tiuks

Jag tar bara småsteg framåt. Tiden går som vanligt. Inte hänt så mycket sista tiden. Igår tränade med Cc , vi pratade lite. Mest om D. Hon förklarar ju hela tiden att han gräver sin egen grav , När han träffar någon ny hela tiden. Han kommer alltid att vara ensamma. Han är fortfarande borta på kvällarna, men han är hemma på nätterna. Det känns att varannan onsdag sover han över hos henne. Det som jag tänker hela tiden nu, att varför han är varje kväll hos henne. Hon måste ju inse att det är något fel att han åker till henne hela tiden. Och att han " skadar" mig med det att visa mig att han är inte hemma på kvällarna. Jag tar det fortfarande hårt men har försökt mer tänka på hans sjuka beteende. Jag undviker honom här ute så mycket jag kan, inte sett honom nu hela veckan. Men tänker för ofta, när han ska visa henne här ute. När tänker han gå förbi mig här ute. Jag funderar det s¨å ofta. Han vill ju att jag ska bli ledsen att se honom med någon annan. Säkert. Men jag har gjort mitt val redan och det finns någon annan för mig här ute. Igår kväll igen.. när jag kom hem efter gym gick ut med Chanel. Vi såg Loke med denna norska killen, och han kom fram. Vi pratade lite. Han frågade om jag var i stan, fattade inte vad han menade om han menade nu eller under dagen. Jag sade att var i stan och tränade. Och sen han sade att trodde att jag ridade, att hade häststövlarna. Så skrattade båda två. Han är trevlig, och vill prata. Hundarna är så glada att se varandra. Han berättade att han ( Loke) vill hela tiden gå förbi oss här. Att han vill tydligen träffa Chanel. Så skojade vi att nu är de flickvän, pojkvän. Jag får en känsla med honom, att han kanske är intresserad av mig, men han har ju sin flickvän. Allt är möjligt med tiden.

Jag kan inte än släppa honom, det har varit jättejobbiga dagarna. Han är ofta borta på kvällarna, igår han kom inte alls hem. Nu idag såg hans bilen. Det är så svårt att ta in det hela, att han gått vidare och denna tjej fortfarande ser inte genom honom. Han lovebombar henne just nu så länge när hon är fast i honom. Det är en mörkhårig tjej, det måste vara hon som jag såg ute. För ofta tänker jag när kommer jag se honom med henne här ute. Han är livrädd att träffa mig här ute med henne. Han är livrädd att jag kommer säga någonting till de. Jag vill gå vidare men vet inte riktigt hur, jag kan inte träffa någon annan, jag kan inte låta någon komma för nära mig heller. När jag tränar på gym, finns en kille som ser ofta till mig. Han ser ut inte mer än kanske 30 år bara. En gång han frågade nånting och vi le mot varandra. Han är ofta på kvällarna där. Men jag kanske bara inbillar mig, med honom. Sen finns en kille som fixar hissarna på jobbet, har haft ögonen för honom länge. Vet inte om vågar nästa gång säga nånting, men har funderat att säga nånting. Han är inte ensam och det blir svårt. Det är de två som är i min väg just nu. Men känner mig för trasig att börja nånting med någon. Men det känns bättre att hitta någon och gå all in, och visa mig här ute med någon faktisk. Men det är det att kan inte gå vidare, mina känslorna har inte försvunnet. Tänker på D fortfarande så mycket. Tänk om. Men det kommer aldrig bli vi, han kommer vara ensam hela livet. Hans kvinnorna kommer och går hela tiden. Han tror fortfarande att hitta någon. Han är för sjuk att behålla någon i sitt liv, han klarar inte av det. Och ingen kvinna klarar inte av honom , hans sjuka beteende heller. Jag vet att när han träffar någon går han ute på Fb snabbt att vara i förhållande. Men inte än han gått ut. Den stackare han haft nu, måste vara länge än en månad. Han är ofta i förhållande efter ca tva månader. Så vem vet snart är han inte mer singel. hahah hur länge kommer det hålla. Snart kommer även det spricka. Jag försöker nu mindre att se honom, hans bil och se honom som är en död människa.

