tiuks

Ny månad har börjat och det är fortfarande sommar. Jag vill inte alls att tänka på höst och vinter just nu. Det är alltid en jobbig period, och nu känns det extra tufft. Och det handlar om mest reparation av bilen, och klara av besiktningen i oktober. Och det är redan nästa månad. Så att säga har jag på mig ca en månad att fixa fel i bilen. Men ska vara positiv för det. 

Och så är det igen det sider i plånboken, när pengar är nästan slut och måste klara av tills nästa fredag. Det är även att ska gå genom mina räkningar, nu  måste se till att betala av de som kan bli dyrt, så att inte börja delbetala för mycket, Som det ser ut kan bli extra hög ränta. Och ska se till att kan jobba även denna månad nu så mycket jag orkar. Denna månad har jag nu redan 2 pass, och jag är säker att det blir fler pass. Så att kan betala mina extra räkningar som jag har, och även blir för bilen. Det är dyrt att ha bilen men jag kämpar på. Jag kan inte tänka mig att vara utan, för att behöver ha bilen när jag har uteplats. Och snart är det höst och måste fixa uteplatsen, kasta gammal jord och även gödsla i år. Förra året blev det inget och märker att jord är för dålig. Fick inte riktigt tomater heller, och fick inga krusbär. Det känns så synd, jag längtade efter att får krusbär. Men har massor av äpple i år, men J tycker inte om och säger att de är för rå. Så är det bara jag som äter de. 

Allt annat rullar på som vanligt. En dag i taget. 

Sista dagen i augusti. Sommardag, solen skiner. Men jag sitter hemma, ensam med C. J åkte till pappa, att övningsköra. Hon ska hem imorgon. 

Jag jobbar , och det är ganska mycket. Idag fick veta att ska jobba på fredag på Ja hotel. På torsdag ska ta ut xl dag, för att ska lämna bilen till verkstaden. Jag tänkte nu att fixa bilen och ska köra den istället att ta bussen för att det blir billigare än att ta bussen. 

Det känns just nu jobbigt och tufft, jag drog några kort ( orkakelkort) till mig. Och de stämde så bra med varandra. T ex läkande hjärta. och det har jag just nu. För jobbig med ensamheten men känner av att det är någon på väg till mitt liv, och måste vara öppen för det. Jag tar en dag i taget nu, det är svårare att tänka i framtiden. 

Kanske ska ta en egen promenad med C sen. Vi brukar alltid gå på kvällspromenader men nu är inte J hemma, och osäker om C vill gå på prpmenaden. 

Det är onsdag och solig ute, men sitter hemma. Snart ska lagga mat och sen ska ut på hundpromenad som vanligt varje kväll. Kanske ska ta en längre väg idag, vet inte om vi orkar såklart. J vill ju ta sin sk spakväll. 

Igår skickade ett mejl till en annan bilverkstaden och fick svar att de behöver kika i bilen innan de kan ge ett pris. Nu känns det att det börjar dags att fixa bilen. Jag kollade genom nu mekonomen priser och de har räknat tydligen en sak i två gånger, så deras pris skulle bli ca 22 tusen. Så hoppas jag att kan fixa de fel hos någon anna verkstaden lite billigare. Men det svider fortfarande att betala så hög pris för bilen. Så att kommer behöva räkna hela tiden vart ska lägger mina pengar. Och att klara av att betala mina räkningar i tid. Jag behöver jobba nu så mycket ja bara kan, men måste tänka samtidigt på min hälsa med. Att inte bränna mig med jobb. På jobbet är det nu mycket som ska göras , när byggarbete pågår, och nu börjas det renoveras in i hotellet med. 

Jag försöker vara stark men det är jobbig fortfarande. Igår var ute och när vi kom hem, såg D prata utanför sin med en granne jag känner till, Barbara. Hon gillar att prata ofta om honom när vi möts, men har inte träffat henne och vill inte heller ha nån kontakt med henne. För att jag har märkt senaste tiden folk jag känt genom D tittar mig snett och hälsar inte på samma sätt som innan. Det handlar om bara att han pratat om mig hur sjuk jag är, och smutskastat mig. Jag får den känsla när jag möter folk här ute. Det är skitjobbigt aven att vara ute här, jag känner mig hela tiden iaktaggen här ute, så att vill inte heller sitta ute vid uteplatsen. Jag är rädd att han kommer se mig här ute. Och det skulle dra ut min energi.

