorgon är nyårsafton, han kommer vara här ute, tänker hela tiden, kommer han vara med någon annan tjej här, kommer han gå förbi utanför mitt, vågar han gå förbi härifrån . Alla de tankarna bara snurrar hela tiden inom mig. Jag undviker honom, men samtidigt är jag livrädd att se honom här. Jag är livrädd att träffa honom, om vi skulle träffa varandra. Alltid när jag ser honom, bryter jag ihop, och bara gråter här. Det blir jobbigt även imorgon, att inte kunna med honom och fira nyår ihop. Vi firat två sista året ihop, att ha honom den första att krama. Jag minns vad han sa förra nyår. han sade mig att han försöker säga oftare till mig, att han älskar mig denna året. Den året har varit det jobbigaste, jag trodde inte att det blev avslut mellan oss på det fruktansvärt sätt. Det var inte någon vänlig slut mellan oss. Det fanns så mycket mer som vi kunde inte lösa mellan oss, så mycket som jag kunde inte säga till honom, Att jag vaknade upp i denna dröm var min mardröm, och att gå genom det helvete nu, att vara ensam. Det är tufft, och jag bygger muren runt om sig, att han inte komma tillbaka. Han har förstört själv den fina som fanns mellan oss, och allt vara bara lögner, svek, oäkta kärlek,. Att han kunde vara så elak mot mig, jag var så snäll mot honom jag ville inte tro att han är så sjuk, han är så ond inom sig, att han kunde ljuga rakt framför mig. Jag vet inte hur stark kommer jag vara med tiden, och om jag kan stanna kvar här. När han är så nära till mig.

Imorgon är det redan julafton. Utan honom, det känns jobbig och tufft. Han ska fira som vanligt med sin familj, hos mamman. Jag hoppades att de ska fira på landet, men han är var hemma. Så kommer han vara i stan på julafton, och kanske sen med någon som han fångat i sin nät. Idag kom hem med bussen, och jag såg honom vid parkeringen städa. Jag tittade på honom, han tittade på mig, jag såg. Vi var kanske ca 50 m ifrån varandra. Jag kom in och blev direkt så ledsen. Det känns fortfarande att jag saknar honom, och tänker på honom så mycket, och kan inte glömma bort honom. Jag sitter fortfarande kvar hos honom, men måste vara stark själv och inte vara i vakt. Men det är jag hela tiden.. Jag försöker göra sakerna, att inte tänka på honom men det är sååå tufft. Extra jobbig är det när jag ser honom, så blir mina tankarna starkare och även sakandet blir större. Ikväll måste hinna fixa potatis för salladen, och sen tänkte åka till stan och träna bort honom i mina tankarna o vill basta såklart. O hoppas att kan sova bättre senare. Jag beställde sömn/ ångest tabletterna, men de funkar inte helt på mig. Igår tog en innan skulle lägga mig, men var vaken nästan hela natten. Jag hoppas att det är i början bara att de inte funkar. En dag i taget, det kommer bli bättre med tiden. Men just nu kommer jag hålla min energi bara till mig, och vill inte han kontakt med folk. Jag stängde av mobilen, och inte kollat Fb hela dagen. Så att ingen som märker mig, det är inte många som faktisk bryr om mig. Det kommer jag märka när mobilen är på. Det är juldagen, söndag. Jag överlevde julafton. Det känns tufft i själen.. tårarna. Idag märkte vid parkeringen hans mammas bil, så att han firade med sin familjen. Och såg för en timme sen honom och en kvinna, var det hans nya" tjej" eller hans mamma, det vet inte jag. Det konstiga var att han satte i mammas bil... där börjar man undra, varför han skulle köra mammas bil. Eller var det hans syrran, det känns jätteskumt. Min bil sår inte i parkeringen, vill bara jävlas med honom, att han ser att jag är inte " hemma". Det känns igen så jobbigt, när jag skriver ner allt detta här, och tårarna kommer igen, jag måste se det att han är problem, om det var någon ny kommer han inte kunna behålla länge, han har egna problem. Han kommer inte förändras, och det bevisar bara det att han måste ha någon hela tiden. Som jag inte fattar. Mina känslorna finns där, och jag vet inte varför kan inte jag släppa honom, det har gått i två månader. och jag gråter fortfarande , jag saknar honom , varför gör jag det. Jag är skadad fortfarande, och det kommer ta tid att gå vidare. Jag undviker honom så mycket här ute, och hela tiden har koll om han är ute här någonstans. Jag och Jennica hade en fin julafton. Hon fick många julklapparna, och även jag fina klappar av henne. Igår även kunde fixa nya gardiner i köket. De blev så fina, och nu ser inte folk in så lätt som tidigare. Det känns bra. Jennica blev mest glad av en av mina julklapparna. Hennes favorit bodymist, jag såg när hon öppnade den. Hon sade att hon trodde inte att hon skulle får den. Imorgon och på tisdag ska jag jobba, sen är ledig igen i tre dagar. Sen jobbar helgen, och sen en hel vecka ledig. Vi ska åka bort över en dag, bo på Scandic. Men vart, vet inte än. Nu måste jag hålla mig lugn, och kunna vara stark, för min egens skull.

