tiuks

,...mår jag inte alls bättre. Vissa perioder blir väldigt ledsen, även på jobbet, men visar inte de känslorna. Hela mitt liv är upp och ner vänt. Jag läser hela tiden nånting nytt om narcissism och det stämmer med honom, hans beteende. Jag beställde en bok som ska komma imorgon. Det finns många andra som haft relation med en narcissist, när man lämnar den giftiga relation går man genom en trauma, och människor är olika hur de kommer över den. Jag vet inte ibland själv varför jag slutade inte den tidigare, varför jag låt det ta så lång tid. Men försökt många gångerna men fallit alltid tillbaka. Och det är vad en N gör, den maktspel, lögnen, visa kärleken. Allt det fanns mellan oss. Och när jag satte min fot och fick emot honom, knäckte det honom. Han trodde inte att det är jag som kunde avslöja honom, han hade direkt plan b. Han förberedde det ju för en månad sen, när sade att vi ska hålla avstånd. Då träffade han henne, men det blev för mycket för honom när jag lämnade honom, hade han henne att luta sin axel. Och att hon direkt var beredd, och att hon tror på honom. Nu är hon hela tiden här hos honom. Hon tog min plats. Igår kom hem och såg de köra fyrhjulningen, de såg mig komma. Sen kom jag ut parkeringen att skotta snö i bilen, för att trodde att hon skulle åkt hem. Sen såg de utanför hans ute prata med Barbara, han säkert ljög ihop om mig hur dåligt och elak jag är. Jag var i parkeringen , sen körde de till parkeringen att han ska lämna nånting i bilen. Det var bara att jävlas med mig, att visa de ihop. Men brydde inte om det. Jag vet att han trodde säkert att jag drar igång nu när såg de igen tillsammans. För några dagar sen märkte en märklig sak. Hans mamma hade blockerat mig på FB. Tydligen hade han berättat nu efter en vecka om mig, och såklart hon tror ju sin lilla sonen, som alltid har rätt. Men hon måste känna skam inför mig, hon måste väl se det själv , att han är en N. Men att inte erkänna. Det är säkert anledningen att han kan inte behålla ingen kvinna i sitt liv. Jag kämpar med hela min själen att överleva det. Jag räknar dagar, jag räknar veckor, när det tog slut mellan oss. Att jag kunde inte se de tecken, jag såg de framför mig, men jag trodde honom, jag litade på honom , för att han hade satt fast inom mig. Allt kärlek, vad jag kände för honom var bara falsk från hans sida. Hur kunde han vara såhär mot mig. Jag var lätt för honom, han lärde mig innan hur jag är, hon märkte att jag är känslig, svag inom mig. Det finns för många frågorna som jag frågar mig. Men jag kan inte skylla på mig själv att det var mitt fel. Det var det. Felet ligger hos honom, och jag har synd om honom. Han kommer inte förändra sig, han fortsätter samma liv som han brukar göra. Jag har i allafall varnat henne , han har säkert pratat om mig vad jag skrivit honom. Men undrar om han sade även det att jag kallade honom narcissist ... det kan han väl inte avslöja för henne. Så kommer hon undra om jag hade rätt. Det är inte mitt liv, det är hans liv. Jag lever mitt liv, utan honom. Men det blir tufft att se honom här ute, men för mig är han luft.

Jag räknar att söndag var det sista dagen vi hade kontakt. Det har varit så fruktansvärt vecka för mig. Att kunna gå vidare med livet utan honom. Jag har inte sovit hela natten flera dagarna, bara max 3-4 timmar. I tisdags bröt ihop framför min chefen, tårarna bara kom, hon kom krama om och frågade om jag vill prata men sade att jag har ingen energi för det. Det gick över, men den känsla finns hela tiden hos mig. På fb gick med olika grupper, och fick skriva av mig och stöd därifrån, det är tufft tid även för mig, att vara fast hos en person som har manipulerat mig, använt mig bara vad är bäst för honom, alla hans lögner. Och det kommer inte ta slut här, han kommer säga /berätta om mig i sin version och smutskasta mig alla bland mina vänner han känner. Alla kommer lyssna mig, och tro på honom. Det är inte många som ser genom honom. Jag försöker leva en dag i taget, och släppa det och bara tänka ofta säger till mig" det var inte mitt fel". Att vara stark är inte min starkaste sida, han känner mig och vet hur känslig jag är, att han fortsätter att skada mig. Genom att hans kärringen är hela tiden här hos honom, känns att han vill se mig ute att jag träffar de här ute, men undviker allt med det, Jag är ute bara med Chanel, Dessutom började åka buss, så att kör inte varje dag bil nu. Jag har kontakt med Anneli( som är med i gruppen), hon känner honom ganska bra och kan se genom honom. Hon vet en del , vad vi hade med Daniel. Det värsta för mig är att jag saknar själv honom, men det är den känsla när han kom nära mig, satte han sin gift inom mig. Han var så giftig för mig, hela tiden, hela de två år när vi kom så nära till varandra, att ge hopp hela tiden, ljuga att han träffar ingen , att han ska inte in i relation när det inte leder att få barn. Och nu helt plötsligt kom den kärringen som ser ut minst 55, men är 47. hon får ju inte heller några fler barn. Jag fortsätter att vara stark att leva mitt liv, och sakta bygga muren att han aldrig kan komma tillbaka till mig. Aldrig i livet