Snart är august slut och redan börjar höst. Tiden rinner iväg. Men goda dagarna och dåliga. Sånt är livet. som en berg och dalbana. 

Det är tufft att klara av med livet i ekonomisk. Jag betalar varje månad ca 5,5 tusen för krediter och lån. Det är helt sjukt hur mycket det är. Jag har försökt med allt att inte ta fler krediter men det går inte. Och betala skithöra ränta och andra avgifter varje år tusen kronor för det. Om vill ta ett lån så får jag alltid så hög ränta. När jag har redan så låg inkomst. Så att just nu lägger mig till så mycket till Ja hotel scheman att klara av livet. Inte än fått någon kontakt med någon bilverkstaden men känner nu mer press att fixa felen. Idag räknade ut att det blir billigare att köra bilen att köpa busskort, för att de höjer priset nu hundra kr. 

J går bra , ikolan och allt annat. Igår hade hon teoriprov och hon klarade det. Hon var så glad när hon kom hem och skrek till mig, jag blev så glad för hennes skull nu. Hon kommer säkert att klara av körprovet med om två veckor. Det är skönt att se hennes glädje. Vi går efter middag varje dag ut på promenad. Det är våran tid att prata om allt. Igår frågade om hon kommer åka till Pakistan och hon sade att hon har bestämt att hon ska inte åka. Det var lättnad för mig. Hennes pappa ska åka , att döpa sin sonen, och vill såklart att J ska följa med att leka familjen. J berättat  en del till mig, att de lever ihop men är inte som ett par. Så har de problem i äktenskapet som de döljer. Synd om henne att leva med honom när det inte finns någon kärlek, men säkert handlar det om att hon klarar inte av ensam. 

Jag försöker även att andas och inte tänka så mycket på D och hans sjuka livet. Igår såg honom köra bilen och tittade inte alls mot honom. ungefär som han finns inte, som han är en spöke. Säkert att han kommer åka till sin sk flickvännen snart igen i veckan. 

Jag fick panikattack igen. jag klarar inte av snart att vara här. Igen kollade hennes profil och de varit i Skåne och tagit massor av bilderna och hon lagt upp. Allt är bara hans sjuka spel, och att hon kan inte se genom , hon måste vara helt skadad. Men det gör så ont för mig att se, och har så svårt att släppa, och sluta kolla hennes inlägg. Det betyder att hon är hos honom nu hela helgen, och kanske nu är de hela tiden tillsammans. Han klarar inte av sin ensamheten, han är såå sjuk. 

Jag känner mig såå låg och ledsen för hela mitt liv, och min ensamheten. Om man bara kan träffa någon, att bli kär i. Hur gör man , jag är hela tiden hemma och jobbar , det r hela mitt liv. Nu försöker komma igång igen med träningen. Denna veckan varit i två gången och planen är att gå ikväll till gym. Jag tränar oftast på morgonen men kanske ska ta någon kvällspass, men det brukar vara mer folk där, om jag bara kan klara av det. 

Jag har viss stunder när jag verkligen känner att börja nytt liv, och flytta härifrån men det kommer altid sina nack och fördelar. Men nästa år kommer J flytta hemifrån eller hon vill det ju, så det är ingenting som håller mig kvar här. När man tänker bakåt då känner jag att flytta hit var en stor misstag för mig, redan från början innan vi flyttade hit. Jag trirv här bra, men det som hände med mig och D gör det inte lätt för mig att stanna kvar här. Det är inte säker att jag klarar av att flytta, allt extra kostnaden och annat. Det är redan så tufft ekonomosk, och det blir inte bättre heller när J kommer flytta hemifrån, sen är jag ensam och har bara min egen inkomst att klarar av. 

