tiuks

Det känns fortfarande så jobbig med honom, så stor saknandet, om bara man kan hitta tillbaka men det finns stop mellan oss, och det är jag som måste visa mig stark. Det är tufft, men tiden går och med tiden kommer allt släcka ner, Jag måste tänka på mig själv mer just nu. Jag vill vara ute , men kan inte gå ut, kan inte vara i skogen. Sist var jag i skogen och fick så stora ångestkänslorna, jag kände av hans närvaro även han var inte med mig. Jag har suttit bara hemma de dagarna, varit ute med Chanel, igår städade hemma, tvättade. Idag upptäckte att det luktar fortfarande kiss, och märkte att det är fortfarande på mattan, försökte skrubba med tvättmedel, men fortfarande luktar det kiss, sprejade en medel som skulle ta bort lukten men känner fortfarande lukten. Jag känner mig så ensamt. just nu...ensamhet tar allt min energi just nu. Det är så fruktansvärt känsla, att inte ha någon i närheten, ingen som frågar hur jag mår, hur jag har det. Jag har stängt av allt inom mig just nu och verkligen försöker vara stark, det är svårt. Men har ingen annan val. Jag hade vara han som betydde allt för mig, och nu är han borta från mitt liv, och det gör så ont i hela själen, att känna sig ingenting för honom, bara en vän. Jag måste hålla ut att gå genom det allt. han har gjort så illa för mig, misshandlat mig psykisk, allt det att jag blivit så mot honom, att han har gjort det mot mig, och sen bara skylla på mig, att allt är mitt fel.

Idag är det lördag och stadät hemma, nu väntar när stor mattan kan torka lite hemma. Tvättade en del kiss bort nu . Det känns bättre att det luktar inte så mycket kiss nu. Jobbigt när C kissar inne på mattan. Idag har även tvättstugan och har börjat redan nu. Igår skrev han att han ska ju ut och plocka. Så skrev ungefär att B låt ledsen att jag ska inte vara med. Så frågade om han förklarat henne varför jag ä inte med ute o plockar. Så fick svar att hon frågat inte men om hon frågar så svarar han. Han kommer ju inte säga sanningen , bara att rädda sig själv. Han är så falsk... men saknar honom helt plötsligt, men nej, jag vill vara lycklig men det kan an inte ge. Han vill bara vänskap, och det tyvärr funkar inte mer. Det är jobbigt just nu, och känner mig redan så nere. Snart kommer han skriva att han lade upp på gruppsidan men kommer inte alls reagera. Jag stänger av mobilen, vill vara ifred. Men måste gå ut med C då och då, och vill inte att han ser mig ute heller.

Nu är jag alldeles ensam, utan J hemma. Min ledig helg. Det är skittufft, jobbigt. Jag tänker på honom, men han lämnat mg ifred nu. Igår han försökte igen, skicka meddelande att han haft det tufft sista tiden och behöver min stöd, och sen igen han saknar mig och bryr om mig. Jag svarade inget tillbaka och sen igen, vi kan städa tillsammans utanför min uteplats, men sade att hade inte tid. Samtidigt skickade sina puss emojs. Senare skickade tillbaka att ha en trevlig kväll, och det var allt. Inte mer hört av sig, han gillade min händelse bara, lade upp Chanel fina bilden. Nu sitter här och fixar mina utväxt, sen ville färga håret, men ska vänta tills imorgon kanske. Det är tufft att vara själv hemma, men samtidigt jag behöver det.

...igen komma tillbaka sakta. Idag han ringde men hann inte svara och ringde inte heller tillbaka. Så skickade meddelande. De har grävt här utanför någon elledningen utanför min uteplats och lämnat kvar stenar, grenar och även skräpet. Som de kommer inte städa bort. D varit här och snyggat till . Så ringde han igen men svarade inte så lämnade meddelande, att jag ska städa efter de, slutade samtalet bara vi hörs o hej. Jag bara skrev tillbaka att jag tänker inte städa efter de. Så kan det vara så hos dig, men öppnade inte alls meddelandet. Nej, jag ska inte öppna det, att han ser att jag har inte energi för honom. Igår kväll ringde CC, vi hade en fin samtal, och pratade mest om D. Vilken svin han är mot mig som misshandlar mig psykisk. Och det gör han genom att ha mig som en vän, och att jag har känslorna och kan inte gräva de, så han vet alltid att han har mig. Men börjar mer och mer känna ilskan, besvikelsen , med honom, att vill verkligen komma bort ifrån honom. Han kommer alltid vara ensam, han kommer alltid springa runt från en tjej till andra. För att ingen tjej klarar inte av honom. Hans Fb vänner bara växer varje dag med nya tjejkompisar, olika åldrar. Jag kan inte ha honom i mitt liv, det gör så ont i mitt hjärtan, men han är inget mer för mig. Han förvinner sakta ur i mitt liv. Han ringer, jag svarar inte, han skicka meddelanden, svara inte tillbaka så snabbt som innan, tills han märker att jag har ingen intresse för honom.