...är jag fortfarande efter 4 månader. Igår var ute med A och plockade lite skräp, det blev för mycket. Ingen av oss trodde att det kunde bli så mycket. Hon pratade om D lite. Ungefär varför jag hälsar inte honom.. Det var den kväll när jag såg honom ute, och han hälsade, jag hälsade tillbaka men tydligen hörde han inte mig. Nu är han tydligen sur på mig att jag inte hälsar honom. Att han hälsar alla som bor i området. Fattar inte varför ta det upp med A. Såklart att hon ska säga till mig. Man blir så arg att allt ska gå genom andra. Sen hade blivit " kaos " den sista röjningen och grillning. Jag berättade till Bettan ( vi är ute ofta med henne ) hon blev arg att D frågar inte henne, att hon skulle kunnat vara med iallafall grillningen. Men nej, han har egna favoriter som ska vara med. Så hade han såklart frågat vem berättade , men hon avslöjade inte mig. Hon sa att A, och sen blivit överraskad att de pratat. Vet inte vad är det för fel på honom. Så hade han även kallat oss nånting djungel , att vi är ute och plockar själva. Bara att vänta hur kommer han reagera när B berättar att hon tänker inte betala gruppavgiften. Jag känner mig ju fortfarande traumabunden, jag försöker vara stark, men det är inte alltid så lätt. Tankarna kommer och går, men det är ofta när jag ser honom ute, när jag mår som värst. Nu undrar jag hela tiden när hans " supply" ska hit igen. Helgen var han hemma hela kvällarna, men tror att fredag var han iväg igen. Han är sjuk, han är inte helt frisk, det är en del av mina vänner som sagt det. Att gå vidare är inte så lätt. Helgen höll på på Tinder, fick skriva med några killarna, men klarad inte av. Jag kan inte, jag är inte fri, och att någon säger mig att träffa någon det sårar mig mer. Jag tänker ofta på Therese som skrev budskap sist mig, ja kan inte släppa det att kommer träffa någon via jobb.

Allt går upp och ner. Med D. Det känns fortfarande jobbig, och undviker mer honom nu. Inte sett honom nu flera dagar. Igår var hans bil borta i flera timmar. Idag var de ute i skogen och eldade, länge. Han inte varit hemma vid kl 16 tiden, jag kom hem efter klockan 2 såg hans bil vid skolan. Jag kan inte sluta att se hans bli. Han är sjuk och hon kommer säkert se honom genom, men frågan är hur lång tid det kommer ta. Igår var ute med Chanel, skulle komma in och såg hans mamma, försökte komma snabbt in men lyckades inte. Chanel stannade och började stirra mot henne. Hon gick, såg hennes blick, hälsade henne, hon hälsade tillbaka men såg i blick skam, ilska... Säkert hon sade till D sen att vi mötes. Meningslös att prata med henne heller. Det är hennes son som är sjuk, inte jag. Undrar om D slängt alla mina presenter han fått av mig? Det gör jag, hittar jag något mer hemma, kommer jag slänga bort så fort ser något. Det har gått i fyra månader, och fortfarande känner mig nere. Idag började gråta igen, sakna honom, alla de sk fina stunderna.. Men har ingen annan val att gå vidare.

....kom chocken. När jag körde hem när varit och handlat på kvällen. Jag såg D och en tjej vid parkeringen, såg långt håll. Och när jag körde förbi de tittade inte alls ditåt. Jag fick sånt klump i magen, att nu har han hämtat hem någon. Jag kom ut i bilen, och sen de var borta. Jag skulle sett de gå mot hans hus men såg absolut inget. För tror att han tog annan väg hem, via tvättstuga håll. då skulle jag inte sett de. Han måste varit livrädd att möta mig med någon annan, han blev rädd att jag kommer säga nånting. Jag såg bara att hon hade mörka hår. Senare på kvällen blev jag såå nyfiken, vem det var då. Kollade upp, tror att det var hennes bil, en 46 åringen från Helsingborg. Så var jag helt säker att hon stannar hela helgen här. På morgonen vid kl 7 tiden var jag ute, bilen var borta. Så började undra, om hade kollat fel, men såg bara 2 nya bilarna på kvällen, en var en gammal man, och en hennes bil. Jag minns bilarna som står ofta där. Så såg en annan bil stå där, kollade upp denna, var en 27 åringen Spandelstorp. Hittade henne på Fb , hon var mörkhårig med. Nu vet inte om det kunde vara hon, men hela tiden tänkte att såg inte hennes bil igår stå där, eller missade jag. Det konstiga att bilen var borta. Blev det nånting mellan de att hon åkte härifrån. Det kan vara vadsomhelst. Det sjuka D söker ju till äldre mest, och vem skulle acceptera det att han träffar andra samtidigt. Han vill inte ha något seriöst förhållande, han vill ha sin frihet. Han måste vara sjukare nu efter cancer verkligen. Svårt att förklara. Men försöker hålla mig stark, när kommer se henne här ute med honom. Jag har redan tänkt länge vad kan säga om D kommer hälsa mig här ute och hon är med. Han är inte frisk. Det finns redan många som märker det.