Det är onsdag, är trött hemma,men laggar middag. Det drar så mycket energi att jobba så mycket som jag gör. Jag känner mer och mer att går undan. Idag kände mig extra känslig, och undvek folk på jobbet. Ingen lust att vara med i samtal, lyssna deras snack. Jag orkar inte bara, och känner mig så ensamt just nu, det är en så jobbig känsla. Imorgon börjar två nya elev sin praktik och jag ska ta hand om en av de, bli handledare. Kommer jag ha ork och energi, vet inte just nu. Jag är så nära att bara sjukskriva mig, men jag kan inte det. På fredag är jag ledig från jobbet, men då har mycket att göra hemma. Nästa tisdag står just nu ledig men få hända att kommer jobba. Denna månad kommer jobba ca 5 pass extra, på ja hotell. Jag markerar nu så ofta jag kan, att kan jobba även nästa månad. Jag har inte än fått någon mejl från verkstaden men ringde och den man sade att han ska svara när han har kollat upp. 

Det går bättre för J nu när hon börjat i skolan, hon har en del att göra i skolan och börja skriva examensarbete, samt hon tar körkort. Idag hade risk 2 och hon blev såklart godkänt. Nästa månad har hon provet, och säkert att hon kommer ha körkort redan nästa månad. Hon var helgen hos pappa och frågade om hon ska åka till Pakistan under jul, nyår. Hon sade att nej, men vet inte helt. Det är hennes halvbror dop, och säkert att hennes pappa kommer tvinga henne att åka med. Jag har ingen kontakt med honom , minns inte om har kvar hans sms heller. 

Och såklart är den sjuka D hemma efter en vecka. Och nu är det igen i mörkret att ha koll här ute, att inte möta honom nu. Jag hatar den känsla i hela mig att inte kunna vara fri. Det kommer jag inte bli sålänge jag kan helt glömma bort den känsla, allt som är blandat med honom. Det är tufft. Men ska försöka vara stark. 

Redan har halva månad gått, så snabbt går tiden och sommaren börjar bli slut snart. Det känt inte alls sommar, för att inte haft egen tid att kunna vila upp mig. Jobb, jobb. Idag kom hem och började för paniken, så mycket hela tiden att göra, sätta på diskmaskinen, tvätta , har inte tid att städa hemma heller. På fredag är ledig oh vill kunna verkligen kunna bara slappna av. Jag har ingen annan val att jobba nu hela tiden för att har för mycket utgifter nu, och vet inte om kommer klara av med alla räningar nu och fixa bilen, vet inte heller om kommer ha råd att köpa nya sommardäck nästa år heller. jag har så mycket på g hela tiden, och känner mig vid gränsen att bryta ner närsomhelst. Nu fixade även nya glasögon som kostar ca 3500kr, pengar som jag inte hade råd, men min hälsa är i första plats. och sen allt annat som händer hemmaplan, koll på parkeringen hela tiden nu. 

Redan mitten av augusti, sitter hemma , solen skiner, men vill inte sitta ute. Jag känner inte alls för det. 

Igår var jag ledig från jobbet, men allt min tid gick att städa och tvätta hemma, dessutom känner att lever  i ett ekorrhjulet, bara jobb och hem. Inget liv utanför, skulle vilja vara ute , vill ha vänner att umgås med, prata med någon, saknar att ha någon i mitt liv, det känns så tungt för mig just nu. Det är för mycket jag tänker, mest hur ska fixa bilen, vad kommer det kosta, hur ska betala den skulden. Bara att jobba så mycket jag bara kan, att inte bli hemlös. Och att ha bara gamla kläderna och skor, igår kollade att har bara ett par skor nu under sommaren , som jag använder, har sandaler men även de är söndriga. Det är så tufft att inte kunna handla kläderna som jag skulle vilja ha. Men köpte en del när jag var i Estland. Jag måste vara nöjd med de,  men snart kommer höst och sen vinter, minns inte om jag hade vinterskor, minns att hade ett par men de var med trasiga. Jag är ganska bra att inte köpa nytt hela tiden, och hittar fynd via nätet. 

Och nu börjar J sista året på gymnasium, och hon är redan bestämt att flytta hemifrån. Det är väldigt tufft tid framför för mig. Speciellt när hon kommer ta studenten, och hennes mottagningen , jag pratat med henne och vi pratat om att ga hemma, och hennes pappa ska komma hit, men vet inte än om han vill det, för att han har sina problem med mig, och vill inte fira henne med mig. Men ska får se, ska fråga honom nu på våren om han kommer svara nej, kommer jag ha bara henne. Jag vet inte om kommer klara av det heller, om vi inte kan ge till henne möjlighet att börja sitt eget liv. Han är bara så jobbigt. 