Vi har börjat prata med varandra en liten del, men idag känns det igen för tungt. Vi sågs för någara dagar sen, kramades, säga puss och kram, allt som vanligt. Men idag kände det blev för mycket, när jag såg honom i sjukhuset, när jag var i undersökningen och han gick till röntgen, vi säga hej och kramades, kom hem och blev igen så ledsen. Sen han smsa om vill följa med promenad i skogen, jag kunde inte det, och sade att det känns inte bra med mig, att det var jobbigt att se dig, han det var bara en liten stund. Till skogen följde inte jag med, även jag ville följa med. Men just nu känns det bättre att inte vara så nära till varandra. Det gör mera ont att han beter sig som vanligt, krama säga puss o kram, igår skickade en luftpuss... varför allt detta. Det gör bara sakerna värre. Helgen frågade han att jag ska följa med att plocka, men sade att nej, kan inte att är uppdagen. Men han bara vi behöver din hjälp. Då exploderade jag o sade att fråga andra i gruppen. Så att han och två andra ska plocka på lördag. Hur kommer de reagera att jag är inte med. Vad kommer han säga, när de undrar varför jag är inte med. Jag kommer nu hela tiden med ursäkt. Det är bästa för mig. Idag lyckades gå till gym o träna iallafall i en timme. men ingen träningsvärk. Vet inte om ska gå på onsdag, om ska höra av mig till CC, funderar på det. Jag måste gå vidare med mitt liv, men just nu utan honom.

... efter besvikelsen. Igår blev så trött och ledsen, att tog bort igen min FB. Jag skrev sen via sms, att han kan ringa mig via samtal. Senare skrev ungefär att vi har inget prata med varandra, att han är tydligen träffat någon annan, att han bryr inte om mig. Så skrev även ungefär att jag redan i botten , men kämpar att komma upp, och hoppas att han kommer vara där när jag kommer upp, Jag skrev även att det kommer ingen och tar hans plats i min själen/ hjärtan. Det var allt bad skrev, han sms när han är hemma och då ringde han. Jaja, han började slinga igen, att jag ska inte vara orolig för honom. Han år middag med Johan( som är med i vår gruppen). Han är verkligen så dum i huvudet att jag ska tro det. Vi hade inte mycket att prata mer, sade sov gott, han sa bara kram kram, och vi kan höras av. Jag sa inget att vi kan höras imorgon. Jag har inte kunnat sova hela natten, vridit hela tiden i sängen. Jag är i botten nu, och jag har aldrig i livet känt som jag gör just nu. Den känsla är bara så sårande, så mycket besvikelsen, haten, ensamheten, tårarna som bara rinner. J är i skolan, är ensam hemma, men det känns inget mer att göra åt det, vad jag går genom. Jag kommer inte höra av mig till honom. Jag sade allt den sista jag hade att säga, men tydligen han har inte fattat den, och tror att allt är som innan mellan oss. Jag kunde inte prata med CC heller igår, hon ringde inte tillbaka. Hon har eget liv, men såklart vill hon veta hur har det gått med D.

..igen. Jag väntade hans svar tills han svarade. Han kändes så kall mot mig, och skrev hur jag mår, hur ledsen jag är. Tills jag var igen inne på Fb. Han lade upp en inlägg, när han sitter på en robåt. Någon annan som filmade, han såg så kär i ut. Jag skrev honom, han svarade inget tillbaka. Jag var ute med Chanel, han var inte hemma igen, andra kvällen i rad. Jag började ringa han svarade inte. skrev mig att han äter middag, svårt att prata. Det var ca halv åtta. Skrev honom ungefär, nya bruden, nej det var inte. Jag skrev att ring mig sen om du kan prata. Han svarade ok han ringer mig sen. Och nu sitter jag här och väntar. Vad jag ska prata med honom nu, hur jag ska vara. Han vet att jag är på gång när han träffar andra redan nu, så fort jag vänder ryggen. Kommer han ringa mig nu eller bara snart svarar att han är trött. Jag kunde inte vara att skrev till CC, hon ringde men kunde inte svara, hon lämnade meddelande att ringa tillbaka, att prata. Jag skrev henne att nästa runda att avbryta med D, ringde tillbaka men hon svarar inte nu... Jag är helt trasig redan nu, och vet inte hur mycket ork jag har kvar för det allt med D. Han skrev innan igen att vill vara vänner igen, osv osv. Och sen skrev ungefär honom, att glömma bort mig, inte kontakta mig, att jag kommer sakta försvinna i han liv, och om det att det tiden med honom för två år sen var det bästa i mitt liv. Han skrev ungefär att vi varit vänner, bla bla. Jag skrev om han hade glömt bort den. Han svarade ungefär att han minns att vi hade något mer men att jag blev inte gravid tappade han allt sug med mig.... Han har aldrig sagt så till mig innan, att han tappade allt sug bara att jag blev inte gravid. Det knäckte mig helt. Jag känner mig mer och mer skadad och verkligen tappar meningen med livet. Jag vet inte vad jag ska prata med honom mer, vi har inget att prata om , känner jag att vi är främlingar för varandra. Nej, jag väntar inte att han ska ringa mig. Kommer han verkligen ringa nu, kommer jag inte svara och säga att jag ringer upp senare, att kan inte prata. Jag känner att behöver prata just nu med CC först.

