tiuks

Det är fredag, varit kort vecka på jobbet. Jag har klarat det helt ok. Men allt är som vanligt. Jag har sett honom här ute i några gånger. Igår kväll såklart på kvällen när jag var ute med C, åkte han hem. Jag såg honom, eller bara hans bil. Jag såg inte hans bil hela eftermiddag/kvällen. Vet inte var han varit, först trodde att han kanske jobbade hela dagen. Det är skitjobbigt att jag fortfarande ha koll på honom, och ser hans bil. Min parkeringsplats är nu tom, jag parkerar redan nu i den andra ställen, att bli van med det. Nästa fredag har möte med en kurator från Rehabcenter, kollade namn och den är en man, och det är en äldre man. Det känns rättjobbigt att prata med någon ny, att börja igen från 0. Och vet inte ju säkert om han har kunskap om narcissism. Den terapeut jag träffade innan var jag nöjd och kom en bit vidare med min läkningen, och att prata med någon ny drar bara upp alla sår igen i ytan. Jag vet inte när ska ut i skogen att bränna brevet, inte frågat heller Cc,när han kan följa med. Jag skrev henne och frågade om han slutat helt träna på Malkars men hon svarade inget tillbaka. Nu i helgen har hon barnen, och nästa vecka, tror jag. Men ska försöka ha en kontakt med henne. Imorgon tänkte ta den sista i uteplatsen , och köra bort till Mältan, och sen tänkte kanske ska ta C ute lite. Och sen ska ta ledigt några dagar när J har höstlov, och ¨åker till Stockholm i några dagar- Vet inte än, men ska fråga A om det är ok för henne. , så kan bo hos henne.

Vaken redan vid kl 5 när Jennicas alarm gick och så kom C väcka mig, kunde somna om i någon timme , men hade svårt att sova. Mina tankarna är vakna så ofta. Och just nu känner mig så trött. Idag hade planen att rensa jordgubbsplantorna, och sen även dra upp tomatplantorna och plocka bort alla tomater. Nästa vecka ska köpa gödsel att gödsla hela rabatten. Det är en del jobb men måste göras. Jag kommer klara av det på egen hand. Igår började tänka med på S, jag har inte sett honom nu flera veckor, vet inte om han jobbat de sista veckorna. Eller varit sjuk, har ingen aning. En dag i taget.

Ny vecka och tiden bara går. Idag fick veta att även Sammy ska till Malmö till utbildningen. Det är med jobbet, jag blev såklart glad att även ska dit. Och kanske kan åka med honom. Det är ju C med som ska åka dit. Det kan ju bli en extra chans för oss, att umgås utanför jobbet. Men det är ju andra från jobbet, och vi kommer inte får chans för oss. Och vet inte ju helt vart han finns. Men jag känner av honom, att det finns en klick mellan oss. Och tänk om han ska köra sin bil och köra mig hem sen, och om D ska vara ute samtidigt. Och se oss. Där skulle han få. Jag såg honom, och han såg mig med. När han körde jag tittade mot honom, och såg att även han tittade mot mig. Jag ignorerar honom som vanligt men det är fortfarande så jobbigt. Det är hela tiden upp och ner med honom. Han finns kvar i mina tankarna och är svårt att släppa iväg honom helt. Jag vill bli fri, och vill bli lycklig men det är det traumaband som finns kvar med honom. Tiden kommer att läka även de sår.

Det är söndag, och det var min helg på jobbet. Idag var det mycket som vanligt, men även igår att jobbade över en kvart. Igår var gruppen ute och krävde en ny damm. D planerat det i några år, och nu krävde de den, utan mig. Jag fick blandade känslorna, när jag såg bilderna, bara A var med från tjejsidan. Jag har inte pratat med henne hela sommaren och känner samtidigt att det är bättre, det drar upp bara allt gammalt med D. Och jag är på väg att gå min egen väg. Jag mötte B ute en dag, vi pratade lite. Hon skrev mig en dag, att hon mådde inte bra, problem med magen. Men såg henne här ute en dag, hon berättade att gruppen ska ut att gräva dammen osv. Och sen hade D ringt och ville att hon ska följa med att plocka på vägen skräp, som kommit efter den olycka här ute, men hon sade att hon kan inte följa med. Och sen hade D sagt att fråga T . Att han säger till någon annan, att gå genom andra. För att han märkt att jag ignorerar honom helt. Allt går hela tiden upp och ner. Om två veckor kan träffa ny terapeut via Rehabcenter. Då är det bedömningsamtal och sen de tar beslut om jag kan börja träffa en terapeut. Jag kämpar ju på min egen hand så mycket jag kan. Jag försöker just nu att kunna skriva ut brevet, försökt via jobbmejl, men det funkar inte heller. Så förbannad. Dessutom vet inte när ska ut och bränna brevet, om jag ska vänta tills ett år har gått. Det är bättre att bestämma en dag och bara göra det, kanske kan planera med Cc, men frågan är om hon kan. Just nu känner mig väldigt ledsen, det kommer periodvis när mina känslorna är upp och ner. Jag känner att behöver ta min tid att börja meditera, men det är svårt när jag har C i närheten hela tiden. Jag har inte sett S så länge på jobbet, det är jättekonstigt, att inte sett honom så länge. Jag hoppas innerst inne att han är inte slutat. Jag saknar honom, jag såg honom efter semester men det var bara en gång. Han var uppdagen och vi kunde inte heller hälsa ordenligt. Jag tänker på honom. Och jag vill kunna släppa helt D. Varför ska det allt vara så svårt.

