tiuks

Det börjar gå sakta framåt, men det känns inte helt rätt. Igår var jag ute och hjälpte till att plocka, men känslorna finns där hela tiden, när jag är nära honom känner den starka banden mellan oss, den stora saknaden, jag kan inte bara släppa den, ska det fortsätta att vara så nu hela tiden. Hur det går vidare mellan oss, jag kan inte bara sudda bort det så lätt, som det är för honom. Jag behöver att komma ifrån här så mycket som möjligt, det är inte så lätt. För vet att han är här. Igår kväll var på gym, CC kunde inte komma, jobbade för länge och var för trött. På lördag hon ska träna runt 15 , så kan även jag vara där. Att träna minst 3 dagar i veckan, är bättre för mig. Igår tränade jag på ganska hårt, att jag känner värk i kroppen. På lördag ska jobba på förmiddagen, sen gym . Tiden går snabbare när man har nånting att göra. Jag trodde att det gick bättre än jag trodde, men just nu känns att det blir värre. Att igen ha kontakt med honom. Känslorna kommer väckas i liv igen. Jag vet inte hur jag ska göra vidare, jag vet inte, jag är mer vilse än jag var tidigare. Han tror nu att klarar av allt med honom. Men det gör inte jag, känner att det blir svårare igen. Vi skojade idag om det när jag hade igår korta shorts, och en äldre man stirrade mina ben efteråt, och D såg honom. Jag frågade om han blev svartsjuk, han sade ju att nej. Idag tog vi upp det igen att har korta shorts, och frågade honom om det är ok för honom att ha, om han blir svartsjuk, han svarade ju att nej. Att jag ser bra ut med mina ben, som han bryr inte om mig alls. Jag känner varje gång när jag försöker att bli av med honom, o vi börjar igen umgås, allt kommer tillbaka. Men den tiden som vi varit isår är det extra jobbigt för mig. Jag måste stoppa den här och nu. Men hur jag måste prata med honom att han kan lämna mig ifred. Han sade att han vill att jag ska träffa någon annan, men det kan inte jag. Jag kan inte släppa in någon i mitt hjärta, för att det är förstörd helt. På söndag jag och cc ska till denna sk medium, kanske kommer man får någon extra vägledning hur jag måste gå vidare. Men just nu känner mig extra ledsen. Nu när jag behöver någon i mitt liv som mest.

Jag är ofta så trött. Trött på allt vad händer. ibland har inget att göra. Det är semester, man ska njuta den lediga tiden och hitta på sakerna. Men min energi försvinner så lätt bort. Igår tog en runda i skogen, Och vad hände. Det var rätt skönt att vara ute bara mig själv, satte på min favoritplatsen , tog en bild, lade upp på FB. Gick vidare. Jag hade den känsla redan innan jag kom ut. Att kommer se honom. Han ringde, han hade varit ute med, inte så längt ifrån mig. Han hade tydligen kommit efter mig ut. Han såg bilden och ringde om jag är ute, så gick till honom, satte och pratade, fortsatte en promenad med honom. Det kändes så tryggt nära honom, men samtidigt kom smärta och känslorna tillbaka. Han tänker säkert att nu är vi på samma linje igen, att vi är vänner som vanligt. Men känner inte för det, om jag även innerst inne vill det. Jag känner ledsenhet inom mig, att vara utan honom. Det går inte beskriva hur den känsla känns. Idag han ska ut och plocka, frågade om jag vill följa med, men sade såklart nej. Jag kan inte. Nu har även J hemma hos mig, och vi söker foderhund, men inte hittat något. Men hon skriver här ofta ed några. Det finns några som säljer hundar, vissa kan man tänka , men det blir extra kostnaden, och inte så lätt att resa sen heller. Igår hade hon pratat med sin pappa , och han kan tänka att betala för hunden, att köpa till henne. Jag vet inte än hur vi ska göra med allt Samtidigt skulle det betyda mycket för henne att ha en hund, men det tar extra tid för hunden. Jag vet inte hur ska lösa det. Nästa veckan skulle vi åka till Helsingborg i några dagar. Och sen åker hon till pappan, så skulle hon vilja ta med hunden. Det är massor av frågorna, hur ska man ta den beslutet.