Jag saknar honom enormt mycket sista dagarna. Nu skickade sms ,jag skrev hoppas du mår bättre än jag gör. Jag känner mer och mer att jag börjar tappa mig helt bort, så ledsen så ofta. Ingen Fb, igår loggade in under dagen och kollade runt. Inte mycket som hänt, så att inaktiverade igen mitt konto. Det känns bara så mycket för mig , allt med honom. Så jobbigt att inte kunna prata med någon om det, vad jag går genom. Hur kommer det bli om en vecka , om en månad, under jul. Jul när vi har firat tillsammans i två år. Och nu blir det ensam utan honom, kanske. Har han gått vidare, bryr han inte om mig mer. Han såg mig i måndags, han märkte att jag mår dåligt och är ledsen. Han måste förstå det, att han inte hört av sig mer till mig. Det känns bättre att vi inte har någon kontakt, men innerst inne jag bara skriker efter honom, men kan inte. Han tar inte emot mig. Tårarna kommer igen...Det går inte över, han kommer fortfarande vara bara det som har plats i mitt hjärta. Jag väntar hans svar via sms, men inget svar. Han var inte hemma , inte än. I måndags han berättade att han ska till en möte till vårdcentralen, han ska börja träna på gym igen, och får tre månader träna billigare. Minns inte om han hade det möte igår eller idag. Igår kväll eftermiddagen var han med borta i flera timmar... då hade FB , jag såg att han inte varit aktiv i 3 timmar nästan. Säkert träffade nån vän, eller kanske började träna redan. Vad tänker han? Hur mår han? Det måste vara lättare för honom. Vad kommer han svara mig sen. Jag klarade inte av och stängde av helt mobilen. Men hur länge jag kan det? Saknar honom sönder snart. Men det var så jobbig att krama honom sist

Igår var dagen när vi sågs. Jag var ute med Chanel, och skulle slänga en ballong och såg honom. Han hörde stannade till väntade, men sen gick. Men Chanel började springa efter honom. Så smsa honom och han kom tillbaka. Det var skitjobbig, jag klarade inte av att se honom i ögonen. Vi parta lite och kramades,,,,och tårarna bara kom. Senare han smsa om han får ringa då ringde honom och pratade lite, men han sa att han förstår att jag har det jätte jobbig , och sade att vill hålla ifrån varandra. Han sade innan vi sågs att han saknar mig varje dag. Igår kväll han ringde helt plötsligt och började prata om han var ute med en vän , hans katt dog och han hjälpte begrava hans katt. Sade good natt och puss o kram. Han tror att nu är det ok mellan oss, varför börja säga puss o kram. Och varför ringde han kvällen. Allt bara snurrar runt inom mig. Det var jobbigt att se honom, jag trodde inte att det kan bli så. Men känner att bäst är att allt kontakt ska vara borta. Min fb är inakriverat, och har ingen lust att gå tillbaka. Då vet att hamnar igen samma hjulet med honom. Kanske redan nästa helg ska J åka till sin pappa, det kommer kännas rättskönt att vara ensam helt. Även Chanel ska följa med henne. Hoppas det blir en hel vecka. Jag kämpar även denna månad med min ekonomi, det är rätt tufft. Nu har jag kvar i två månader att betala för bil verkstads kostnaden, men från januari slipper jag det. Denna månad ska även ansöka friskvårdbidrag via jobbet, måste bara skriva ut mina autogiro. Jag hade arbetsintervju med min chef, ang högre tjänsten, samtalet gick bra, men tror inte att få denna tjänsten, läste av mellan raderna att hon kommer anställa någon helt ny som har redan tidigare erfarenheten ledarskap. Jag är väldigt besviken på det redan nu, det är många som tycket att jag är rätt person för denna tjänsten. Och fattar inte varför säga att söka jobbet. Och känner mer och mer att jag är inte tillräcklig på jobbet och tappar sakta att engagera mig mer på jobbet, och söker fortfarande annat jobb. Jag slutar så snabbt jag hittar annat jobb.