Nästan en hel vecka har gått och har jobbat mest av min tid. 

Imåndags gick ut med J och C och sen helt plötsligt körde han ut vid parkeringen till sitt hus, och han körde förbi. Jag tittade inte alls mot hans bil, han var som en spöke. Innan såg att hon satte bredvid, så hon är tydligen kvar hos honom men hon var det i måndags. Den stund mådde jag bra, att jag kunde vara så stark att inte alls att titta mot hans hål. Och vet att han säkert kollade mot mig, jag vet det. Han måste hela tiden se mig. 

Jag känner mig helt trött just nu, jobbat hela veckan, imorgon blir 8e dag. Men ska hålla mig stark. På tidag är jag ledig från jobb men har såå mycket som ska göras då. Nästa vecka kommer även den andra tjej tillbaka efter semester, och vill inte alls att se henne på jobbet, hon är så lat och gör nästan inget jobb. 

Nu ska ut med C och J, hoppas att kommer inte möta honom nu ute. Det är så olika hur jag mår när jag ser honom ute. 

Det är söndag och är hemma , och tar det lugnt, men är lte för ledsen. För allt i livet just nu. Igår tog bort igen blockning, och han varit i Ronneby i skogen med henne i fredag, jag bara vill vara i fred här hemma, men känner mig mer och mer att vill stänga mig inne, och måste hålla masker på nu hela tiden och hela tiden måste kolla runt, för att jag klarar inte av att se honom eller om han kommer för nära. Det är en jobbig känslan. Och är inne nu på tinder igen, skriver just nu med en kille. Men det är bara skrivande för att jag är väldigt i vakt när jag skulle träffa någon nu. Frågan är bara hur länge jag klarar va denna gången att vara där. Ska jag verkligen ger det en chans att träffa någon, har jag kommit så långt denna gången. Jag vet inte det. 

Det är för mycket jobb för mig nu hela tiden, för att jag måste dra in pengar så mycket jag bara kan. Nästa vecka tänkte ringa till annan verkstaden och fråga vad kan kosta reparationer hos de, jag vet att det kommer bli stor skillnaden. Nästa vecka har plan att börja träna igen som vanligt men kommer jag orka med det. för att jag känner mig ofta helt slut varje kväll. Jag jobbar oftast nu i 7 timmar, men det är en vecka till, sen blir det vanliga tiderna igen. 

Det är lördag, jag sitter hemma ensam. J gick till stan , träffa en tjejkompis. Det känns bra att hon har sina vänner att umgås. Jag har inga vänner, och det är väldigt ensamt, jag känner mig så liten, och det är jättejobbigt att lyssna andra prata om sina liv med vänner att umgås, och sin familjen. Jag är som en vägg när t ex andra pratar om sina liv. Jag är tyst och pratar inte så mycket, jag har lärt det att hålla borta från personer som kan bli fiender istället. Jag har börjat med sociala medier, och delar inte så ofta nu. För att känner att jag vill inte göra det mer, jag är akrtiv bara i grupper jag får stöd av andra . Och det räcker för mig. 

Jag har bara varit hemma, städat, tvättat, kollar på tv , os. Och även kunnat vara ute med C och J, en lång promenad blev det. Tur var att hans bil var borta, så han var inte hemma, men hörde nu för ca halv timme sen att han kom hem nu. Sen ska ut med c men ska vara väldigt försiktig att inte möta honom, men tror inte att han kan vara ute sen, när han var borta nästan halva dagen. 

Haha, fick en förfrågan av sk Jay Smith, och jag är helt tveksam om det är en fejkonto, men han skriver att det är han , ingen annan, osv. Jag tjafsade en del med honom och försökt lura honom, och frågade var han var  i onsdags , och det tog tid när han svarade, det kändes att han googlade fram svaret, och nu höll på att han varit singel, men vet att han är gift, och inte alls singel, Han skrev nånting igen men svara inte tillbaka. Det tar för mycket energi ifrån mig. 