Hemma igen, men hade ingen lust att åka hem. Att komma tillbaka hit gör mig bara så ledsen. Värsta med det att han hade ringt. Jag ringde tillbaka , jajaa han frågade om vill följa med att plocka skräp, och allt drags igång. Jag sade att kan inte/ vill inte. Sen började han igen, varför kan vi inte vara vänner som han och Anneli( i gruppen) är. Sade att det är inte samma sak. Han kommer aldrig komma klara vara utan mig, han vill inte själv att jag ska vara lycklig. Att börja försöka att får ut mig att umgås gör bara allt värre. Jag står fast i min beslut. Jag är väldigt besviken på honom. Och känner när jag träffar honom, att vara nära honom gör det mer ont i mig. Varför måste han jämföra mig med andra. Jag vill leva mitt eget liv nu, och utan honom. Imorgon ska träna med CC. Det känns bra för mig, att komma ut hemifrån. Nästa vecka ska åka till Helsingborg. Sen ska Jennica till sin pappa i två veckor, då har jag min egen semester.

...som börjar med tårarna. Igår kväll skrev honom lite och försökte får ut varför han inte badade. Han skrev att han hade allt annat att göra, men skrev inte mer vad han gjorde. Sen skrev bara att saknar honom, sov go.. Han skrev tillbaka- att han saknar mig med och sov gott. Jag öppnade inte upp hans meddelande, vill inte läsa det igen, och inte heller aktiv på FB. Nu tänker att jag har semester och ska ta det så lugnt som möjligt. Men inners inne är jag så ledsen. Det är svårare att sitta hemma här, det är därför vill åka bort lite. På förmiddagen ska J till bokhandeln och köpa en bok, sen vill hon läsa på bibblan den. Under tiden tänkte jag träna lite. Sen äter lunch hemma, och sen tänkte jag åka till Växjö med henne. Det blir varmt idag med. Redan plus 25 i solen. Jag försöker nu att inte tänka så mycket på honom. Jag känner just nu att det känns svårare för mig, när vi träffar här ute. Nu vet jag att måste vara helt borta ifrån honom, att inte börja sakna honom igen. Imorgon eller på onsdag kanske ska träna med CC. Ikväll skulle åkt till en medium, men skrev henne att åker iväg. Hon förstår mig, skrev henne att behöver komma bort ifrån D. Jag måste vara sysselsätta nu hela tiden att inte tänker på honom. Det kommer vara här nu kanske mycket skrivandet. Jag skrev inte så mycket när jag mådde bättre och det kändes att vi hittade tillbaka till varandra. Det hjälper mig en en del att skriva ner mina tankarna. Nu är vi i Växjö på hotellet . Fick meddelande av Cc. Hon hade träffat D med en ” gammal tant”.på lövmarknaden Hennes barn trodde att det var hans mormor. Jag skrev henne då är det nånting på gång om han är ute med någon så öppet, och skrev att då vet varför han sade till mig att träffa någon annan. Det gör fortfarande ont i mitt hjärta när jag är borta ifrån honom, jag hoppades att kan komma över lättare. Jag vet inte hur jag klarar av det allt med honom. Att känslorna är så starka, kommer någon fråga om honom kommer bli väldigt känslig för det. Jag har aldrig i mitt liv haft så starka känslorna, det känner man. Felet är inte hos mig, felet ligger hos honom. Att andra säger till honom det hur fint vi skulle passa ihop , eller att ge ett chans. Och att han skriver mig att han lämnar mig ifred ett tag till… jag vill inte se honom, jag kan inte se honom i ögonen. Jag ä inte fri hemma, han finns överallt. Jag vill vara i skogen, det kan jag göra bara om han är inte hemma. Han är så dumm i huvudet.