Snart är september slut. Tiden rullar på som vanligt. Med jobbet, och allt i livet. Igår var kanske sista gången hos denna terapeuten, för att ska börja via Rehabcenter träffa en terapeut, och om jag är inte nöjd kan komma tillbaka till henne som har hjälpt mig väldigt mycket vidare. Jag fortsätter ta de små stegen, och säger att det är bra om jag kan ta med en vän när ska ta den runda i skogen, och bränna denna brevet. Jag ska skriva ut på jobbet och ska se och prata med Cc om hon kan följa med. Det är hon som vill ge stöd att bli fri av honom. Hon är en väldigt fin stöd för mig, och hon har hjälpt mig verkligen mycket. Utan henne skulle jag inte varit där jag är idag. Och känner själv mig starkare men är inte än i mål. Det sade även min terapeut. Men att kommit redan nu långt. Jag är med igen Tinder, och redan kommer killarna skriva men känner nu på 2 a dagen att nej, jag är inte redo än att gå vidare och träffa någon, inte där så att kommer radera snart igen konton, som för ofta jag gör. Jag kan vänta en dag till och sen kan ta bort konton. Jag känner att vill prioritera mer tid för mig själv, En del är träning på gym, jag ser ju även där killarna, och har några som jag har fastnat. Men är inte direkt efter de heller. Jag tränar som jag gör , ska inte vara där att jaga någon ny, Tiden visar när jag är redo att ta det steget. Men först måste bli helt fri av honom. Han lever ju sitt liv som inget som hänt mellan oss. Han jagar ju redan nya, men att han stirrar hela tiden mig, och försöker ta kontakt med mig. OM jag kommer se honom nu nästa gång, måste vara så stark att säga direkt rakt in i ansikte. Att vi kan hälsa här ute, inget annat, vi är inte vänner och kommer aldrig att bli det heller, och jag har gått vidare med mitt liv. Jag måste få så mycket energi att säga det till honom. inte fastna tillbaka till honom.

Det är redan höst, det känns i luften. Jag gillar inte så mycket höst, det är blåsig, regnig för mycket. Och känner mig ofta nere även höst. Det har gått nu 10 månader, jag kämpar som vanligt. Det är som vanligt upp och ner. Igår var på gym och tränade, när jag slutade såg Cc sluta på jobbet, så vi snackade lite. Hon har tydligen fixat extrajobb till D, och han är så tacksam. Han vet inte alls att vi har kontakt med varandra, och vi vet om hans sista relationen. Att det tog slut. Cc pratade med honom lite, och undrade hur går det med mig, om vi plockar osv. Så svarade ungefär att jag har blivit jättekonstig, att inte hälsar honom, Cc skällde ut honom. Hon sade ungefär, vet du inte varför T är så. Att du( D) har tagit först hennes själen, sen krossade hennes hjärta, och sen lämnade henne och har gett hopp hela tiden. Hon är det enda som har älskat dig på riktigt. Han hade bara sagt och nästan gråtit. Det var inte meningen att såra henne, bla bla. Han har förstörd hela mig, och krossat hela mig. Han är helt ensam och försöker hitta någon nu, han försökte även med henne. Han är verkligen desperat , att ha någon,och han vet inte hur han ska får mig tilbaka.. Jag ignorerade honom även sista gången. Bara gick. Det är väldigt tufft att klara av det. Jag är inte fri, jag har inte släppt honom, han är fortfarande fast i mig, en del av mig saknar honom fruktansvärt, en del vill bara gå vidare . Tar en dag i taget. Denna helgen måste skriva klart brevet, det kommer vara väldigt jobbigt och svårt, att får allt skriven en papper. Men måste göra det , för min egen skull. Nu ska fixa mina hår.