Han smsade mig igår och frågade om jag tog bort honom som vän på fb. Jag förklarade att inaktiverade mitt konto just nu. Idag ä aktiverat igen. Hans sms började att han saknar mig, och det är jobbigt utan mig osv osv. Jag svarade att det är jobbigare för mig, jag saknar honom mer och tänker hela tiden på honom. Idag såg honom plocka på vägen men reagerade inte på honom alls. Det är fortfarande jobbigt, och det blir värre när jag ser honom . Jag är med en tävlingen som avslutas ikväll, och imorgon kommer jag inaktivera igen mitt konto. Det känns rätt för mig just nu. Att bara tänka på mig själv. Leva mitt eget liv, och bli hel igen. Jag har inte märkt att han varit borta på kvällarna, hans bil är vid parkeringen. Men han skrev även att han är glad när han är ute i naturen och ledsen när han är hemma. Jag känner av det att även han har det svårt utan mig, men han måste inse det att det är bäst för båda att ha avstånd av varandra, Det har gått snart i en vecka när vi " gjorde " slut. Tiden går och det blir bättre med tiden.

....varje dag som går. Det är skitjobbig att vara ensam med allt detta som händer med mig. Jag kämpar med mig själv mest. Jag önskar att det skulle inte hänt med mig. Allt skulle varit annorlunda om. Men livet går vidare, men just nu känner mig mer och mer ensamt. Jag har ingen som jag kan prata med, ingen som lyssnar mig. Jag försöker vara stark, mest av det att J sen inte mig att jag är ledsen.Jag klarar inte av att vara ute för länge, ute bara med Chanel och sen in igen. Jag kan inte vara ute i skogen, för att vet att även han kan vara där. Att träffa honom kommer det bli värrre. Som sist när såg honom, jag kunde inte se honom i ögonen. Han har gått vidare, det måste även jag göra. Även det ör svåraste just nu. Om livet bara kunde vända, när livet blir ljusare, men nu just lever jag i mörkret.

Jag skriver inte så ofta här för känner mig hel med mitt liv. Tiden har gått snabbt och en del har hänt under tiden. Förra vecka fick jag följa med till Gottkär även jag var fundersam, Jag ifrågasatte honom varför han vill att ska följa med, fick svaret att jag är speciell för honom. Tidigare han sagt att alla hans flickvänner varit där och även en god vän till honom. Som han hela tiden jämför mig med henne. Resan gick bra, vi hade trevlig, hans föräldrarna var snälla med mig. Ibörjan när vi anlände fick en stund med hennes mamma, då sade ungefär, att det kan vara första och sista gången, hon sade nej det kommer inte bli sista gång.. och sen bara sade att DET ÄR DANIEL. Hon sa med att hon vet inte vad pågår med honom. Helgen var vi hemma, jag jobbade och jag fick så stor ångest för allt. Jag blev så rörd att vara där med honom. Vi som i samma säng, ingen sex, men att somna i hans famn fick jag känna mer med honom, och hade så stora förhoppningar. Han lade upp bilderna och skrev först ungefär, en dag på landet med bästa. Men sen ändrade texten med en av bästa vänner och familjen. Jag fattade direkt att det måste komma frågorna om vi är ihop, det var därför han ändrade texten och jag tog det så illa upp. Så att helgen bröt jag ihop IGEN. Så skrev vi om allt igen, och jag förklarade samma sak om och om igen, att det är jobbigt för mig att vara vän med honom, han förklarade att han klarar inte av bara en kvinna i sitt liv. bla bla och sen sade även att jag ska inte bli ledsen om han träffar någon annan i framtiden... det var det droppen, när jag började fundera mer och mer om mellan oss. Jag sjukanmälde mig i mändags, och jag försökte vara som vanligt. Tills skrev honom om jag inte svarar vet du jag gör inte det, älskar dig. Men det räckte inte han bara ringde och ignorerade det jag skrev. Så hade han fått en fästning på ryggen, han behövde hjälp att ta bort den,så gick till honom att ta ut den. Några dagar gick tills idag nu. När jag tog bilden för min text och vi började igen tjafsa. Jag förklarade att vill gå vidare med mitt liv utan honom, vill vara ensam, beskrev varför jag väljer den vägen, beskrev igen om mina känslorna. Allt igen, han blev ledsen och arg på mig, Tills skrev en lång text till honom, ungefär att vi måste gå olika vägar nu och vi vet inte om våra väggar kommer krossa en vacker dag. Han svarade bara en broken hjärta och gråtkubbe, men reagerade inte mer på det, öppnade inte upp det heller, Tog bort min profilbilden, tog bort våran smeknamn. Tiden bara visar hur livet går vidare, men känner själv att kan inte ta emot hans vänskap, när jag har de kärlekskänslorna. Jag vet att han är krossad nu att jag går en annan väg, utan honom. Men måste tänka på mig själv just nu.