Det är fredag, sitter bakom tv, kollar os. J är på jobbet. Jag känner mig nästan slut efter första veckan på jobbet, och det kommer bli tuffa dagarna nu framför. Imorgon är det lördag och är ledig. Men sen ska jobba 9 dagar i sträck. Det är tufft, men behöver tjäna pengar nu att klara mig. Det är extra tungt just nu med bilen, hur mycket måste jag fixa nu och vad det allt kommer kosta. Nästa vecka ska ringa till annan verkstad och ska boka in en tid, om kan någon förslag hos annan. Mekonomen är dyrt, det vet jag redan nu. Och måste räkna nu även nya sommardäck och måste räkna nästan ca 10 000kronor. Men tar en sak i taget just nu. Jag håller på att inte köra så mycket nu bilen bara för att har en del fel som ska fixas. 

Det var jobbigt på jobbet nu när helgen kom, alla pratar om Skärgårdsfesten och många som ska gå dit, men själv sitter jag ensamma hemma. Det är skitjobbigt, att inte kunna gå dit. Ensam är inget för mig. Jag kan inte gå ensam till såna festivaler, även jag vill det. Hela sommaren har jag känt mig ganska seg och ensamt, och det kommer kännas tuffare nu när nästa år J tar studenten och kommer flytta hemifrån med. Jag hatar ensamheten, och märker själv att drar mig mer och mer undan. Just nu är jag rädd att vara ute för att den idiot kan vara ute, och är livrädd att träffa även hans nya offer, för att har inte råkat se henne här ute. Varje gång jag går ut, kollar jag runt hela tiden att inte se honom. Tänk om han ser mig, att möta hand plick. Jag önskar att kan kunna gå vidare med mitt liv, men känns att hela livet är förstörd nu helt, och allt är hans fel, den sjuka människa. Jag söker nu tröst och stöd på olika Fb grupper, och är ofta anonym för att vill inte vara mig själv, för att är ganska ofta där och söker hjälp. 

Imorgon är lördag och är ledig, vet inte riktigt vad ska göra, men ska ta det lugnt, men kommer inte kunna göra det. Jag har bokat tvätten imorgon, och måste även städa hemma nu. Och tänkte träna imorgon med, jag har inte än kommit så långt nu, att kunna träna mina dagarna som planerat jag är. 

Ny månad, sommarens sista månad, och sen är sommar slut. 

Idag kom ingenstans Ccs svar, efter ca 3-4 dagar. Jag raderade hennes konservationen, för att kände att det blev lite för jobbig. Och så skrev han ungefär att D-s sista inlägg är gjort den 15 juli i ett förhållande. Sen vände hon det om hur jag hade semester, skrev henne att jobbat extra och var i Estland att det var så skönt att vara borta och släppa allt, men jobbigt att komma tillbaka i mörkret, sen skrev hon inget mer tillbaka. 

Jag kom hem och J hade inte orkat gå ut med C så fick jag gå ut med henne direkt. Jag har nu alltid ögonen öppet, var i parken och hörde hans bilen, och det var han , hörde när han parkerade. Han såg inte mig för att jag var på väg från parken. Sen började jag komma till vägen sakta, kollade långt håll om jag ser honom med sin låssas tjej, och sen såg honom gå över gräsmattan men vände snabbt tillbaka, sen gick tillbaka och så såg långt håll att han slängde nånting i papperskoren utanför mitt hus, och sen var det tyst, och såg inte mer honom, sen kom jag hem, och efteråt såg inte honom, Jag är hela tiden nu så spänt att inte se honom här ute. Jag är så livrädd hela tiden. Jag vill bara släppa allt att kunna gå vidare. 

Det är skärgårdsfest ute i stan, och kan inte vara i stan, jag klarar inte av så mycket folk. Det är så tråkig att inte kunna vara ute, och att ingen att umgås med heller. 

Det är onsdag, är hemma och är så trött efter jobbet. Det började ganska tufft nu efter min semester, känner jag, och det är även för andra , det är för mycket man måste hinna med och det funkar inte heller helt teamwork. 

Jag kom hem idag runt kl 18 tiden, handlade efter jobber, och jobbade över lite. På morgonen hann träna på gym, men det känns tufft i kroppen fortfarande. Att inte kommit igång att träna på min schema nu, men ska försöla iallafall komma i väg nu före jobbet. 