Snart är det gått nästan ett år, när jag lämnade D. Jag har gått genom mycket, det varit många tårarna. Han har skadat mig så mycket. Jag kämpar fortfarande vidare med allt. Jag är inte fri, det kommer ta tid. Och han är på g, med mig. Igår såg honom, han satte i bilen, såg att han pratade med mobilen sen ropar " hej Tiina" och Chanel ville springa mot honom, men drog borta honom, hälsade bara tillbaka och gick, sen frågade om jag vill ha nån datasladd sade nej. Igår kväll såg en sladd bakom hans parkeringen , men plockade inte upp den, så nu hade han hittat den. Det är tecken att han vill komma tillbaka till mig, SOM inget som hänt, men stannar inte när han vill prata. bara går min väg. Jag måste vara stark nu att verkligen komma över det värsta, det är så tufft att det påverkar hela mitt liv. Mitt jobb, min mående, min sömn. Allt. Jag planerar att skriva brevet och bränna det när det gått ett år. Det kommer att vara ett lång brev. Jag behöver det att får ut allt vad jag har att säga. Och kommer inte att ge det till honom, han kommer aldrig att förstå och kommer inte dra upp alla sår igen. Det blir bara värre, och tar inte den risken. Terapeut kan inte bestämma över mig, tydligen hon vet hur han är verkligen. En dag i taget.

Det är söndag och jag sitter ute. Grillar. Det tog lång tid att får grillen på gång men lyckades sist. Idag har jag jobbat igen efter semester. Och det börjar kännas i kroppen att jag tar för mycket på mina axlarna. Det frågas på jobbet morgongympa men jag kommer börja nu med strecning, det finns några på Fuse( Scandic anställda). Jobbet kan inte för mycket från min energi, ifrån min kroppen. Jag fick en sms om en utbildning och jag tackade " ja" Det är alltid bra att ha om det bjuds. Vet inte om Caroline ska med denna gång. Det är fortfarande jobbigt med henne, när han gör inte sitt jobb. Och hon ska vara med hela tiden med P att diskutera och allt annat. Jag har ingen ide när ska ny husfru ska börja, men hoppas redan nästa månad. Att får någon som kan var våran chef och man kan prata och diskutera om jobb. När jag grillade såg jag honom köra med fyrhjuling här ute, vet inte om han såg mig, vet inte varför han körde här uppe. Det är alltid så jobbigt när jag set honom. även denna gång. Jag har inte än skrivit brevet men kommer göra det och bestämt att bränna den vid grillplatsen, att han får känna resten av mitt brev. Jag kommer aldrig att ge detta brev till honom.

Tiden går, jobbar mycket. Kämpar vidare. Det är kortfattad. I onsdags hade ny terapi samtal. Men fick den värsta tipset av henne denna gång. Att prata med honom eller skriva ett brev. Där jag skulle förklara hur min mående är och hur jag kände under åren med honom, och respektera mina beslut. Jag sade direkt om det verkligen kommer hjälpa mig, men jag kan ju släppa de när jag har sagt vad jag har att säga, att bli fri. Jag sade även att det kommer dra igång honom igen, och han kommer med sina bortförklaringar. Så ska du bara ignorera det. Varför dra upp alla de sår, varför kontakta honom. Jag kommer skriva brevet för min egen skull men inte skicka honom det. Elda upp den sen. Jag skrev i en grupp, och alla som kommenterade skrev nej du ska inte skicka brevet, det är det sjukaste råd du fick av terapeut och hon har inga kunskaper om narcissism, Och även hon som skrev boken jag läste , Martina svarade att np way, det vänder mig på fel väg på min läkningen att skriva ett brev. Nästa vecka har jag nästa möte, sen ska förklara henne om varför jag inte skickar brevet. Tanksrana snurrar hela tiden hit och dit, kan inte slappna av, Det känns att jag har ingen egen tid. Hemma bara städa, laga mat, diska. J vill inte hjälpa till heller här hemma, hon har inte tid. Jag är så trött på henne. På morgonen hon exploderade slängde skoldator igen, vet inte om det gick sönder igen. Hon klarar inte av sterss, att hon blev så arg. Och kommer inte vilja vara heller nära henne, Hon kan skyll på sig själv Det är jobbiga perioder med henne ofta, Man vet inte hiur man ska vara med henne. Pappa har jag helt blockerat bort , ingen mer kontakt .