...kallar jag mig just nu....Allt känns bara så jobbigt efter gårdagen. Vi var igår och badade, eller det var bara jag som badade. D klarade inte att bada helt... jag försökte att få honom helt i vattnet men nej det gick inte. Vattnet var för kallt för honom, så ville han åka idag under dagen när det är varmare. Vi bestämde att åka efter lunchtiden. Men ...på morgonen när jag vaknade blev jag igen så ledsen. Tårarna bara kom. Då skrev honom igen och förklarade för det att kan inte träffa honom, och skrev att han såg igår hur ledsen jag blev. Jag förklarade att lämna mig ifred, och att inte komma efter mig när han ser mig. Jag är så trött för allt med honom. Det gör fruktansvärt ont i hela kroppen, det känns för mig så. Hela själen är så djupt sårad. Gråter hemma. Jag har semester, ska njuta av det ledighet, men har nu Vab med J. Och det kan hända att vi kommer få en ny familjemedlem, Hon har kollat upp fodervärd, och kontaktat några redan och fått svar. Det skulle vara för henne något som hon har önskat så länge, men det är att det kostar en del varje månad. Men att vara fodervärd är inte samma sak att äga hunden, utan bara ta hand om och ge mat. Så det känns ganska bra för henne. Hon hittade en hund i örebrö., men det var en i skåne som var lite mindre hund som jag först tyckte om så mycket. Men det var någon som hade redan innan oss intresserad av och som skulle hämta idag, om de ska inte hämta kan vi får den. Kvällen... Jag sitter vid uteplatsen , och skriver här igen om mina tankarna. Idag har låg här på gräsmatta och solat med bikini. Skickade en skojmedelande att han kan komma vattna här när jag är med bikini. Fick svar. ojoj och sen skratt emojs, men öppnade inte upp meddelande och raderade direkt vår konservationen helt. Han svarade på morgonen tillbaka när han vaknat- skrev ungefär att han är ledsen och lämnar mig ifred ett tag till, och sen skrev fasen hur han saknar att umgås med mig. Jag är redan så skadad av honom, att måste bara tänka på mig själv, och bli hel. Det finns ingen vänskap mellan oss. Jag kan inte det. Varje gång vi träffar är jag efteråt så ledsen, att tårarna bara kommer. Saknandet är så stor. Hur kommer det gå vidare det vet inte jag. Igår sade att han vill att jag ska träffa någon annan... det kan inte jag. Det känns att ingen som förstår mig hur stark jag känner för honom, Vi måste vara ifrån varandra så långt borta vi kan bara. Kanske kommer han se det med tiden, att han skulle tagit chansen när han hade det.. att han ser inte det själv. Att det räcker inte med mig. Och varför kan inte jag glömma honom. Är det våran öde vi måste gå genom båda att hitta tillbaka senare i livet. Jag är helt out of order, hela sociala media nu. Jag kommer inte vilja dela mitt liv med mina vänner, min familjen. Imorgon kommer jag och J åka kanske till Växjö, bara att komma iväg lite. Jag känner att klarar inte att vara hemma, att vara närheten av honom tar ut allt min energi, som måste spara tlll mig själv. Jag behöver min egen tid just nu.