Jag har haft sista dagarna de jobbigaste i hela mitt liv. I fredags skrev vi med varandra, så mycket elakheter han skrev till mig. Den kärringen hade tydligen lagt upp allt fram honom, vad jag skrev henne och att hon ska vara försiktig med honom. Jag skrev allt til honom, och skrev faktisk hela sanningen att han kommer inte hitta någon kvinna att vara med, alla lämnar honom med tiden och alla hitar nya bätter män, att han kommer vara ensam utan, kvinna , utan barn i sin koja. Det var det sista jag skrev sen blockade honom och håller mig fast med detta. Vi är ingenting för varandra, kommer han våga fråga tillbaka gruppklädena, kommer jag tvinga honom att lägga upp inlägg, avtackning på gruppsidan, sen kan jag lämna tillbaka kläderna. Men tror inte att han vågar mer att kontakta mig. Jag försöker vara stark, men känner mig så svag, så ledsen för allt, offer är jag som han manipulerade, misshandlade mig psykisk, ljög alltidn, skickade dubbla budskap. Och sen skyller han allt för mig. Han kommer snart förstå att jag hade rätt med allt, han kommer bli ensam snart igen , och kommer snart söka upp mig, men då är det redan försent. Att han växer inte upp. Jag är osäker om han märkt att jag gått ur i gruppen. Jag såg i gruppen att hans kärringen gillat inte alls inlägg när jag varit med. ..OCH hon är moderator..sjukt beteende. Jag bryr inte om honom, inte om henne heller. Hon kommer märka med tiden och sen hans andra sidan. Hur han är inuti, att han har inga känsloliv, ingen självinikt, självtroende är noll. Han kommer aldrig att växa upp. En ledig helg som blivit mardröm. Men det finns ljus i tunneln och den tunnel mot ljuset vägleder mig rätt vägen. Han är borta från mitt liv, jag kommer aldrig mer se mot honom, är han ute någonstans kommer jag inte " se". Nu ska börja städa hemma, senare ska åka till stan och träna, innan hämtar Jennica vid stationen.

Varför det måste vara jag som måste bli behandlad såhär. Han har ihop med en annan , kan vara ca en månad . Som kom mellan oss. Jag skickade meddelande med bilderna att han söker nya redan, sen blev den kärringen tyst. Jag kunde inte sova hela natten och varit så nere hela denna veckan. Igår blev så arg att lade upp i händelsen han och jag på en bild. Hur lyckliga vi var men skrev sen när livet vänder och sen började det komma massor med hjärtan, och gilla upp. Fick nästan 80 visningar, även hans mamma gillade den. Tills idag halva dagen när inaktiverade mitt konto, igen. Men nu är jag tillbaka, jag väntar när jag kan helt blockera honom bort. Visar jag att inaktiverat konto kommer han tänka att jag är svag. Idag kom hem, parkerade bilen...såg honom med tjej vid bilarna, besöksparkeringen, såg inte så mycket, lite korthårig, det kunde inte vara den kärring. Sen helt plötsligt var de borta, de satte i hennes bil. Han ville tydligen inte visa sig, och sen var ute med Chanel l och de gick till Daniels port.... Han har redan lämnat mig för länge sen, men att avsluta det allt såhär. Och igår skrev han att han saknar mig varje dag och vet att jag gör det, och att kommer finnas i hans hjärtan alltid. Jag kom hem och bryter ihop, tårarna bara rinner..snart kommer Jennica hem. Ikväll hon ska ut med sin bästis och sen sova över, imorgon ska hon åka till sin pappa, och komma hem på söndag. Just nu känner mig s¨¨åååå ledsen, jag skrev igen till CC, om kommer överleva helgen, och haft en skit veckan. Hon inte haft tid att prata såklart. Jag känner mig helt färdig med allt. Hur det allt går nu utan honom, det är fruktansvärt att vill inte alls att vara hemma här. ...och hur kommer överleva imorgon och hela söndagen med. Jag är livrädd.... Jag kunde inte låta bli, men lyckades kolla biluppgifterna och kom fram att det var den kärringen som är på besök hos honom. Jag fick svar av CC, att kämpa på , sova ut , träna, vara ute, han ska försöka ringa mig under helgen att vi kan prata. Men känner mig just nu som halvdöd. Snart kommer Jennica hem och måste gömma mina tårarna , hon ser att jag är ledsen och gråter ... men har inte förklarat henne varför jag är ledsen...