Jag tar små steg i taget, men vägen dit är lång att må bättre igen. I fredags hade stödsamtal hos kvinnojouren och det gick ganska bra. Jag fick prata med en kurator, och även hon säger att han har narcissiska drag, och har behandlat mig psykisk i botten. Det kändes lättnad med någon som förstod mig bättre än andra. Jag tog bort hans blockeringen , och inte använt Fb länge. Tills söndag och märkte att han själv har blockerat mig...det var överraskning . Han tror tydligen att det kommer vara jag som kommer söka tillbaka till honom. Men det är tvärtom, jag blockerade tillbaka honom. Han har skadat mig för mycket och han kommer aldrig att förändra sig och han kommer aldrig att bli ihop med någon, det är ingen kvinna som klarar av hans beteende. Även kurator sa till mig så, att han kommer vara ensam till slut. Det är julveckan och det känns extrajobbig för mig, jag har firat med honom två sista jul, och det blir första jul att vara utan honom, det känns fortfarande så jobbigt. Det gör ont i mitt hjärta, att han är hemma med sin familjen och kanske redan med ny " offer". Han klarar inte av att vara ensam under jul eller nyår. Han har lämnat djupa sår inom mig, inte många som vet det. Jag kommer dessutom vara extra känslig nu under jul när alla kommer lägga upp sina fina julbilderna och prata om hur de ska fira. Jag har ingen ork, ingen lust, ingen energi att vara glad under jul. Jag kommer stänga av min mobil, fb, messanger, att ingen som kan kontakta mig. Jag vill vara ensam ....det är jobbigt för mig. Men jag behöver spara min energi till mig själv nu. Jag måste tänka bara på mig, att vara stark. Det är inte lätt.

En månad har gått sista meddelanden, och det finns fortfarande sååå djupa sår inom mig, inom mitt hjärta. Jag börjar sakta känna mig mer och mer ensamma och är rädd att kommer isolera mig snart helt., så dåligt mår jag just nu. Vissa stunder är jag helt ok, men mest känner mig så nere, att allt känns så meningslös, . Jag kämpar med mitt liv så mycket, jag gråter så ofta. Varje gång när jag ser honom bryter jag ihop, mest hemma, när vill bara gråta. Det händer ca var 3 dag, när jag ser honom. Idag såg han köra och efteråt kom tårarna. Mest jobbigaste är att han är smutskastat mig helt, han säger sakerna som allt är mitt fel. Och han vet att jag mår så dåligt, och fick veta att han är ledsen för det att jag mår så dåligt. Jag sökte till Kvinnojouren och fick en tid samtalsstöd. Jag hoppas att jag kommer vidare med det som jag går genom. CC har helt slutat höra av sig, hon är så uppdagen. Känner att har även förlorat henne som en av mina närmaste vänner. Inte alla som förstår mig helt vad jag går genom, det är därför jag pratar inte med alla, som märker att jag är inte ok. Ingen ide, jag vet inte om kommer överleva jul, det känns mer smärta när julen är här. Tiden läker inte de sår som han har skapat.