Innan var jag ute med c en liten runda och har koll på hans bil, som står vid parkeringen nu, min bil är en stora parkeringen och inte hemma ju, så att han kan inte se att jag är hemma heller. Vet att han har koll på mig hela tiden. Men är livrädd att se honom här ute nu när hans offer är på besök. Och tror att hans mamma 'är i stan med nu, när det är fest i stan denna veckan. Jag har ingen energi att njuta den fest ute, även jag skulle vilja vara ute bland folk. Men känner mig för ensamt just nu så mycket. Igår lade en inlägg i gruppen, om narc mamma och det är många som svarade att deras mamma är alltis plats 1 sina sönens liv, och oftast är de narc med. Så har jag rätt även om D- s mamma, hur hon behandlade mig, och efteråt nu som jag var en skit men sanningen är ju att hans son är för sjuk. Och han lever sitt liv bara i ekorrhjuet, efter sommaren kommer även det sk relation med chines ta slut när han börjar bli trött på henne och söka redan nästa , osv. 

En dag har gått, på jobbet. Hans bil var inte vid parkeringen när jag var ute med C när jag kom hem. Och allt tankarna bara kom igen, är han åkt med henne någonstans eller kanske har åkt tilbaka till henne. Det är så djup störnade att jag tänker så mycket på det hur hans liv ser ut. Och det är han som är sjuk, och han älskar henne inte som en frisk man kan göra. Allt är bara ett spel, det har gått för länge att hon kan inte se honom genom, men hoppas att det kommer hon göra snart, men hon kommer lida som jag gör nu, vet inte hur länge hon kan stanna med honom, hon måste vara helt gaslightat och lovebombat henne rejält. Jag lyckades nu blocka henne igen med honom från sidan nu, och får inte igen gå in och kolla runt. 

Jag undviker helt att vara ute just vid parkeringssida, jag gick snabbt med C innan. När jag kom in så hoppade in i duchen, och ville inte gå ut med C efter middag, men J gick ut med henne. Om bara han skulle åka hem nu med henne och skulle se just J med C, så fattar han att jag är inte hemma.. 

Jag blev så skadad igår nu och skrev till CC, ungefär frågade om han lagt upp nya inlägg med sin bruden. Och hon läste den, men inte svarat tillbaka. Det känns för tungt att får ingen stöd av henne. Och att hon inte bry om mig så mycket. Men ska försöka vara stark. Jag har fått en del svar under dagen idag som hjälp mig i min läkningsprocessen nu. En dag i taget, och fortsätta att undvika just den vägen här ute som är för jobbigt. 

Jag är helt trasig just nu. Hon är hos honom tydligen även denna veckan, och kan ju se närsomhelt de under veckan men kommer helt att undvika nu att vara ute just framför huset. Jag var innan ute, och hörde hans bil vid parkeringen och hörde dörrar öppnas och stängas och sen hörde röster, men kändes inte så kärleksfulla. Men har den jobbiga känsla inom mig, att min enrgi bara förvinner helt, och är så rädd att se de ute nu. Jag hade tur förra veckan att såg inte alls de här ute ju. Jag känner mer och mer nu att flytta härifrån helt och hållet. Jag klarar inte av att bo kvar här, det finns inget liv för mig. Det tar så mycket min egen energi att kan inte bara släppa den, jag har ingen att prata med heller. Det är så jobbigt att vara ensam i denna bubbla, och bara inte kunna släppa det. Varför det händer med mig, varför jag kan inte vara lycklig. Varför jag kan inte tröffa någon? Vad är det fel hos mig? Är det jag som är sjuk. Men börjar nu tänka för flytten höirfån, för att J kommer flytta snart och sen är jag ensam här och det blir för mycket för mig. 

Jag är så panikslagen just nu, håller mig stark men det är jättejobbig känsla just nu. Jag börjar inse mer och mer nu, att flytta härifrån och så långt som möjligt. Jag kan inte stanna kvar här. 