Han försöker komma tillbaka som vän. Han började bara skriva och tills slut han ringde. Vi pratade en del, men känner inte alls att vill vara hans vän, att umgås med honom. Han säger att han vill inte förlora mig som vän. Så skulle sluta nästan, han sade att han saknar mig, jag svarade inte tillbaka. Så sade han saknar inte du mig, sade att nej, ah jag vet att du saknar mig. Ok, du kan inte säga( ungefär att var inte hemma, eller var med någon annan) Så började att han vill att jag ska vara lycklig, osv, att hitta någon annan, att bli lycklig. Han sade inte direkt så, men tolkade hans ord. Jag blev väldigt ledsen för det. För att träffar ingen, och vill inte heller träffa någon. Och kan inte se honom , vill inte han någon kontakt. Idag skulle vi hört av sig, men har inte gjort, och kommer inte heller att göra. Inte svara på hans meddelanden heller, har ingen lust. Vill vara med mig själv just nu. även mår dåligt av det. Han tror nu att allt är bra mellan oss, och har kommit över honom, och vi kan umgås igen. Jag vet inte mer hur ska jag prata med honom, att han låter mig vara. Hur dåligt jag mår just nu av allt. Hur illa jag blev behandlad av honom. Det bästa är att inte alls hör av sig, inte alls vara aktiv på fb, messanger. Och inte svara på hans meddelanden, eller samtal. Han vet att har semester nu och var jobbade lite extra idag. Kanske han väntar nu att jag ska höra av sig. Att han vill igen bli min vän, det funkar inte mer mellan oss. Han måste släppa mig och fatta att det var han som gjort allt detta för mig. Han måste se mig längre bort nu. När jag slängde sopor, såg honom långt borta. Han såg mig såklart och väntade när jag kom ut i soprummet. Han började prata med mig, jag hade jättesvårt att se honom i ögonen. Och han tog upp det igen, saknar jag inte honom att vara ute i skogen. Bla bla. O sade att han vill att jag ska vara lycklig och att jag ska träffa någon annan… han sa så till mig. Jag blev ju ledsen direkt. Även sade att kan inte umgås och vara vän med honom att mina känslorna är för starka o h ser inte honom som min vän. Såg att blev ledsen och ville krama mig. Idag pratade att var igår och badade med Jennica och sade att ska bada ikväll med. Men utan Jennica och sade att han kan följa med . Varför vill han följa med när jag mår så dåligt att vara nära honom, så bestämde att runt kl 19 ska åka. Men vill inte höra av mig, jag känner att det är för mycket för mig. Jag klarar inte av honom, han märker det men han vill fortfarande att vara vänner. Jag tycker att det är bättre att är tyst nu, och hör inte av mig alls. Kommer han själv höra av sig… det vet inte. Kanske han väntar att jag ska höra av sig kommer jag inte göra det kommer han lämna mig ifred. Jag vet inte vad ska göra. Det är skitjobbigt att vara nära honom. Han vet nu mer hur jag känner, hur dåligt jag mår när jag nästan började gråta … och att han säger att jag ska träffa någon annan. Tårarna bara kommer. Det gör så ont i mitt hjärtan. Det går inte över, och det är jag som är lidande. Att bli sårad av honom så djupt och nu när han säger och vill att ska träffa någon annan blev mina sår mycket djupare. Nej, jag tänker inte höra av mig nu. Det blir värre igen om ska åka bada med honom . Jag ringde och frågade om han verkligen vill åka o bada. Han ringde direkt såklart. Vet inte att det är kallt vatten.. jag visste att han kommer undvika men fick till slut att han följa med ungefär att toppa fötterna men skämtade o sade att kan hålla hans hand… så han följer med men ska träffa snabbt en vän som flyttar; ( känner henne med, hon som sade honom att vi passar fint ihop o att vi ska bli ihop ..). Så han hör av sig om ca10 min eller sånt. De kommer säkert att prata länge och han kommer säga att vi åker bada … Jag vill ju inte helst åka o bada eller närmare sagt att träffa honom heller. Jag mår varje sekund bara värre o h värre. Det blir bara värre. När han ringde sade han igen ” puss och kram”. .. hur länge kan jag hålla mig, jag ä på väg att bryta ihop närsomhelst. Jag sitter ute nu och väntar när han ska höra av sig. Jag känner mig så sönder, så sliten. Allt har rasat inom mig. Jag vet inte hur länge jag orkar mer. Jag har hållit mig så länge så starkt, men just nu känner mig helt nere. För att vi började skriva igen o h att han kom fram till mig. Det var det största missdag av honom. Varför han kan inte lämna mig, när jag är förklarar samma sak om och om igen.. varför tror han att jag har det lättare nu eller. Det måste bli slut nu. Det finns inget för honom, han har redan gjort sitt, jag vill gå vidare. Han vill inte ha ett förhållande med mig, han kan väl fatta det varför kan inte vara hans vän. Är det så svårt för honom nu. Varför, varför. Nu skulle han redan varit klart med henne och hört av sig. Men nej. Jag ska vänta. Som jag alltid gjort. Nu är det över. Det måste vara över för båda av oss.

Kommer det någonstans gå över. Allt som hänt med mig. Varför är jag ledsen, varför är saknandet så stor. Att hålla avstånd är det som gäller, jag kan inte mer hamna i hans nät. Jag är för honom bara så svag, han ser mig som lättlurad person. Nu måste bara visa mina riktiga jag. Jag kan inte vara ute, klarar inte av hans närvaro. Han är någonstans här. Han är hemma. Igår körde hem och såg honom på väg, han plockade skräp. Vi vinkade varandra, han såg så glad ut när han såg mig. Men det finns inget kvar mellan oss, han har tagit död för allt, det finns inget bro mellan oss, han brände den enda bro mellan oss. Han börjar försöka igen.... precis skickade en bild av oss, och skrev fin bild på oss. Jag såg den men öppnade inte alls meddelanden. Markerar att ser inte den. Det börjar igen kännas så svårt. Allt börjar rasa bit i bit. Men jag måste vara stark just nu, bara att klara mig genom det svåraste tiden.