Nu är det allt över med D. Jag har tagit ett beslut i måndgas, när fick veta att han söker någon ny att ha ett seriöst förhållanden, och att skaffa barn med. Han har gjort sitt val, först blockade jag honom men efter några timmar senare tog bort. Men vi är inte mer vänner, han hade tydligen inte märkt. Så skrev honom ett vänligt sätt, men han kommer igen att han är besviken att jag överger honom och inte kan styra mina känslorna. Och då tjafsade hur ledsen han är att jag kunde inte skaffa barn med honom o det var därför han kan inte bli tillsammans med mig. Bara för det. Jag skrev honom om det är äkta kärlek går det fixa , men inte för oss. Så slutade vi igen att skriva med varandra. Han bara tackade för det vänskapet, och sade ta hand om mig. Efteråt kom med sina gruppgrejerna,men orkade inte mer läsa de, så tryckte bort hans sista meddelande. Jag känner fortfarande mig så nere, och vissa stunden bara tårarna rinner. Vi är alltid hittat tillbaka till varandra. Hur många gånger har vi bråkat om det allt som vi går genom. Det är fruktansvärt känsla inom mig, ser han inte verkligen nu att vi var menade för varandra. Jag går vidare med mitt liv, och verkligen försöker vara stark för det. Det svåraste att har ingen att prata om det. CC ringde i söndags, men hann inte svara, o sen hon svarade inte när jag ringde. I måndags skickade bara en snabb sms att blockade D, o kanske kan prata senare. Men hon ringde aldrig upp. Jag vet att hon är alltid upp med eget liv. Jag vet inte om hon börjat träna igen, men hon kommer säkert höra av sig. Just nu är det bara hon som förstår mig.

Jag är helt krossad igen i tusen bitar... Vi har inte haft någon kontakt hela veckan, han försökt får mig ut o träffa men har inte haft ingen energi. Igår ringde han och började bara prata som vanligt, jag hade kommit hem och somnade, för att var helt trött. Han bara att han är med fyrhjulning utanför sitt hus, och ville att ska hjälpa honom att ta säckar med bark, jag sade att han kunde själv göra det. Sen han skulle pumpa däcken för fyrjkulning, men behövde min hjälp. Han bara kunde inte låta bli mig, så att fick gå ut o hjälpa honom, han fick hjälp att bära en säck bark till förrådet, och hjälpte pumpa, men det funkade inte . Så bara ville komma hem. Han försökte inte alls att krama mig, jag fick gå hem, fick ingen puss o kram, sade bara att jag ska inte vara sur på honom. Jag sade att jag är inte sur. Senare när var hemma , bröt ihop helt, började gråta igen. Så skrev honom att det var jättejobbig att ses, och då var det allt igång igen. Skriva långa meddelande, han bara fortsätter att han vill bara vänskap med mig, och han vill inte ha förhållande med mig, osv osv. Jag tog farväl och sade igen att släppa mig iväg. Sent på kvällen kunde han göra det, men han tryckte fortfarande ner mig som att han inte gjort något fel, Jag kunde inte alls sova hela natten, och varit så nere hela dagen. Även idag vi skrivit. Så skrev ungefär att han kommer inte må bättre utan mig i sitt liv, och kommer sakna mig. Senare nu skickade nån klipp, och skrev som de är för oss, och han kommer sakna mig. Jag har inte öppnat upp denna meddelande , känner att det blir bara värre, att han skickar meddelanden att han kommer sakna mig osv. Igår kom även min avläsning av Tereres, en medium som kan känna , se sakerna. Hon fick en bild av mig, och skrev allt som händer i mitt liv, hon skrev att hon tror att jobbar inom restaurang, hotell och är team leder,, och jobb tar allt min energi och hon såg att jag kommer hem efter jobbet och så trörr. Mina chefer kräver så mycket av mig, och jag måste sätta stop för det. Att jag behöver återhämting. Sen skrev att saknar någon att bry om mig, saknar kärleken, närheten, allt stämmer . Sen skrev även att jag har fått sviken i kärlek i förlufta, och att jag ska släppa jobbet och ska tänka på min privatliv. Jag blev gråtvärgig när jag läste allt, hur rätt hon skrev till mig. Det kändes bra att läsa om det, men samtidigt var det så läskigt att läsa. Jag försöker tänka på mig mer, jag har ialla fal börjat träna nu mer, två dagar i veckan är plan. Men CC är helt slut och kan inte träna alls, och sist pratade med henne, hon kanske är sjuk med nu. Så har jag själv varit på gymmet, och det känns faktisk bra i kroppen. J är hemma nu igen, och kanske ska till sin pappa igen nästa helg, Och sen varannan helg hos pappa. Vi har inte än bestämt nånting, men det bup som bestämmer tydligen det med. Så om hon ska nästa helg till pappan, så kanske kan jag samtidigt åka iväg och bara slappna av. För att känner att det är så jobbig här hemma att vara. Jag har inte kunnat gå till skogen redan i två veckor, jag kan inte gå. För att han finns överallt, Jag känner just nu att vill inte alls att höra nånting av honom, jag vill inte att hon skulle komma tillbaka. även han försöker,