För ca en timme sen fick bakslag. Den sjuka beteende kom tillbaka, att kolla D-s offer sida, och där var massor nya bilderna, när de är tillsammans, och tydligen hon var( är ) här hela veckan. Sista inlägg lades upp för 2 dagar sen. Jag har inte sett inget här ute, jag har inte mött de här ute alls. Det är såklart lättnad men mår så jäkla dåligt av det igen. Att kan inte bara låta den gå sin väg. Det är mitt liv att leva nu såhär, så skadad av det hela som jag gått genom. Den vecka jag var borta den var så lättnad att kunna bara slappna av. Nu känns det bara att inte alls att vara ute i denna sida jag kan se hans bil, eller att se hans hus alls. Så många tankarna som bara snurrar runt... 

Varför det måste hända med mig. Varför kan inte jag bara släppa det och gå vidare, Varför kan inte jag vara lycklig, varför är jag så skadad . Det måste ta slut någon gång. 

Semester är slut, sista dag och såklart blivit bombad med sms, som jag tänker börja svara nu heller. Jag jobbar inte nu när jag har semster. Dessutom har inte jag ingen lust att gå tillbaka, om jag bara kan hitta annat jobb, som jag kan trivas med 100%. Hela livet känns för tungt, med allt. Med bilen, att fixa det med pengar jag inte har, att fixa för kredit, det betyder extra utgifter varje månad och då behöver jag får jobba mer, hitta annat jobb eller jobba på olika ställen, jag har inget annat val. Och att flytta härifrån, det är mer och mer att tänka på just nu. Det är för jobbig att bo här även jag trivs här så bra. 

Semesters sista två dagarna...

Det är lördag idag sitter vid uteplatsen, lyssnar musik blandat ljud ute, humlor, fåglarna och allt annat ljud. Så avslappnad att sitta ute. Min semester från Scandic har varit tufft, jobbat mest av min tid, men behöver överleva, och det börjar kännas mer och mer tuffare när jag tittar mitt liv. Jag behöver jobba nu 100% annars kommer inte jag klara av. I förgår servade bilen, betalade sjutton tusen, med kreditkort såklart. Och fick även veta fel i bilen, som kostar minst 20 tusen till att fixa, en sak är akut som ska fixas så fort. Men kommer kolla med andra verkstader nu, för att Mekoomen är dyrt att fixa bilen, det har jag hört innan, men kan använda kredit, det var anledningen att valde den val. Jag måste ta det lugnt och inte stressa up mig onödan nu. 

I måndags kom hem från Estland resan, det gick helt ok, jag kan inte säga helt att det var fantastik, för att det var inte det. Jag bodde hos A, träffade även han son som har eget och bor i Tallin , men han brukar åka hem helgen när han har tid. Alla dagarna var ute i stan, och även på lantställe som brors familjen har.Det var jättefint och mysigt där. Och var hemma hos föräldrrna med det var mest ledsen och tog för mycket energi. Pappa är gammal, och haft 2 hjärtattacker, som min bror inte viljat berätta innan. Och så mamma, hon börjar bli helt borta med tiden,  hon går inte till läkare, hon ser inte själv hur sjuk hon är. Hon pratar hela tiden om gamla minnena, och minns inte vad hände dagen , veckan innan. Hon minns inte heller att hon tog 2 vaccin, och säger att hon tog 1 vaccin ( covid). Det var jättejobbig att träffa henne, och att se henne. Och att inte kunna hjäpa till, och deras hem, det är fruktansvärt , hur de kan bo kvar där. Hon skulle lämnat pappa för länge sen skulle inte haft någon problem. Min bror försökt hjälpa att hitta en lägenhet men nej, det ska inte flytta, och den hus pappa byggt , det är bara att krossa hela huset, och det kommer kosta en del, och det ansvar kommer får jag och min bror. Dessuton vill min bror att ska flytta hem igen till Estland. Men har mitt liv här och det är dyrare att bo där än här. Och det kommer vara tuffare med tiden att klara där. Och så höll min mamma hela tiden på att hon ska åka till mig, hela tiden. jag bara att du kan inte åka hit, för att har inte plats här. Och så är hon för sjuk att åka, hon kommer inte klara av att resa, hon har problem i benet, hon kan inte gå på asfalten, men hon säger ah det är ingenting. Jag är livrädd för hennes snack att åka hit, vill hon åka bara hit att stanna här. så är hela mitt liv förstört. Jag fick en del pengar av henne med, jag ville inte ta emot det och sade att du kommer behöva pengar. men hon gav inte upp. så tog emot hennes pengar, men har inte kvar allt pengar, använt en del redan där,, och var med J i Malmö., och handlat lite till henne där, och betalade för hennes cykel med. Så var det min resa hem, det var en jobbig resa men håller masken på för det jag upplevde. Det var ingen drömresan ,men samtidigt fick träffa även min väninna där, hon blev glad att se mig såklart. Hon har inte lätt heller, jobbar bara 50 % för att har sonen som har lite problem med tal och hela tiden måste gå hos läkarna. Men träffade honom och han var en glad kille. Jag har inte planerat när ska åka nästa gång, men det kommer vara oftare än innan. Jag varit inte där i 7 år och det var för lång tid. 