Det gör alltid så ont när jag är ensamma hemma. Jag har varit borta hemifrån och mått bra utan att tänka på honom. När jag är hemma, kommer allt bara tillbaka. Saknaden är så stor, det känns så jobbigt, men det ska göra ont just nu att bli starkare med tiden. Bara att hålla borta från honom. Jag saknar honom just nu fruktansvärt, det gör så ont inom mig, att kunna vara nära honom. Jag måste komma ifrån honom så långt jag kan. Vi sågs sist i torsdags, så idag är det 4 e dag utan varandra. Jag vill att han känna samma smärta som jag känner. Hur kallt kunde han vara mot mig, hur han lurade mig. Hur han förklarar det till våra gemensamma vänner, att vi umgås inte mer. Allt är bara början. Sakta märker han att finns inte för honom mer. Hur känns livet utan mig. Han valde det livet, men har förstörde det fina som fanns mellan oss. Det finns andra som ser min värde, han som har ett gott hjärta, som letar efter mig. Jag vet att just han finns här ute, någon som att bli kär i på riktigt.

Det är snigelsteg för mig. Jag är helt slut psykisk med allt med D som går genom. Det är rätt jobbigt för mig, men håller mig stark. J är hos pappa, så är jag helt ensamma men har mitt jobb bara. Jag klarar inte av att vara hemma heller. Nu laggar maten snart är klockan 18, ska äta hemma och sen åker till stam till gym. Bilen står jobbparkeringen, bara att han ( D ) ska bli sur och arg, att ser sen att jag är " inte " hemma. Han har koll på min bil, om jag är hemma eller inte. Han ska säkert ut ikväll, säkert till någon hans gamla tanterna. Jag vet att han åker alltid hem , han sover inte över. Ingen meddelande igår, inget idag heller. Han måste vara skitarg på mig, att jag vill vara utan honom. Jag har inte tränat nu över en vecka snart, i torsdags tog en hemmapass ca halv timme, och det känns i kroppen, men känner att behöver träna på gym, och komma ut hemifrån. Igår var hemma hos en arbetskollega som bor här ute på Verk, hade trevlig med henne. Imorgon blir personal möte och sen lite fest, äta ute. ha trevligt. Nu ska jag äta min middag med ett glas alkoholfritt cider, sen ska packa väskan och sen gym. Det känns bra att planera sitt eget liv. Mitt liv, mitt val, min beslut. Utan honom. Utan D.

Det är som det känns med D. Igår sade att vi behöver prata, så gick en runda i skogen. Vi stannade vid klipporna och började prata. Jag frågade vad han vill av mig. Han vill fortfarande vänskap med mig, men sade att jag är fast i mitt beslut och han måste acceptera det, att han måste släppa mig. Så sade ungefär varför vill jag kasta bort vår vänskap, att har jag ingen värde hos honom, förklarade igen samma sak det kan inte jag, mina känslorna är för starka och kan inte fortsätta vänskap. Han bara bla bla, så ungefär fråga mig om vill bli ihop med honom. svara då hela tiden. Till svarade att " ja" Så kommer han att jag är så svartsjuk att hela tiden kolla på honom när han inte hemma. Så sade mig om jag kan acceptera det att han träffar sina tjejkompisar, när vi är ihop. Ja han träffar de bara, han har ingen sex. Jag sade inget tillbaka och kände att han ska bara gå. Så gick han. Jag skulle förstått om han sagt att han träffar sina vänner, men han sade tjejkompisar och sen att han inte har sex med de. Varför skulle han vilja träffa sina tjejkompisar när han är tillsammans med mig. .. Senare på kvällen ringde och prata lite till men inte mycket om detta, han bara love u och väntar tillbaka att svarar love u, sen sade han ungefär hör av dig att han finns här , puss och kram. Det var det sista vad hörde av honom. Inte hört inget från honom, vet att han varit i skogen hela dagen och fixat ved. Så att han är helt trött. Jag kommer inte höra av mig, och skriver inget mer till honom. Han klarar inte av att vara utan mig. Han vill ha mig kvar som en reserv, han fattar inte att det funkar inte såhär med mig. Han vill bara utnyttja mig, igen. Han 'är samma som innan, även jag hoppades verkligen att han har förändrats efter op. Han fortsätter att jaga tjejerna, han kan inte behålla ingen tjej i sitt liv.