Snart är det dags för lunch. Jag har hunnit städa hemma och började tvätta med redan nu. Det känns bra att städat klart för idag. Bara badrummet kvar, men tar det när allt tvätt är på g. Jag börjar känna mer och mer orolig och lite rädd.OM han är ute och kommer föröka närma mig nästa steg. Men hoppas såklart att han vågar inte det mer, Han märkte hur jag regerade den fösta gången och kanske ser att jag vill vara i fred nu. Han kommer aldrig att älska mig, hans ord är bara luft, jag tror inget mer vad han säger. Han kommer med tiden att vara luft för mig. Men det tar tid som min terapeut säger, och måste vara stark just nu när jag vet att hans förhållande tagit slut med henne. Han kan göra mer nu när han märker att jag ignorerar honom, men han kommer inte lämna mig ifred. Han känner mig men han vet inte hur jag är nu. Att jag är inte så svag för honom mer. Jag måste jobba på mer med mig. Det kommer vara en tufft period, och det kommer påverka hela mitt liv. Mest jobbiga är att hör andra säga vad han sagt om mig, Han har skadat mig för mycket, det kommer aldrig mer bli bara VI. En dag i taget. Ikväll tänkte åka till stan och träna. Vet inte än, men kanske ska åka tidigare. Kanske som vanligt.

Det är helgen med blandade känslor just nu. Jag träffade en tant som bor D-s hus, vi pratar ibland här ute. Hon vet om oss , men hon fattar inte varför jag lämnade honom, jag förklarat om och om men det når inte henne. Hon berättat här att hon sett mig här ute och säger till D att T har fina ben, så han säger ja jag vet och gillar hennes ben. Och sen berättar hon mig att D sagt henne ungefär att han känner stark för mig och känner i sitt hjärta att jag är rätt för honom. Så sagt att han gillar ju hans flickvän men att han känner starkare för mig...så frågade henne men när han sagt så, A han sade det kanske för några veckor sen. Och även sagt att det är svårt att nå mig, att jag ignorerar honom hela tiden här ute. Nu har det gått ca en vecka när de har tydligen gjort slut, och måste vara nu rejäll avslut. Han tagit bort även profilbilden var de var tillsammans. och hennes status på FB är nu singel. Han jagar nu nya brudarna och han försökte nu mig för en vecka sen, när deras förhållande var på väg att ta slut. Men håller mig borta från honom och måste vara nu strakare om han försöker komma närheten av mig. Det kommer han göra. Jag är säker att han kommer börja att gå runt här utanför mitt säkert nu oftare. Jag har inte helt släppt honom men är på vägen och är livrädd nu att hamna hos honom tillbaka. Det kommer ta tid och det är en process att komma tillbaka till livet innan honom.

Ny månad har börjat. Jag kämpar vidare- Idag kände på jobbet på eftermiddagen, att började bli rädd att komma hem. Och nu kan jag säga det för att det finns anledning för det. Jag hade rätt. I början av vecka upptäckte att D-s FB sida fanns inte kvar förhållande, då tänkte inte på det. Kanske han bara vill inte visa till andra, och ändrat att bara hans vänner kan se det. Hans tjej stod det kvar fortfarande. Igår ringde CC och berättade om det, då började jag förstå det var därför han försökte hoovra mig tillbaka, att det var slut med henne. Cc sade att han lägger upp ofta gymbilderna, och visar överkroppen ofta på Fb. Så sade hon att han tjej står förhållande men inte hans namn. Så frågade men kolla om hon har kvar samma bild ( med D). och hon hade ändrat sin profilbilden igår. D ändrade sin profilbild( nu ensam) för några veckor sen. Så vi pratade att det måste vara slut nu mellan de och han raggar upp nya. På morgonen såg att hon har inte kvar förhållande o D " gillade" hennes bild, inte " älska" På mina profilbilder han alltid " älska" mina bildrna. Det är tecken att de är inte ihop tydligen. Jag hade känslan att efter sommaren är det slut mellan de, och nu. Han måste blivit trött på henne, och inte mer intresserad av henne. Som han brukar alltid ha, inte mer än från några månader, tills upp 2 år. Sen går han till nästa. Vilken sjuk man är han verkligen. Han har det lätt att ragga upp någon på gym, det är därför han tränar igen. Igår kväll var han länge borta, såg hans bli halv sju tiden, och inte än hemma runt 22. Jag var i stan och tränade. Samtidigt är det jobbigare för mig nu när han raggar andra, och han kan försöka igen med mig, men måste vara stark och inte hamna i hans klorna igen. Jag gick inte på nu i torsdags och lär inte heller göra det nästa gång han skulle komma fram. Han har det svårare att få någon ny, när hans sexliv är inte samma som innan op. Idag såg honom på jobbet, men jag höll avståndet helt, inte heller hälsa honom. Jag känner just nu att vill inte börja flirta med honom för mycket, det blir jobbigare. Jag måste tänka på mig själv just nu.