Det börjar kännas värre och värre. Att kunna släppa honom, han finns överallt. Jag får ångest när jag ser hans bli, när jag ser honom. Nu har jag märkt sista veckorna, att han är inte hemma på kvällarna. Men ser alltid hans bli på morgonen. Jag vet att han alltid åker hem, att han sover hemma. Men igår var han inte hemma. Han har sovit över hos någon... jag fick sånt klump i magen när jag såg inte hans bil på morgonen vid parkeringen. Det sved i hela kroppen. Jag vill att det går över, att släppa honom. Det är fruktansvärt känslan. Hans ex Helena inte godkänt vänförfrågan, hon vet inte vem jag är och vad det kan handla om. Jag måste kunna prata med någon, att bara skiva av sig . Någon som vet vad man går genom. Nu tänkte att det är ju Miranda, läste hans inlägg länge sen, och hon gått genom nästan samma sak, hans ex är granne med henne. Det hade gått ca tre månader innan hon träffade D, när hon skrev desperat där. Jag skrev henne om hon har lust att bolla lite och hur hon gått vidare. Jag nämnde bara att jag sitter i samma situation. Men vet inte om hon kommer svara mig. Men hon svarade tillbaka, och hon kan ses någon dag gärna att prata. Och hon skrev att hon trodde att vi pratar med varandra, med D... Jag säker tips ofta i Fb gruppen, när jag känner för det. Och allt stämmer med honom, han har narcisstiska drag. Men varför det går inte släppa honom, det gör så ont i hela själen. Jag mår så dåligt för det. Jag gråter varje dag, vissa dagar är jobbigare, vissa klarar jag bättre. Det tar tid att bli fri, men vill släppa honom, och inte mer tänka på honom.

Idag har varit extratufft. Jag sett honom i tre gånger redan. Först när jag gick ut, han körde förbi. Sen ute med Chanel , han satte i bilen. Jag försöker ofta att kunna möta hans blick, men inte kunnat lyckats. Och nu iväll, när han körde iväg. Idag var dagen när jag tog en långpromenad ensam, tog bilderna, men det var så jobbigt, jag grät nästan hela tiden. All de stunder , alla de minnena som vi haft. Det skär i hela mitt hjärtan. Det går inte över, de sår finns kvar fortfarande. Jag önskar att kunna gå vidare, men det är så svårt med allt med honom. Jag saknar honom så ofta, vill bara gå fram och krama honom, söker svar på mina frågorna fortfarande. Varför valde han mig, trodde han inte att jag kunde avslöja sanningen om honom. Det känns att det finns ingen slut på min lidande här. Jag vill gå vidare, jag vill sova på nätterna utan att jag tänker på honom. Hans gift finns kvar inom mig. Hur länge det kommer finnas kvar. Jag har läst mycket om detta, hört av andra. Det tar tid , det kan ta minst 1,5 år när man blir bättre. Men känner att det tar inte slut för att vi är för nära till varandra. Det är svårt att undvika varandra. Hur tänker han själv, hur är han utan mig, mår han bättre att jag är borta från hans liv. Han går vidare så lätt, för att han har inga känslorna, han är så kall inom sig. Han söker direkt till andra offer, tills även de kommer lämna honom ensam. Jag sökte upp hans ex som han hade innan Lena( han var ihop i tre år). Jag skickade bara vänförfrågan men hon inte godkänt det. Jag vill fråga henna om honom, men kanske blir det svårare för henne, hon är gift nu och kanske även hon sett de drag hos honom. De var ihop lika lång som jag med honom i början. Han drar min energi fortfarande ut. Jag är alltid så ledsen när jag ser att han åker iväg eller inte ser hans bil vid parkeringen länge. Tiden läker inte sår, det bir ärr att leva med.

...är här men nästa vecka är det kallt igen. Men riktiga efterlängtade vår är på gång. Så kan vara ute mer och fixa min uteplats. Det går upp och ner med allt. Jag varit hemma hela veckan, skär i fingrarna o inte kunnat jobba. Men jobbar på måndag,måste göra det. Ingen annan val att vara sjukskriven. Sista dagarna har varit extrajobbiga, sett honom nästan varje dag, det svider fortfarande i hela själen och gråter mer än tidigare. Det gör bara så ont. Så svårt att kunna släppa honom. Jag försöker vara stark, men det är inte så lätt. Jag önskar att det ska vara över, att kan gå vidare. Att träffa någon annan. Det tar tid när jag kan släppa in någon. Jag fick även kärleksbudskav av Therese( medium). Hon fick via änglanra, att jag har det tungt inom mig, som har en knut i hjärta, att släppa in någon ny, att det gör int efter svek i kärleken. Allt stämde. Hon skrev att det kommer en ny man i mitt liv, via jobb... Även att det går bättre på jobbet, är om tyckt, och blir bättre i ekonmi. Det som jag behövde höra. Hon kunde se inom mig så nära, och alltid det stämmer så mycket vad hon skriver. Jag går sakta framåt med det känns fortfarnade så svårt.