Igår skrev honom på kvällen bara att hoppas det gick bra hos läkare och han misstolkade det direkt. Han svarade att det gick inte bra. Jag åkte att hämta J sent på kvällen när han ringde och vi började prata. Han sade att det var jobbigt med röntgen, det gjorde ont för honom osv osv. Sen när kom hem var han ute vid parkeringen och plockade skräp. Jag skickade J in och pratade med honom. Han kom direkt att kramas, och fråga hur det kändes. Jag svarade ärligt att det gör ont och är jobbigt. Sen sade att Pernilla( hans en av bästa vänner med) som flyttar härifrån nu hade sagt honom att d D , jag tycker att du ska bli ihop med mig... jag började skratta och sade det tror inte jag , sen sade han vi kan ringa henne, men klockan var sent. Vad är det nu som händer. Vi kramades och jag kom in. Idag sågs vi med en kort stund, han bara kramas och säger hur mycket han saknat mig osv osv. Sen när jag började gå sade får jag pussa dig till kinden, jag sade nej , det får du inte. Det här en nästa fas i det hela för mig. Han försöker får mig tillbaka genom att nu vi ska bli ihop. Jag ger inte så lätt, och han måste flytta berger och skogar att nå till toppen att får mig. Jag vill att han ska kämpa nu om han verkligen vill mig tillbaka. Men det kan vara en fälla . jag vet inte, men jag behåller min avstånd så långt jag kan bara.

...kom hans meddelande--- miss you. Jag svarade om han skickade fel. Det gjorde inte, det var riktad till mig. Frågade hur jag känner. Jag skrev bara att mår bättre an innan. Sen ville han prata men somnade. Han ville prata om vår vänskap. Ungefär har han ingen värde hos mig som vän, bara värde om vi skulle varit ihop. Hur kan jag överge honom. Jag förklarade igen samma sak, jag klarar inte av vänskap mellan oss, så frågade om det är för mina känslorna, svarade ja. Sen skrev han - ok, fasen hur jag saknar dig. Jag svarade inget tillbaka bara raderade bort hans meddelanden. Jag skrev honom även hur dåligt jag mår, att har en falsk leende i ansikte. Han har inte mer skrivit, och tror inte att han gör det heller. Han måste vara så nere nu fortfarande. Att han har förlorat mig helt nu , bara för att han låt komma fram de sk känslorna som han hade . Och sen kasta bara bort mig. Som en leksak. Han har ingen som jag varit för honom och han kommer aldrig träffa någon som jag var för honom. Denna gång går det inte reparera. Det gör så ont inom mig, allt har rasat ihop i tusen bitar. Jag försöker att vara stark. Nu gick jag med Tinder, det finns några som skriver, jag känner inget intresse för de.

Idag är det exakt för en vecka sen vi bråkade. Igen. Dagar efteråt har varit för jobbiga, när de var svåraste dagarna i mitt liv. Men med tiden känner jag mig starkare, när allt börjar falla på plats. När jag ser livet annorlunda. Vi har inte setts varandra en hel vecka. Om han skulle verkligen känt något så stark för mig skulle han kämpat för mig, men jag betyder ingenting för honom mer. Livet går vidare nu, utan honom. Jag har stängt av mig inuti, och känner att behöver läka mina sår nu och bli frisk av honom. Han var mitt livs kärlek, en det var inte jag för honom. Meningslös att vara vara vän med honom. Jag sitter hemma hela tiden, rädd att se honom här ute. Igår kunde gå ut en liten runda när såg att hans bil stod inte ute. Då kan jag andas ut, han kan vara överallt här. Vet att han ska ut med gruppen.Jag skrev med en ny medlem i gruppen, hon låter en trevlig människa. Jag har öppnat upp mig för henne, för att de har nyligen blivit vänner, men litar på henne mer än D. Hon vet en del om honom, och tycker att han är en dålig människa att spela med mig. Han varit även med henne bråkig, tjafsat i lördags förre veckan. Att hon ska vara med ute, men hon har problem med ryggen. Och han bara kör på med henne. Tiden går vidare, jag känner mig väldigt ensamt och besviken såklart. Men han har lämnat mig för länge sen. Att hålla kvar mig är meningslös. Han är borta från mitt liv.