Jag jobbat bara 2 dagar i denna veckan nu, igår var på eftermiddagen och träffade helt plötsligt en gammal arbetskollega, en kille som haft ögonen och han är ju uppdagen. Han blev så glad att träffa mig, kom fram och krama om varandra. Han jobbar i restautangen nu , men var i en annan matställe hjälpte en vän. Jag prata med honom, han lämnade Scandic, för att han fick inte bra betalt, och det kan jag förstå. och han jobbade innan 100 % men efter covid gick ner till /% % och det räcker inte. Och samma sak gäller för mig nu, jag vill jobba mer, och nästa samtal med min chef kommer jag säga till, kommer jag inte kunna gå upp i tjänst kommer jag sluta. Och söker redan nu annan jobb ,men det är svårt arr hitta heltidsjobb när man är över 40. 

Nu ska njuta den fina vädret lite här ska se om kan göra här ute nånting. 

 

 

 

Det är lördag, ledig från jobbet, och tar hemma så lugnt jag bara kan. Och det värkte i benen. Jag jobbat så mycket och sprungit runt på jobbet för mycket. Men bara 2 arbetsdagar kvar, sen är det lugnt att åka iväg. Innan tog jag ner bagage och skrivit packningslista. Det underlättar en del , att inte glömma ingenting. 

Igår tog jag min mod och var ute på långpromenad, med J och Chanel, dock J blev panikslagen att det fanns för många muggar så hon stannade i en plats och jag gick runt Torpet. Det var den promead jag och D gick nästan varje dag. Det har gått 1 år och 8 månader när jag gick sist, jag hade inte klarat av det innan. Och nu visste att han var inte hemma och kunde gå ut. Det var jobbigt att vara där igen, det kom minnena upp och gråt en del, men höll mig stark. Jag har lärt mycket om den sjukdom han har och hans liv har alltid varit så sjuk hela livet. Jag måste vara tacksam att jag kunde lämna honom, men han har skadat redan för mycket. Jag tog fina bilderna och fick en fin stöd av mina vänner som verkligen förstår mig vad jag gått genom. 

J gick till jobbet och jag är hemma med C, men ska hämta J sen från jobbet, det regnar idag en del nu. Och ska handla innan det , och har tvtten idag med att göra. 

Idag är jag ledig från jobbet, fick sms på morgonen om kunde jobba i frukosten men tackade nej. För att känner i kroppen att är sliten en del. Hemma har jag hunnit städa, och lyckades även städa bakom spisen, och även avlopp i badrummet. Nu kan ta det lugnt, men känner mig ledsen och så liten. D har tydligen åkt till sin offer. Hans bil var inte på plats igår, och inte hela natten heller. Det kan beryda att han kommer vara borta länge nu, för att tror att hon har semester nu och han klarar inte av sin ensamheten hemma. Jag hoppas att han ska inte hem nu under en vecka här att slipper se honom och kanske han ska hämta även henne hit. Jag fattar inte vilket liv han har att redan ha någon ny tjej, det bevisar bara en sak, att han kan inte ha länge en tjej och han måste byta ut direkt när det är slut. Denna tjej känns verkligen vara sjuk att hon inte sett genom honom , inte än. Men med tiden kommer hon säkert att göra det. 

Redan på tisdag kommer jag åka bort, det är bara helg och måndag kvar nu, men ska jobba en del innan, och måste hinna handla lite mer presenterna. På måndag får jag lön, men kommer att betala en del höga räknngar direkt nu när lönen kommer. Samt måste jag vara stark, och hålla fassaden att inte bryta ihop när jag träffar min familjen.