Alla mina sår efter D är kvar. Ingen kontakt av honom i tredje dag. Skrev honom i måndags -tack att du lämnade mig ifred. Fick svaret att försöker, tänker på dig. Det var det sista vad han skrev mig. I tisdags såg honom köra bilen när jag kom hem , han vinkade mig. Det var inget efteråt. Jag blev orolig om han bara handlade kunde han ju köra hem och plockat upp mig, och kört hem. Men han åkte inte tillbaka. Jag tror att han hade läkartiden. Igår såg hans mamma köra till honom. Hans mamma är alltid hos honom efter det vi bråkat. Det är alltid så, som hon har så synd om honom. Jag och han har inte setts nu i flera dagar, jag vill ju undvika honom, jag vill inte träffa honom. Han vill inte heller träffa mig nu. Nu i helgen han planerat en uppdrag med gruppen, han räknat att jag ska vara med, men inte mer när vi är ovänner. Jag vet redan vad kommer svara om han kommer höra av sig nu. Han är som ett barn fortfarande. Han kommer vara ensam hela livet, det finns ingen tjej/ kvinna som vill leva med honom. Nu har hon ju de äldre tanterna han har sex, de är säkert vana med impotent man, som D blev efter op. Han haft sex även med yngre, men de klarar inte av sex med honom. Men att han nekar allt till mig, han vet inte att jag vet allt om hans sexlivet. Det finns inget mellan oss kvar, allt är död. Han är borta sakta från mitt liv. Jag mår bättre utan honom, han har skadat mig för mycket. Han tror säkert att det är period för mig, att är sur och arg på honom. Att snart är vi tillbaka hos varandra. men det kommer inte hända mer. Jag är värd någon mycket bättre.

Igår började igen bråk med D. Denna gången är det slut med allt. Jag försökte förklara honom att avsluta våran sk vänskap, som han säger vi har haft hela tiden. Han erkänner inte att vi hade ett förhållande att vi hade våra drömmar, att bli ett par. Han skrev att det var ju för två år sen, och sade att vi var aldrig ihop... Och att han vile skaffa barn med mig, men får inga fler barn så är inte jag mer intressant för honom. Han kan inte erkänna sina fel, hur han använt mina känslorna, hur han bara ljög rakt in i ansikte. Vad har jag offrat för honom, att litade på honom och trodde på honom. Allt var bara ett spel för honom. Och nu tycker att jag är labil. att jag har psykoser hela tiden, att vi är bara vänner. Jag säger hela tiden till honom, att kan inte vara hans vän mer, att kan inte styra mina känslorna. Att lämna mig ifred, nu har han blivit tyst och lämnat mig i fred. Det hoppas jag. Vi släppte i fredags kaninerna ute, det var sista gång vi sågs, vi kramades. Jag har hållit mig stark , men han försöker trycka mig mer att må värre. Han har gjort sina val, och det gör jag med, att väljer bort honom i mitt liv. Han skrev sist att han är förbannad på mig, varför han ska vara förbannad på mig. Han kan inte vara utan mig, det handlar bara om det. Han behöver mig i sitt liv, att hålla mig som tjej nr 2 i reserv. Det har gått sista månaden, jag hållit mig stark , men nu känner jag mer och mer, att kan inte ha honom i närheten av mig. Han var mitt livs kärleken, vi har en stark band mellan oss, men han kan inte se det. Han känner inget för mig. Han är död för mig. Jag skrev inget tillbaka , öppnade hans gård dagens meddelande. Skriver jag tillbaka, kommer han kasta mig mer om sina lögner. Jag skrev nånting men hann radera de meddelanden innan han läste det.